Vårt fokus avgör vad vi ser

Jag hittade ovanstående bild på facebook och anser den mycket talande! Inläggen på just fb lyser upp denna konstiga sida av oss med oönskvärd tydlighet.

Forskningen säger att vi tror att något är sant utifrån vår kognitiva karta. Om jag vill att vissa inriktningar ska vara fakta, väljer jag helt enkelt att läsa om, och se rön som stärker mina antaganden. 

Det är förmodligen därför som klimatskeptikerna kan nå ut med sina budskap. Vi vill helt enkelt att de som säger annat ska ha fel.

Bakom många av de artiklar som framställs som vetenskapliga ligger företag som vill att vi ska fortsätta med våra gamla mönster. 

Jag undrar när vi ska nå den kritiska massan då förändringen plötsligt är oundviklig? Blir nu sugen på att teckna en bild av hur det skulle kunna vara.

Berättelsen om Jag

Jag hade precis vaknat och sträckte långsamt på sig. Hen kunde höra fågelsången ute, och förstod att det skulle bli en fin dag.

Insvept i den gamla frotterocken satte hen fyr i vedspisen. Det tog alltid en liten stund innan vattnet till örtteet började koka. Men under tiden värmdes huset, så varför ha bråttom.

Men den kantstötta muggen i handen betraktade hen omgivningen genom fönstret. De små huset runt om hade alla renoverats varsamt. Lite åt gången, och oftast med återvunnet material som grannarna bytt med varandra. De senaste 10 åren hade verkligen förändrat allt! Ingen rev längre de gamla, gedigna timmerhusen, för att bygga nya alldeles för stora villor av konstiga material. Numera hade man insett värdet av att bevara och vårda, och det gällde allt från husen till kläderna och relationerna. 

Jag öppnade dagens post på skärmen. Utbetalningen med månadens basinkomst hade kommit, så hen passade på att betala de få räkningarna. Sedan konsumtionssamhället gått ur tiden blev det inte så mycket att betala varje månad.

Eftersom Jag nu hade en fast inkomst genom medborgarlönen, hade hen valt att starta ett eget företag. Kreativiteten hade kunna blomstra när inte längre kravet på lönearbete stod i centrum. Företagets grundidé hade varit att skapa ett ledarskapsforum som skulle utveckla ledare inom alla sektorer. Människor som ville lönearbeta skulle göra det i miljöer där de kände att hänsyn togs till deras liv i helhet. Kraft och idérikedom skulle tas tillvara vilket skull utveckla samhället via människan var bastänket.

Från början hade det varit komplicerat och mycket arbetskrävande att ändra de gamla mönstren. Men efter att hen hade fått ett stort företag, med inriktning på utveckling av biorening av avfall som kund, vände allt.

Nu blev resultaten av ansträngningarna tydliga och allt fler ville komma till ledarskapsforumet för att utvecklas.

I detta nya rekryterades ledarna utifrån deras känslomässiga och sociala intelligens, och plötsligt framträdde det tjänande ledarskapet. Chefer som sett sina positioner som karriärvägar och statusindikatorer var nu borta. Istället var de ledare som rekryterats där för att plocka fram det allra bästa från sina medarbetare och samskapare.

Jag såg att hen hade några coachningssamtal under dagen. Hen såg alltid fram emot dessa med stor iver. Hen lärde sig så mycket av att lyssna på hur andra förvaltade den konst som nu växte fram.

Träffarna skulle givetvis göras via skärmen, men miljön för samtalet var ändå väldigt viktig. Att de som hen talade med kunde känna en harmoni gjorde att hon ofta tog ut datorn på farstukvisten när vädret tillät. Då kunde fågelsången och de andra av naturens ljud skänka ytterligare liv åt samtalet.

Hen satte ifrån sig tekoppen och sträckte än en gång på sig i sin fulla längd. Livet är underbart och lätt att leva tänkte hen. Och det är ju precis så det ska vara! 

Livet på landet i Skellefteå

Om det är något jag saknar med mitt tidigare boende, så är det vattenfallet och bäcken på tomten. Naturens egen skapelse som bara fanns där. Här har vi grävt en damm, och nedanför oss finns en tjärn, men jag saknar fallet ändå. Ljudet och de slipade stenarna där man kunde sitta på sin hemmapicknick.

Men det är skönt att ha flyttat tillbaka hit. Byn är fin och levande. I denna morgons snöyra, ser jag ljusen i grannarnas fönster.
Vid gräsmattans slut finns, sommartid, bär och svamp. Och jorden, som legat i träda i många år, börjar nu visa sina allra bästa sidor när jag odlar.
Det går att leva långsamt här. Jag behöver inte åka på träffar för att få slowfood, mindfulness eller träning.

Tänk att det blivit så inne att delta i aktiviteter som egentligen handlar om att sakta ner och hinna upp sig själv! Och då duger det inte att sitta på bron och lyssna på fåglarna. Nej allt ska kursifiseras så att någon kan tjäna pengar på det.

I tidningen läser jag ännu en berättelse om en ung kvinna som lever ett hälsosamt liv. Äter gryn och frön som fåglarna, och ägnar all sin lediga tid åt träning. Nuförtiden äter ju folk knappt mat! De äter dieter av alla slag. Förr kunde man bjuda hem vänner på middag och njuta av mat och vin tillsammans. Men nu går det knappt eftersom man kan vara säker på att några, om inte alla, äter någon slags diet. Kanske t.o.m. 5-2, och är de då på någon av sina fastedagar kommer de bara att sitta och stirra på oss andra när vi njuter.

Jag jobbar i stan och går ofta en promenad på lunchen. När jag passerar gymmen tänker jag alltid på att detta är stans mest fullbelagda parkeringar. Människor tar bilen för att sedan ställa sig på ett gångband och promenera. Vilken konstig värld!
Allt är tillrättalagt, och det som har status ska man betala för. Och det är klart att om jag skottar snö som motion kommer ingen att se mina fina träningskläder. Eller är det kanske som med facebook att vi blir allt mer beroende av andras gilla.
Vad har hänt med självkänslor och inre motivation undrar jag?

Livet på landet är mer stilla och kräver större självgillande. Belöningarna handlar om att uppleva inre, stormande lyckokänslor, som man själv bygger upp.
Som när jag en dallrande het dag mitt i sommaren ser att åskan är på väg. Jag kastar mig på cykel och tar mig den korta vägen till tjärnen. Snabbt ut i den silkeslena vattnet för en simtur, medan den svarta, tjocka molnduken växer. När de första knallarna närmar sig cyklar jag tillbaka hem skrattande. Lyckan inombords bubblar! Skönt, enkelt och en känsla som dröjer kvar länge. Och detta trots att ingen såg mig!

På landsbygden finns många fina, tomma hus. Fönster som väntar på att få hysa en blomma och lite ljus. Förstukvistar som vill bli sopade på vintern, och tålmodiga perenner som vill ge sin doft till någon som älskar dem. Hus och tomter uppbyggda av kvinnor och män som hoppats och skrattat.
Fler borde ta sig an husen och bygga sina korta liv i harmoni. Men det kräver att man är beredd att uppskatta sig själv, och njuta av belöningen av att bara göra och vara.
Kanske kommer dessa hus än en gång att värmas av sprakande brasor i spisarna, och rummen ljuda av skratt och gråt.
Jag hoppas!

Kronor och ören

Livet går vidare på planeten Jorden. Såg just en bild på hur vår satellit ser ut från Mars. En liten, knappt skönjbar prick i det stora svarta.Ingen kan ana att det fortfarande finns några få äkta skogar, och eventuellt lite rent vatten kvar här. Men till alla utomjordingar som haft i åtanke att invadera oss och ta våra naturresurser (som det alltid framställs i filmer av nån anledning) vill jag bara säga; gör er icke besväret! Vi har fullt upp med att förstöra allt vi har! Hela vårt jordsliga samhällssystem bygger på att rasera paradiset, så att alla kan lönejobba bort sina liv!

Igår tittade jag på Stefan Lövéns tal inför LO. Han var mycket tydlig med att alla måste sysselsättas. Han berättade bl.a. om ett möte han haft med en person som gått länge på försörjningsstöd. Nu hade hon jobb och kunde köpa en säng för sina egna pengar. Hon hade fått ett liv tack vare jobbet. Och slutsatsen blev att sossarna ska leverera jobb till alla.
Hade detta varit en rapport inom akademin hade den fått underkänt. Slutsatsen sitter nämligen inte ihop med fakta. Tjejen mådde dåligt för att hon kände sig som paria i sitt eget samhälle. Förnedringen av att be om allmosor tog knäcken på henne! Men det var väl pengar hon ville ha va? Och utan att förnedras! Att detta sitter ihop med produktion och konsumtion är ju bara ett systemtänk som skulle kunna ändras när som helst.

Varför alla partier vill sträva mot tillväxt byggt på ovanstående är intressant. Och samtidigt höjer fler och fler människor rösten för skapandet av ett annat samhälle. Den gamla partipolitiken är omodern och dammig. Dessutom förstör den livsförutsättningarna för oss själva och våra barn.
Frihet, hävdar partierna, består av att ha jobb hela livet. Men frihet för en ökande skara människor är istället ren mat och friskt vatten, frihet att bestämma över sin tid, vackra livsmiljöer och livsnödvändiga resurser utan andra krav än att du finns.

När jag var liten fanns det 1-, 2-, 5-, 10-, 25- och 50-öringar. De är nu borta. De behövdes inte längre i en ekonomi som trappar upp priset för varor och tjänster. Vi accepterar utan att ifrågasätta. Vad lever ekonomin för eget liv egentligen?
Lagar stiftas angående aktieutdelning och rökning. Men varför stiftas inga lagar som förbjuder krig? Eller en lag som säger att alla ska ha lika mycket pengar?
Men då skulle ingen satsa på företagsutveckling säger du säkert. Men hur många företag behövs egentligen? Vilka produkter är nödvändiga för oss? Allt är skapade system som kan ändras om vi vill.
Men så klart måste vi öppna våra mediemanipulerade sinnen och upptäcka vad som pågår runt oss! Vi måste våga se galenskapen och gå samman för förändring. Vi måste kräva makten över vårt gemensamma jordklot! De som representerar oss i olika sammanhang gör fel!

Och här sitter jag i vår lilla stuga som nyss reparerats på utsidan. Jag tänker att om mina torkade örter, tomatsåsen som förädlats, bönorna och morötterna varit värda något, så hade jag kunnat köpa virket av någon granne. Hen hade valt ut några träd, sågat dem i byasågen och i gengäld fått bra mat av mig. Men så funkar det inte. Besprutade, kostgödda kryddor som sedan strålats för att hålla länge, kostar en spottstyve. Tomatsåsen på burk innehåller kemiska aromämnen så att det knappt behövs någon tomat i. Det ger förtjänst åt industrin, jobb och gör någon rik. Att betala med hemodlat skulle vara en omöjlighet. Så banken har fått låna ut mer pengar istället, och jag har gött ett system jag föraktar och vet är vår undergång.
Sådant är det nuvarande livet på planeten Jorden.

Jag funderar ofta på vad de som lever om 100 år kommer att säga om oss. Om det nu går att leva här då vill säga. Det vore intressant att få se hur "prinsen" som väcker den sovande Törnrosa kommer att se ut! När stiger människan ur illusionen om att det nuvarande är det rätta och enda möjliga?

På mitt eget microplan längtar jag just nu till sommaren. De få fröer jag behövde komplettera med har kommit, och jag har god tid att planera mitt lilla grönsaksland. 800 kvm ska, enligt utsago, räcka för att försörja en familj på 4 personer med grönsaker under året. Men då gäller det att satsa på annat än sallad ;-).
I sommar önskar jag verkligen att min dröm om matkällare ska bli verklighet!