Omställning i juletid!

Nog är det ganska lätt att vara nöjd med livet. En litet, lättskött, energisnålt torp. Stabila och lyckliga familjemedlemmar, och nu ännu en nykomling - Albin.

Som du vet har jag varit arbetsfri en tid, något som varit både skönt och frustrerande. Det som tärt mest har nog varit oron för vad jag skulle göra för att få en ekonomi. Jag var förskräckt över tanken att känna mig nödgad att ta ett jobb som skulle vara, för mig, oetiskt. Samtidigt knackade Luther allt mer frenetiskt på axeln. Man kan inte leva på andra!

För varje år som gått, har jag förankrats djupare i känslan av att inte vilja medverka till att vare sig suga ut andra, eller förstöra jorden, och då på samma gång förutsättningarna för alla som kommer efter mig. Vi har ställt om eftersom, på ett sätt som varit genomtänkt, men inte hysteriskt. Vi lagar all vår mat själva och kastar inget. Lamporna har bytts ut till lågenergialternativ och huset värms till största delen med ved. Vi sorterar sopor, komposterar och tänker på vad vi köper.

Nu har jag fått ett arbete som sammanför tanken på att leva hållbart, med arbete för att ställa om samhället. Och jag känner att det passar mig som hand i handske! Men givetvis har det också väckt en del frågor om den ångest många står inför.

Ett exempel är att tidigare har industrialismens barn kunnat hävda att de har rätt till nästan vad som helst. De byggde ju landet! Nu känner jag att de argumenten inte längre används med samma stolthet. För vilket blev resultatet av detta bygge?

Jag kan förstå att det var svårare att se vår lilla jord ur ett rymdperspektiv för drygt hundra år sedan. Kanske var det helt orimligt att tänka sig att konsumtion, välfärd och tillväxt skulle förstöra planeten. Och politikerna har hjälpt till att hålla liv i den skakiga illusionen. Människorna själva hade nog genomskådat spelet för länge sedan, om endast sunt förnuft fått råda.

Men den dagen kapitalismens kaptener insåg att de kunde styra både politik och ridåer, det var då den riktiga nerbrytningsprocessen startade.

Det hade nog inte varit så lätt att sprida illusionen om konsumtion och tillväxt som enda väg, om de inte uppfunnit och gett alla tillgång till tv:n. Nu kunde skrämselkampanjer kedja folket vid maskinerna. Jobba, jobba, köp, köp men tänk inte! Lämna det till politikerna - för det är där överblicken finns.

Nu har de flesta sömndrucket börja ruska på sig. Vi köper inte dessa budskap längre! Många som gått i täten för omställningsrörelsen har gett upp, för de trodde aldrig att vi andra skulle vakna i tid. Men här är vi nu, och för var dag höjs allt fler röster om förändring. Politikerna håller på att alldeles tappa mark. För de förstår faktiskt inte vad som håller på att hända. De fortsätter tala räntor, arbete med att framställa fler meningslösa produkter och tillväxt, medan kloka människor mobiliseras i nya grupperingar. Alldeles snart kommer vi att nå den kritiska massa, då systemen kommer att obönhörligt falla, och nytt växa fram från gräsrotsnivå.

Mitt bidrag just nu blir att, genom folkbildningen, resonera olika framtidsscenario. På jobbet kommer vi att ha Planetcaféer, i kommunen inför vi Framtidsveckan, och på många ställen kommer vi att agitera om allt från farliga produkter till omställning av ekonomi.

Jag har nu ett meningsfullt arbete, som samtidigt kan bidra till att jag agerar istället för att ge upp.

Och kanske jag till och med skapar en ny utbildning för politiker, där de får lära sig politikens uppgift; att samla folket i den riktning folket själva vill gå.

Och nu när julen närmar sig känns det bra att vi endast köpt fyra julklappar. Och de är ekologiska och framställda i en rättvis miljö.

Jag fröjdas åt att se något nytt födas!

Här hör jag hemma!

Vad är egentligen ett hem? Jag har bott på många ställen, i lägenheter och hus, men aldrig tidigare har känslan för min domän varit så stark som nu.

Jorden här är bördig och vänlig att odla. Den samarbetar! Vi har varit tvungna att ta ner några gamla träd tyvärr, men de hade levt sitt liv klart och så var det.

Istället ändrar nu tomten karaktär, då nya späda plantor väljer att flytta hit. Alldeles av sig självt har en björkhäck börjat markera gränsen mot norr. Utan att på något vis störa solljuset, kommer den att skydda oss mot den kalla vinden.

Några fina tallar har bestämt sig för att växa på några olika platser, och de är välkomna.

Men givetvis skapar vi också själva. Fruktträd har fått framträdande positioner. Innan vi njuter av frukterna vill vi glädjas åt doften av blommorna, och synen av fåglarna som sjungande vaggar på grenarna.

Jag har redan börjat skissa på nästa sommars trädgårdsland. Där ska vår mat växa tillsammans med hälsobringande örter och vackra blommor.

En av de stora stubbar som de gamla björkarna gav, kommer att förvandlas till bikupa. På det sättet kan våra pollinerare bo nära växterna.

Så vad är ett hem egentligen? Är det kanske ett känslomässigt, positivt eget ställe, där man alltid känner sig lycklig, och där man kan hämta kraft? Har vi missat något viktigt i vår syn på var vi ska leva, när vi bedömer hemmet efter enbart huset eller läget?

Det känns som om jag äntligen, känslomässigt insett att min oas, det område som ska ge mig kraft, är viktigare än allt annat! Om jag kan hämta inspiration och kreativitet av att bara gå fram till fönstret, eller stiga utanför dörren, då är det rätt. Kanske är det meningen att vi ska samskapa med naturen och på det sättet enkelt hitta både glädjen och den lekamliga spisen.

Idag sätter jag några kastanjer, vilka får växa på fönsterbrädan tills våren kommer!

Tankar om meningen med livet

Igår såg jag ett program som handlade om jordbruket i Kenya. I stora växthus odlades, på bästa marken, rosor för export till hela världen.

När man frågade en av de anställda vad hon tyckte, svarade hon att "det hade gjort hennes liv mycket enklare."

Hon fick betalt för sitt arbete, kunde köpa mat till barnen och låta dem gå i skolan.

Mycket intressant - och skrämmande!

Jag tänker att vi lurats in i en artificiell värld, som blivit så självklar att vi inte längre ser verkligheten som finns under.

Varje dag strävar vi för att hålla våra liv igång. Vi arbetar, köper och håller oss informerade om vad som händer i världen. Och timmar ägnas också åt att koppla bort tankarna, via tv eller internet.

Vi lämnar våra barn, liksom vi blivit lämnade, att lära av människor vars avsikter vi inte känner. Vi vet inte om de är goda och vill väl, men likväl bedömer vi att de kan ta hand om det viktigaste av allt, att forma vår världsbild.

När jag leker med vår hund kan det gå till så här. Jag har en pinne jag kastar till henne. Hon hämtar den. Plötsligt gör jag en fint genom att låtsas att jag ska kasta framåt, men mitt i rörelsen ändrar jag riktning, och kastar bakåt. Hon har då redan hunnit springa en bit åt fel håll, innan hon inser vad som händer.

Nästa gång jag ska kasta är hon mer alert. Hon tittar mig i ögonen för att i förväg kunna avgöra mitt nästa steg. Om jag nu ska kunna överlista henne, måste jag hantera både mina egna, och hennes tankar. Annars kommer hon att vinna!

Om jag ska kunna överlista henne, så krävs det att jag är fullkomligt i ögonblicket. Om någon t.ex. samtidigt vill berätta något för mig, kommer min koncentration inte att räcka till för att överlista min hund.

Är det inte likadant med det som sker i världen? Om våra tankar verkligen var klara och fokuserade, skulle ingen kunna överlista oss!

Distraktionen tar många olika uttryck. Och en av de största är givetvis bilden av att konsumtion ger lycka! Alla jag pratar med, konstaterar att "om man köper det man längtat efter, så är man ändå bara glad en liten, kort stund". Trots det fortsätter vi på den inslagna vägen, utan att reflektera över andra lösningar.

Vi överöses med information och nyheter, vilka ger våra tankar förvirrade inriktningar. Som om meningen är att vi ska splittra våra mentala förmågor i droppar utan kontakt med varandra.

Resultatet blir att vi engagerar oss här och där, utan att verkligen koncentrera oss på att bli lyckliga.

Kan det vara så enkelt att vi bara behöver odla vår egen trädgård, frambringa vår egen mat, andas in dofterna av blommande fruktträd, och mogen frukt, och skapa vår framtid i tankar som inte störs av brus?

För om vi ger oss tid att reflektera över vad som gör oss lyckliga, kommer vi nog att hinna naturligare svar än de som serveras oss.

Kanske räcker det med att koppla ner sig ibland. Inte se nyheter, läsa tidningar, använda internet eller andra utifrån kommande strålar. Istället kan vi gå inåt och följa våra tankar och känslor, och börja leva i enlighet med vad som väcks där.

Jag kan hjälpa till att framringa vacker natur, istället för att förgifta vattnet och jorden!

11 september 2011

För mig är det här en alldeles förtrollad morgon. Solen lyser in genom köksfönstren, och dimman dansar graciöst från tjärnen och upp över lägdan.

Något har hänt med mig sedan jag hade sorkpesten. Både kroppen och medvetandet känns annorlunda. Det är som om jag vaknat upp ur en lång dvala, och nu är beredd att jobba för världens förvandling.

Under alla åren nere i Ådalen, arbetade jag intensivt med att stärka andra. Ett av mina huvuduppdrag var att få andra att agera. Det krävde på sätt och vis att jag ställde mig själv vid sidan om. Jag gjorde allt för att fungera som en katalysator för andras vaknande kraft.

För att det skulle fungera var jag tvungen vara neutral. Det jag ville var att kursdeltagare, chefer och politiker, skulle driva sina frågor på bästa sätt.

Egentligen hade jag nog drömläge att trycka på andra mina uppfattningar. Men jag lyckades oftast hålla balansen.

Nu när jag "bara" är mig själv, har den gamla, inneboende agitatorn vaknat. Nu vill jag driva mina frågor och vara med och påverka för en rättvisare värld.

Några av er vet säkert att jag startat en sida, på FB, mot åldersdiskriminering. Jag kände att det var en viktig, om än inte världsomvälvande, fråga att börja med.

Om vi ska få till förändringar måste vi börja i det konkreta görbara. Och detta är ett sådant ämne. Och det kan innebära större förändringar än vad man tror vid första anblick. Här följer några (generaliserade) exempel:

Om arbetsgivarna helt fritt får sortera bland vilka de ska anställa, så tror jag inte att de i första hand kommer att välja dem med stark rättspatos, och med vilja till rättvis förändring. Det arbetsgivarna, på många ställen, vill ha, är robotar som lyder order.

Många, som varit länge i arbetslivet, har skaffat sig bred erfarenhet och kunskap. Men också en förståelse för det egna värdet. Naturligtvis är detta kopplat till vad man anser sig värd lönemässigt. Samtidigt ligger det i arbetsgivarens intresse att få så billig arbetskraft som möjligt. De som tar jobben för en lägre summa skulle igår ha kallats svartfötter. Förut visste man att arbetstagarnas villkor aldrig kan förbättras, så länge det finns människor som är beredda att ta jobbet till sämre villkor. Det var en av grunderna till fackens framväxt. Men idag har fackföreningsrörelsen helt tappat greppet! De vill att vi ska inse att "vi tillsammans är facket". Samtidigt driver de mot en ökad toppstyrning, där ombudsmännens karriär till stor del avgörs av lojalitet mot arbetsgivaren. Och de övergripande samhällsfrågorna hör vi dem sällan tala om. Facket har blivit en elitistisk organisation som finns för att, på medlemmarnas bekostnad och okunnighet, växa utan egentliga mål.

Om arbetsplatser består av blandade grupper, kan politiska frågor gro på ett snabbare och effektivare sätt. När under årtal vunna erfarenheter blandas med stark förankring i "det nya" samhället, kan samtalen röra hela spektrat, från synen på vad som behöver förändras, till hur man kan göra det. Och det är givetvis ett hot mot "slavägarna". Det är oerhört frustrerande att se att arbetsmarknaden går alltmer mot att vi ska vara tysta och lyda. Och än mer förvirrande är att många chefer kommunicerar att vi ska vara med och tycka till. Deras ord är givetvis ett led i att det ska låta som om vi har öppenhet och jämlikhet. Men när det kommer till kritan är en bra anställd en som håller med chefen. Så här spelar många anställda samma spel som fackets representanter!

Någon har bestämt att vi måste lönearbeta den största delen av vårt liv, för annars har vi ingen rätt till mat, boende m.m. Varför sväljer vi egentligen detta med hull och hår? Vi arbetar ju för att man för länge sedan bestämt att så här ska systemet se ut. Några få roffade åt sig tillgångarna, och kräver att vi ska utföra jobbet, för att de sedan ska kunna bli olidligt förmögna - vilket i våran värld innebär mäktiga.

Det jag förundras mest över är dock att "vanliga" människor väljer att hålla sig på mattan. Ytterst få driver kamp för förändring, helt opolitiskt, och bara för att man vill förbättra. Politiken har lyckats få oss att tro att enda sättet att påverka är genom inträde i något parti. Men allt färre ställer sig ju bakom partipolitiken. Och allt fler säger att inget parti företräder deras åsikter. Så vi måste släppa den tanken! Om vi tittar på hur ungdomar organiserar sig i enfrågeämnen, utan krav på medlemskap, kan vi kanske förstå vilka vägar som står till buds i det rådande systemet. Vi måste engagera oss i de frågor vi tycker är viktiga, snarare än i de partier som säljer oss ett paket.

Så därför driver jag nu frågan om åldersdiskriminering. Min blogg har (trots glesa inlägg) ca 150 läsare per månad visar statistiken. Om jag kan öppna ögon på några av er, så att ni öppnar ögonen på några av era vänner, så kommer vi att steg för steg tillsammans bygga det vi vill ha. För det kan inte sägas nog många gånger att det vi skapar idag får vi leva i i morgon!

Ha en skön söndag!

Höstaning

Förändringar i ljuset är det som snabbast avslöjar att årstiden håller på att klä om. I fredags kunde jag, på den mörka natthimlen, se Saturnus. Vi åkte också genom ett asteroidbälte, vilket gav massor av "stjärnfall". Nu kommer en bra stjärnskådartid. Varma kvällar med mörk himmel. Kan knappast bli bättre!

I lördags hade vi loppis här i Hemmis. Hela byn samlades med bord och framgrävda prylar. Loppis är verkligen både klimatsmart och plånboksbra. Nu var det mest äldre människor som besökte oss. Det var ju trevligt, men de har oftast huset fullt av saker redan. Önskar att fler unga använde sig av att handla "andra-hands prylar". De skulle kunna sätta bo till en tredjedel av ikeapriset, men med kvalitetssaker.

Nu plockar jag så mycket svamp som jag hittar. Mest blir det Karl-Johan, då den verkar ha ett riktigt bra år. Frysen har redan fått vad den tål, så nu är det torkning som gäller. Det är lätt att bli betagen av att samla. Vädret spelar alls ingen roll. Som idag när regnet studsar mot marken. Om en stund kommer jag att ta på regnkläderna och trava ut i den doftande skogen.

Jag funderar också över tillståndet i världen. Och nog anar jag ugglor i den berömda när jag hör prat om att bilda en gemensam regering för euroområdet. Nu har de lyckats med sin skrämselpakt! Nu kan de snart ta över styret i större skala. Vilka "de" är behöver jag väl knappast förtydliga för dig som läst mina tidigare inlägg.

Min intuition säger mig att den ekonomiska krisen i Europa är påhittad. All dramatik har manats fram för att kunna överta ännu mer makt över folket. Idag kan det ju göras med några väl riktade knapptryckningar. Det ska bli spännande att se hur de kommer att fortsätta sin väg mot total kontroll. Känner på mig att det som snart ska säljas in, är att vi ska operera in chips under huden. Det kommer att heta att det är för vår egen skull. Att det blir lättare att förebygga brott, sjukdomar m.m. Men givetvis handlar det om absolut kontroll.

Den här dagen bär i alla fall med sig löften om fria val för mig. Och det jag väljer är att fortsätta bygga lager inför vintern.

Blåbär, svamp och revolt

Det är förunderligt hur snabbt naturen förändrar förutsättningarna och villkoren. Tänk om människan fungerade på samma enkla sätt. För några dagar sedan var vi ute i trädgården och pysslade. Termometern visade + 28, solen fullkomligt överöste oss med sommar från tidig morgon till sen kväll.

Så plötsligt drog regnet in. Nu på morgonen stod det + 9,5 på termometern, och vi har varit klädda i regnkläder och mössa på våra skogspromenader den senaste tiden.

Jag har verkligen spenderat mycket tid i skogen. Blåbären kommer att ge nyttiga frukostar under vintern. Efter middagen i går tog jag med en kastrull som jag gick ut och fyllde. Vår syltburk hade gapat tom sedan morgonen, och jag vill inte ta ur förrådet då skogen fortfarande har gratis tilldelning i mängd.

En del svamp har jag också hittat. Men många dagar har jag bara cyklat ut, och gått in i skogen här och där. Bara mått bra av att vara ute. I går när jag var på väg hem mötte jag en granne. "Jaha, du har varit ute och samlat mat" var hans kommentar. Och precis så kändes det. Som om jag upprätthåller en urgammal samlargen.

Och i London brinner det. Ilskan är stor över hur regimen förvandlat stora delat av befolkningen till meddellösa slavar. Förmodligen kommer det som en chock för världens makthavare, att det inte bara är i Mellanöstern folket vill ha förändring.

Och naturligtvis är det de unga som tar upp kampen. De vägrar förtrycket och kräver makt över sina liv.

Vi har styrts av kapitalet och tillväxtpolitiken så länge att vi knappt reagerar på dumheterna. Vi utser syndabockar istället för att rikta kraven dit de hör hemma. Pensionärerna ska få mindre pengar, alla ska jobba ännu större del av livet, om du inte har ett arbete får du skylla dig själv din late igel. Men politikerna har superlöner, och behöver inte söka nya jobb då de blir arbetslösa. De fortsätter att plocka ut sina feta arvoden förevigt. Och världen över träffas de rika och mäktiga för att utarbeta nya strategier för att hålla folket i beroende och skuld. För hur ska de annars kontrollera oss slavar?

Jag tror att de flesta av oss oroat oss för hur vi ska betala lånen om något händer (som ofrivillig arbetslöshet), eller när vi blir äldre. Och att hålla oss i rädsla är en smart väl utarbetad strategi. Därför är det intressant att äntligen se rädsla i ögonen på Cameron, Obama och Reinfeldt. De inser att deras överhöghet håller på att genomskådas. Att folket undrar var alla pengar tar vägen, och att vi (slavarna) nu kommer att genomföra resan mot frihet från förtryck.

En ny våg av medvetande har plötsligt strömmat över världen. Givetvis är förvirringen så stor att medlen för att kräva förändring kan tyckas hemsk. Men de flesta inser nog att vi aldrig kommer att kunna ta makten över bestämmande och tillgångar genom samtal och val. De som sitter på tronen kommer aldrig att släppa taget med mindre än att vi tvingar dem. Jag är säker på att härskarna är beredda att ta till vapenmakt för att kväsa det egna folkets krav på rättvisa. Och det gäller även i Sverige.

Så försök genomskåda maktspelet!

Ekonomi och bin

Elden sprakar, och Oskar tittar förstrött ut över byn. Obekymrad lever han i nuet, med en självklar känsla av att vi ska skapa en bra värld för honom att växa upp i.

Han litar på oss utan att vi behöver prata om det. Men om han var lite större, så skulle frågorna komma. Och om jag beskrev hur läget ser ut, och vad tillväxtsamhället kräver, skulle han fortsätta lita på vår förmåga då?

Om vi tittar lite på hur det ekonomiska systemet är uppbyggt, så upptäcker vi direkt en enkel och kristallklar koppling. De som har de största bankontona är de som tär mest på jordens resurser. Antingen genom företag som prånglar ut ett överflöd av onödiga prylar, eller börsspekulanter som bara vill ha mer, och struntar i konsekvenserna. Vad som helst verkar vara tillåtet då kapitalet ska fortsätta att fylla sina omättliga munnar.

Vi andra är drönare som ska se till att hålla deras plånböcker (siffror i datorerna) feta. Och genom att bestämma på vilken nivå vår standard ska ligga (för att vi ska fortsätta slava), har de oss under fullständig kontroll. Frihet och oberoende är verkligen inte ett alternativ!

Jämförelsen med ett bisamhälle är både slående och absolut felaktig. Visserligen är den en drottning som "styr"bisamhället. Hennes uppgift är att producera fler "arbetare". Syftet är att samhället ska reproduceras, genom att så många som möjligt samlar in resurser. Men här slutar likheterna! För bisamhället är faktiskt alla lika viktiga. Alla jobbar stenhårt för det gemensamma syftet. Ingen har mer än någon annan. Om du nu tror att drottningen har privilegier så tror du fel. Hon arbetar minst lika hårt som alla andra. Och efter cirka tre år byts hon ut då hon inte längre kan prestera som tidigare.

I människans värld ser det annorlunda ut som du vet. Här är rangordningen upprättad efter våra bankkonton. Och så länge siffrorna är höga byts du inte ut, oavsett om du presterar för allas bästa eller bara roffar åt dig.

Det som är spännande nu är det ekonomiska osäkerhet som håller på att spridas i världen. USA, Grekland, Italien är förmodligen bara början. Ett inhumant och tärande system håller på att krackelera. Rädslan för vad det ska leda till är betydligt större hos de som har mycket. Många av oss andra ser en kollaps som en ny möjlighet.

Eller vad tror du händer om vi en dag vaknar och alla konton är nollställda? Det finns inga siffror där, varken + eller -. Skulle vi då sitta och vänta på att de som tidigare hade kontrollen över samhällsbyggandet skulle agera. Är vi så inlärda i passivitet att vi bara skulle vänta på att "någon skulle göra nåt"?

Ja, du får själv besvara den frågan. Hoppas du funderar en liten stund innan du bestämmer dig för svaret.

Ha en fri och lycklig dag!

Nuet

Jag återvänder från drömmarnas land i den tidiga timman. I sovrummet sveper den svala morgonluften in genom fönstret. Ett lätt surr från en humla, svalornas tidiga tjattrande, och ett frågande hundskall i fjärran är de första intrycken för dagen.

Ligger kvar en liten stund och sträcker på mig. Tittar på mina händer som fortfarande bär spår efter gårdagens jordgubbsplockande. Så mycket mer känns möjligt när det är sommar.

Himlen bär på dramatik. Kanske blir det regn och åska. Naturen skulle glädjas åt mer vatten, så varför inte?

Första delen av sommaren blev jag sjuk i sorkfeber. Intressant! Kanske kroppen behöver en riktig aktiverare av immunförsvaret emellanåt. Känslan jag har nu är att jag är friskare och piggare än på mycket länge. Känner mig också än mer harmonisk. Allt är liksom som det ska.

Larsan och jag har valt att använda sommaren till att göra korta utflykter. Ett bad i havet med alla dess dofter och förnimmelser, en tur till något udda kafé eller ett besök i en vacker trädgård. Lugnt och nära!

Idag känns det som om jag vill undersöka om blåbären börjat mogna, och om några svampar tittar upp ur den svala, rökelsedoftande mossan. Jag vill sitta en stund under en stor gammal tall i en skogsglänta, och lyssna på ljuden och känna dofterna.

Ha en lugn och nära dag!

LCHF i praktiken

Nu är det två månader sedan vi ändrade vår kost, så det finns en del att berätta.

Jag tillhör dem som alltid försökt äta "nyttigt". D.v.s. mycket frukt och grönsaker, fullkornsprodukter, filmjölk samt en del kött och fisk.

Jag har mått hyfsat, men ofta känt mig trött och sliten. För att hålla vikten har jag motionerat. Ibland väldigt mycket.

I vintras upplevde jag en känsla av att vara plufsig och otymplig. Inte så att jag hade övervikt på vågen, men volangerna kring magen talade sitt tydliga språk.

Då jag var arbetslös kunde jag motionera så mycket jag ville. Ofta började jag dagen med en milslång promenad. Efter frukost, som bestod av två rostade mackor av hembakat bröd, blev det oftast en skidtur på en och en halv timma. Vissa dagar bytte jag ut en av de ovanstående träningarna mot ett Friskis & Svettis pass på 50 minuter.

Som vardagsmotion bar jag ved, skottade snö m.m. Till middag åt vi vanlig mat, som pasta med champinjonsås, och jag försökte att hålla mig till en portion.

När våren började närma sig kände jag mig plufsigare än någonsin. Och mycket riktigt, jag hade ökat två kilo. Och jag lovar dig, det var inte muskler.

Så i mars bestämde jag mig för att ändra kosten. Jag hade hört en del om LCHF (låg andel kolhydrater, mycket fett) och bestämde mig nu för att verkligen studera ämnet. Jag beställde böcker, men läste också vetenskapliga studier. På nätet kunde jag få tillgång till andra människors upplevelser.

Larsan var med på tåget, inte minst för att han fått en värk i armarna som inte ville ge sig. Vi gjorde ingen försiktig övergång, utan kastade oss rätt ut i det nya. Bort med alla kolhydrater vi kunde identifierna, som mjöl, ris, potatis, frukt och många grönsaker. Istället år vi ägg, ost, smör, bacon, kött, kyckling, broccoli, vitkål m.m.

När vi handlade tittade vi efter så att kolhydraterna hölls under 3%. Och visst blev det en omställning. I början hade jag svårt att få i mig all mat.

Så här kan menyn se ut:

Frukost: ugnsomelett med grädde i. Ovanpå en gräddstuvning med färska champinjoner under ett täcke av fet ost.

Lunch eller mellanmål: förekommer inte då vi inte orkar äta mer än två mål om dagen.

Middag: smörstekt kyckling med gräddstuvad vitkål och lite sallad med fetaost.

Den första nya känslan som infann sig var en sorts snopenhet. Här var jag van att blodsockerhalten gicjk upp och ner, att kolhydraterna gav kickar och sedan ett oemotståndligt sug. Plötsligt var allt det borta. Jag var mätt mellan måltiderna, hade inga toppar eller dalar, och tänkte helt enkelt aldrig på mat (eller fika, godis, frukt, juice etc.) mellan målen.

Inom några dagar var känslan av svårigheten att äta borta. Nu insåg jag också att jag kanske aldrig i mitt liv kunnat skilja på hunger och sug! Och att suget kom helt från min tidigare "nyttiga" kost!

I och för sig har jag ofta undrat hur det kommit sig att jag orkat godis efter en gigantiskt julmiddag. Eller ofta tagit en kaka även om jag varit mätt. Och svaret var egentligen självklart; blodsockersvängningar.

Det som händer är att om jag t.ex. äter ett äpple (som till största del innehåller vatten och socker), får jag först en kick. Hormonet insulin ökar för att ta hand om sockret. Då jag inte har behov av sockret, skjuter insulinet in det i cellerna, där de omvandlas och lagras som fett. Om jag dessutom äter fettsnål kost i liten mängd, ger jag kroppen en signal om svält. Då ökar fettinlagringen, för att det ska finnas reserver vid dåliga tider. Naturligtvis kan jag äta så lite att det ger en viktminskning. Men då uppstår oftast näringsbrist, och att musklerna börjar brukas som bränsle.

Så vad vi nu gör istället är att äta oss mätta på rena produkter. Vi är t.ex. storkonsumenter av smör och grädde. En stor skillnad är att det går mindre mat nu. Om jag blandar vatten eller grädde i omeletten, gör en stor skillnad för mättnaden. Därför har det blivit billigare för oss att äta så här. Vi köper heller inga onödiga produkter som inläggningar eller andra tillbehör. Så vårt intag av E-nummer, surhetsreglerande medel, färgämnen och annat, har givetvis sjunkit radikalt.

En annan spännande insikt är hur det sociala ätandet fungerar. Flera har sagt till oss att: det är så svårt att veta vad vi ska bjuda er på. Men måste allt ha med ätande att göra? Vi lever i ett överflödssamhälle ( i Sverige), där alla kan äta sig övermätta. Måste vi då verkligen fokusera den sociala gemenskapen till mat och fika?

Idag är läget sånt att vi mår riktigt bra. Min mans värk har försvunnit och så även några kilo. Då han var smal från början, handlar det mer om att kroppen omstrukturerats en aning.

Jag har minskat fem kilo i vikt, och orkar mycket mer nu. Jag sover bättre på nätterna och känner mer lust inför det jag gör.

Jag gillar att kroppen kan kommunicera med mitt huvud nu. I förrgår åt jag mer än jag borde. Förutom frukost och middag, tog jag en chokladboll (gjord på mandelmjöl, kokos och stevia), och ett par bitar blåbärspaj (även de LCHF). Morgonen efter mådde jag inte bra, och kände ingen lust att äta förrän en bra bit in på dagen. Jag hade helt enkelt konsumerat mer än jag behövde, och med den här kosten funkar inte det.

Jag känner ett ökande intresse för att starta kurser för människor som vill göra den här livsstilsförändringen. Att leva så här tär definitivt mindre på jordens resurser. Om man verkligen ser vad som finns på ett snabbköp, inser man snabbt att 98% av det som produceras inte behövs. Vi lockas att fylla våra skåp med allehanda burkar och byttor, istället för att äta enkelt och bara tills vi är mätta. Min känsla är också att en del av landsbygdsutvecklingen kan ske om vi ändrar kost. Fler skulle vilja köpa ägg, smör, kött och kål från grannen. För nog är det väl affärens överflöd av onyttigheter som lockar oss att åka dit. Inte är det då ett faktiskt behov!

På torsdag åker jag till Ö-vik för att gå en kurs i ämnet. Där kommer bl.a. Annika Dahlkvist att delta. Det var ju hon som nyupptäckte kosten och dess fördelar, av vilka jag bara räknat upp de jag själv upplevt. Om du kollar på nätet ska du se att många, många blivit fria från diabetes, högt blodtryck, värk, mag- och tarmsjukdomar m.m. sedan de börjat med LCHF.

Och en ny undersökning visar att var fjärde svensk äter så här nu! Kan detta vara början på en omsvängning i konsumerandet?

Lycklig Dag!

Konstigt!

Frisk luft, goda vänner, givande intressen och en kärleksfull hemmahamn. Har man det så kommer man långt!

Jag blir, för var dag, allt mer förvirrad av vad som håller så många kvar i kapitalismens konsumtionskarusell. Är känslan av lycka så svår att nå egentligen?

Här hemma på gården ställer jag i ordning en naturträdgård. Min ambition är att ogräs ska kampera med rosor och pioner, och ätbara grönsaker med ringblommor och lejongap.

Idag kunde Oskar och jag konstatera att vårt päronträd fått sina första lilla knopp. Vilken glädje det blir att nu följa knoppning, blomning och fruktsättning. Livet är naturligt och fantastiskt!

Förra helgen träffades familjen här hemma. Vi dukade upp ute på gården, och grillade tillsammans. Vi samtalade om allt mellan himmel och jord. Det kändes som en gåva då vi veckan innan varit oroliga över att förlora pappa i en hjärtinfarkt. Men lyckligtvis blev det bara en påminnelse om att ta vara på livet och varandra.

Jag är så glad över allt jag har, och har nästan slutat bekymra mig om det jag inte har. Det känns mer helt och rätt att inte ägna dyrbara tankar åt brist.

Men som jag antydde i början är det saker jag vill jobba för. Det är mycket skönt att se hur insikten om att vi måste förändra vårt sätt att se på uttag av naturresurser, spridning av gifter och fördelning av allt som finns förändras. Det öppnar också famnen för att alla människor, djur och växter på planeten är viktiga. Men så finns det, så klart, ett och annat jag funderar på. Här följer några exempel:

- Om jag tittar på tv en kväll, så kan jag givetvis inte låta bli att drabbas av reklamen. Det är intressant att se att en överväldigande del av inslagen handlar om skräpmat och preparat som ska ta bort symtomen av konsumerandet. Så ät t.ex. chips och drick läsk, varefter du använder något konstgjort mot halsbränna. And so on.

- Jag har, till min stora förvåning, sett att plastikindustrin växer. En ökande skara människor ägnar tid åt att operera alla tänkbara delar av kroppen. Dessutom sprutas det in nervgifter under huden för att förlama ansiktet, så att rynkorna ska stramas upp. Men snälla vänner, vad är det frågan om? Människor på många ställen i världen går miltals varje dag för att få tag på vatten. Den leriga sörja de hittar, ger liv för ytterligare en stund. Och här tillåter vi, utan att blinka, att andra förändrar sitt utseende för att de har för lite att göra. Eller för att de inte förstått hur planeten hänger ihop. Och nervgifterna passerar urinet och går rätt ut i vårt vatten. Så vi får alla ta konsekvenserna av vår tystnad!!

- Tillväxthysterin! Under väldigt många år har väldigt många av oss undrat hur länge ekonomierna kan bygga på ständig tillväxt. Även lekmän, utan annat än sunt förnuft, har begripit att det är en omöjlighet. Och så har vi förväntansbegreppet. Om ett företag har trott att de ska ha en vinst på 100.000.000 och vinsten "bara" bli 90.000.000, så är det ett minus? Då måste de effektivisera och friställa, eftersom de går back!? Va? Så om jag hade hoppats på att ha 1000:- kvar av lönen, men bara har 700, så ska jag, enligt den logiken, vidta åtgärder. Knappast! Jag väljer nog att fira att jag gått plus!

Nu väljer jag "inneuttrycket" jag stannar där. Listan kan, som du förstår, göras hur lång som helst. Det enda jag skulle önska är att du i vardagen försöker säga något som stödjer planetens, och alla arters överlevnad. Vi måste inte ha superinflytande för att förändra. Det är mängden förändringstankar som räknas!

Och så vill jag avsluta med en glad nyhet.

Här i Västerbotten har en skogsägare blivit stämd för att han valt att plockavverka. Det innebär att han bara tagit ut de största träden, och låtit resten av skogen stå kvar. Han har då oftast inte behövt återplantera, eftersom den naturliga återväxten fungerat.

Han blev då stämd av Skogsstyrelsen. De krävde att han skulle kalavverka sina skogar, och sedan sätta plantor på områdena.

Då mannen vägrade blev det rättegång. Och nu kom alltså beskedet om att han vunnit!

Så kanske vi slipper se fullt lika många naturskändande kalhyggen i framtiden!

Sol och blå himmel!

Övertygelsen växer

Jag är innerligt glad att jag får vara med i allt det som sker just nu. En ny lust att förändra tillvaron går som en energivåg genom människor och länder. Livslusten verkar ha segrat över destruktiviteten.

Allt fler återtar makten över sina liv. I våra vardagsbeslut formar vi den nutid och framtid vi vill ha. För det är vi som styr utvecklingens pil.

Tidigare har nog många förletts att tro att utveckling är synonymt med teknologiska framsteg och ökad produktion/konsumtion. Och att endast arbete kan skapa ett bra liv.

Men nu håller även den muren på att falla och vi börjar skönja ett varm, kärleksfullt, beskyddande ljus. För än kan det vara svårt att se exakt vad det är som ligger i förändringen.

Varje dag får jag olika inbjudningar från hela landet. De handlar om manifestationer mot kärnkraft, återtagande av makten över system som sjukpenning, meditationer för enhetsmedvetande, medbestämmande över våra naturresurser, förändring av utbildningsväsendet och övrig ökad delaktighet i demokratin.

När jag tidigare mest uppfattat att djupare samtal rört problem och svårigheter, hör jag nu i stället en förhoppningsfull ton. Allt fler av oss är beredda att öppna vägen mot världsfred, harmoni och sköna personliga liv. Vi har strävat tillräckligt i tron att vi gjorde rätt. Nu börjar vi förstå att ett större njutande ger en bättre värld.

I gårdagens tidning (Norran) fanns en artikel som handlade om svenskarnas önskningar, alltså vad vi skulle göra, om vi var rika. En inre värme fyllde mig då jag såg att 28% ville slippa jobba. Så har det förmodligen varit i alla tider, men statistiken har visat annat. Varför då? Jo, jag tror att ingen vågat säga det förut! Att i rädsla för att betraktas som en lat kuf har man istället ljugit (kanske även för sig själv). För ingen har väl i sitt hjärta trott på politikernas fantasier om hur välstånd tolkas och byggs!

För mig kom denna nya attityd som ett vårtecken i de sakta bortsmältande pålagorna om hur våra liv "ska" användas. Vi håller på att fatta greppet runt hur vår framtid ska formas. Och framtiden är nästa andetag!

Under hela jordens existens (som vi känner den från naturvetenskap och historieböcker) har naturen mullrat och krumbuktat sig. Så när människan dök upp på spelplanen, fanns hot i form av jordbävningar, tsunamis, vulkanutbrott, vilda skogsbränder m.m. Det hör liksom till när man lever på den här planeten.

Det vi under de senaste 200 åren sett skapas är något helt annat. Vi lever nu under hot framkallade av människan! Hot framkallade av oss, betänk det en stund.

I mina inlägg om medborgarlön skrev jag om kapitalismens/de maktfullkomligas sätt att förleda oss. Men det är också hög tid att vi med spetsade sinnen börjar fånga upp växande konflikter som kommer ur kampen om de sinande naturresurserna. För visst kan vi vara säkra på att om den ordning som nu styr världen får fortsatt fritt spelrum, så kommer de att bomba med allt som står till buds, för att fortsätta hålla oss fångna i konsumtionsbedrägeriet. Maktens magar blir aldrig mätta!!!

Men nu är alltså tiden när människor över hela jorden börjar tänka om. Allt fler sluter sig samman för att, i mindre enheter, driva frågor om ett annorlunda tolkningsutrymme. Vi är många som genomskådat de rådande kulisserna, och det är en underbar början. För varje klokt steg vi tar kommer vi närmare ett nytt sätt att se på livet. Och som en självklar konsekvens kommer ett humanistiskt sätt att se på fördelning och ansvar.

Min personliga insats just nu är att konsumera så lite som möjligt. Njuta och glädjas över att ha gratis tillgång till naturen, och kommunicera mitt budskap till den som vill lyssna.

Något härligt nytt kan aldrig börja med tvång. Det växer snarare ur allas vår insikt om hur enkelt det är att ändra allt. Man behöver bara börja med sig själv, och om många gör det kommer det att sprida sig som en löpeld.

Vi är fria och tillräckligt mäktiga för att tillsammans skapa nytt.

Medborgarlön del 2

Sedan igår har jag fått ett antal meddelanden som uppmuntrar mig att fortsätta tala om medborgarlön. Jag är mycket glad över att det finns en så stark förändringslust hos många. Den stora tröskeln när jag tidigare debatterat ämnet, har varit människors rädsla för att släppa lite av det materiella. Nu känns det som att allt fler inser att de lurats in i en illusion av att det inte finns någon möjlighet att förändra. Längtan efter något annat håller på att spira. Drömmar om frihet, samarbete och livslust.

Och du kan vara alldeles säker på att det helt och hållet är vi som avgör hur vårt samhälle ska se ut. Om en växande massa vill hitta ett annat sätt att leva så är det detta som kommer att ske!

Hur skulle då en medborgarlön se ut? Ja, det kan givetvis inte jag svara på. Men jag vet att väldigt mycket pengar är låsta i system som idag degraderar oss till undersåtar. Socialbidrag, sjukpenning, pension, föräldrapenning, bostadsbidrag, a-kassa och EU-bidrag är några exempel. Alla dessa kontrollsystem innehåller massor med pengar. Både det som delas ut och i kostnad för förvaltningen. Dessutom finns det ministrar och tjänstemän som har höga löner för att detaljreglera utflödet.

Många av de utbetalningar som görs ur systemen, har sina grundorsaker i systemet självt. Om man skapar en medborgare som man med stor övertydlighet omyndigförklarar, kan man inte heller räkna med annat än beroendebeteenden.

I mitt arbete som folkbildare har jag under 20 års tid mött briljanta, kreativa, nyskapande och egentligen mer än självförsörjande människor, som varit olyckliga. De har saknat självkänsla och hopp, vilket gjort att samhället förlorat enorma förmågor. Och den största anledningen i de allra flesta fallen har varit systemens nedbrytande figur. Många har haft oturen att födas in i komplicerade familjeförhållanden, eller kanske inte hittat arbete. Systemet har då slukat dem, och med en belåten rap kastat ut resterna av det som en gång var en människa med oanade möjligheter.

Och vi tittar på och tänker - puuu, tur att jag är på rätt sidan, men vad händer om.....

Även det är en del av kontrollerandet. Ingen går riktigt säker!

Att införa ett nytt sätt att se på fördelning, arbete, kapital och livskvalité skulle också kunna innebära första steget in i en kommunicerande demokrati. Ett brett folkligt samtal om frågan skulle förmodligen leda till att många nya vägar till en frisk folkrörelsedemokrati skulle visa sig. För mig är det nämligen självklart att representanter utsedda i den typ av val som idag gäller, aldrig kan bära en ny lösning.

Så slutar jag denna vackra kväll!

Medborgarlön

Joo, jag är på väg att ta utompolitisk ställning. Det jag ska säga ryms verkligen inte inom den nuvarande överenskommelsen om hur verkligheten ska se ut. Och ja, det kommer att bli ett långt inlägg!

Men jag vill börja med mina upplevelser.

Tassade upp tidigt även denna morgon. Som vanligt kunde jag hälsa solens första strålar välkomna. Inom mig bubblade en oemotståndlig frihetskänsla. Så skönt att vara ledig och göra vad jag vill av dagen! En jublande skön skogspromenad och en stund vid en sprakande brasa.

Vid frukosten, som bestod av hembakat bröd, ägg kokta på vedspisen och ett egenhändigt tillverkat smörgåspålägg av tomater, rödlök, avocado, skaldjur och yoghurt, kom samtalet att röra kärnkraften och indoktrinering.

Larsan har länge hävdat bestämt att den demokrati vi finns i, är en förklädd form av diktatur. Jag håller med honom om än jag uttryckt mig mer försiktigt tidigare.

Men, för så där en 15 år sedan hade jag en lång, het debatt om medborgarlön på folkbildningsnätet. Nu skulle jag vilja väcka liv i dessa tankar igen.

Nu är verkligen kärnkraftsdiskussionen igång igen. Och förespråkarna hävdar givetvis att den är säker. Men, det kan aldrig bli säker! Strömavbrott, terroristattacker och kapning av datorer är bara några av de "problem" som kan inträffa.

Vindkraft, solenergi och vattenkraft är säkert. Visst skulle det kunna inträffa vissa katastrofer i samband med de senast nämna källorna, men aldrig i den omfattning som med kärnkraften.

Huvudproblemet, vad jag förstår, är att vi behöver mer energi. Till vad då? Hur mycket skulle vi spara på att släcka städerna på nätterna? Argumenten mot skulle vara att inbrotten, överfall med mera skulle öka. Men, det är väl en fördummande förenkling att se samband mellan energi och brott! Orsaken till brottslighet finns nog på ett annat plan. Som att många människor inte mår så bra, känner sig utanför, eller helt enkelt inte får vara med och dela på kakan.

Vårt materialistiska samhälle upprätthålls av den nya tidens gudar. De har skaffat sig makt genom att tala om vilket som är det rätta sättet att leva. De säger att vi ska använder våra fantastiska liv till att arbeta. Inte för glädjen i att vara delaktig, utan för att samhället ska utvecklas. Det är fult att inte jobba. Du hamnar i utanförskap har de bestämt!

När vi är lediga ska vi shoppa och ingå i konstruerade sammanhang. Nya apparater och möbler. För inte kan man väl som människa ha samma soffa tills dess den är utnött. Nej spring till affären som har öppet till 21.00 varje dag. Handla så blir du lycklig! Och så måste du ju jobba mer för att kunna......

Gudarna säger också att vi aldrig skulle klara oss om vi ändrade våra behov. Människan skulle gå tillbaka till grottstadiet om vi klev av deras vagn. Och gudarna som bestämmer hur våra liv ska se ut ska absolut inte ha samma villkor som undersåtarna. För gudarna är så mäktiga att de kan förstå de lägre ståendes behov utan att själva uppleva dem.

Jag anser att det minsta vi ska kräva är att "våra" politiker ska ha absolut samma villkor som oss andra. D.v.s. en normal lön utan privilegier. Samma konsekvenser av beslut som vi får. Om exempelvis skatten på el höjs ska det bli lika kännbart för dem som fattar besluten. De ska inte hålla sig i en gräddfil där de aldrig får uppleva hur politiken verkligen känns!

En självklarhet vore t.ex. att våra politiker ska anmäla sig på arbetsförmedlingen den första arbetslösa dagen. De ska ha en a-kassa som alla andra och inga andra förmåner. Att vi plockar ner gudarna till marknivå skulle vara en bra början på en säker förändring av demokratin.

Men, om man nu som jag inte tror på det samhälle som existerar just nu då? Jag köper inte att pengarna inte finns så att alla kan ha ett bra liv. Inte heller att vi måste arbeta i den omfattning som vi gör idag. Och här kommer givetvis energislöseriet med som en del.

Jag vill nu skissa en bild av hur galet det egentligen är.

Ta en kvinna som arbetar heltid på en läskedrycksfabrik. Hon är borta 10 timmar varje dag. Barnen är på dagis och i skolan. När hon slutar jobbet åker hon och handlar färdiglagad mat. Hon vet att barnen är vrålhungriga, och själv är hon utpumpad. 2 gånger i veckan sätter hon i kontakten till sitt elektriskt drivna löpband. Där tillbringar hon en stund samtidigt som hon ser TV.

När lönen kommer så räcker inte pengarna till att ta ledigt några dagar för att vara med familjen. Istället köper hon en ny TV eller nytt löpband. Och så rullar livet iväg.

Tycker du att denna familj verkar ha ett bra liv? Och så här ser det ut för de flesta av oss utan att vi reflekterar över det. Vi har köpt den kollektiva lögnen om hur livet ska vara.

Och om du tittar på situationen utifrån, vad ser du då? Är det viktigt för oss att det finns läsk? Känner kvinnan i sitt hjärta att hon bidrar till en vacker och kärleksfull utveckling av världen? Och hur mycket energi går åt? Sådana här exempel visar den sanna anledningen till att vi behöver kärnkraft!

Så nog handlar arbetslinjen i stor omfattning om att hålla oss kontrollerade.

Nu vill jag då föreslå ett alternativ som heter medborgarlön. Det skulle innebära att alla människor fick en skälig summa pengar varje månad - utan motprestation! Pengarna finns mina vänner, det är ingen tvekan om det.

Vad skulle hända om vi plötsligt var fria att bestämma över våra liv? Skulle mataffärerna bara ha öppet några timmar om dagen, och endast det viktiga finnas att köpa? Och vad skulle det innebära för energibesparing?

Skulle vi, som i många ursprungsbefolkningar, börja samarbeta kring de viktiga behoven? De människor i världen som är minst kopplade till det kapitalistiska systemet arbetar kanske 3 timmar om dagen. Då utför de sysslor som är viktiga för det gemensamma. Och där finns inga diagnoser eller utanförskap. Det behövs liksom inte den typen av nödförklaringar i dessa samhällen.

Men vad gör de av sin "fritid"? Känner de sig inte olyckliga då de saknar krogar och gym? De upplever naturen, sjunger, dansar, skrattar, samlas kring muntligt berättande, pratar om sina drömmar m.m. Många vetenskapliga undersökningar har visat att jordens "fattiga" befolkningar är mycket lyckligare än vi! Är de verkligen fattigare då?

Nu känner jag att ni förstått min poäng så då kan jag avrunda. Jag vill alltså leda tankarna mot ett helt nytt sätt att se på fördelning och politik. Det är min absoluta övertygelse att det aldrig kommer att kunna växa inom den nuvarande demokratin. Det vi i dag kallar demokrati är egentligen ett inlåsningssystem, ett förslavande av människan.

Att arbeta kan vara upplyftande och glädjerikt om du får göra det du älskar. Men vapenindustri, 15.000 fabriker för tillverkning av tvättmedel, giftbesprutning av mat - men hallå! Och allt för att vi ska arbeta i vårt anletes svett, och helst inte tänka på alternativet.

Så kanske någon undrar hur det skulle bli om medborgarlön infördes. Skulle inte de flesta strunta i att jobba? För mig är det nutidens gudars sätt att se på människan. Jag är övertygad om att de allra flesta vill känna att de deltar och bidrar i ett relevant och viktigt sammanhang. Men läskedryckstillverkning - nää!

Njutbar söndag med siktet mot ett gott liv!

Så kom våren!

Och ut ur bilen klev Oskar med ett förnöjt leende! Larsan och jag hade tagit fram solstolar och en bänk, och i grillen brann en liten väldoftande eld.

Fåglarna drillade omgivna av solens smekande slängkyssar. Jaaaaa!

Vi tillbringade hela dagen utomhus. Oskar, som just avklarat en magsjuka, fick en äppelröd färg på kinderna. Vi kände alla hur livskraften fylldes på. En liten promenad, korvgrillning och plötsligt var vinterns hårda grepp avlägset. Att ta tillvara varje vacker dag av livet är en konst skapad av den inre källan.

Egentligen behöver vi ganska lite pengar för att leva ett rikt liv. Att njuta av det som bjuds i form av förändringar av årstiders temperament, glädjen att se människor omkring en må bra, och att själv känna lycka räcker långt. Och det kostar bara ett val. Valet att det är så här jag vill leva.

Efter att grannen ringt och berättat att hon just bakat mjukbröd i bageriet, gick jag ner för att handla. Vid husknutarna satt andra grannar i solen och vinkade glatt. "Äntligen" ropade jag, och fick nöjda "nu är det härligt" till svar. Över hela bygden kunde jag se att det fanns rörelse på gårdarna. Alla längtar ut och prioriterar också det.

Ett träningspass i världens bästa gym - naturen, gick ut på att jag skottade fram grillplatsen. Ett kaxigt och riktigt skönt jobb. Det djupa, hårda snön gav efterhand med sig, och snart kunde jag göra upp en eld i grillringen. Satt en stund och tittade genom röken mot skogen. Alla tankar försvann i en stunds omedveten meditation.

På kvällen kände jag mig så fysiskt trött som jag älskar att vara efter en meningsfull dag. En dusch med riktad tacksamhet mot min kropp som tjänar mig så väl. Och tidigt i säng.

I morse vaknade jag 5.30 och var helt utvilad och återhämtad. När jag promenerade ner till vägen för att hämta tidningen, delades himlen av ett skarpt sträck mellan ljus och mörker. Och snabbt vann ljuset.

Och precis nu hör jag min tvättmaskin spela en liten sång, som berättar att den utfört sitt arbete klart. Så nu kommer jag att ta på mig arbetskläder, gå ut och skotta undan snön under tvättlinorna, och för första gånger i år hänga ut tvätten på tork. Även den här dagen kommer att bli ljuvlig. Och vi kan vara ute!

Solen är vår bästa stjärna!

Levnadssätt

Nu har renarna återvänt på sin årliga vandring. Det är en riktigt skön upplevelse att se dem här, så pass nära stan. Det ger känslor av att det fortfarande finns möjlighet att leva på vad naturen ger. Men också glädje över att det, trots vissa åsikter, bor en tolerans hos folket. En inristad förståelse för de urgamla traditionerna.

Passande nog så råkade jag häromkvällen på en dokumentär om en urbefolkning i Sibirien. De levde med sina renar, och anpassade hela sitt liv till dem. De unga lärde sig vakta hjorden mot varghotet. Och att vörda och vårda.

När temperaturen steg bröt byn upp sina jurtor för att söka sig mot kallare trakter. Allt fraktades på slädar bakom dragrenar. Förutom bohaget fanns en speciell släde med magiska, heliga föremål. Är det inte spännande att urfolken fortfarande är övertygade animister? Att de alltid ber de osynliga krafterna om synliga råd.

En del av programmet handlade om offer och överlevnad. De slaktade en ren för att blidka krafterna. Men inget av djuret gick till spillo. Skinnet togs för att tillverka kläder. De av nyss släkt liv ångande organen åts direkt. De doppades i det varma blodet. Hela klanen var samlad runt festmåltiden. Vi fick veta att det här var en otroligt viktig vitaminkälla för ett folk som annars livnärde sig på fryst mat.

Mina tankar kom att spinna kring hur annorlunda vi ser på matförsörjning. De flesta av oss kan använda mat som ett sorts politiskt ställningstagande. Ju rikare, desto mer fina köttdetaljer och hotade fiskarter kan man äta. Eller välja att vara vegetarian.

De här folken har verkligen inte det valet (eller avsikten för den delen). Vart skulle de odla sina grödor i ett permanent fruset landskap.

Samma vanor har jag tidigare sett hos inutiterna, och förstås av samma grundläggande anledning. Urfolken lever på vad som går att göra tillgängligt i just deras klimat. På vissa ställen är basfödan majs, på andra kött. Varför komplicera tillvaron?

När det gäller djurhållning i vårt samhälle finns det givetvis massor att förändra. Men just i den här frågan är jag övertygad om att det är konsumentmakten som kan påverka. Än en gång vill jag hänvisa till ett inslag på TV. En reporter gick runt och fångade upp åsikter om hur man ställer sig till att märka kött efter hur djuren behandlats både som levande och vid slakt. Skulle vi verkligen lägga ner mer pengar om vi visste att djuren behandlats väl?

Ett par unga tjejer gav ett svar som väckte kärlek i mig. Deras mycket kloka uttalande var att "den som kan känna känslor skulle välja att köpa det!" Så enkelt och så genialiskt! Allt vi behöver göra är att använda våra känslor.

Lev i känslan och skapa fred!

Värld i förändring

Vårljuset sprider kristallglans över de nakna träden. Fåglarna har återupptagit sin sång, och det ligger en förväntan i luften. En dröm om återkomst och sköna tider.

Vintern har varit riktigt härlig. Så där som jag minns från när jag var liten. Snön har lagt sig i rejäla drivor, och kylan ger ansiktetsfärg av livskraft efter promenaderna.

Det är härligt att efter en kall utestund värma sig vid den sprakande elden, men kaffe eller choklad i muggen. Jag blir i alla fall lycklig.

Men förändringen sträcker sig långt bortom ljusets årliga återkomst. I världen tar nu människor äntligen tillbaka bestämmandet över sina länder. Jag älskar scenen från Egypten, då demonstrationerna avslutats och första segern kommit. Såg ni människorna som städade gator och torg, och som till media berättade att: "nu vill vi hjälpa till att hålla fint i vårt land." Vilken innerlig och sann inställning! Individuellt och kollektiv ansvar för jorden!!

Jag följer med tårar i ögonen kampen som sprider sig. Är det nu den stora förändringen har inletts? Är det här början på den globala fredens och kärlekens tid? Visst kommer det att kosta att fördriva tyrannerna. Men alla kan nog se belöningen hägra i dammet.

Jag tänker att nu kanske vi snart får se de stora religionernas makt avta. Människors uppvaknande leder mot att likheter blir större än skillnader. För vem kan säga att bibeln är bättre än koranen? Eller berättelsen om Jesus mer kärleksfull än berättelse om Mohammed? Kanske kommer strax människor från olika trosriktningar att studera varandras religioner och säga:" men, även de andra har ju kärlek som grund i budskapen." Och vad kommer att hända då? Det är en spännande tid att leva i!

Nog tycker jag mig se ett uppvaknande ur drömmen om att jorden är gigantisk, en plats där man kan göra vilka dumheter som helst utan bakslag.

I min lilla sfär försöker jag just nu få se vackra Saturnus med dess ringar. Nätterna har hittills varit för molniga, men den finns där och jag längtar. Mina stjärnkikare står i hallen med huvuden vända mot himlen. De ser ut att när som helst själva kunna marschera ut i kvällen. Och jag kommer definitivt att följa med!

Saturnus har nio gånger större diameter än jorden. Tänk tanken om du kunde stå där och titta mot jorden. I din kikare skulle du då se en av universums kanske vackraste planeter. Men, du skulle också överraskas av hur liten den är. Förmodligen skulle dina tankar röra sig omkring vad som pågår på dess yta. Att där finns mängder av människor som krigar och förstör, utan att inse att de bebor en snabbt framrusande satellit. Jag är övertygad om att en sådan upplevelse skulle förändra oss på djupet. Vi skulle med tacksamhet återvända och vårda och vörda vårt hem.

Tankar på att vi är olika värda, eller bör ha olika levnadsvillkor skulle antagligen vara helt utraderade. Äntligen skulle vi kunna leva i glädje och tacksamhet.

Och kanske är det delvis vad som håller på att hända nu, utan resan till Saturnus. Att vi håller på att purras ur den gamla drömmen för att gå in i en ny, vackrare och mer medkännande verklighet. Vi är ett ständigt ökande antal som önskar det i alla fall. Och det är väl den enda vägen mot målet. Att vi slutar ägna energi åt fel och brister, och istället går in för det vackra och goda.

Älska livet!