Nog är det ganska lätt att vara nöjd med livet. En litet, lättskött, energisnålt torp. Stabila och lyckliga familjemedlemmar, och nu ännu en nykomling - Albin.Som du vet har jag varit arbetsfri en tid, något som varit både skönt och frustrerande. Det som tärt mest har nog varit oron för vad jag skulle göra för att få en ekonomi. Jag var förskräckt över tanken att känna mig nödgad att ta ett jobb som skulle vara, för mig, oetiskt. Samtidigt knackade Luther allt mer frenetiskt på axeln. Man kan inte leva på andra!
För varje år som gått, har jag förankrats djupare i känslan av att inte vilja medverka till att vare sig suga ut andra, eller förstöra jorden, och då på samma gång förutsättningarna för alla som kommer efter mig. Vi har ställt om eftersom, på ett sätt som varit genomtänkt, men inte hysteriskt. Vi lagar all vår mat själva och kastar inget. Lamporna har bytts ut till lågenergialternativ och huset värms till största delen med ved. Vi sorterar sopor, komposterar och tänker på vad vi köper.
Nu har jag fått ett arbete som sammanför tanken på att leva hållbart, med arbete för att ställa om samhället. Och jag känner att det passar mig som hand i handske! Men givetvis har det också väckt en del frågor om den ångest många står inför.
Ett exempel är att tidigare har industrialismens barn kunnat hävda att de har rätt till nästan vad som helst. De byggde ju landet! Nu känner jag att de argumenten inte längre används med samma stolthet. För vilket blev resultatet av detta bygge?
Jag kan förstå att det var svårare att se vår lilla jord ur ett rymdperspektiv för drygt hundra år sedan. Kanske var det helt orimligt att tänka sig att konsumtion, välfärd och tillväxt skulle förstöra planeten. Och politikerna har hjälpt till att hålla liv i den skakiga illusionen. Människorna själva hade nog genomskådat spelet för länge sedan, om endast sunt förnuft fått råda.
Men den dagen kapitalismens kaptener insåg att de kunde styra både politik och ridåer, det var då den riktiga nerbrytningsprocessen startade.
Det hade nog inte varit så lätt att sprida illusionen om konsumtion och tillväxt som enda väg, om de inte uppfunnit och gett alla tillgång till tv:n. Nu kunde skrämselkampanjer kedja folket vid maskinerna. Jobba, jobba, köp, köp men tänk inte! Lämna det till politikerna - för det är där överblicken finns.
Nu har de flesta sömndrucket börja ruska på sig. Vi köper inte dessa budskap längre! Många som gått i täten för omställningsrörelsen har gett upp, för de trodde aldrig att vi andra skulle vakna i tid. Men här är vi nu, och för var dag höjs allt fler röster om förändring. Politikerna håller på att alldeles tappa mark. För de förstår faktiskt inte vad som håller på att hända. De fortsätter tala räntor, arbete med att framställa fler meningslösa produkter och tillväxt, medan kloka människor mobiliseras i nya grupperingar. Alldeles snart kommer vi att nå den kritiska massa, då systemen kommer att obönhörligt falla, och nytt växa fram från gräsrotsnivå.
Mitt bidrag just nu blir att, genom folkbildningen, resonera olika framtidsscenario. På jobbet kommer vi att ha Planetcaféer, i kommunen inför vi Framtidsveckan, och på många ställen kommer vi att agitera om allt från farliga produkter till omställning av ekonomi.
Jag har nu ett meningsfullt arbete, som samtidigt kan bidra till att jag agerar istället för att ge upp.
Och kanske jag till och med skapar en ny utbildning för politiker, där de får lära sig politikens uppgift; att samla folket i den riktning folket själva vill gå.
Och nu när julen närmar sig känns det bra att vi endast köpt fyra julklappar. Och de är ekologiska och framställda i en rättvis miljö.
Jag fröjdas åt att se något nytt födas!
