söndag 8 november 2009

Snöland

Så var det då tid för den synliga världen att förändras igen. När jag steg ut på bron igår morse täckte snön både mark, hus och träd. En dämpningseffekt framkallad av det mjuka, vita lagret, gjorde att tystnaden kändes än mer påtaglig.
Mängder av fåglar fick snön att rasa från träden när de landade för att öppna frökapslarna.

Just nu läser jag om "Livet efter döden" av Deepak Chopra. En underbar upplevelse som jag vill ge mig själv en gång per år. Det modiga sätt på vilket han plockar i allt från Nära- döden- upplevelser till levitation ger en skarp kontrast till den psykologi jag pluggar inför min coachcertifiering.

Det har inlägget sträcker sig över två veckor. Den första delen skrev jag förra helgen. Då hade vi lätt kaos hemma. Trappan i hallen var borttagen och vi gick på en stege upp till övervåningen. Det var damm, skräp och högar överallt. Nu har Larsan gjort ett fantastiskt jobb i veckan. Nya fina pärlspontplattor på väggarna. De är målade i äggskalsvitt. På golvet ligger mörkgrå plattor och den vitlaserade trappan är på plats. Nu har vi en öppen och välkomnande hall.
Efter en riktig storstädning igår känns huset mysigt och fint igen. Ute på bron har vi hängt upp ljuslyktor. De tände vi igår kväll och de sprider ännu sitt sken så här i gryningen.
Jag känner verkligen att jag trivs här i byn. Känslan av att bo ensamma i skogsbrynet, samtidigt som man ser det trivsamma ljuset sprida sig från grannarnas hus. Det känns bra i hjärtat.

I veckan blev jag otroligt upprörd över hur man i Vellinge protesterat mot att ta emot ensamkommande flyktingbarn. Jag hade tänkt skriva en skarp insändare till Aftonbladet. Efter att jag lugnat mig lite inser jag att det inte är rätt väg att gå. Jag vill därför istället sända kärlek till dem där nere. Det behövs verkligen mer medkänsla och kärlek för att stoppa all rädsla som finns i världen. Min förhoppning är att insikten om att vi alla hör ihop också når Vellinge.

Det är mycket trevligt att röra sig runt här i kommunen. Här finns människor från alla ställen i världen. Jag saknade det i Kramfors. Det ger framtidstro att veta att många bakgrunder och livsstilar blandas i en mänsklig smältdegel. Därur skapas nya spännande idéer. Kultur betyder odling och att blanda i odlingen ger långsiktigare resultat.

Det här känns som en brödbakardag!