Joo, jag är på väg att ta utompolitisk ställning. Det jag ska säga ryms verkligen inte inom den nuvarande överenskommelsen om hur verkligheten ska se ut. Och ja, det kommer att bli ett långt inlägg!
Men jag vill börja med mina upplevelser.
Tassade upp tidigt även denna morgon. Som vanligt kunde jag hälsa solens första strålar välkomna. Inom mig bubblade en oemotståndlig frihetskänsla. Så skönt att vara ledig och göra vad jag vill av dagen! En jublande skön skogspromenad och en stund vid en sprakande brasa.
Vid frukosten, som bestod av hembakat bröd, ägg kokta på vedspisen och ett egenhändigt tillverkat smörgåspålägg av tomater, rödlök, avocado, skaldjur och yoghurt, kom samtalet att röra kärnkraften och indoktrinering.
Larsan har länge hävdat bestämt att den demokrati vi finns i, är en förklädd form av diktatur. Jag håller med honom om än jag uttryckt mig mer försiktigt tidigare.
Men, för så där en 15 år sedan hade jag en lång, het debatt om medborgarlön på folkbildningsnätet. Nu skulle jag vilja väcka liv i dessa tankar igen.
Nu är verkligen kärnkraftsdiskussionen igång igen. Och förespråkarna hävdar givetvis att den är säker. Men, det kan aldrig bli säker! Strömavbrott, terroristattacker och kapning av datorer är bara några av de "problem" som kan inträffa.
Vindkraft, solenergi och vattenkraft är säkert. Visst skulle det kunna inträffa vissa katastrofer i samband med de senast nämna källorna, men aldrig i den omfattning som med kärnkraften.
Huvudproblemet, vad jag förstår, är att vi behöver mer energi. Till vad då? Hur mycket skulle vi spara på att släcka städerna på nätterna? Argumenten mot skulle vara att inbrotten, överfall med mera skulle öka. Men, det är väl en fördummande förenkling att se samband mellan energi och brott! Orsaken till brottslighet finns nog på ett annat plan. Som att många människor inte mår så bra, känner sig utanför, eller helt enkelt inte får vara med och dela på kakan.
Vårt materialistiska samhälle upprätthålls av den nya tidens gudar. De har skaffat sig makt genom att tala om vilket som är det rätta sättet att leva. De säger att vi ska använder våra fantastiska liv till att arbeta. Inte för glädjen i att vara delaktig, utan för att samhället ska utvecklas. Det är fult att inte jobba. Du hamnar i utanförskap har de bestämt!
När vi är lediga ska vi shoppa och ingå i konstruerade sammanhang. Nya apparater och möbler. För inte kan man väl som människa ha samma soffa tills dess den är utnött. Nej spring till affären som har öppet till 21.00 varje dag. Handla så blir du lycklig! Och så måste du ju jobba mer för att kunna......
Gudarna säger också att vi aldrig skulle klara oss om vi ändrade våra behov. Människan skulle gå tillbaka till grottstadiet om vi klev av deras vagn. Och gudarna som bestämmer hur våra liv ska se ut ska absolut inte ha samma villkor som undersåtarna. För gudarna är så mäktiga att de kan förstå de lägre ståendes behov utan att själva uppleva dem.
Jag anser att det minsta vi ska kräva är att "våra" politiker ska ha absolut samma villkor som oss andra. D.v.s. en normal lön utan privilegier. Samma konsekvenser av beslut som vi får. Om exempelvis skatten på el höjs ska det bli lika kännbart för dem som fattar besluten. De ska inte hålla sig i en gräddfil där de aldrig får uppleva hur politiken verkligen känns!
En självklarhet vore t.ex. att våra politiker ska anmäla sig på arbetsförmedlingen den första arbetslösa dagen. De ska ha en a-kassa som alla andra och inga andra förmåner. Att vi plockar ner gudarna till marknivå skulle vara en bra början på en säker förändring av demokratin.
Men, om man nu som jag inte tror på det samhälle som existerar just nu då? Jag köper inte att pengarna inte finns så att alla kan ha ett bra liv. Inte heller att vi måste arbeta i den omfattning som vi gör idag. Och här kommer givetvis energislöseriet med som en del.
Jag vill nu skissa en bild av hur galet det egentligen är.
Ta en kvinna som arbetar heltid på en läskedrycksfabrik. Hon är borta 10 timmar varje dag. Barnen är på dagis och i skolan. När hon slutar jobbet åker hon och handlar färdiglagad mat. Hon vet att barnen är vrålhungriga, och själv är hon utpumpad. 2 gånger i veckan sätter hon i kontakten till sitt elektriskt drivna löpband. Där tillbringar hon en stund samtidigt som hon ser TV.
När lönen kommer så räcker inte pengarna till att ta ledigt några dagar för att vara med familjen. Istället köper hon en ny TV eller nytt löpband. Och så rullar livet iväg.
Tycker du att denna familj verkar ha ett bra liv? Och så här ser det ut för de flesta av oss utan att vi reflekterar över det. Vi har köpt den kollektiva lögnen om hur livet ska vara.
Och om du tittar på situationen utifrån, vad ser du då? Är det viktigt för oss att det finns läsk? Känner kvinnan i sitt hjärta att hon bidrar till en vacker och kärleksfull utveckling av världen? Och hur mycket energi går åt? Sådana här exempel visar den sanna anledningen till att vi behöver kärnkraft!
Så nog handlar arbetslinjen i stor omfattning om att hålla oss kontrollerade.
Nu vill jag då föreslå ett alternativ som heter medborgarlön. Det skulle innebära att alla människor fick en skälig summa pengar varje månad - utan motprestation! Pengarna finns mina vänner, det är ingen tvekan om det.
Vad skulle hända om vi plötsligt var fria att bestämma över våra liv? Skulle mataffärerna bara ha öppet några timmar om dagen, och endast det viktiga finnas att köpa? Och vad skulle det innebära för energibesparing?
Skulle vi, som i många ursprungsbefolkningar, börja samarbeta kring de viktiga behoven? De människor i världen som är minst kopplade till det kapitalistiska systemet arbetar kanske 3 timmar om dagen. Då utför de sysslor som är viktiga för det gemensamma. Och där finns inga diagnoser eller utanförskap. Det behövs liksom inte den typen av nödförklaringar i dessa samhällen.
Men vad gör de av sin "fritid"? Känner de sig inte olyckliga då de saknar krogar och gym? De upplever naturen, sjunger, dansar, skrattar, samlas kring muntligt berättande, pratar om sina drömmar m.m. Många vetenskapliga undersökningar har visat att jordens "fattiga" befolkningar är mycket lyckligare än vi! Är de verkligen fattigare då?
Nu känner jag att ni förstått min poäng så då kan jag avrunda. Jag vill alltså leda tankarna mot ett helt nytt sätt att se på fördelning och politik. Det är min absoluta övertygelse att det aldrig kommer att kunna växa inom den nuvarande demokratin. Det vi i dag kallar demokrati är egentligen ett inlåsningssystem, ett förslavande av människan.
Att arbeta kan vara upplyftande och glädjerikt om du får göra det du älskar. Men vapenindustri, 15.000 fabriker för tillverkning av tvättmedel, giftbesprutning av mat - men hallå! Och allt för att vi ska arbeta i vårt anletes svett, och helst inte tänka på alternativet.
Så kanske någon undrar hur det skulle bli om medborgarlön infördes. Skulle inte de flesta strunta i att jobba? För mig är det nutidens gudars sätt att se på människan. Jag är övertygad om att de allra flesta vill känna att de deltar och bidrar i ett relevant och viktigt sammanhang. Men läskedryckstillverkning - nää!
Njutbar söndag med siktet mot ett gott liv!
Sedan igår har jag fått ett antal meddelanden som uppmuntrar mig att fortsätta tala om medborgarlön. Jag är mycket glad över att det finns en så stark förändringslust hos många. Den stora tröskeln när jag tidigare debatterat ämnet, har varit människors rädsla för att släppa lite av det materiella. Nu känns det som att allt fler inser att de lurats in i en illusion av att det inte finns någon möjlighet att förändra. Längtan efter något annat håller på att spira. Drömmar om frihet, samarbete och livslust.
