Som det ska vara

Här sitter jag nu med en kopp doftande kaffe. Utanför har just stormen bedarrat, och små snöflingebarn söker sig mot den delvis frusna marken. När jag tittar ut har jag mina Orkideer i förgrunden. De blommar alla i fantasifulla stänglar som jag låter finna sina egna vägar. Jag känner att de tackar mig för att de fick vara utomhus i sommar.

Vilken härligt blandad vecka det varit. Nästan som om tiden stått stilla, trots att jag hunnit en hel del. I tisdags ringde Pontus och undrade om jag ville hjälpa honom stycka några kalkoner. Han har fött upp fem sådana i sommar, och nu var det dags att förädla dem till bästa maten. Med det menar jag att vi vet hur de haft det, vad de ätit, och att de levt ett gott (om än kort) liv.

Hela kvällen, och en bit in på natten, satt vi vid köksbordet och skar ut stekar, grytbitar, klubbor m.m. Anna tog genast en ordentlig laddning av de färska bitarna, och skapade en underbar currydoftande gryta. Köttet smälte i munnen och uppmuntrade oss att fortsätta med färdigställande av resten. Nu visste vi med säkerhet vad det var vi höll på med, och vad som hela vintern kan hämtas från frysen.

Pontus och Anna var så snälla att de gav den största fågeln till oss. Så även vi har lockande gott kött i frysen nu.

På natten när jag kom hem, la jag de ben vi skurit bort köttet från, i blöt. Så på morgonen fick de steka en stund i ugnen innan de fick gå ner i en stor gryta för att förvandlas till buljong. Från början var det ca 8 liter vatten i grytan, men vid dagens slut hade godsakerna reducerats till 0,5 liter stark, smakrik buljong utan tillsatser. Det är för övrigt såna här gånger jag uppskattar vedspisen än mer än vanligt. Med en tratt överfördes den så till påsar man fryser iskuber i. Och så in i frysen.

Igår var jag så kallad på anställningsintervju. Inte mindre än 11 personer ville veta vem jag var, och vad jag egentligen kunde. Det var en skön, om än ansträngande upplevelse. Här får jag väl använda ett slitet tv-uttryck och säga att jag var verkligen mig själv. Om jag skulle få jobbet vill jag sannerligen att de ska veta vad de får. En Micke, jag menar f.d. arbetskamrat hade ett bra uttryck. Han sa att det gäller att inte bre på för mycket, för risken finns ju att man får jobbet, och då ska man leva upp till det man sagt.

På eftermiddagen åkte Larsan och jag iväg för att veckohandla. Men den här gången åkte vi in till stan. Jag ville nämligen in till Anderssons kaffeaffär och handla något riktigt gott. Det blev en påse nymalt kaffe med smak av rom och tryffel, samt en påse Irish Cream. Och du ska veta hur gott det är. Vi använder mörkrostat kaffe och tillsätter bara en mindre mängd av det smaksatta kornen. Men det är verkligen ett kaffe som är som ett fint vin. Man får nästan lust att skåla.

Appropå vin så åkte vi också förbi Systembolaget. Det visade sig då att de fått en Zinfandel som lådvin. Den följde givetvis med hem. Så på kvällen provade vi varsitt glas av den djupröda frestelsen. Och ummm. Om du blir frestad så heter den Some Zin.

Idag började jag med att göra massor av köttbullar. När det var klart städade jag hela huset. Nu är allt skinande rent, och det doftar obeskrivligt gott. När jag hängde upp de rena badhanddukarna fick jag en känsla av hotell. Allt är i ordning här, jag kan bara njuta, tända ljus, äta något gott och småningom ta ett glas av Zinfandeln. Bättre än så här kan knappast en fredag vara.

Önskar dig en egen härlig en!

Måndagsmys

Vilken härlig måndag det här är! Efter frukost förberedde jag middagen. Kanske låter lite ambitiöst, men Oskar ska komma hit om en stund. Då vill jag verkligen inte använda tiden till att laga mat.

Jag kan känna att jag är ledig på övertid nu, så att säga. Snart kommer jobbet och då blir det mindre tid till att njuta av dagtid med Oskar. Så i nuet prioriterar jag det som känns viktigt och rätt. När vi träffas umgås vi utan krav på att något speciellt ska göras. Vi tar varje minut som en överraskning, och det är han bra på lära mig.

Idag kunde jag läsa på tidningens förstasida att allt fler vill jobba (lönearbeta) efter 65-års ålder. Va?? Hur är det möjligt? Vi måste verkligen vara indoktrinerade att ägna hela vårt liv åt lönearbete istället för att hitta meningsfulla och, för var och en, givande sysslor. Ja, jag är för att alla ska bidra till det allmänna. Visst ska vi se till att tillsammans bygga en bra värld. Och delar av det kanske måste ske genom lönearbete. Och visst kan man utvecklas och få bekräftelse på ett bra jobb. Allra bästa är det förstås om man känner att det man utför skapar glädje och bättre förhållanden för många människor.

Samtidigt ser vi att allt fler undersökningar pekar på att dåliga chefer gör arbetsdagarna (och arbetsinsatserna) hemska. Toppstyre, empatilöshet, egoism och dålig förståelse av den egna verksamheten, är några av de faktorer som gör att underbara och varma människor dukar under på ställen med dåliga chefer. För ledare är det alls inte tal om här.

Jag läste också (och fick min misstanke bekräftat) att många organisationer ger sina chefer utmärkta referenser när de söker andra arbeten. Det här är ett sätt att bli av med dem. Men, inte är det väl så vi vill att samhället ska fungera. Någon annan får ju då stå ut med dem.

Det lägsta kravet vi borde kunna ställa, när vi nu ska ägna större delen av våra liv åt lönearbete, är att cheferna sprider glädje, entusiasm och positiva förväntningar. Att de är inkännande och tar tillvara alla goda intentioner i arbetsgrupperna. Om inte borde det vara lag på att de ska byta arbete. Det är viktigt att vi kan få må bra och känna oss lyckliga, även när vi arbetar.

Men kom ihåg att aldrig vara rädd för att lämna ett arbete som bara suger din energi. Det finns något roligare och mer meningsfullt runt hörnet, om du bara vågar ta steget. Tro på dig själv och att du har massor att erbjuda. Livet levs även på jobbet.

Ta en paus ibland.

I mina tankar

I går afton när jag stod på en stol och målade fönsterkarmen uppe, steg en fantastisk måne upp tillsammans med Venus. De gjorde varandra sällskap i den, i övrigt, kalla och mörka kvällen. När jag gick ut för att ta en närmare titt, såg jag att kvällen var fantastiskt stjärnklar. Orion spände sin båge mot evigheten, och Karlavagnen försöker hinna ikapp Plejaderna. Jag vet precis var dessa konstellationer finns i december, och kan därför se på himlen att det är ett tag kvar till midvinter. Så kan man också, liksom himmelsskådare i alla tider, följa cirkeln.

I den tidiga morgonen hade så månen flyttat sig till väster, och förvandlat sina havsblå nyanser till eldgult. I ögonblicket kan jag inte längre se den, men den finns där, och förbereder sig för nästa synliga varv.

Jag har verkligen fått tid att leva i nuet ett tag. Och det ger en känsla av att tiden verkligen är en illusion. Att allt handlar om en cirkelrörelse, utan egentlig början och slut. Som du säkert vet vi det här laget, har jag alltid varit intresserad av alternativa sätt att tolka "verkligheten". Det började med Carlos Castanedas böcker när jag var mycket ung. Sedan har det i omgångar fortsatt. Det jag lagt märke till är att mitt liv blir mer synkroniskt och intuitivt när jag vänder mig åt dessa håll.

När jag exempelvis jobbade som lärare, med bl.a. hälsofrågor, fick jag undertrycka större delen av min inre övertygelse. Eftersom vi förväntades jobba med vetenskapligt dokumenterad fakta gick det bara inte att ta in alternativa tankesätt. Och jag måste erkänna att det gjorde att jag aldrig var riktigt hel. Som tur var lät jag mina deltagare undervisa som en del i deras utveckling. Och vissa använde sig av de alternativa och helande kunskaper de bar i sina hjärtan. På så sätt fylldes jag på ibland.

Många människor har nu lämnat den akademiska världen av de skäl jag nyss beskrivit. Ta t.ex. Wayne Dyer. Han var professor i psykologi och arbetade med bl.a. Abraham Maslow. Många minns honom nog som författaren av böcker som "Sikta mot stjärnorna". Där beskrev han, utifrån ett psykologiskt perspektiv, hur vi kan nå våra mål. Idag har han lämnat allt detta bakom sig, då han inte längre kan stå för det. Det han upptäckt är hur vårt sätt att tänka påverkar både vårt eget liv och vad som händer i världen. Han referera givetvis till exempelvis Jung, när han talar om det kollektiva medvetandet. För Dyer anser att många tidigare vetenskapsmän redan tidigt upptäckte det som nu håller på att bli känt . Och vad är det då han framhärdar? Joo, det många sagt länge, nämligen att våra tankar skapar vårt liv! Det du tänker idag kommer att vara din verklighet i morgon. Han, liksom många andra, rekommendera oss att göra en rekapitulation av vårt liv. På så sätt kan vi se att det vi hållit i vårt medvetande också blivit verklighet. Om jag exempelvis går omkring och känner mig rik och lycklig, så är det vad jag har att vänta. Och tvärt om.

Han menar också att politik, religion och media upprätthåller en bild av världen som gör att vi bidrar till det kollektiva skapandet. Så länge vi tillsammans håller fokus på problem (och ältar dessa istället för att göra något åt dem) så kommer de att kvarstå. Om vi däremot skiftar vår bild, och uppmärksammar alla positiva tendenser, så kommer de att växa sig allt starkare.

En annan man som stigit ut från universitetet för att titta på alternativen är Carl Calleman. Han har ägnat några år nu åt att tolka Mayakalendern. Hans undersökningar är givetvis så noggrann som det anstår en välrenommerad forskare. Och det han kommit fram till är spännande. Lite kort så menar han att vi i de cykler som varit kan se alla de förutsägelser som finns i kalendern. Språk, teknik, industrialism, ihopkoppling av världen via Internet är några av de faktum han berör.

Du kan själv kolla upp hans forskning om du känner för det. Det är alldeles för mycket för mig att sammanfatta här. Men, det han ser är att vi gått mot en medvetandehöjning ett tag nu. Vår upplevelse av tid har därför förändrats så att vi tycker att allt går snabbare nu (vilket är en illusion). Redan i mars 2011 kommer medvetandehöjningen att öka radikalt, och i december 2012 har vi, om vi kan hålla oss till kärlek och delande, nått en helt ny värld (nivå) som kommer att bestå.

Calleman menar att vi har sett, och kommer att få se, en del händelser som kommer att ruska om oss. Det som gäller är att hålla sina tankar om utgången på en nivå så vi är mottagliga för det positiva.

Men vilka "råd" ger då dessa och andra källor oss? Hur tycker de att vi ska leva för att utgången ska bli lycklig?

Meditera och gå inåt för att hitta kärleken i ditt hjärta är ett tips. Om vi ständigt ser världen negativt beskriven (media m.m.) blir det oerhört svårt att tro på något annat. Vi tror oss se en korrekt bild av världens tillstånd. Det är intressant att vi är så fångna i medias garn, att vi tror att de ger en absolut korrekt bild av världsläget. Så är givetvis inte fallet. Skulle t.ex. Bush ha kunnat skapa en sådan stor rädsla för Irak, att han kunnat gå in och ta över landet, och låta unga amerikaner dö, utan medias hjälp. Knappast.

Det kollektiva sinnet hålls bundet genom att vi aldrig tittar inåt och funderar över hur just vi kan bidra till an bättre värld. Om jag ger (och alla i Sverige har råd att ge något) för att bistå någon god gärning, istället för att ägna tid åt att göda medias skapelser. Om jag letar positiva tendenser, och människor med bilder av en underbar framtid, så är det lätt att hitta. Överallt har människor gått samman i grupper för att i kärlek och glädje välkomna nuet.

Det handlar om att känna glädje och kärlek och att tro på att vi skapar. Att lyssna på andra utan att döma, och att stänga av om den vi talar med tar vår kraft. Men, aldrig lägga energi på att försöka förändra någon annan genom att övertyga genom kamp. Bygg upp oändlig kärlek inom dig. Döm inte dig själv när negativa tankar kommer. Men bli medveten om dem och ändra dem till något positivt så snart du kan. Allt eftersom kommer den kärleksfulla kraften att bli starkare i ditt liv. Och plötsligt har det kollektiva sinnet, genom din insats, förändrats en aning åt rätt håll.

Så ha en kärleksfull dag med många glada tankar om hur du vill att ditt liv ska bli!

I den här tiden

När jag skulle somna i går kväll kom jag att ligga och fantisera om vår trädgård. Det är, på något sätt, skönt att se den täckas av snö, så den får tid för vila och återhämtning.

För varje dag som vi bor här blir jag nöjdare och lyckligare. Det var det här huset som ropade på oss, och vi handlade utifrån intuitionen. Så belönas vi med vacker omgivning och ett varmt och kärleksfullt hus.

Ibland längtar jag dock efter vårt växthus. Där hade vi fantastiska stunder. Middag och vin under sköna sommarkvällar. Eller liggande i soffan med en bra bok, med hela ljusets alla spektran lyftande varje textrad och förvandla den till glädje i hjärtat.

På morgnarna, i den tidiga dansande daggen, smög jag ut för att titta till och vattna innan jobbet. Jag följde vinrankans enkla utflykt över takstolarna, fikonets förvandling från små anspråkslösa ämnen till doftande, sensuella frukter, kalebassens stora, tunga frukter som tycktes svälla varje dag. Men också tomater, kapkrusbär, chili och paprikor till middagsbordet.

Ett växthus kommer jag att skaffa mig här också. Det är nog ett av de bästa sätten att förlänga sommarkänslan med åtminstone tre månader.

Många arbetar idag med trädgårdar och växthus som rehabilitering. Och visst är det ett helande arbete. Känslan av fuktig jord och små frön som i en magisk process förvandlas till ståtligt liv. Bara det skulle man kunna meditera över varje dag.

Men, i det här tiden är det alltså dags för vila. Larsan och jag åkte in för att handla häromdagen, och såg då att de börjat plocka fram julsaker i affärerna. Överallt hörde vi högljudda röster som kommenterade att det var alldeles för tidigt. Själv tycker jag att det är lite mysigt. Åtminstone innan all bakgrundsmusik kommer igång. Jag menar, det är ju bara att gå förbi utan att titta om man så vill. Men nog är det skönt i höstmörkret när den där inre julstämningen smyger sig på lite försiktigt. En känsla av närhet och kärlek i en tid då de allra flesta fokuserar på att vara så vänliga som möjligt. Och hemma räcker det med att släcka lågenergilamporna och tända några ljus istället för att nå en del av upplevelsen. Jag gillar det!

Det är tanken som skapar upplevelsen.

Väderdramatik

Så här ser det ut när jag öppnar ytterdörren just nu! Och igår plockade jag in solrosor, rosor, luktärtor, lejongap och astrar. Snabba byten alltså. Det känns som om tiden tagit ett hopp, när jag känner doften från blommorna. Som om det är omöjligt att det var igår jag hämtade in dem.

Fåglarna ser ut som små uppburrade bollar av olikfärgade garner. De flyger ilande fram till matplatsen, tar med sig så mycket de kan, och gömmer sig sedan under trädet för att äta.

Vinden gastar oklara ramsor utanför knuten, och inne sprakar det lugnt och tilltalande från vedspisen.

Min morgon började tio över fem. Jag steg upp, gjorde upp en eld, satte på kaffepannan och tände några ljus. Under tiden min kropp alltmer närmade sig den här dimensionen funderade jag lite löst på dagens upplägg. Det första jag på allvar konstaterade när jag kommit fullt till verkligheten, var att det är underbart att vara ledig en dag som den här. Hade det varit i fjol, hade jag nog satt mig i bilen för att åka många mil. Men nu kan jag bara uppskatta och fröjdas över läget.

Efter kaffet tog jag fram spackel, latexfog och verktyg. Väggarna i kammaren, som Larsan fixade förra helgen, fick sina springor tätade inför målningen. Musiken spred sig i mjuka slingor runt rummet under tiden.

Nästa uppgift fick bli att fylla på veden. På med vinterkängorna! Efter att jag sopat av klibbsnön från broarna gick jag i det virvlande vita mot vedboden. Kärran fylldes snabbt, och jag kände mig rik och nyttig då allt var intaget till köket. Tillbaka ute fyllde jag på frön åt de små. Riktigt skönt väder faktiskt när jag var klädd för det. Kastade snöboll en stund så Sally (vår långhåriga schäfer) fick hoppa och springa.

Nu har jag hela dagen kvar att bara ägna åt vad jag vill. Lite städning kanske. Några härliga nya meditationsunderlag jag precis läst om. Och två intressanta jobb att söka. Är också säker på att jag kommer att klä på mig och gå ut flera gånger.

En bra dag är en bra dag!

Pyramider

Den här fantastiska sädescirkeln får bli min inspiration för den här texten. Den berättar för vår intuition att vi har oanvända kapaciteter som väntar på att användas.

När jag var yngre var jag, som de flesta andra, mycket fascinerad av pyramiderna. Insikten om att de i Egypten är mest kända, men att Mexico innehar ett stort antal kompletta pyramidkomplex, gjorde inte nyfikenheten mindre.

Någon sorts respekt har dock hindrat mig från att resa dit. Jag har aldrig kunnat utröna om krafterna som uppfört dem varit av positiv eller negativ karaktär. Men någonstans tror jag vi alla anar att det handlar om en kraft som dras från botten och lyfts upp till en nionde dimension.

Det jag funderar över nu, är hur det kan komma sig att vårt samhällssystem också bygger på pyramidstrukturen. En dag gnolade jag för mig själv "jag är en av dom som slavar på kung Keops pyramid...". Och plötsligt såg jag klart att det är precis så det är. Hur kunde jag ha missat det i alla år. Världskontrollen bygger på att olika nivåer hålls i fångenskap av nivån ovanför. De ovanför får order om vad de ska kommunicera till oss. Många mår dåligt då de egentligen inte vill utföra den sysslan. Men, systemet har cementerats med materialet arbete. Så om du inte utför ordern riskerar du att kapas bort.

Långt uppe sitter våra politiker. De har fått tillräcklig makt och rikedom för att inte känna sig emotionellt kopplade till de lägre nivåerna. Men, de styrs i sin tur av det översta skiktet, nämligen kapitalet. Det är givetvis de som avgör hur världen ska utformas, vilka som ska vara fattiga eller rika, vilkas strävanden som är ofarliga och kan tillåtas. Och vilka som kan innebära ett hot för dem. Så använder de sig av media för att hålla vår rädsla vid liv, och vår tro på att vi har väldigt lite makt. Men, vi kan, när vi vill få pyramidens topp att spricka och falla till marken.

Det allra bästa vi kan börja med är att begränsa vår konsumtion. Det får till följd att stora delar av den ekonomiska kontrollen börjar rämna. Om vi inte köper mer än vi absolut behöver, så kommer vi heller inte att behöva lika mycket pengar. Givetvis tappas då en del av greppet om oss. Dessutom gör vi en vällovlig insats för att rädda jorden. Om vi inte skulle vara så inprogrammerade på att arbete - är pengar - är meningsfullhet, skulle stora förändringar framträda.

Ett annat steg är att satsa mer på en alternativ bytesekonomi. Givetvis kan vi i lokalsamhället (bostadsområdet etc.) byta fler tjänster och varor med varandra. Mycket av det arbete vi säljer för att göda pyramidens topp kan lika gärna, utan mellanhänder flöda direkt mellan oss.

Som en del i det tänket finns också givandet. Att skänka bort sådant som man inte behöver, till dem som behöver det. Och att ge av eventuellt överflöd till sina medmänniskor. Det innefattar både pengar och exempelvis råvaror.

Om vi tycker att det finns en rättvisa i den Lutheranska tanken att "den som inte arbetar ska inte heller äta", så tror jag vi är helt fel ute. Jag ser det snarare som att vi är här för att vörda livet. Och ett arbete ska vara kul, givande, stimulerande och meningsfullt. Det ska ge ett tillskott till jordens och människornas utveckling. Saknas dessa komponenter är inte arbetet det rätta.

Så under de närmsta dagarna kan du prova att göra en tjänst för någon utan att ta betalt. Jag skrev t.ex. några ansökningshandlingar åt människor förra veckan. Det har varit mitt jobb ett tag, men nu hjälper jag gärna till utan att någon annan tjänar på det.

Handla bara det du verkligen behöver! Köp råvaror som ger bra utdelning när du handlar mat. Kanske har du någon bonde runt hörnet som säljer potatis och grönsaker. Och se till att du använder allt det du handlar. Uppfinn nya maträtter, eller frys in.

Ge bort något du inte behöver. Säkert kan du göra någon riktigt glad.

Behöver du handla kläder, möbler eller likande, så börja på begagnatbutikerna. Jag har, för inte så länge sedan, köpt en vinterfodrad skinnjacka för 200:- på Röda Korset.

Det som jag nu tagit upp är verkligen en början på något nytt. Om inte längre kapitalet ohämmat kan använda oss till än det ena, än det andra, så kommer en ny samhällsform att se dagens ljus. Om vi lägger till ett kärleksfullt sätt att behandla varandra, och en stark önskan om att alla människor ska få det bra, kommer nog ljuset att ses av fler.

Myran kan fälla elefanten!

Att minnas rätt saker

Oskar är min förebild för han får mig att öppna kanaler som varit stängda under många år. Jag har varit inkopplad på en frekvens som, helt ensam, inte kan vara särskilt hälsosam. Men, nu har han stormat in i mitt liv och en ny fantastisk kanal har öppnats.

I helgen sov han här hos oss. Och på bara ett dygn hann han visa mig massor av glömda hemligheter.

Vi målade och skapade utan krav på att det skulle bli nåt särskilt. Han tog mig med tillbaka till att det är känslan där man sitter som räknas. Resultatet är oväsentligt. Skönt! Naturligtvis är det så man ska leva för att få ett härligt liv. Att i stunden sugas in i glädjen av att bara göra. Oskar har inga tankar på vad som ska komma sen. Han är den större delen av tiden här och nu.

På kvällen gick vi ut i mörkret. En undersökning av de vanliga ställena, men i avsaknad av ljus, är en riktigt intressant upplevelse. Allt är ju så annorlunda då, om man bara har stillheten nog att vara där.

Morgonen därpå kunde jag titta på hur han gör när han vaknar. Långsamt hittade han ut ur sömnen och in i vår gemensamma verklighet. Innan han satte sig upp, sträckte han ut kroppen flera gånger. Och plötsligt mindes jag att så gjorde även jag en gång i tiden. Hur kunde jag glömma det? Jag provade att följa hans exempel och insåg att det är precis det min kropp behöver innan den rusar iväg. Nu har det blivit början på en nygammal vana.

Igår afton tittade Pontus och han förbi en stund. Och på bara någon stackars timma ändrade han helt min sinnesstämning. Han spelade trummor på olika föremål och sjöng blinka lilla.....

Han tog med mig in i dans och rytmik en stund, innan vi gjorde några fysiska trick. Som att han klättrade upp för mina ben och in i min famn. Jag blev ordentligt uppvärmd, och skrattade gott flera gånger.

Därefter släckte vi alla lampor i huset, tog fram varsin ficklampa och lekte kurragömma. Pontus, Larsan, Oskar och jag skrattade och rörde oss runt. Vi virvlade runt våra ljusstrålar, glada och upprymda.

När de sedan åkte hem kände jag mig laddad av positiva känslor. Min kropp och mitt sinne hade fått leka, mitt hjärta hade fått känna lycka, och mitt liv hade tillförts ett nytt perspektiv av måndag kväll.

Så, ni förstår att han är min förebild, och jag ska i stunden ta vara på allt han kan visa mig.

Morgonstrålar

Förra veckan kunde jag hälsa solens ljus 6.45 på morgonen. Idag bröt de första strålarna över trädtopparna 7.20.

Jag tycker om att tänka på detta i termer av jordens lutning. Att vi faktiskt bor på ett svävande, levande klot i Universum. Ett magiskt stycke materia, som upprätthåller sina egna lagar. Det får mig att jorda mig i förståelsen av min personliga betydelse på något vis. Att den bara kan finnas om vårt klot orkar fortsätta sin strävan.

Jag känner allt större närhet till dem som menar att vi kan leva i harmoni om vi inte lägger någon vikt vid de motsättningar som finns. Att den nya världsordningens mäktigaste kanaler är media och rädsla. Att så länge som vi tar ställning för eller emot, hjälper vi jordens nuvarande maktelit att behålla sina positioner. Det är enbart genom skrämsel och uppmärksamhet, som de kan behålla makten.

Under perioder undviker jag t.ex. nyhetssändningar. Då läser jag också tidningen selektivt. Jag tar helt enkelt inte in några negativa nyheter. Det är en renande och positiv process, som skapar utrymme inom mig för hopp och glädje. Det är min övertygelse att jag är en del av hur världen kommer att utformas. Men, då måste jag också fatta ett beslut om hur min energi ska användas.

Igår var det en världsomspännande meditation för jordens framtid. Människor runt om vårt klot, höll samtidigt i sina tankar jordens läkande och fantastiska framtid. Kanske har du lagt märke till hur sådana här händelser blir allt vanligare. Enskilda som oavsett plats, på samma tider förenar sig i gemensamma bilder av en snar framtid. När vi också vet hur materia faktiskt påverkas av våra tankar, som är energier, som är ljus som skapar materia, så kan vi också ana att här finns möjlighet till positiv påverkan.

Så, min vän, istället för att ge din energi till det som du inte vill ska vara (vilket då upprätthålls av din energi), kan du ge den till det du vill ska vara.

Snurra min jord!

Magiskt!

Senast vi träffades frågade Anna om jag brukar använda ordet magiskt. Det var nämligen så att Oskar börjat säga det allt oftare. Om leksaker och allt möjligt. Jag insåg då att jag ofta uttrycker mig om himlen, årstiderna, olika ljus och känslor med ordet magiskt. Och det är precis så jag upplever det.

Allt jag behöver göra är att lyfta blicken, så levererar naturen alltid något magiskt. Men, det är givetvis i betraktarens ögon. Hur vill jag känna inför världen?

Idag blåser det styv kuling. Sexigt va? Och här sitter jag i värmen och ser de sista löven virvla iväg i rasande danser. Inne har jag det varmt och skönt. Mina skåp är fyllda med vackra råvaror, så jag kan baka, laga mat och skapa allt jag vill. I skogen har jag sett fantastisk, eller kanske magisk, mossa som jag nog går ut och tar för mig av. Vilken bra dag att göra en fin krans att hänga på dörren.

Hjärtats lust är allt som betyder något. Om mina tankar styr mot hur skönt det är att gå ut i stormen och hämta material. Att sedan, med en kopp doftande te, sitta vid bordet och glädjas åt skapandet och skogens givmildhet. Då blir dagen så. Jag skulle kunna se det på annat sätt, men det passar inte mig. Jag vill ha magi i livet, så jag skapar det med mina tankar.

Jag väntar också på en bok jag beställt från ett antikvariat. Lycka! Så, eftermiddagen kommer jag nog att spendera uppkrupen i soffan, med nya spännande ordkombinationer som sällskap.

Det här kommer att bli en magiska dag. För det är vad jag önskar!