Hussvamp och därefter

En fredagsstädning i mitten av augusti tog en synnerligen jobbig vändning. Larsan hittade ett brunt pulver vid listerna nere i kammaren, och googlandet satte fart - och skrämde oss från vettet. Det visade sig att vi förmodligen fått äkta hussvamp i vårt lilla torp. Katastrof! Så här såg det ut när vi öppnade lite!

 

Efter att vi kontaktat försäkringsbolaget insåg vi att detta kan bli en lång kamp. Då hade vi dessutom läst artiklar som sa att man kunde kunde få riva hela huset, skicka materialet på destruktion, gräva bort allt där huset stått och därefter bygga nytt. Panik! Bara rivningen och omhändertagandet av materialet kunde gå på ett par hundratusen. Och sen ett nytt hus!

Försäkringsbolaget meddelade att de inget kunde göra om det var en fuktskada. Vid vattenskada däremot kunde de hjälpa till.

Rivningen satte igång och ett läckande avluftningsrör till avloppet hittades. Phu!! Tydligen har någon borrat i röret vid reparationer i början av 90-talet. Små mängder vatten har sipprat ut, och nu hade tydligen de rätta förhållandena för svamp uppstått.

En dag när vi kom hem var golvet uppbrutet. Ramar med plasskydd var uppsatta vid trappan mot övervåningen. Vi kom inte åt någonting!

Iväg och hyra en husvagn. Några kläder fanns i tvätten i badrummet som vi kunde nå från baksidan. Lite plasttallrikar m.m. hade vi också ute.

Jag lovar er att det är inte som att campa på sommaren, att bo i husvagn när hösten börjar kyla på. Och när du ska iväg till jobbet varje dag.

Saneringsarbetet satte nu igång. En sugbil kom och drog ut ca 50 cm av materialet under huset. Därefter behandlades med Boracol. Svampen, som behöver kalk för att överleva, hade spritt ut sig framför murstocken. En ca 120 cm stor Alien med myceltrådar överallt! Riktigt vidrigt!

Efter saneringen fylldes nytt grus runt grundstenarna. Därefter byggdes golvet igen. Och efter i runda slängar två månader kunde vi flytta in igen.

Fortfarande är en del ogjort. Väggen är inte igensatt på utsidan kammaren. Elen inte indragen överallt och telefonkabeln hängande som en girland i taket. Men vi är lyckliga! 

Det vi lärt oss är att faran med hussvamp ofta är överdriven. Många är de som vill tjäna pengar på vår rädsla! 

Om man tar bort anledningen till problemet kommer inte svampen att klara sig. Då vi också fått en sanering, som dessutom ger 10 års garanti, känns det bra!

Så här ser det ut nu när vi börjat få sakerna på plats.

Jag har försökt orka med annat än jobb och oro under den här processen. Plockat svamp och bär, skördat grönsaker m.m. Tyvärr är det svårt att orka med annat när pressen är så stor. Dessutom är det svårt att tillreda saker i husvagnen. Vi har ätit halvfabrikat och det känns verkligen i kropp och själ! 

Så nu sitter jag här bland de kartonger som fortfarande inte är uppackade. Det löns liksom inte att ta fram mer innan listningar m.m. är klart. Givetvis har jag insett hur otroligt bortskämda vi egentligen är. Vana att komma till ett varmt, fungerande hem, med vatten i kranarna, maten i kyl/frys och en bra spis att tillreda på. Så konstigt att man glömmer att uppskatta det i vanliga fall. Att det liksom blir en självklarhet. 

Jag hoppas att känslan sitter i länge!

Förra helgen kunde jag unna mig att gå ut i skogen och plocka lummer till en liten dekoration. Vilken lyx!

Ha det bra!

Skörda vatten och bygga trädgård

Oskar tar sig ett dopp i en av vattentunnorna en varm dag i juni. Härligt med regnvatten och på ytan en tunn hinna av det finaste blompollen. 

Det går åt en del vatten när man ska hålla igång trädgården. Och regnvatten känns givetvis allra bäst. Det gäller att ställa tunnor under stuprören och samla upp allt som bara går.

Hittills har den här sommaren varit ganska sval. Maj var högsommarvarm, men sedan har det legat runt 15-18 grader. Egentligen är det optimalt om man ska flytta eller nyplantera växter. Men det har också blåst hårda västliga vindar, vilket frestat på sköra stammar, och torkat ut jorden snabbt.

Jag försöker alltså bygga en stor, tät trädgård. Det är lååångt kvar innan jag är där, men några nya växter kommer till varje år. Det gäller att ha tålamod. Nysatta buskar tar inte upp särskilt mycket utrymme, men efter några år blir det tätt om de trivs. Min strävan är att göra sammanhållna öar med växter. Jag lägger den oftast direkt på gräsmattan. Sätter några stenar eller brädor runt, hämtar jord från lägdan och planterar sen. Förhoppningsvis växter det till och bildar små rum småningom. 

Vi släpper också upp träd som själva frösatt sig. Rönnar, tallar och björkar får komma upp här och där. Vår tomt som var helt kal förutom två stackars perenner och några gamla björkar (som vi trist nog fick ta ner då de var så gamla) börjar nu fyllas med växtlighet. För mig är det ett otroligt lyft, men om någon kommer hit tycker de nog att det fortfarande är ganska kalt.

I sommar har jag satt en liten berså med svart Aronia vid växthuset. En måbärshäck har planterats och nu på morgonen skapade jag en ny rabatt.

Några stenar övervuxna med ris fick utgöra grunden. jag skalade av dem den gräsblandade, lurvig ytan. Från en annan rabatt, som jag ska ta bort, hämtade jag kantstenar. Ett lager med tidningar i botten för att kväva gräset, och sedan på med jord.

Detta är den första rabatten jag valt att göra enfärgad. Vitt fick det bli. Nu gäller det bara att vattna och tålmodigt vänta på att de ska ta sig och växa upp. 

I växthuset skördar jag gurkor i mängder. Nu håller också tomaterna på att börja rodna lite. Jordgubbslandet fungerar bra och ger en skål per dag. Ur trädgårdslandet har jag börjat skörda lite broccoli. Att odla grönsaker på friland kräver bra jord. Jag inser att jag inte är där riktigt än, men kommer tid.....

Så nu gäller det bara att vattna och hoppas på en fin fortsättning på sommaren och hösten. Jag har börjat plocka lite blåbär och ska öka. Några Karl-Johan svampar har jag också hittat så det lovar nog gott.

Maten vi äter

Det enklaste och mest naturliga i världen borde vara maten. Det mesta går ju att odla med ganska liten ansträngning. Marknadsföringen av konstgjorda produkter, som skadar våra stackars kroppar, har inga gränser. Men så ökar också antalet sjukdomar!

Vem vinner egentligen på att vi ser livet som onaturligt och komplicerat?

Maten odlas storskaligt för att ge pengar. Konstgödsel, bekämpningsmedel och tillsatser är bara något av det som tagit oss helt av den naturliga vägen. Jag funderar ofta vad det är vi lär våra barn och ungdomar. Tror de och vi verkligen att det kommer att gå att fortsätta förstöra vår jord och ändå ha någonstans att leva?

Idag finns det knappast rent, friskt vatten någonstans. Då allt sitter ihop i ett evigt kretslopp kan vi räkna med att även vår livgivande dryck är död. På de flesta ställen sätter man därtill i klor för att oskadliggöra bakterier. Och hur nyttigt blir det?

Det går snart inte att hitta något naturligt att äta och dricka, men vi fortsätter med konsumtionssamhället som om inget är fel. På hyllorna i matvarubutiken blänker chipspåsarna i sina foliefodral. Jag törs inte ens tänka på till vilken ekologisk kostnad de framställs. Och då är det bara en vara! 

Mina jordgubbar, gurkor, rotsaker och bönor är så nära bra mat man kan komma här. Odlade i naturlig jord med endast gräsklipp (klippt med handjagare) som näring. Och visst gasar grannen sin baklastare för fulla spjäll varje dag, och den svarta röken väller ur avgasröret, men var kan man idag hitta grannar som vill skapa ett paradis? De flesta struntar fullständigt i vilka konsekvenser deras livsföring får.

Jag odlar min trädgård. Lite mer för varje år. Fruktträd och buskar, blommor och grönsaker, häckar och granar, ja allt får komma in hit. Det känns som om jag samskapar med naturen själv. 

Ofta står jag framför mina ståtliga plantor och förundras över hur det lilla, lilla fröet kan ge så stor utdelning. Skapelsen är fantastisk i alla sin enkelhet, och människan, kronan på verket, förstör allt detta utan att blinka.

Det stora överflödet av information får oss att alldeles tappa fattningen. Vi kan bearbeta ungefär sju intryck åt gången, och skapa reda av det. Tänk då också på att vi har fem sinnet som tar emot allt. Om vi överstimuleras reagerar vi genom att sortera bort. Det är enda sättet att undvika hjärnkollaps. Och vad är det vi väljer bort? Ja då det konstgjorda samhället betalar miljardbelopp varje dag för att fortsätta invagga oss i illusionen om konsumtionssamhället är svaret nog självklart. Vi väljer bort doften av pollen i luften, ljudet av hur vinden rör sig över fältet, och djupet i de naturliga smakerna.

Jag önskar att fler ville bosätta sig på landet och odla en liten del av jordklotet. Göra det vackert och nyttigt. Att fler ville låta sina barn smaka nyskördade tomater, och visa dem att frukosten kan bestå av blåbär direkt från riset. 

Trädgården behöver verkligen inte vara av visningskaraktär, med ogräsfria rabatter och kortklippt gräs. Snarare tvärtom. Trädgården ska uppskattas för det den ger alla sinnen.

Låt oss odla jorden tillsammans!

Odling i zon 5

Nu växer det så det knakar. Jag satte faktiskt ut småplantorna i början av maj, och hoppades på att det inte skulle komma någon frost. Jag har inte haft någon värme i växthuset, och nu har alla gurkor små frukter, och tomaterna knoppar. 

Det känns som om detta kommer att bli en odlingssommar klass 1! 

I växthuset har vi valt att odla i stora lådor. De har markkontakt i botten, vilket gör att det går att vattna mycket. Jag lägger på material från vår varmkompost, och känner mig lycklig att kunna återvinna.

Vid dammen har det också börjat spira. Givetvis är det långt kvar innan det är i sin fulla kraft, men det är på god väg. Nu är det vattna och njuta som gäller!

Gurkorna

Växthuset med en liten sittplats

Dammen. I bakgrunden vinterns ved och en gammal stege som ska hysa ett vildvin.

Jag har gjort en del installationer i trädgården. Och naturligtvis handlar det om återvunnet material. Några gamla balkongräcken bland annat. Just nu håller jag på att ställa i ordning där, så jag återkommer med bilder. Trädgårdslandet som jag frösatte för 1 vecka sedan är inte heller något att visa ännu. Men det kommer.

Den största lyckan man kan ha är att odla sin trädgård, plantera något nytt varje år, och känna hur man samspelar med naturen. Jag blir ledsen när jag ser hur människor rensar bort för att få kala ytor med bara gräs, eller bygger altaner över halva tomten. Nog är väl naturen menad för att växa och vara oss till glädje.

Det enkla är det vackra, och inte är det meningen att det ska vara exempelvis bar jord mellan växterna. Så är det ingenstans i naturen, om jorden inte är förgiftat. Om du kollar på dammen här ovanför, så är det ingen dammduk i botten. Några stenar har fått bilda ytskikt, men annars mättas jorden under och håller vattnet kvar. Där i lever nu bl.a. grodor. På kanterna har jag satt perenner. Emellan dem klipper jag bara ner (eller rycker av ) ogräset, så det bildar en grön matta mellan växterna. 

Så ser det ut just nu. Snart dags för jobb i stan, och en stunds andra intryck. Men jag kan alltid komma hem till min älskade trädgård och samskapa vidare.

Surdegsbröd, heminredning och bloggläget

Solen har nu börjat titta in i vårt lilla torp. Men fortfarande känns det som om inomhuspyssel är ett bra val. I helgen har jag ägnat lite tid åt surdegsbröd. Körde en egen variant. Började, på fredag kväll, med en liten surdeg på rivet äpple, ekologisk honung och eko-mjöl. Ställde den lilla bunken bredvid vedspisen, och redan på lördag morgon bubblade den.
Gjorde då iordning en större stöpa med mjöl, vatten och surdegen. Detta fick stå över dagen tills den i sin tur börjat bubbla lite.
Körde sedan ihop en deg med surdegsstöpan, olja, mjöl, salt och vatten. Den fick gå i assistenten tills jag såg ordentliga glutentrådar.
Formade den till en boll, som jag la in en bunke, plastade och förvarade i kylen över natten. I morse tog jag fram den, gjorde några bröd och lät det jäsa på plåten. Helt fantastisk deg som blev ett underbart, lätt syrligt bröd.

Jag går också omkring och pysslar lite. Gillar inte att alla populära bloggar hävdar att vi ska köpa saker. Det tycker inte jag!! Däremot kan man ändra rätt mycket genom att flytta om grejer.
Jag har t.ex. bytt plats på en del saker för att få en känsla av ljus där det tidigare var murrigt, vintrigt. Flyttade bort några böcker från min tavellist ovanför kökssoffan. Istället fick en tavla, mitt kattfotshjärta jag gjorde i höstas, och en gammal bricka ta platsen. Genast mycket vårigare!!

Har också börjat inventera mina frön inför våren. Och jag har mycket! Helt perfekt när man kan ta egna frön och, så klart, byta med varandra.

För dig som troget följt min blogg har jag glädjande besked! Eftersom antalet läsare stadigt ökar (trots att jag varit otroligt slö på att skiva), igår 265 besök, ska jag nu skärpa till mig!!
Ni ska få följa min vår och sommar, med allt från frösättning, växthusuppstart och vedhantering. Till inredningstips, frilandsodling och omhändertagande av mat. Då menar jag syrning, torkning, bakning, svampplockning, insamling av örter, vintillverkning m.m.
Jag ska lägga ut betydligt fler bilder som illustrerar det jag skriver om. Så välkommen att hänga med på en mer närgången resa!

Köp inte i onödan! Spara istället till det du verkligen kan ha nytta av!!




 

Lättförtjänta pengar

Om man har ett arbete, och därmed en inkomst, är det lätt att överilat handla onödiga prylar. Man tycker liksom att man har råd att unna sig lite. Som du säkert kommer ihåg har jag ju provat på att vara arbetslös för en tid sedan. Jag funderade då en hel del över dumheterna som ligger i att arbeta för att konsumera.
Och faktum är att jag lyckats hålla kvar denna inställning fast jag nu arbetat dryga året.

Jag har räknat ut att bara på att vi tänker till när det gäller maten, så sparar vi kanske 50 000:-/år. Om vi skulle äta ute varje dag skulle det kosta oss 40 000, och då är det lågt räknat. Eftersom jag planerar, bakar och lagar mat på ett genomtänkt sätt har vi matlådor, med vällagad mat, varje dag. När vi kommer hem är middagen klar att värma, och grönsakerna beredda.
Förra årets icke förslösade medel gick bl.a. till det växthus jag längtat efter.

Vi har alltid stora burkar med syrade grönsaker i skafferiet. Jag fyller på en mindre burk och tar med till jobbet, och äter alltså supernyttiga, närproducerade ljuvligheter hela året. I växthuset fick jag tillräckligt med tomater för att kunna torka, och fylla flera burkar. De tar jag fram till pajer, soppor och röror. De har en djup, intensiv och söt äkta smak.
Gurkor lade jag in, så också paprikor, chili och vitlök.
Det är skönt att inte behöva betala för besprutade grödor som mognat i båtarnas lastrum utan en gnutta sol. Och naturligtvis drar det ner matkostnaderna ytterligare.

Mina svampförråd är överfulla! Detta trots att jag flitigt hämtar där. Soppor, pajer och biffar tillverkas av läckerheterna.

Det jag handlar är mjölkprodukter, kaffe, ägg och sådant. Jag blir ofta själv förvånad över hur lite vi egentligen behöver köpa trots att vi lever gott. Frukt t.ex. är ju inte mycket att ha på vintern. Då tar jag hellre fram en dunk äppelmust ur frysen. Jordgubbar och blåbär har vi också massor av. Och av dessa njuter vi varje dag.

Örtkryddorna jag gjorde i höstas blev riktigt fina. Jag mixade olika örter tillsammans med salt, och torkade sedan allt en stund i ugnen. Mycket gott att använda i rotsaksrätter.
eftersom jag skaffade en tryckkokare får jag snabbt fin buljong av det jag lagar till. Så i frysen finns alla typer av fonder fria från tillsatser.

Det bästa med att leva så här är att jag känner mig lycklig. Kanske blir man rent biologiskt gladare då man äter renare mat, men det är också en stor glädje i att veta att man inte arbetar för att kasta bort avkastningen på att fylla kundvagnen med skräp. Jag gnolar ofta för mig själv när jag har vedspisen full med kastruller, och när jag sedan packar lådor för både frys och kyl.

För inte handlar dålig eller bra ekonomi endast om hur mycket du tjänar. Det handlar till lika stor del om vilka utgifter du har!

Kramar!