Jordkällare är frihet!

Så där ja! Äntligen tar jag mig hit!! Måste få ge dig sommaren sista rosenbukett eftersom du orkar hänga med mig här. Jag är nog världens sämsta bloggare! Men ibland är det kul!!

Vilket år det varit! Förra hösten satt vi i en husvagn den här tiden. Men sen har det verkligen lossnat! I våras bytte jag jobb. Så jäkla skönt att göra det då och då när man, som jag, lönearbetat i 40 år! Dessutom känns det som att ju äldre jag bli, desto viktigare blir lärandet. Och ett nytt jobb innebär alltid nya saker att förstå och sätta sig in i.

En konsekvens av att jag hoppade av gamla jobbet var att jag inte kunde ta ut så mycket semester. Två veckor blev det, men det var helt OK. Under den tiden hann jag måla en hel del ute och sköta om trädgården.

Ett härligt mål blev också uppfyllt. Jag skaffade äntligen den matkällare jag drömt om. Det blev en sån här från Sandströms Innovation. 

   

Pontus kom med sin grävare och allt var grävt, isolerat, övertäckt och klart samma dag! Och den funkar perfekt!!

Just nu är hyllorna fyllda med sylt, saft, potatis, morötter m.m. I fruktskåpet har jag äpplen som jag hämtat från grannens träd.

Vilken frihet det är att veta att vi har ganska bra med mat även om det skulle bli kris någon vecka. Och nu vet jag dessutom att jag kan odla mycket mer. Allt handlar ju om vart det ska förvaras.

Sedan någon vecka tillbaka har jag gått över till vegetarisk kost. Det känns så bra! Anledningen till att jag tog steget var att likna med en uppenbarelse :-). Jag har ju läst en hel del kinesisk filosofi genom åren, och helt köpt konceptet om livets cirkelrörelse. Att det egentligen är exakt samma löv som kommer åter på trädet varje år o.s.v. 

Så satt jag där i blåbärsskogen och fyllde mina kärl. Plötsligt började jag tänka på att det, i princip, är samma bär jag plockar varje år. Då slog det mig att det är så det är inrättat! Att vi ska äta det som återkommer, och inte döda eller på annat sätt förgöra för att leva. Och efter det har jag inte kunnat äta annat än frukt, bär och grönsaker. 

Min kropp har förändrats en del av kosten. Framför allt tror jag att det beror på att mängden salt minskar radikalt när jag inte längre äter kött. 

Många frågar mig om jag inte är oroad över att få för lite protein. Jag svarar att den stora oron borde ligga i att de flesta får för mycket av detsamma. Dessutom innehåller ju många produkter massor av konstiga ämnen. Jag har valt att inte köpa sojakorvar och andra hel- och halvfabrikat. Jag river blomkål och gör biffar, eller steker pannkakor gjorda av solrosfrön. Goda, matiga soppor med brödkrutonger, pasta med sås av persilja, basilika och spenat, gratänger av olika slag, kroppkakor fyllda med svamp. Ja, inte behöver man då köpa dyra färdiga produkter, även om man som jag är nybörjare!

Sötsuget har också minskat. Men mest på grund av att jag tycker att mitt smaksinne förbättrats och att många godissorter nästan svider på tungan. Men en kopp te av min torkade chokladmynta tillsammans med en chokladboll gjord av dadlar, istället för smör och socker, slinker behagligt ner.

På nåt sätt har omläggningen av kost också lett till att jag är mer sugen på att promenera och vara ute i friska luften. Just nu i alla fall, behöver jag inte motivera mig för att ta promenader eller cykelturer. Det lockar mig. 

Och än en gång blev det ett lååångt inlägg när jag nu väl kom hit :-).

Förhoppningsvis hör jag av mig snart igen!!

Arbetsmarknaden 2014 och våren

Känner att jag börjar med att förhålla mig till våren! När himlen ändrar karaktär och jag kan sova med öppet fönster, då infinner sig mina vårkänslor. Så har det varit i en vecka nu!

På våra promenader har vi stött på stora renhjordar som letat mat på lägdorna. En härlig känsla att dessa vackra djur fortfarande kan röra sig någorlunda fritt.

Igår när jag satt i solen med en kopp kaffe hörde jag "lappen" se till sina djur. Jojk och stötar av läten ljöd förtrollande i luften. 

Så var det då det här med hur arbetsmarknaden nu uppvisar oroväckande tendenser. Efter att det de senaste åren satsats en hel del på att människor ska må bra på sina arbeten börjar nu detta vända. Allt fler artiklar berättar om hur ledarskapet har en tillbakagång mot det gamla auktoritära synsättet. 

Det humanistiska verkar nu, i en snabb takt, bytas mot att se människan som en maskin igen. Gör det du ska och håll käften!

Flera av mina närstående vänner och bekanta vittnar om samma sak. Brott mot arbetsmiljölagen, inte minst gällande organisation och de psykosociala delarna. En bekant har just blivit utlöst från arbetsplatsen med dryga miljonen i skadestånd. Hans "brott" var att han som skyddsombud inte tillät farliga situationer.

Samtidigt fylls luften av en önskan av att människor ska orka jobba längre, att färre ska bli sjuka (trots att detta verkar öka nu) och att effektiviteten ska bli bättre.

Om man tittar på vad ledarskapsforskningen säger, och hur de framgångsrika företagen arbetar med ledarskap visar sig en rakt motsatt bild av vad som krävs för att uppnå långsiktig hållbarhet. Två av de viktigaste ledorden är helhetssyn och empati. 

Med helhetssyn menas att man inte kan se den anställde som en enskild del (maskin) när den befinner sig på arbetet. Hela människans situation måste tas tillvara för att skapa resiliens (motståndskraft). Det kan innebära att om någon har det besvärligt privat en period, så kan ett bra förhållningssätt på arbetsplatsen motverka att människan dippar. Om arbetet erbjuder utveckling så stärks individen och får ett andningshål när den finns där, samtidigt som ett friskt engagemang i meningsfulla arbetsuppgifter ger en paus från problem.

Rekrytering av chefer är också ett område som nu utreds all intensivare. Förmodligen kommer detta att se helt annorlunda ut ganska snart. Mycket pekar på att de viktigaste egenskaperna kommer att bli empati, alltså inlevelseförmåga, viljan att tjäna andra och att försöka förstå utanför sina egna inprogrammerade antaganden.

Det här är ett spännande område som intresserar mig mycket. Jag läser allt jag kommer över och vill gärna skapa något forum eller företag för att bidra i denna kreativa och framtidsinriktade utveckling.

Tänk dig själv om det fanns en stad som var känd för sina arbetsplatser. Där människor trivdes och ville arbeta eftersom det gav så mycket. Grunden där skulle antagligen vara chefer som varje dag ställde frågan "vad kan jag göra för dig" till de anställda. Att som ledare förstå hur man kan stötta den anställde till stordåd skulle förändra allt! Och jag skulle tro att många skulle vilja bo i en stad där man satsat på detta!

Jag läste nyss en undersökning som tagit fram vad unga tycker är viktigast i sin personliga framtid. Man kan ju tro att svaren skulle handla om att resa runt i världen. Men svaren handlade om arbete och trygghet. När det gällde arbeten ville få bli chefer eller satsa på att tjäna mycket pengar. Istället svarade man att arbetet måste ge personlig utveckling! Intressant va! 

En annan tendens som ökar är ifrågasättandet av livstids lönearbete. Även här kommer antagligen förändringar att ske. Beskattning av produktionen istället för av arbetade timmar, fler som delar på de arbeten som finns kan vara några bilder från en ganska snar framtid.

Just nu står mycket och väger i samhället. Politik som endast pratar om tillväxt, klimatförändringar, människor som känner sig fångade, ja visst står vi inför förändringar.

Vårt fokus avgör vad vi ser

Jag hittade ovanstående bild på facebook och anser den mycket talande! Inläggen på just fb lyser upp denna konstiga sida av oss med oönskvärd tydlighet.

Forskningen säger att vi tror att något är sant utifrån vår kognitiva karta. Om jag vill att vissa inriktningar ska vara fakta, väljer jag helt enkelt att läsa om, och se rön som stärker mina antaganden. 

Det är förmodligen därför som klimatskeptikerna kan nå ut med sina budskap. Vi vill helt enkelt att de som säger annat ska ha fel.

Bakom många av de artiklar som framställs som vetenskapliga ligger företag som vill att vi ska fortsätta med våra gamla mönster. 

Jag undrar när vi ska nå den kritiska massan då förändringen plötsligt är oundviklig? Blir nu sugen på att teckna en bild av hur det skulle kunna vara.

Berättelsen om Jag

Jag hade precis vaknat och sträckte långsamt på sig. Hen kunde höra fågelsången ute, och förstod att det skulle bli en fin dag.

Insvept i den gamla frotterocken satte hen fyr i vedspisen. Det tog alltid en liten stund innan vattnet till örtteet började koka. Men under tiden värmdes huset, så varför ha bråttom.

Men den kantstötta muggen i handen betraktade hen omgivningen genom fönstret. De små huset runt om hade alla renoverats varsamt. Lite åt gången, och oftast med återvunnet material som grannarna bytt med varandra. De senaste 10 åren hade verkligen förändrat allt! Ingen rev längre de gamla, gedigna timmerhusen, för att bygga nya alldeles för stora villor av konstiga material. Numera hade man insett värdet av att bevara och vårda, och det gällde allt från husen till kläderna och relationerna. 

Jag öppnade dagens post på skärmen. Utbetalningen med månadens basinkomst hade kommit, så hen passade på att betala de få räkningarna. Sedan konsumtionssamhället gått ur tiden blev det inte så mycket att betala varje månad.

Eftersom Jag nu hade en fast inkomst genom medborgarlönen, hade hen valt att starta ett eget företag. Kreativiteten hade kunna blomstra när inte längre kravet på lönearbete stod i centrum. Företagets grundidé hade varit att skapa ett ledarskapsforum som skulle utveckla ledare inom alla sektorer. Människor som ville lönearbeta skulle göra det i miljöer där de kände att hänsyn togs till deras liv i helhet. Kraft och idérikedom skulle tas tillvara vilket skull utveckla samhället via människan var bastänket.

Från början hade det varit komplicerat och mycket arbetskrävande att ändra de gamla mönstren. Men efter att hen hade fått ett stort företag, med inriktning på utveckling av biorening av avfall som kund, vände allt.

Nu blev resultaten av ansträngningarna tydliga och allt fler ville komma till ledarskapsforumet för att utvecklas.

I detta nya rekryterades ledarna utifrån deras känslomässiga och sociala intelligens, och plötsligt framträdde det tjänande ledarskapet. Chefer som sett sina positioner som karriärvägar och statusindikatorer var nu borta. Istället var de ledare som rekryterats där för att plocka fram det allra bästa från sina medarbetare och samskapare.

Jag såg att hen hade några coachningssamtal under dagen. Hen såg alltid fram emot dessa med stor iver. Hen lärde sig så mycket av att lyssna på hur andra förvaltade den konst som nu växte fram.

Träffarna skulle givetvis göras via skärmen, men miljön för samtalet var ändå väldigt viktig. Att de som hen talade med kunde känna en harmoni gjorde att hon ofta tog ut datorn på farstukvisten när vädret tillät. Då kunde fågelsången och de andra av naturens ljud skänka ytterligare liv åt samtalet.

Hen satte ifrån sig tekoppen och sträckte än en gång på sig i sin fulla längd. Livet är underbart och lätt att leva tänkte hen. Och det är ju precis så det ska vara! 

Livet på landet i Skellefteå

Om det är något jag saknar med mitt tidigare boende, så är det vattenfallet och bäcken på tomten. Naturens egen skapelse som bara fanns där. Här har vi grävt en damm, och nedanför oss finns en tjärn, men jag saknar fallet ändå. Ljudet och de slipade stenarna där man kunde sitta på sin hemmapicknick.

Men det är skönt att ha flyttat tillbaka hit. Byn är fin och levande. I denna morgons snöyra, ser jag ljusen i grannarnas fönster.
Vid gräsmattans slut finns, sommartid, bär och svamp. Och jorden, som legat i träda i många år, börjar nu visa sina allra bästa sidor när jag odlar.
Det går att leva långsamt här. Jag behöver inte åka på träffar för att få slowfood, mindfulness eller träning.

Tänk att det blivit så inne att delta i aktiviteter som egentligen handlar om att sakta ner och hinna upp sig själv! Och då duger det inte att sitta på bron och lyssna på fåglarna. Nej allt ska kursifiseras så att någon kan tjäna pengar på det.

I tidningen läser jag ännu en berättelse om en ung kvinna som lever ett hälsosamt liv. Äter gryn och frön som fåglarna, och ägnar all sin lediga tid åt träning. Nuförtiden äter ju folk knappt mat! De äter dieter av alla slag. Förr kunde man bjuda hem vänner på middag och njuta av mat och vin tillsammans. Men nu går det knappt eftersom man kan vara säker på att några, om inte alla, äter någon slags diet. Kanske t.o.m. 5-2, och är de då på någon av sina fastedagar kommer de bara att sitta och stirra på oss andra när vi njuter.

Jag jobbar i stan och går ofta en promenad på lunchen. När jag passerar gymmen tänker jag alltid på att detta är stans mest fullbelagda parkeringar. Människor tar bilen för att sedan ställa sig på ett gångband och promenera. Vilken konstig värld!
Allt är tillrättalagt, och det som har status ska man betala för. Och det är klart att om jag skottar snö som motion kommer ingen att se mina fina träningskläder. Eller är det kanske som med facebook att vi blir allt mer beroende av andras gilla.
Vad har hänt med självkänslor och inre motivation undrar jag?

Livet på landet är mer stilla och kräver större självgillande. Belöningarna handlar om att uppleva inre, stormande lyckokänslor, som man själv bygger upp.
Som när jag en dallrande het dag mitt i sommaren ser att åskan är på väg. Jag kastar mig på cykel och tar mig den korta vägen till tjärnen. Snabbt ut i den silkeslena vattnet för en simtur, medan den svarta, tjocka molnduken växer. När de första knallarna närmar sig cyklar jag tillbaka hem skrattande. Lyckan inombords bubblar! Skönt, enkelt och en känsla som dröjer kvar länge. Och detta trots att ingen såg mig!

På landsbygden finns många fina, tomma hus. Fönster som väntar på att få hysa en blomma och lite ljus. Förstukvistar som vill bli sopade på vintern, och tålmodiga perenner som vill ge sin doft till någon som älskar dem. Hus och tomter uppbyggda av kvinnor och män som hoppats och skrattat.
Fler borde ta sig an husen och bygga sina korta liv i harmoni. Men det kräver att man är beredd att uppskatta sig själv, och njuta av belöningen av att bara göra och vara.
Kanske kommer dessa hus än en gång att värmas av sprakande brasor i spisarna, och rummen ljuda av skratt och gråt.
Jag hoppas!

Kronor och ören

Livet går vidare på planeten Jorden. Såg just en bild på hur vår satellit ser ut från Mars. En liten, knappt skönjbar prick i det stora svarta.Ingen kan ana att det fortfarande finns några få äkta skogar, och eventuellt lite rent vatten kvar här. Men till alla utomjordingar som haft i åtanke att invadera oss och ta våra naturresurser (som det alltid framställs i filmer av nån anledning) vill jag bara säga; gör er icke besväret! Vi har fullt upp med att förstöra allt vi har! Hela vårt jordsliga samhällssystem bygger på att rasera paradiset, så att alla kan lönejobba bort sina liv!

Igår tittade jag på Stefan Lövéns tal inför LO. Han var mycket tydlig med att alla måste sysselsättas. Han berättade bl.a. om ett möte han haft med en person som gått länge på försörjningsstöd. Nu hade hon jobb och kunde köpa en säng för sina egna pengar. Hon hade fått ett liv tack vare jobbet. Och slutsatsen blev att sossarna ska leverera jobb till alla.
Hade detta varit en rapport inom akademin hade den fått underkänt. Slutsatsen sitter nämligen inte ihop med fakta. Tjejen mådde dåligt för att hon kände sig som paria i sitt eget samhälle. Förnedringen av att be om allmosor tog knäcken på henne! Men det var väl pengar hon ville ha va? Och utan att förnedras! Att detta sitter ihop med produktion och konsumtion är ju bara ett systemtänk som skulle kunna ändras när som helst.

Varför alla partier vill sträva mot tillväxt byggt på ovanstående är intressant. Och samtidigt höjer fler och fler människor rösten för skapandet av ett annat samhälle. Den gamla partipolitiken är omodern och dammig. Dessutom förstör den livsförutsättningarna för oss själva och våra barn.
Frihet, hävdar partierna, består av att ha jobb hela livet. Men frihet för en ökande skara människor är istället ren mat och friskt vatten, frihet att bestämma över sin tid, vackra livsmiljöer och livsnödvändiga resurser utan andra krav än att du finns.

När jag var liten fanns det 1-, 2-, 5-, 10-, 25- och 50-öringar. De är nu borta. De behövdes inte längre i en ekonomi som trappar upp priset för varor och tjänster. Vi accepterar utan att ifrågasätta. Vad lever ekonomin för eget liv egentligen?
Lagar stiftas angående aktieutdelning och rökning. Men varför stiftas inga lagar som förbjuder krig? Eller en lag som säger att alla ska ha lika mycket pengar?
Men då skulle ingen satsa på företagsutveckling säger du säkert. Men hur många företag behövs egentligen? Vilka produkter är nödvändiga för oss? Allt är skapade system som kan ändras om vi vill.
Men så klart måste vi öppna våra mediemanipulerade sinnen och upptäcka vad som pågår runt oss! Vi måste våga se galenskapen och gå samman för förändring. Vi måste kräva makten över vårt gemensamma jordklot! De som representerar oss i olika sammanhang gör fel!

Och här sitter jag i vår lilla stuga som nyss reparerats på utsidan. Jag tänker att om mina torkade örter, tomatsåsen som förädlats, bönorna och morötterna varit värda något, så hade jag kunnat köpa virket av någon granne. Hen hade valt ut några träd, sågat dem i byasågen och i gengäld fått bra mat av mig. Men så funkar det inte. Besprutade, kostgödda kryddor som sedan strålats för att hålla länge, kostar en spottstyve. Tomatsåsen på burk innehåller kemiska aromämnen så att det knappt behövs någon tomat i. Det ger förtjänst åt industrin, jobb och gör någon rik. Att betala med hemodlat skulle vara en omöjlighet. Så banken har fått låna ut mer pengar istället, och jag har gött ett system jag föraktar och vet är vår undergång.
Sådant är det nuvarande livet på planeten Jorden.

Jag funderar ofta på vad de som lever om 100 år kommer att säga om oss. Om det nu går att leva här då vill säga. Det vore intressant att få se hur "prinsen" som väcker den sovande Törnrosa kommer att se ut! När stiger människan ur illusionen om att det nuvarande är det rätta och enda möjliga?

På mitt eget microplan längtar jag just nu till sommaren. De få fröer jag behövde komplettera med har kommit, och jag har god tid att planera mitt lilla grönsaksland. 800 kvm ska, enligt utsago, räcka för att försörja en familj på 4 personer med grönsaker under året. Men då gäller det att satsa på annat än sallad ;-).
I sommar önskar jag verkligen att min dröm om matkällare ska bli verklighet!

Mitt i natten

Sitter här i vinternatten och hör stormen piska landskapet. Kunde inte sova, så jag gick ner och gjorde upp en eld i spisen. I min fåtölj kan jag njuta av strålningsvärmen från murstocken bakom mig. Och anledningen till att sömnen uteblev var just att jag frös. 

En lång, seg förkylning har saboterat rytmen i min kropp! Lägg därtill en ledighet över helgerna. 

Första arbetsveckan avslutades med att jag slocknade direkt jag kom hem från jobbet. Ett lokalt strömavbrott bidrog givetvis. Så här sitter jag nu.

Ofta reflekterar jag över vad som upptar mina löpande tankar. Vad är det för automatisk monolog som pågår i det tysta? När jag väl riktar medvetandet dit inser jag hur otroligt mycket som handlar om jobbet. Nu har jag ett meningsfullt arbete. Den närmaste framtiden består av ämnen som demokrati, permakultur, medborgarlön och berättande. Inte alla som har det så! Men jag vill inte gömma undan att det också innebär timmar av administration på alla plan. 

Allt mer sällan kan jag släppa arbetet och bara vara. Och det är ju så vårt samhälle är. Och trots att raddor av undersökningar visar på det ohälsosamma i dessa loopar, höjs ständigt den allmänna statusen i att "leva sitt jobb".

Undrar hur det kommer sig att trots att vi lönearbetar så intensivt, så finns det relativt få företag med god ekonomi och trygga framtidsjobb. Och hur ska vi hinna bidra till och styra samhällsutvecklingen?

Kanske är det just det som är poängen. Att vi inte ska hinna tänka på hur allt hänger ihop. Vilka konsekvenser mitt dagliga strävande får för helheten. Mina resor till jobbet, orken som tryter och därför lockar mig att konsumera o.s.v. Rädslan för att inte klara framtidens grundläggande basbehov ställs egentligen mot barnbarnens möjlighet att alls få en framtid.

I veckan var jag på ett seminarium om demokrati. Fokus var att få fler förstagångsväljare att gå och rösta. En fråga som gick runt i huvudet när jag hörde politiker prata var; vad är det förväntade resultatet av att fler unga röstar? Handlar det om att de ska få behörighet (självförtroende och mod) att driva en kamp för demokratisering av demokratin? Eller är syftet att få fina siffror i statistiken så man kan berättiga nuvarande tämligen urholkade system?

Nää, nu får nattens blues vara över! Klockan är 5:41 och snart gryr den nya dagen. Tystnaden kommer att bytas mot ljud av människor som strävar i sina mönster. Kanske släntrar jag runt i "pyjamas" hela dagen. Jag kan ställa mig vid fönstret och titta ut över omgivningen med ledighetens ögon. Eventuellt grädda en pizza i vedugnen och sedan kolla igenom mina fröpåsar inför vårens sådd. Det är ju jag som bestämmer!