Så kom våren!

Och ut ur bilen klev Oskar med ett förnöjt leende! Larsan och jag hade tagit fram solstolar och en bänk, och i grillen brann en liten väldoftande eld.

Fåglarna drillade omgivna av solens smekande slängkyssar. Jaaaaa!

Vi tillbringade hela dagen utomhus. Oskar, som just avklarat en magsjuka, fick en äppelröd färg på kinderna. Vi kände alla hur livskraften fylldes på. En liten promenad, korvgrillning och plötsligt var vinterns hårda grepp avlägset. Att ta tillvara varje vacker dag av livet är en konst skapad av den inre källan.

Egentligen behöver vi ganska lite pengar för att leva ett rikt liv. Att njuta av det som bjuds i form av förändringar av årstiders temperament, glädjen att se människor omkring en må bra, och att själv känna lycka räcker långt. Och det kostar bara ett val. Valet att det är så här jag vill leva.

Efter att grannen ringt och berättat att hon just bakat mjukbröd i bageriet, gick jag ner för att handla. Vid husknutarna satt andra grannar i solen och vinkade glatt. "Äntligen" ropade jag, och fick nöjda "nu är det härligt" till svar. Över hela bygden kunde jag se att det fanns rörelse på gårdarna. Alla längtar ut och prioriterar också det.

Ett träningspass i världens bästa gym - naturen, gick ut på att jag skottade fram grillplatsen. Ett kaxigt och riktigt skönt jobb. Det djupa, hårda snön gav efterhand med sig, och snart kunde jag göra upp en eld i grillringen. Satt en stund och tittade genom röken mot skogen. Alla tankar försvann i en stunds omedveten meditation.

På kvällen kände jag mig så fysiskt trött som jag älskar att vara efter en meningsfull dag. En dusch med riktad tacksamhet mot min kropp som tjänar mig så väl. Och tidigt i säng.

I morse vaknade jag 5.30 och var helt utvilad och återhämtad. När jag promenerade ner till vägen för att hämta tidningen, delades himlen av ett skarpt sträck mellan ljus och mörker. Och snabbt vann ljuset.

Och precis nu hör jag min tvättmaskin spela en liten sång, som berättar att den utfört sitt arbete klart. Så nu kommer jag att ta på mig arbetskläder, gå ut och skotta undan snön under tvättlinorna, och för första gånger i år hänga ut tvätten på tork. Även den här dagen kommer att bli ljuvlig. Och vi kan vara ute!

Solen är vår bästa stjärna!

Levnadssätt

Nu har renarna återvänt på sin årliga vandring. Det är en riktigt skön upplevelse att se dem här, så pass nära stan. Det ger känslor av att det fortfarande finns möjlighet att leva på vad naturen ger. Men också glädje över att det, trots vissa åsikter, bor en tolerans hos folket. En inristad förståelse för de urgamla traditionerna.

Passande nog så råkade jag häromkvällen på en dokumentär om en urbefolkning i Sibirien. De levde med sina renar, och anpassade hela sitt liv till dem. De unga lärde sig vakta hjorden mot varghotet. Och att vörda och vårda.

När temperaturen steg bröt byn upp sina jurtor för att söka sig mot kallare trakter. Allt fraktades på slädar bakom dragrenar. Förutom bohaget fanns en speciell släde med magiska, heliga föremål. Är det inte spännande att urfolken fortfarande är övertygade animister? Att de alltid ber de osynliga krafterna om synliga råd.

En del av programmet handlade om offer och överlevnad. De slaktade en ren för att blidka krafterna. Men inget av djuret gick till spillo. Skinnet togs för att tillverka kläder. De av nyss släkt liv ångande organen åts direkt. De doppades i det varma blodet. Hela klanen var samlad runt festmåltiden. Vi fick veta att det här var en otroligt viktig vitaminkälla för ett folk som annars livnärde sig på fryst mat.

Mina tankar kom att spinna kring hur annorlunda vi ser på matförsörjning. De flesta av oss kan använda mat som ett sorts politiskt ställningstagande. Ju rikare, desto mer fina köttdetaljer och hotade fiskarter kan man äta. Eller välja att vara vegetarian.

De här folken har verkligen inte det valet (eller avsikten för den delen). Vart skulle de odla sina grödor i ett permanent fruset landskap.

Samma vanor har jag tidigare sett hos inutiterna, och förstås av samma grundläggande anledning. Urfolken lever på vad som går att göra tillgängligt i just deras klimat. På vissa ställen är basfödan majs, på andra kött. Varför komplicera tillvaron?

När det gäller djurhållning i vårt samhälle finns det givetvis massor att förändra. Men just i den här frågan är jag övertygad om att det är konsumentmakten som kan påverka. Än en gång vill jag hänvisa till ett inslag på TV. En reporter gick runt och fångade upp åsikter om hur man ställer sig till att märka kött efter hur djuren behandlats både som levande och vid slakt. Skulle vi verkligen lägga ner mer pengar om vi visste att djuren behandlats väl?

Ett par unga tjejer gav ett svar som väckte kärlek i mig. Deras mycket kloka uttalande var att "den som kan känna känslor skulle välja att köpa det!" Så enkelt och så genialiskt! Allt vi behöver göra är att använda våra känslor.

Lev i känslan och skapa fred!

Värld i förändring

Vårljuset sprider kristallglans över de nakna träden. Fåglarna har återupptagit sin sång, och det ligger en förväntan i luften. En dröm om återkomst och sköna tider.

Vintern har varit riktigt härlig. Så där som jag minns från när jag var liten. Snön har lagt sig i rejäla drivor, och kylan ger ansiktetsfärg av livskraft efter promenaderna.

Det är härligt att efter en kall utestund värma sig vid den sprakande elden, men kaffe eller choklad i muggen. Jag blir i alla fall lycklig.

Men förändringen sträcker sig långt bortom ljusets årliga återkomst. I världen tar nu människor äntligen tillbaka bestämmandet över sina länder. Jag älskar scenen från Egypten, då demonstrationerna avslutats och första segern kommit. Såg ni människorna som städade gator och torg, och som till media berättade att: "nu vill vi hjälpa till att hålla fint i vårt land." Vilken innerlig och sann inställning! Individuellt och kollektiv ansvar för jorden!!

Jag följer med tårar i ögonen kampen som sprider sig. Är det nu den stora förändringen har inletts? Är det här början på den globala fredens och kärlekens tid? Visst kommer det att kosta att fördriva tyrannerna. Men alla kan nog se belöningen hägra i dammet.

Jag tänker att nu kanske vi snart får se de stora religionernas makt avta. Människors uppvaknande leder mot att likheter blir större än skillnader. För vem kan säga att bibeln är bättre än koranen? Eller berättelsen om Jesus mer kärleksfull än berättelse om Mohammed? Kanske kommer strax människor från olika trosriktningar att studera varandras religioner och säga:" men, även de andra har ju kärlek som grund i budskapen." Och vad kommer att hända då? Det är en spännande tid att leva i!

Nog tycker jag mig se ett uppvaknande ur drömmen om att jorden är gigantisk, en plats där man kan göra vilka dumheter som helst utan bakslag.

I min lilla sfär försöker jag just nu få se vackra Saturnus med dess ringar. Nätterna har hittills varit för molniga, men den finns där och jag längtar. Mina stjärnkikare står i hallen med huvuden vända mot himlen. De ser ut att när som helst själva kunna marschera ut i kvällen. Och jag kommer definitivt att följa med!

Saturnus har nio gånger större diameter än jorden. Tänk tanken om du kunde stå där och titta mot jorden. I din kikare skulle du då se en av universums kanske vackraste planeter. Men, du skulle också överraskas av hur liten den är. Förmodligen skulle dina tankar röra sig omkring vad som pågår på dess yta. Att där finns mängder av människor som krigar och förstör, utan att inse att de bebor en snabbt framrusande satellit. Jag är övertygad om att en sådan upplevelse skulle förändra oss på djupet. Vi skulle med tacksamhet återvända och vårda och vörda vårt hem.

Tankar på att vi är olika värda, eller bör ha olika levnadsvillkor skulle antagligen vara helt utraderade. Äntligen skulle vi kunna leva i glädje och tacksamhet.

Och kanske är det delvis vad som håller på att hända nu, utan resan till Saturnus. Att vi håller på att purras ur den gamla drömmen för att gå in i en ny, vackrare och mer medkännande verklighet. Vi är ett ständigt ökande antal som önskar det i alla fall. Och det är väl den enda vägen mot målet. Att vi slutar ägna energi åt fel och brister, och istället går in för det vackra och goda.

Älska livet!