Jag är innerligt glad att jag får vara med i allt det som sker just nu. En ny lust att förändra tillvaron går som en energivåg genom människor och länder. Livslusten verkar ha segrat över destruktiviteten. Allt fler återtar makten över sina liv. I våra vardagsbeslut formar vi den nutid och framtid vi vill ha. För det är vi som styr utvecklingens pil.
Tidigare har nog många förletts att tro att utveckling är synonymt med teknologiska framsteg och ökad produktion/konsumtion. Och att endast arbete kan skapa ett bra liv.
Men nu håller även den muren på att falla och vi börjar skönja ett varm, kärleksfullt, beskyddande ljus. För än kan det vara svårt att se exakt vad det är som ligger i förändringen.
Varje dag får jag olika inbjudningar från hela landet. De handlar om manifestationer mot kärnkraft, återtagande av makten över system som sjukpenning, meditationer för enhetsmedvetande, medbestämmande över våra naturresurser, förändring av utbildningsväsendet och övrig ökad delaktighet i demokratin.
När jag tidigare mest uppfattat att djupare samtal rört problem och svårigheter, hör jag nu i stället en förhoppningsfull ton. Allt fler av oss är beredda att öppna vägen mot världsfred, harmoni och sköna personliga liv. Vi har strävat tillräckligt i tron att vi gjorde rätt. Nu börjar vi förstå att ett större njutande ger en bättre värld.
I gårdagens tidning (Norran) fanns en artikel som handlade om svenskarnas önskningar, alltså vad vi skulle göra, om vi var rika. En inre värme fyllde mig då jag såg att 28% ville slippa jobba. Så har det förmodligen varit i alla tider, men statistiken har visat annat. Varför då? Jo, jag tror att ingen vågat säga det förut! Att i rädsla för att betraktas som en lat kuf har man istället ljugit (kanske även för sig själv). För ingen har väl i sitt hjärta trott på politikernas fantasier om hur välstånd tolkas och byggs!
För mig kom denna nya attityd som ett vårtecken i de sakta bortsmältande pålagorna om hur våra liv "ska" användas. Vi håller på att fatta greppet runt hur vår framtid ska formas. Och framtiden är nästa andetag!
Under hela jordens existens (som vi känner den från naturvetenskap och historieböcker) har naturen mullrat och krumbuktat sig. Så när människan dök upp på spelplanen, fanns hot i form av jordbävningar, tsunamis, vulkanutbrott, vilda skogsbränder m.m. Det hör liksom till när man lever på den här planeten.
Det vi under de senaste 200 åren sett skapas är något helt annat. Vi lever nu under hot framkallade av människan! Hot framkallade av oss, betänk det en stund.
I mina inlägg om medborgarlön skrev jag om kapitalismens/de maktfullkomligas sätt att förleda oss. Men det är också hög tid att vi med spetsade sinnen börjar fånga upp växande konflikter som kommer ur kampen om de sinande naturresurserna. För visst kan vi vara säkra på att om den ordning som nu styr världen får fortsatt fritt spelrum, så kommer de att bomba med allt som står till buds, för att fortsätta hålla oss fångna i konsumtionsbedrägeriet. Maktens magar blir aldrig mätta!!!
Men nu är alltså tiden när människor över hela jorden börjar tänka om. Allt fler sluter sig samman för att, i mindre enheter, driva frågor om ett annorlunda tolkningsutrymme. Vi är många som genomskådat de rådande kulisserna, och det är en underbar början. För varje klokt steg vi tar kommer vi närmare ett nytt sätt att se på livet. Och som en självklar konsekvens kommer ett humanistiskt sätt att se på fördelning och ansvar.
Min personliga insats just nu är att konsumera så lite som möjligt. Njuta och glädjas över att ha gratis tillgång till naturen, och kommunicera mitt budskap till den som vill lyssna.
Något härligt nytt kan aldrig börja med tvång. Det växer snarare ur allas vår insikt om hur enkelt det är att ändra allt. Man behöver bara börja med sig själv, och om många gör det kommer det att sprida sig som en löpeld.
Vi är fria och tillräckligt mäktiga för att tillsammans skapa nytt.
