Att leva med sig själv

Livet är verkligen en inspirerande resa där jag själv är både kartläsare och förare. Det är så lätt att skylla på omständigheter, eller andra människor om något inte blir som man tänkt sig. Men om jag tar ett högre ansvar, kommer allt att veckla ut sig på ett nytt sätt.
Vad låter jag mina sinnen släppa in, och hur bearbetar jag det jag varseblir? Kanske tycker du att det mesta är automatiska processer, men kom ihåg att dessa processer bottnar i det som finns i ditt minne/sinne! Jag kommer att tänka och uppleva utifrån vad jag lagrat i form av erfarenheter, tankebanor och upplevelser.

Den värld vi lever i manar oss att ständigt förändra. Våra kroppar, hem, trädgårdar och relationer. Vi ska resa och uppleva, och inte minst köpa! Dyra krämer ger rynkfri hy (säger Jane Fonda), och alla kan bli smala  och lyckliga av Viktväktarna, och starka av Vita Pro.
Och det köps, men inte blir någon lyckligare av det.

Vad det egentligen handlar om är hur vi använder våra sinnen! Hur ser jag på mig själv och det som omger mig? Ser jag ett fint och väderbitet ansikte, eller att antal rynkor? Ser jag ogräs i trädgården eller de vackra växterna.
Hur jag väljer att se avgör hur jag mår, men också vad jag gör. I min trädgård skulle jag kunna lägga ner varenda ledig timma på att rensa ogräs. Men skulle livet vara så härligt då? Nu rycker jag bort lite för att det är kul att städa lite ibland. Övrigt får vara kvar som en kuliss till det vackra. Dessutom hjälper det till att behålla fukt, dra upp näringsämnen, och blir till sist till gröngödning.

Jag skulle också kunna tillbringa timmar varje dag i ett svettigt gym. Träna för att få en vackrare kropp att visa för andra. Men så vill jag inte prioritera! Jag tar gärna en promenad för att uppleva luften, dofterna, årstiderna och samtidigt ge min kropp lite spelrum att utvecklas. Det är sådant jag vill ha i mitt sinne.
För om jag rensar ogräs eller tränar på gym kommer jag aldrig att bli riktigt nöjd och lycklig. Mina sinnen skulle då vara inställda på att skapa en viss typ av perfektion. Och eftersom det aldrig går att nå skulle jag förmodligen få mer bekymmer. För alltid har något litet ogräs dykt upp, och alltid finns någon liten del av kroppen som kan bli mer muskulös.

Det vore skönt om fler människor ville leva i harmoni med sig själva och sin omgivning. Att se alla förtjänster och njuta av att få finnas här och nu.
Så när du nästa gång tittar ut och ser att det regnar, ställ då in dig på att försöka hitta något vackert. För snabbt förvandlas då ditt humör, och småningom blir du en livsnjutare!

Nyss upptagna grönsaker - det är sommar det!

Vilka lyckliga dagar jag lever! På jobbet är det upp till mig vad jag gör, vilket skapar kreativitet. Sitter här och söker projektpengar för hösten. Jag har ju satsat stort på omställningsfrågan sedan jag började på Studiefrämjandet. Olika problembilder har blivit tydligare för mig. Som att den absoluta urholkningen och utspädningen av det vi kallar demokrati visar sig i hela sin ynkedom. Där vill jag göra en insats!

På aftnarna när jag kommer känner jag mig som i himlen. Som i går till exempel. Jag bestämde att vi skulle äta kebab till middag. Några fina majstortillas låg i frysen, och lite längre ner fint skuret älgkött.

I trädgården hämtade jag söta, solmogna tomater, fasta ljumna gurkor, vitlök, paprika, chili, röd lök och sallad. Någon har sagt att det allra bästa är att äta grönsakerna direkt efter skörd. Den mesta läkande kraften finns då kvar. Och det vill jag tro på!

Efter middagen fick vi besök av barnbarnen. Oskar plockade stora, mogna jordgubbar som han njöt till fullo av.

Otroligt vad naturen ger även om sommaren haltar en aning.

Jag har samlat och torkat medicinalväxter. Älgört, röllika, nässla, smultronblad, kaprifol, åkerfräken, maskros m.m. Underbart att ha ett rejält förråd.

I måndags vaknade jag med ont i kroppen, hosta och huvudvärk. Jag beredde då ett te på älgört mot huvudvärkern (salicylsyra), röllika (inflammationshämmande och febernedsättande) och mynta (stimulerande och uppiggande). Under måndag och tisdag kurerade jag mig tre gånger om dagen, och nu är jag återställd!

Spelar det någon roll om det beror på att jag tror på det? Nää knappast. Det viktigaste är att jag blev frisk.

Svamp- och bärsäsongen är nu i antågande. Och även om frysen fortfarande härbärgerar en del av fjolårets skörd, kommer jag givetvis att plocka det jag kan. Mina stackars semesterdagar kommer definitivt att spenderas till stor del i skogen!

Högst upp på den här sidan ser du en beskrivning av vad jordklotet tål av olika belastningar (grön cirkel) och vart vi är idag (röd cirkel). På vissa ställen saknas röda fält, vilket beror på att man inte kan säga hur det ser ut just nu.

Jag vill med mina dagar bidra så mycket som möjligt till att vi kommer tillbaka till gröna små fält, på alla områden. Och om jag tar cykeln ut i skogen, och njuter av att samla läckerheter, så gör jag både mig själv och min planet en tjänst. Jag längtar!!

Må väl i solen och luften!

 

Permaodling och matförvaring

Det här är väl om någonting längtans tid. Under den meterdjupa snön döljer sig trädgårdsland, buskar, rabatter och ogräs.

Jag vill verkligen inte att det ska gå för fort mot sommar. Nu när ljuset kommit tillbaka är varje dag innerlig.

Mina mål för sommaren börjar ta form. Ett växthus är verkligen ett måste. Både för att kunna odla lite mer värmekrävande godsaker, men också för att sitta där och njuta regniga dagar och svala kvällar.

Mitt förra växthus hade sina brister, vilket jag lärde mycket av. Till ytan var det stort och rymde allt jag ville. Men då det var byggt av gamla fönster var det ofta något som gick sönder. Och vassa glasbitar kan man klara sig utan i trädgården. Därför kommer vi att satsa på säkerhetsglas nu. Jag vill verkligen inte ha plast. Dels för att det är gjort av olja, men också för att den är svår att hålla ren. Det bildas lätt alger i alla veck. Och så känslan av att titta ut över naturen när man sitter och fikar. Det går ju helt förlorat om man väljer plast.

Mitt trädgårdsland är inte så stort, men håller på att bli en permaodling. Jag hoppas att det gröna staketet av hallon, som jag satte runt landet i höstas, kommer att ta sig. Sen måste jag in med fler buskar och träd i odlingen, för att skydda mot vind och stekande sol.

Just nu försöker jag lära mig så mycket jag kan om ogräs. Vilken funktion olika sorter har i naturen. Som att t.ex. Åkerfräken har rötter som kan sträcka sig 6 meter ner i jorden. Därför drar den in syre i jorden åt de andra växterna. Så inget mer ogräsrensande för min del. Däremot kommer jag att hålla ner det genom att klippa runt de odlade växterna. På så sätt får mina grönsaker både sol och utrymme, men också hjälp av ogräsets rötter, samt gröngödning.

Självklart blir det att fortsätta lägga på gräsklipp och andra rester som vanligt.

Det som kan kännas konstigt när man börjar odla så här, är att det inte ser ut som det "ska". De allra flesta vill ha raka rader med samma grödor, och däremellan synlig jord. Här kommer jag att blanda växterna mycket mer, vilket ger ett mer kaotiskt intryck. Som naturen själv.

En matkällare står också på min måste-lista. Vad är meningen med att odla en massa om det inte går att förvara. På Sandströms Innovation i Storkågeträsk tillverkar man moderna matkällare. De är gjorda i plast, men just i detta fallet tror jag att det är ett bra val. Alla vet ju att hårdplast aldrig ruttnar om det hamnar i naturen.

Källaren saknar golv, så det blir ett riktigt jordgolv som reglerar fuktighet och värme. Kanske borde vi försöka mura upp en källare. Men då är det bra om det finns en riktig slänt på gården, något vi saknar.

I höstas experimenterade jag en hel del med syrning av grönsaker. Det blev riktigt bra, och har räckt hela vintern. Perfekt att ha med sig på jobbet, bara att ta ur burken. Det har också inneburit att jag knappt köpt grönsaker eller frukt i vinter. Ingen sallad, gurka eller tomater som ändå saknar näringsvärde efter transport.

Däremot har det blivit en del rotsaker från affären. En riktig favorit är ekologiska jordärtsskockor.

Nu har jag läst på om konservering och insett hur lätt det är. Bara att fylla burkarna, skruva på locken, sätta ner dem i en gryta med vatten, och en handduk i botten, och låta puttra en stund.

Så jag fortsätter att planera medan snön dalar utanför. Bra planer kan man aldrig få för många av!

Ha en härlig dag!

Vettiga prioriteringa

Köttgrytan puttrar på vedspisen. Jordgubbssylten är klar, och sojabönorna lagda i blöt. Pajdegen, på dinkelmjöl, vilar i kylen. Broccolin tinar och rotsakerna ska strax delas i mindre bitar.

Igår bakade jag bröd, gjorde en god liten kaka och svampsås till pastan.

Jag vet att jag låter präktig, men egentligen handlar det om ekonomi, energi och ekologi. Jag ska strax förklara.

I mitt arbete på Studiefrämjandet får jag göra precis det jag vill. Utveckla verksamhet! Ett av de områden jag tagit tag i är omställning. I två månader har fokus varit att få till en Framtidsvecka. Den ska innehålla förläsningar och exempel på att vi bör, och kan, ändra inriktning på vårt leverne å de snaraste.

Jag har lärt mig massor under arbetet. Genom samtal med kunniga människor, litteratur och undersökningar, börjar jag nu greppa helheten. Givetvis har jag ingen koll ner på minsta detaljnivå, men tillräckligt för att kunna söka belägg eller motstånd i alla frågor jag lär om.

Det är en högst stimulerande form av lönearbete ska jag säga. Att ständigt lära nytt, men att också börja se tendenser i både stort och smått. När man plockar svamp brukar det sägas att man behöver ta på sig svampglasögonen. Det innebär att det kan ta en bra stund innan man hittar den första kantareller, men när man väl fått ögon för det, ser man dem överallt. Och så är det ju med allting. Det man fokuserar på lär man hela tiden om. Uppmärksamhet, motivation och intresse lär ju var de viktigaste faktorerna för lärande.

Det har varit fantastiskt intressant att lära om Peak Oil. Detta begrepp som har så många förespråkare och motståndare. Vad döljer sig där bakom? Allt fler menar att vi står på den absoluta toppen av oljetillgångarna. Vissa (och inte få) menar att vi är på väg neråt.

Oljan har skapat det samhälle vi lever i och sällan ifrågasätter. Oljan är så energieffektivt att inget annat kan mätas med det. Just därför har vi kunnat skapa ett samhälle av massbilism, masskonsumtion etc.

Under många år har det varit en stor skillnad mellan olika delar av världen. Vissa har använt oljan medan andra har fått leva med helt andra betingelser. Idag är det alltfler som vill ha del av kakan. Se bara på Kina. För inte så många år sedan, visade alla bilder från Kina vägar fulla av cyklande människor. Idag är dessa bilder historia. Massbilismen har gjort sitt intåg.

Vi märker givetvis på många sätt att det finns konkurrens om de sista dropparna olja. Om inte annat talar priserna sitt tydliga språk. Och visst ändrar det delvis vårt beteende. Jag minns när jag var yngre. Då hände det ofta att vi tog bilen bara för att åka en sväng. Det händer aldrig idag, och det tror jag gäller många.

Ett stort problem är att oljan används till så mycket. Konstgödsel är gjort på olja, likaså plast i alla former, ingredienser till mat o.s.v.

Vissa vill ju tro att vi ska kunna fortsätta som vanligt, men med förnybar energi. Ett bra exempel jag läste är att om du täcker ett flygplan med solfångare, så kommer det inte att kunna röra sig en meter på den energi som produceras. Belysningen i kabinen är allt den kan driva. Det säger en del om hur energität oljan är, och att det kommer att bli omöjligt att t.ex. fortsätta med massbilismen. Idag finns förövrigt inga tecken på att teknikutvecklingen ska göra att vi kan fortsätta leva som idag. Om vi ställer om kanske vi slipper hamna på nivån som var 1850. Vi kan ha värme och ljus i våra hem, men knappast fortsätta med flygresor, masskonsumtion etc.

Ekonomin är också ett väldigt spännande område. Mycket av dagens ekonomi har byggts av oljan. Nu skapar man istället digitala pengar genom lån. Inte ens professorer i ekonomi kan idag klart svara på vad pengar är. En gång var de kopplade till guld, sedan olja, men idag är det egentligen bara siffror i datorer. Intressant!

Nu dukar dessutom allt fler system under. Matbrist, massarbetslöshet och social oror är bara några av de symtom som drabbat Mellanöstern, USA och EU. Och förmodligen har vi bara sett början. Visst kan systemen tillfriskna korta perioder, men den underliggande problematiken finns kvar. Att t.ex. ge stödlån åt Grekland, är som att ge Ipren mot cancer.

Och att allt detta tär på våra ekologiska system behöver väl knappast sägas. Ett gigantiskt problem är hur mat produceras, bearbetas, förpackas, transporteras och konsumeras.

För att producera 1 kalori mat går det åt 10 kalorier!! Åkrarna ska plöjas, harvas och sås och skördas (med oljedrivna maskiner). Konstgödsel och giftbesprutning ska ut (båda gjorda på olja). Sedan ska t.ex. vetet transporteras till fabriker där det förändras till mjöl. Vidare till nästa fabrik där det blir bröd, packas i plast och transporteras till grossist. Dags så för transport till matbutik där det handlas av kunden som har bilen på parkeringen. Hem med brödet, ät upp det (gärna några fler skivor än vad vi behöver) och kasta förpackningen. Rap!! Ohållbart i längden? Skulle tro det!

Så tillbaka till min köksbänk då. Inköpet av älgkött, som räcker ett år, har inte kostat så mycket transporter, och inget alls i uppfödning. Svampen har jag plockat i skogen, likaså det mesta av bären. Eftersom jag missade förra odlingssäsongen (p.g.a. sorkpest) köper jag ekologiska rotsaker.

När jag lagar mat gör jag det på vedspisen vintertid. Då jag ska använda elspis eller ugn, planerar jag alltid. Om jag ska baka bröd, ser jag till att det är fler saker som kan göras när ugnen ändå är varm. Jag lagar alltid mat för hela veckan. På det sättet sparar jag pengar, slipper engångsförpackningar, får ut mesta möjliga ur ett fåtal råvaror och behöver aldrig laga mat efter jobbet. Ändå äter vi näringsrik, giftfri mat både lunch och middag varje dag.

Det är fortfarande mycket jag vill bli bättre på. En matkällare för vinterförvaring, ännu mindre bilåkande är några saker. Men jag är på gång, och det känns bra. När politikerna småningom inte längre kan dölja sanningen i snacket om evig tillväxt, då har jag redan anammat ett annat sätt att se på meningen med livet. Och jag tror att de allra flesta kommer att se tillbaka på masskonsumtionssamhället med sorg. Tänk att vi trodde att livet gick ut på att jobba och köpa!

Finns det liv finns det hopp om bättring!