Som det ska vara

Här sitter jag nu med en kopp doftande kaffe. Utanför har just stormen bedarrat, och små snöflingebarn söker sig mot den delvis frusna marken. När jag tittar ut har jag mina Orkideer i förgrunden. De blommar alla i fantasifulla stänglar som jag låter finna sina egna vägar. Jag känner att de tackar mig för att de fick vara utomhus i sommar.

Vilken härligt blandad vecka det varit. Nästan som om tiden stått stilla, trots att jag hunnit en hel del. I tisdags ringde Pontus och undrade om jag ville hjälpa honom stycka några kalkoner. Han har fött upp fem sådana i sommar, och nu var det dags att förädla dem till bästa maten. Med det menar jag att vi vet hur de haft det, vad de ätit, och att de levt ett gott (om än kort) liv.

Hela kvällen, och en bit in på natten, satt vi vid köksbordet och skar ut stekar, grytbitar, klubbor m.m. Anna tog genast en ordentlig laddning av de färska bitarna, och skapade en underbar currydoftande gryta. Köttet smälte i munnen och uppmuntrade oss att fortsätta med färdigställande av resten. Nu visste vi med säkerhet vad det var vi höll på med, och vad som hela vintern kan hämtas från frysen.

Pontus och Anna var så snälla att de gav den största fågeln till oss. Så även vi har lockande gott kött i frysen nu.

På natten när jag kom hem, la jag de ben vi skurit bort köttet från, i blöt. Så på morgonen fick de steka en stund i ugnen innan de fick gå ner i en stor gryta för att förvandlas till buljong. Från början var det ca 8 liter vatten i grytan, men vid dagens slut hade godsakerna reducerats till 0,5 liter stark, smakrik buljong utan tillsatser. Det är för övrigt såna här gånger jag uppskattar vedspisen än mer än vanligt. Med en tratt överfördes den så till påsar man fryser iskuber i. Och så in i frysen.

Igår var jag så kallad på anställningsintervju. Inte mindre än 11 personer ville veta vem jag var, och vad jag egentligen kunde. Det var en skön, om än ansträngande upplevelse. Här får jag väl använda ett slitet tv-uttryck och säga att jag var verkligen mig själv. Om jag skulle få jobbet vill jag sannerligen att de ska veta vad de får. En Micke, jag menar f.d. arbetskamrat hade ett bra uttryck. Han sa att det gäller att inte bre på för mycket, för risken finns ju att man får jobbet, och då ska man leva upp till det man sagt.

På eftermiddagen åkte Larsan och jag iväg för att veckohandla. Men den här gången åkte vi in till stan. Jag ville nämligen in till Anderssons kaffeaffär och handla något riktigt gott. Det blev en påse nymalt kaffe med smak av rom och tryffel, samt en påse Irish Cream. Och du ska veta hur gott det är. Vi använder mörkrostat kaffe och tillsätter bara en mindre mängd av det smaksatta kornen. Men det är verkligen ett kaffe som är som ett fint vin. Man får nästan lust att skåla.

Appropå vin så åkte vi också förbi Systembolaget. Det visade sig då att de fått en Zinfandel som lådvin. Den följde givetvis med hem. Så på kvällen provade vi varsitt glas av den djupröda frestelsen. Och ummm. Om du blir frestad så heter den Some Zin.

Idag började jag med att göra massor av köttbullar. När det var klart städade jag hela huset. Nu är allt skinande rent, och det doftar obeskrivligt gott. När jag hängde upp de rena badhanddukarna fick jag en känsla av hotell. Allt är i ordning här, jag kan bara njuta, tända ljus, äta något gott och småningom ta ett glas av Zinfandeln. Bättre än så här kan knappast en fredag vara.

Önskar dig en egen härlig en!