I den här tiden

När jag skulle somna i går kväll kom jag att ligga och fantisera om vår trädgård. Det är, på något sätt, skönt att se den täckas av snö, så den får tid för vila och återhämtning.

För varje dag som vi bor här blir jag nöjdare och lyckligare. Det var det här huset som ropade på oss, och vi handlade utifrån intuitionen. Så belönas vi med vacker omgivning och ett varmt och kärleksfullt hus.

Ibland längtar jag dock efter vårt växthus. Där hade vi fantastiska stunder. Middag och vin under sköna sommarkvällar. Eller liggande i soffan med en bra bok, med hela ljusets alla spektran lyftande varje textrad och förvandla den till glädje i hjärtat.

På morgnarna, i den tidiga dansande daggen, smög jag ut för att titta till och vattna innan jobbet. Jag följde vinrankans enkla utflykt över takstolarna, fikonets förvandling från små anspråkslösa ämnen till doftande, sensuella frukter, kalebassens stora, tunga frukter som tycktes svälla varje dag. Men också tomater, kapkrusbär, chili och paprikor till middagsbordet.

Ett växthus kommer jag att skaffa mig här också. Det är nog ett av de bästa sätten att förlänga sommarkänslan med åtminstone tre månader.

Många arbetar idag med trädgårdar och växthus som rehabilitering. Och visst är det ett helande arbete. Känslan av fuktig jord och små frön som i en magisk process förvandlas till ståtligt liv. Bara det skulle man kunna meditera över varje dag.

Men, i det här tiden är det alltså dags för vila. Larsan och jag åkte in för att handla häromdagen, och såg då att de börjat plocka fram julsaker i affärerna. Överallt hörde vi högljudda röster som kommenterade att det var alldeles för tidigt. Själv tycker jag att det är lite mysigt. Åtminstone innan all bakgrundsmusik kommer igång. Jag menar, det är ju bara att gå förbi utan att titta om man så vill. Men nog är det skönt i höstmörkret när den där inre julstämningen smyger sig på lite försiktigt. En känsla av närhet och kärlek i en tid då de allra flesta fokuserar på att vara så vänliga som möjligt. Och hemma räcker det med att släcka lågenergilamporna och tända några ljus istället för att nå en del av upplevelsen. Jag gillar det!

Det är tanken som skapar upplevelsen.