Ett nytt gott år

Hej vänner! Här sitter jag och småeldar i spisen och myser. Jag mår finemangs och ser fram emot det nya året som står för dörren.

Jag har suttit och tittat på tidningarnas sammanfattning av det år som passerat. En sak som är tämligen uppenbar är att det är helt ute att blogga nu. Så skönt!! Då kan jag vara en av dem som upprätthåller tanken på att berätta för varandra som viktig. Jag tror på det mångordiga om det bara finns innehåll.

Oskar, som nu är 1,5 år älskar böcker. Han väljer omsorgsfullt i sin bokrad, tar med någon han just då vill försvinna i en stund, backar in mot någons knä, slår sig ner och vill dela upplevelsen. Helt grymt!! Leve ordet!

Inför det nya året har mina tankar dragits allmer mot hur vi tillsammans kan skapa en värld i fred och harmoni. Där människor kan utveckla sitt medvetande och leva i glädje. Jag vet att det kan tyckas som en gigantisk uppgift, men jag har blivit allt säkrare på att det är den tanken som är problemet. Tänk hur få det egentligen är som vill ha krig. Vi, det stora flertalet önskar givetvis det motsatta. Skulle det då vara omöjligt att nå?

Vi lever i en illusion om vad som är möjligt och omöjligt. Det här kan vi förändra på en sekund. Om vi börjar se en ny värld som något enkelt att komma till, så är det givetvis det som kommer att bli.

Materialismen håller våra tankar vid att vi skulle bli olyckliga utan frihet att konsumera obegränsat. Innerst inne vet vi alla att det beror på att vissa människor ser högar av pengar som den sanna lyckan.

I går kväll satt jag hemma hos Pontus och Anna. Oskar hade just somnat, Anna jobbade och Larsan och Pontus försökte få igång vattnet som frusit. Där jag satt tittade jag på en tavla de har på väggen. En indianhövding tittar med skarp blick framåt, och texten under lyder (fritt ur minnet): när det sista trädet huggits ner, den sista fisken fångats, så kommer vi att inse att pengar inte går att äta.

Från miljökonventet i Köpenhamn kom inte några positiva resultat. När jag hörde detta blev jag förbannat. Vilka tror dom att dom är egentligen? Vilken rätt har dom att bestämma över allas vår jord? Vi behöver verkligen inte acceptera det här. Vad är det som håller oss tillbaka? Det är kanske samma fenomen som tillåter krig att fortgå, nämligen en ständig chockvåg av budskap som skapar rädsla hos oss. Tänk om vi låter terrorister ta över. Hur blir då våra liv? Men egentligen vet vi att det aldrig kommer att hända om vi inte vill det. Det är "vi" som är soldaterna, och det är våra resurser som används.

Eller; om vi inte får konsumera fritt och köpa varje dag kommer vi att bli olyckliga och leva i misär. Rädsla, skräck!! Vem vi ha ett liv i torftighet och utan bekvämligheter? Men sanningen är den att vi alla kan ha bekväma liv om vi inte överdriver materialismen.

Jag såg på nyheterna att Indien är den tredje snabbast växande ekonomin i världen. Hoppsan! Här kommer en himla massa folk som vill ha minst två bilar per familj, kylskåp, aircondition m.m. Och självklar ska de väl ha samma som oss här!

Det är väl ingen orimlig gissning att det enda vägen som kommer att leda oss till torftighet och misär är det vi nu följer. Och förmodligen kommer det att gå snabbt utför.

Vad vill jag då säga med allt det här? Jo, låt oss sluta vara rädda att förlora på att ändra synsätt. Jag vill att vi bestämmer oss för att 2010 ska bli det år då det vände. Det var det året vi bestämde oss för att inte acceptera alla dumheter från kapitalister, politiker och andra rädda statsmän. Lår 2010 bli det är då vårt medvetande utvidgas och vi tar tillbaka det gemensamma ansvaret för nuet och framtiden. Och låt oss göra det på det enkla sättet. Genom att tänka och tala fred, kärlek och framtid.

Skicka denna vackra nyårsafton en fredshälsning till någon vän. Kanske kan du skriva i din blogg, twitter eller facebook. Nu äntligen samlar vi oss för att i värme överta bestämmandet över våra liv.

Lycka och glädje i nyårsnatten!!

Snöland

Så var det då tid för den synliga världen att förändras igen. När jag steg ut på bron igår morse täckte snön både mark, hus och träd. En dämpningseffekt framkallad av det mjuka, vita lagret, gjorde att tystnaden kändes än mer påtaglig.

Mängder av fåglar fick snön att rasa från träden när de landade för att öppna frökapslarna.

Just nu läser jag om "Livet efter döden" av Deepak Chopra. En underbar upplevelse som jag vill ge mig själv en gång per år. Det modiga sätt på vilket han plockar i allt från Nära- döden- upplevelser till levitation ger en skarp kontrast till den psykologi jag pluggar inför min coachcertifiering.

Det har inlägget sträcker sig över två veckor. Den första delen skrev jag förra helgen. Då hade vi lätt kaos hemma. Trappan i hallen var borttagen och vi gick på en stege upp till övervåningen. Det var damm, skräp och högar överallt. Nu har Larsan gjort ett fantastiskt jobb i veckan. Nya fina pärlspontplattor på väggarna. De är målade i äggskalsvitt. På golvet ligger mörkgrå plattor och den vitlaserade trappan är på plats. Nu har vi en öppen och välkomnande hall.

Efter en riktig storstädning igår känns huset mysigt och fint igen. Ute på bron har vi hängt upp ljuslyktor. De tände vi igår kväll och de sprider ännu sitt sken så här i gryningen.

Jag känner verkligen att jag trivs här i byn. Känslan av att bo ensamma i skogsbrynet, samtidigt som man ser det trivsamma ljuset sprida sig från grannarnas hus. Det känns bra i hjärtat.

I veckan blev jag otroligt upprörd över hur man i Vellinge protesterat mot att ta emot ensamkommande flyktingbarn. Jag hade tänkt skriva en skarp insändare till Aftonbladet. Efter att jag lugnat mig lite inser jag att det inte är rätt väg att gå. Jag vill därför istället sända kärlek till dem där nere. Det behövs verkligen mer medkänsla och kärlek för att stoppa all rädsla som finns i världen. Min förhoppning är att insikten om att vi alla hör ihop också når Vellinge.

Det är mycket trevligt att röra sig runt här i kommunen. Här finns människor från alla ställen i världen. Jag saknade det i Kramfors. Det ger framtidstro att veta att många bakgrunder och livsstilar blandas i en mänsklig smältdegel. Därur skapas nya spännande idéer. Kultur betyder odling och att blanda i odlingen ger långsiktigare resultat.

Det här känns som en brödbakardag!

En lugn helg

Utanför mitt fönster tävlar fåglarna om att komma åt maten vi hängt ut. Där bjuds solrosfrön, talgbollar och jordnötter. Som tack sjunger de vackert och stilla, men ibland uppstår en kakafoni av högljudda rop. Det är skatorna och nötskrikorna som är på väg in för landning.

Jag funderar lite över om fåglarna upplever livet som ett enda långt nu.

Mitt rum doftar av rökelse och två vackra, gula blockljus sprider en varm känsla omkring sig. När jag använder lågorna som fokus i meditationen kan jag se hur ljus består av långa strängar energi som inte verkar ha något slut. Världen är förunderlig och varje gång jag tillåter det kan jag se bortom det uppenbara. Allt som behövs är att jag släpper det vanliga sättet att förhålla mig.

Den här helgen har vi lagt allt arbete åt sidan och jag mår verkligen bra av att bara få vara. I går kväll invigde vi vårt nya badrum. Äntligen! Efter fyra månaders väntan och många långa veckor av kaos. I stearinljusens sken badade vi i vårt massagebadkar. Våra brutna och värkande kroppar, märkta av både fysisk och psykisk utmattning frossade i ljummet vatten och doftande badolja. Champagnen i våra glas och karets vatten höll en bubblande samstämd symfoni. Vi kände oss förtjänta av denna romantiska upplevelse. Och under kvällens tidiga timmar pratade vi om allt utom arbete och tvålade in oss i honungslent skum från lyxiga tvålar. Upplevelsen gav ett lugn som fortfarande sitter kvar. Vi har fått den oas vi önskade oss.

Allhelgonahelgen känns som ett litet avbräck varje höst. En lite längre helg som ger plats att skänka tankar till de som gått före oss. Ibland är det både stärkande och spännande att tänka på de släktingar och vänner som varit med och skapat våra liv. Att åka till gravarna och tända ljus skapar ett band till de egna rötterna. Även om platsen i sig inte längre innehåller mer av den människa som begravdes där, än alla andra platser på jorden, så finns det något stämningsfullt och vackert med att åka just dit. Men för alla vi inte kan hedra genom ett fysiskt besök på deras kropps sista viloplats, tänder vi ljus i trädgården.

En ljus helg i själ och hjärta!

Drömmar

Gårdagen blev så skön som jag tänkt mig. För hälsan finns få bättre arbeten än att lägga tid på det man ska äta. Vi stoppar i oss rejäla mängder, och det är klart att det är viktigt vilka val vi gör.

Hela huset doftade av matlagning igår. Och temperaturen steg i köket. Ute blev det några minusgrader, så det var perfekt att använda vedspisen.

Nu står en gryta med buljong och väntar på att bli silad. Det är kokad på färska fina köttben, selleri, morötter och charlottenlök. Tyvärr hade jag redan rivit ner persiljan i komposten, så den fick jag klara mig utan.

Nu på morgonen var det -4,8 ute. En svag morgonrodnad delade vilsamt himlen med Venus. Och månen var en lysande apelsinklyfta. De enda ljud som hördes var de små fåglarnas morgonserenad, när de ystert konstaterade att deras skafferi var påfyllt.

Björkarna står nu som frusna gamla vakter runt huset, medan rönnarnas torra blad fortfarande kan dansa i vinden. Det lugn som präglar bygden har en smittande energi som gör mig både förnöjd och hoppfull.

Att drivas av sina egna drömmar, och naturligtvis av sina egna resultat, är en konst som många nutida människor har svårt för. Den så kallade kaosteorin innehåller bland annat en beskrivning av fjärilseffekten. Den säger att en fjärils vingslag här kan skapa en tornado någon annanstans på jorden. Allt som sker påverkar alltså mer än vi tror. Hur är det då mer våra egna liv? Påverkar varje tanke och handling våra egna liv mer än vi kan ana?

Jag undrar hur länge det dröjer innan det är ett klarlagt faktum att vi själva väljer hur våra liv gestaltar sig. Men drömmar måste inte alltid vara storslagna och världsomvälvande. Kanske kan vi ta de små kliven uppför stegen för att nå den utsiktsplats vi vill titta ut från. Och med den överblick vi får från den platsen, kan vi lättare välja väg här och nu. Inte för resten av livet, utan kanske bara för ett par timmar, eller för idag.

Det känns skönt att sitta här och fundera. Om en liten stund ska jag göra klart mina studieuppgifter. Sedan känner jag att en lång, frisk promenad skulle göra mig gott. Vi har en spännande hemmavecka framför oss. Rörmokaren kommer för att dra vattnet till badrummet, en murare ska se till att vår skorsten blir hel och säker. Och sist, men inte minst, den gamla trappan i hallen ska rivas ut och en ny sättas på plats. Det ska bli kaotiskt men roligt. Larsan kommer att ha många projekt att hålla reda på. Han har verkligen arbetat intensivt för att hinna fixa så mycket som möjligt innan vintern. Min tacksamhet för hans insatser är stor, och nu unnar jag verkligen honom en vecka med ledighet, lugn och ro. Och den kommer nog snart.

Dröm vackra vakendrömmar!

Solljus

Jag älskar min nya boplats allt mer. På vardagsmorgnarna när jag stiger upp, strålar Venus över de frusna ängarna som en lyckobringare. Den gör mig glad och frimodig inför arbetsdagen.

På helgen sover jag lite längre. När jag då öppnar ögonen lyses huset upp av ett fantastiskt solljus. Allt lyfts fram av ett fantastiskt ljus som jag inte upplevt i något annat hus. Jag tassar omkring och bara njuter av hela mitt hjärta av lyckan att finnas här och nu.

Utanför väggen blommar fortfarande vår Kaprifol. Den sprider doftande minne av en sommar som just passerat, och som väntar på att få återvända.

Fåglarna har nu börjat gästa våra matningsställen. Vi bjuder på olika fröblandningar och som tack sjunger de för oss. Det är kul att se dem komma och ta för sig. Nu är det inte lika enkelt för dem att hitta föda på egen hand.

I veckan fick vi så in frys och kyl. Nu kan jag planera måltider igen. Jag älskar att lägga tid på att skapa bra mat. Igår kunde vi storhandla för första gången sedan vi flyttade hit. Nu har jag massor med basvaror att börja skapa ur. Strax ska jag sätta igång en bröddeg. Jag kommer att låta den stå och kalljäsa hela dagen. Om man ger degar tid får brödet fantastiska smaker och en härlig struktur.

Vi ska också få hem kött idag. Några gårdar bort håller grannarna en liten besättning (4-5) köttdjur. De är lyckliga och älskade djur. Nu hade det blivit dags att slakta, och vi hade då turen att få köpa rejält med fint kött. Så i eftermiddag kommer vi att packa in ett stort förråd av mycket bra mat. Givetvis har jag skaffat rötter av olika slag. Då kan jag elda i vedspisen och koka en rejäl kittel med välsmakande buljong av benen. Den reducerar jag rejält och fryser in. Sen är det bara att ta fram lite till soppor, grytor och såser.

Jag känner bara att jag måste säga något om Obama. Jag gratulerar honom av hela mitt hjärta till fredspriset! Jag har ju tidigare skrivit om hur jag upplever att världen fått en ny möjlighet sedan han blev president. Det står jag verkligen fast vid. Sedan kan olyckskorpar kraxa om de krig han ärvt av mindre humana och mer själviska tidigare "ledare". Fortfarande känner jag att han menar allvar med att använda sin möjlighet för jordens bästa. Givetvis är det många som ser sina förtjänstmöjligheter gå förlorade när man inte längre fokuserar så starkt på krig som börsfyllare. Många av dessa har starka kopplingar till kapitalismens maktelit. Det är klart att de vill svärta människors förtroende för Obamas avsikter. Hur ska de annars kunna fortsätta hålla oss i rädsla genom vapenskrammel? Jag kommer att helhjärtat stödja Obama så länge han håller den nu inslagna vägen. En väg mot fred och kärlek.

Och nu blir det bröd och kärlek!

Samhällsomvandling

Det har inte varit helt positivt i år att bära titeln jobbcoach. Av många goda och mindre goda skäl har yrket granskats. Men nu känns det som om det börjar bli mer OK. I förra numret av Skellefteåbladet fanns en riktigt kul serie som drev med begreppet. Och man brukar ju säga att när man börjar skämta om en företeelse, så är den accepterad.

I veckan hörde jag en radiointervju med Anders Borg. Efter ett flertal möten med EU:s finansministrar konstaterade han att återhämtningen av ekonomin går fortare i Sverige än i många andra länder. Naturligtvis frågade reportern om hur man såg på jobbcoacher utanför landets gränser. Borg svarade då att det har varit positivt för landet att människor fått stöd att vara aktiva även i dåliga tider. Det betyder väldigt mycket att man inte väntar in att jobben ska komma. Och trots allt (enligt Borg och mig) har väldigt många fått nya arbeten även under krisen.

Vad har då detta med samhällsomvandling att göra? Joo, jag tror att det är dags att sopa rent med den gamla uppfattningen om samhällsbygge. Som ni vet har jag tidigare skrivit om att jag tror att utbrändhet beror mer på ångest över att tro sig behöva arbeta så mycket, än arbetsbelastning. Jag håller definitivt fast vid det.

Nu stundar andra tider och var och ens aktivitet och val kommer att vara avgörande för både samhällets, världens och individens framtid. Jag ska ge ett exempel.

En god vän till mig blev för många år sedan permitterad från sitt arbete på Konsum. Hon hade ingen utbildning, alltså inget gymnasium eller mer. Hon var ändå inte särskilt orolig. Hon visste nämligen att det bara var en tidsfråga innan hon skulle få ett nytt jobb.

Idag är många av de arbeten hon utförde borta. Man sköter det mesta av inköpsprocessen med självscanning och betalar på egen hand. Att ta in varor i butikerna kommer också att efterhand läggas ut på upphandling. De personer som finns kvar i butikerna kommer att tvingas hänga med, genom att utbilda sig både internt och på egen hand. Så ser det ut överallt! Ska man personligen klara övergången till detta, krävs några grundläggande inställningar. Och den allra viktigaste är att man tar 100% ansvar för sitt eget liv, och är aktiv i skapandet av det. Samhällsomvandlingen är för snabb och för komplex för att direktiv uppifrån ska kunna se till att alla enskilda individer står redo att hänga på. Det enskilda ansvaret ökar alltså.

Jag tycker att detta är positivt. Under allt för många år, har vi levt med en känsla av att andra tar hand om mig och mitt liv. Samtidigt som det naturligtvis kan kännas tryggt, så skapar det en passivitet som också är en fälla. Om jag i många små delar lämnar över mitt liv i andras händer, är det lätt att få den attityden i allt. Och då är det inte längre en skapande demokrati vi lever i. Lusten att mobilisera sin egen kraft kommer helt klart ur känslan av att vara på väg någonstans. Och mina mål kan aldrig vara motiverande om någon annan sätter upp dem!

Det allra mest glädjande är att jag i allt detta ser att vi kommer att arbeta mindre tid men mer effektivt. Om jag i dag börjar ta ansvar för mig själv och vart jag vill gå, så blir jag en efterfrågad arbetare. Det innebär givetvis att jag kommer att kunna ställa krav på vad min tid kostar och hur den ska användas. Vi går med stormsteg mot en arbetsmarknad där den arbetskraft som verkligen behövs kommer att bli hårdvaluta.

Så om du vill öka din självkänsla, ditt oberoende och din livskvalitet skulle jag föreslå några saker. Först och främst; sätt upp konkreta mål om vad du vill uppnå och hur du vill ha det. Bara du kan hitta dina mål! För det andra; skaffa dig kunskap inom de områden som intresserar dig. Känn att du fyller på för din egen skull, men också för att det leder dig mot målet. Och för det tredje; sök inte efter jobb att ha hela livet. Den arbetsmarknaden finns inte längre. Se istället det positiva i att prova olika arbetsuppgifter och arbetsplatser. Njut av ditt lärande och ditt framåtskridande. Men, som sagt, börja med att ta ansvar för dig själv!!

Idag piskar regn och hagel mot huset. Här sitter jag nu och ska lära mig mer om arbetsrätt. Det ingår i den utbildning jag just nu satt in i min utvecklingsplan.

Att skapa och förbättra är att leva fullt ut!

Första bloggästen!

Här kommer den första gästbloggen. Läs och njut!! Hoppas det är fler som vill vara med.

HÄRLIGA JORDELIV!

När temperaturen sjunker går naturen in i vilan. Vi leds av naturen varesig vi vill eller ej och det underbara är att det vi inte är själv tar naturen hand om och ger oss förbehålls löst, lite som kärleken.

Jag blir då fundersam över hur och när vi ska börja ge tillbaka av det vi får ? I AA har jag lärt mig att jag kan bara behålla det har får genom att ge bort det och jag får hela tiden av de som inte behåller. Är inte detta en fantastisk insikt så säg.

Det finns något större som vill oss alla jordbor väl, som vill visa oss den äkta varan. Och det är en ynnest att vara del av denna insikt och förstå att det verkligen är så och att jag kan lita på det till 100 %. Fråga ett barn hur vi ska göra med de saker som vi inte har svar på. Och då är ingen fråga för stor eller för liten. Barnen är utsända till oss för att vi ska förstå det vi inte vet.

Barnen står i en direkt förbindelse med den kraften som vill alla väl och visar oss vägen. Vem är mer oskuldfull än ett barn ? Inte många. Jesus sade " den som är utan skuld, kastar den första stenen" Följden blev att ingen kastade någon sten. Krama barnen och våga fråga om sånt Du inte vet, krama träden för dom sitter inne med visdom och förmedlar det in i din kropp. Krama varandra länge länge för då lär vi känna varandra in i djupet.

Släpp alla masker och låt dagen ta han om Dig. Det är inte farligt att vara människa. Det är energikrävande att låta bli att leva. Jag har börjat lägga mer och mer tid till mig själv och mitt mående och jag känner att det är där som man säger hemligheten ligger. Och för att vara korrekt, det är ingen hemlighet för hur skulle jag då kunna veta det.

Tacksamhet är ingen självklarhet även om jag tror så.

Stefan

Gästbloggare

Jag vill nu bjuda in dig som gästbloggare här hos mig. Om du vill bidra med dina funderingar om livet så är du välkommen. Mitt enda krav är att det ska finnas en positiv anda i det du skriver.

Maila din text och eventuell bild till mig på livsstigen@gmail.com

Skriv texten som ett word- dokument. Då bli det enkelt för mig att kopiera över till bloggen.

Du väljer själv om du vill sätta ut ditt namn, vara anonym eller skriva under pseudonym.

Använd rubriken gästblogg i mailet.

Hoppas du vill vara med. Det här ska bli superspännande!

Välkommen!!

Mot vinter

Nu sliter verkligen höststormen de bruna löven från träden. Björkarna har gjort sitt för i år, men rönnarna är fortfarande vackra. Så också de små vilda blommorna i gräsmattan. Vissa så kallade ogräs är verkligen underskattade. De sprider sin färgrika glädje från tidig vår till sen höst. Låter oss njuta av den ändlösa växtkraften tills de täcks av det mjuka snötäcket.

Idag har jag gjort en ny kompost. Min varmkompost har varit på plats hela sommaren, men uppläggningsstället för löv, gräsklipp, grenar och växtrester blev klar först idag. Det blev några gamla pallkragar som fick agera avgränsning mellan den blivande mullen och övrig natur. Hoppas maskarna ska trivas och göra ett gott jobb där.

Senaste tiden har jag funderat över den, som jag ser det, förbättrade synen på livet som nu börjar anas. Under senaste veckorna har jag träffat på flera människor som valt att arbeta mindre. Två av mina dagliga kamrater har valt att gå ner i arbetstid. En annan berättade att han och frun pratat om att arbeta mindre. I förra veckan träffade jag på en ung man som tog upp att han valt att arbeta 4 dagar i vecka. Och alla har haft samma orsak till sina val - lusten att leva mer! Överallt möter jag nu människor med denna attityd. Förmodligen kommer det att betraktas som ett politiskt problem inom en snar framtid. För samtidigt som man gör valet att arbeta mindre, väljer man att konsumera mindre.

Hur ska den borgerliga alliansen få oss att förstå att vi lever i ett "utanförskap" om vi inte finns på våra arbetsplatser? Den retorik de nu har stämmer allt sämre med den syn människor utvecklat. Att innanförskap ograverat skulle handla om lönearbete är det allt färre som köper.

Och hur ska vänsterblocket kunna fortsätta sin bidragsvänlighet om allt fler med glädje tar emot dessa? Att få betalt utan att arbeta har förut ansetts fel. Men idag är det en annan agenda och många tar med glädje emot pengar utan att jobba. Vi vill definitivt leva mer.

Är det inte en lockande tanke att vi skulle arbeta mindre? Tänk vad många fler som skulle kunna vara med och dela på de jobb som behöver göras. Och vilken omsvängning det skulle bli i systemen om vi inte konsumerade lika mycket skräp. Vilken chock för marknadsförarna när det mänskliga medvetandet hunnit över gränsen där man inte längre kan luras.

Det är en spännande tid att leva i nu. Jag ser framför mig att det kommer att ske massor av nya otroliga genombrott de närmsta åren. För alla dem som av olika skäl inte fanns med under kärleksåren på 60-talet kommer nu en ny chans. Men denna gång blir det ännu starkare och mer omvälvande. Det är i alla fall åt det hållet det mesta pekar när man, som jag, lyssnar på massor av människor varje vecka.

Börja dagen med ett leende så blir du glad!

Fler som tänker

Idag tänkte jag dela med mig några saker som Albert Einstein har sagt. Fundera på det här:

O Fantasi är viktigare än kunskap

O Det enda verkligt värdefulla är intuitionen

O Den som aldrig gjort ett misstag har aldrig provat

någonting nytt

O Det enda som stör mitt lärande är min utbildning

O Jag vet inte med vilka vapen tredje världskriget kommer att utkämpas med. Men jag vet att

fjärde världskriget kommer att utkämpas med pinnar och stenar

O Vi kan lösa problem genom att använda samma tänkande som vi använde när vi skapad dem

Njut av en härlig kväll. Och den blir bara så härlig som du vill!

Glädjens mitt

Detta är mitt 114:e inlägg. Helt fantastiskt! Om det är något jag hitills uppnått, så är det nog att bredda synen på vad som är hälsa och livskvalitet. Och det var ju liksom meningen.

Som bild i dag väljer jag att låna ett foto på Örnnebulosan. I rymden finns underbara formationer där stjärnor föds. Vi kommer nog inte än på ett långt tag i närheten av förståelse för detta gigantiska. För mig har intresset för rymden vuxit allt starkare. Det är kul att höra att allt fler verkar upptäcka hur fascinerande det är att skåda utåt. Kanske ser man då samtidigt inåt. Någonstans möts känslorna för den yttre skönheten och den inre känslar av storhet. Kanske är detta glädjens mitt.

Med förundran tittar jag ut mot evigheten, som genom den krökta rymden någon gång kommer tillbaka till nuet.

I veckan hade vi en helt oförklarligt klar stjärnhimmel här. Varje del av Vintergatan syntes med absolut tydighet. Där jag stod såg jag, på en kort stund, tre stjärnfall. Jag tänkte att just nu susar vi kanske förbi ett samlig meteoriter.

Då jag läst en del om Plejaderna i sommar, känns det extra spännande att titta på denna stjärnsamlig som också kallas de sju systrarna.

I veckan köpte jag "Stora boken om rymden". Nu kan jag lära mig ännu mer om vad som pågår i vår omgivning. Fast, omgivning är kanske fel ord. Vi är ju också en del av rymden. Allt beror ju på var betraktaren står.

Jag känner mig också i glädjens mitt när jag nu ofta kan träffa Oskar. Barn strålar ju av en inre porlande källa av lycka. Att se honom bara springa omkring och vara exalterad över att vara, lär mig så mycket. Hoppas att vi tillsammas kan ge honom utrymme att fortsätta bygga den kravlösa lyckan. Och att vi kan ta till oss av de lektioner han ger oss.

På jobbet är det också underbart. Vi skrattar och utvecklar, stöttar varandra och bygger framåt. Det känns som om vi har med oss olika kunskaper, som i en kreativ miljö kan ge underbara resultat som bara helar, inte skadar. Vid fikabordet ger vi varandra roliga och lärorika berättelser. Och sällan pratar vi problem, annat än som underlag innan vi går in för lösningen. Om jag ska hitta glädjens mitt på jobbet, så ligger det nog i vad som fokuseras på. Här finns framtidstro, förståelse för att det är här och nu vi bygger, avsaknad av rädsla för att vi kanske måste gå vidare till andra jobb i framtiden, och ett varmt lärande i vardagen.

Jag känner hur vi varje dag blir duktigare på det vi gör tack vare hur vi är.

En ytterligare sak att dela är den frid jag känner över att vi har en så inkännande ledare i USA. Den hållning Obama visat pekar verkligen mot världsfred och en ny framtid i harmoni. Kanske slipper vi i framtiden förorenas av tankar på vad maktgalna tokskallar gör för att tillförskansa sig världherravälde meddels skräck. Jag upplever en ökande tro på att Jorden ska bli en fantastisk plats för alla. Det ger människor som vågar utveckla sin medkänsla. Så länge någon får oss att tro att vi kommer att bli utan om andra också får, finns ingen chans till en enad planet. Men idag finns stort hopp.

Just nu sitter jag i soffan med datorn i knät. Utanför dundrar höststormen och regnet trummar mot rutan. Jag känner doften av en Feng shui-rökelse och känner att jag mår fantastiskt. Kanske klär jag på mig och tar en promenad. Låter regnet piska mig innan jag går in i värmen. Brasan i vedspisen sprakar försynt, och ovanför den kan jag sedan torka mina blöta kläder.

Ge dig tid att känna efter! Och leta de sköna känslorna!!

Höstglädje

Vilken underbart ljuvlig höstdag jag har haft! Jag började dagen med meditation och några inspirerande texter. Det gör mig alltid så glad, lugn och beredd. Solen lyste med sina milda höststrålar och skänkte huset en djup, krämigt mild känsla.

Efter frukost åkte arbetskläderna på. Den sista ordentliga genomvattningen av fruktträd och buskar tog vid. Utemöblerna fick gå in i sitt vinterrum, och endast ett par bänkar fick stanna ute för sköna vilopauser i höstljuset.

Efter att ha kokat en kanna kaffe och brett några smörgåsar gav vi oss iväg på en utflykt till havet. Vi fikade vid strandkanten medan solen smekte våra kinder och den spegelblanka vattenytan. Några änder vippade förstrött i det blå och försvann emellanåt i jakt på mat.

Väl hemma gjorde jag upp en stor eld ute på grillstället. Länge satt jag och förtrollades av eldens lek innan maten åkte på gallret. Det var skönt att kunna äta middagen ute denna sköna dag. Det är fint när man kan använda hösten lika klokt som våren.

Våra rönnar har nu tömts på bär. Det är sidensvansar som varit här i stora flockar och kalasat på härligheterna. Vi kan nu se tranor, svanar och gäss flyga över. Och vi hör deras högljudda trumpetande inne vid skogstjärnen. Där samlar de sig för ännu en entapp på den långa resan.

Svalorna har nu lämnat oss, men sädesärlan vippar fortfarande omkring obrydd om tidens snabba gång.

Just nu håller Pontus på att lasta av våra grejer från traktorvagnen. Nu kommer plogen fram och i veckan kan vi köra upp vårt grönsaksland.

Nu ska jag fortsätta ha en skön söndag. Detsamma önskar jag dig!!

Tv snack

Jag har följt serien Överlevarna som går på tv nu. Den innehåller mycket intressanta vinklingar. Det som upprört är att den sänds just nu när Sverige fruktar svininfluensan. Men det är ju bara en liten fjuttig del av vad som är spännande. Egentligen spelar det ingen roll vad som framställs som anledningen till att stora delar av mänskligheten slås ut. De stora frågorna rör vad som växer fram efter en katastrof. Var går det att leva? I serien inser man snabbt att det inte går att överleva i städerna. Hur ska vi organisera oss när makteliten och lagarna är bortsopade? Vad händer när det ställs på sin spets att de stora förbrytarna finns i just makten, och de med hjärta och känsla för sina medmänniskor kommer från vanliga, "osynliga" familjer eller fängelser?

Om det är något som är värt att resonera om just nu är det, enligt mig, det! Hur ser det ut i världen egentligen? Vilka maktintressen upprätthåller ojämlikhet och fördelningskantringar genom att sprida rädsla?

Det som visas i serien händer ju varje dag i olika delar av vår lilla värld. Människor tvingas leva under sådana förhållanden då några styrande (utsedda av sig själva eller andra) kräver makt och sjuklig uppmärksamhet genom krig.

När som helst kan vi vakna upp och sätta stopp för de maktfullkomliga dårarna. Men vi måste göra det i en anda av humanitet, värme och kärlek. Annars kommer bara nya tyranner att odlas fram genom den (verkar det som) rådande inbyggda lagen om att människan inte klarar att leda tillsammans. Kanske är också detta en myt som stärkts av de som vill kontrollera oss.

Ikväll ser jag de sista delarna av serien. Jag hoppas den ska teckna en lockande bild av en möjlig mänsklig framtid. Det behöver vi!

Världens mitt

När jag steg upp imorse klockan fem, satt sidensvansarna och vilades sig i morgonsolens lätta ljus. Förutom förströdd fågelsång var världen helt tyst. Morgonen är en bra tid att bara vara och ta emot.

Där jag satt kom jag att tänka på något en fantastisk lärarkollega filosoferade kring för något år sedan. På en veckosamling ville hon inspirera eleverna att förstå sin egen storhet. Med sig hade hon en kompass. Med den i handen talade hon om länder och världsdelar utifrån vart de låg i förhållande till oss. Den stora överraskningen kom då hon visade att vart du än befinner dig, är du enligt kompassen i mitten! Mycket tänkvärt!!

Intuitionen fick leda mig vidare denna morgon. Jag gick in och mediterade till trumresor kallade just "till världens mitt". Jag kände hur kraften och styrkan växte i mig, men samtidigt tog jag emot tankar om att det är på tiden att jag stärker min kropp.

Under några veckor nu har jag varit lite skruttig, förkyld och trött. Jag har stärkt mig genom att äta levande föda (frukt och grönsaker), kokat te på rosmarin och sovit massor. Däremot har jag inte använt kroppen tillräckligt.

Efter att jag fått undan strykning och sånt, bytte jag om och tog en promenad till Oskar. Det är fyra kilometer dit, vilket är en lämplig sträcka när man är lite slak. Vi busade en stund och därefter var jag redo att promenera hemåt. Jag njöt av vattnet som porlade i vägrenen, och skogen som doftade grönt i det lätta regnet. Mina gåstavar smattrade taktfast mot underlaget och vaggade mig in i en gående meditation. Så förtjusande!

Nu sitter jag här med en inpackning i håret. Med ett underbart svensk äpple som jag snart ätit upp, och en rejäl mugg med vatten. Än en gång kommer jag ihåg att glädjas åt att jag har det så bra. Min största önskan är att alla hittar sin bästa känsla.

Du lever i världens mitt!

Vilket år!

I september 08 började den förvandlingsprocess jag fortfarande befinner mig i. Och vilket underbart år det varit! Jag blir glad i hela själen när jag tänker på att jag vågade och hur lätt det faktiskt varit.

Stigarna i livet är många och breder ut sig i alla väderstreck. Tanken är nog att vi ska göra val, och prova olika vandringar. Osäkerheten kan verkligen övervinnas ögonblickligen. Det gäller att se vad den nya stigen erbjuder på exakt den plats man befinner sig. Det är bra att sträva mot målet, men det är här och nu som är dagen.

Jag känner att jag nu har lärt mig att förändring är helt igenom positivt. Nu är jag inte rädd för mina egna tankar om nya mål. Jag ger mig tid att fundera på alla tveksamheter som dyker upp i mitt sinne. Som häromdagen då jag kände en tvekan om mitt jobb verkligen är rätt för mig. Jag känner att det får ta den tid som behövs för att fundera på det. Jag trivs på jobbet, men vem vet vad som väntar runt hörnet. Jag tror verkligen att det leder till välmående att våga ifrågasätta allt. När man då väl kommer till övertygelsen, vet man verkligen att det är detta man vill.

Jag hoppas att alla människor hittar sina bästa val. Att rädslorna ska försvinna och lusten att hantera livet öka.

Jag önskar dig underbar förvandling!

Höken eller grodan?

Plötsligt en dag kom en liten hök och landade på vår utemöbel. Länge satt den där och tittade förstrött. Den brydde sig inte det minsta om att vi gick där, eller att vi hämtade kameran.

Efter en stund hoppade den vigt ner på gräset, fångade en liten groda, kalasade en stund, och fortsatte sedan att spana.

Det är roligt att iaktta naturliga beteenden på nära håll. Höken är gjord för att fånga byten. Det kan inga militanta veganer ta ifrån den.

När jag kom hem från jobbet i förrgår, hade det mesta trasslat till sig. Kaklandet av badrummet har fått ett bakslag o.s.v. Dessutom möttes vi av en vattenläcka i det nya badrummet i går morse. Det jag förstår nu är att vi håller på att bli riktigt duktiga på att vända våra tankar. Vi övar hela tiden, och nu håller det på att fungera. Verkligheten är ju som den är, men det är jag själv som väljer om jag ska bli upprörd eller inte. Vi valde att fortsätta leva i glädje och hopp, vilket har gett en skön helg.

När jag funderade på om höken hade någon läxa att lära mig, såg jag att den visade att det alltid finns offer och de som kontrollerar. I alla lägen kan jag ha kontroll över det absolut viktigaste i livet, mina tankar. Jag känner dock att det är en fördel att ha en kamrat som hjälper till att påminna om det ibland. När man själv är trött och slut kan det vara svårt att hitta rätt. Men som sagt, ju mer man tränar...

Nu börjar det bli höstvackert ute. Färgerna blir allt mer intensiva. Rallarrosen visar nu de underbaraste nyanser av rött. Rönnarna prunkar av bär och luften känns renande.

På kvällarna strålar torpens fönster välkomnande ut i mörkret. Och Venus, med sitt kärleksbudskap, är nära.

Den här veckan ska jag fota en del snygga höstbilder. Kameran för åka med på mina arbetsresor.

Trädgården

Som jag sett fram emot att börja bygga vår trädgård! I Sjö hade vi ju hunnit en bit. Äppel- och körsbärsträd gav fint med frukt. Vinbärs- och krusbärsbuskar fyllde flaskor och krukor med saft, sylt och marmelad. Och det stora jordgubbsland vi planterade förra sommaren har gett ordentlig skörd i sommar.

Att vårda en trädgård är att vårda sitt inre. Att gödsla, ansa och skörda fysiskt ligger helt i takt med vad man behöver göra med sina mentala rum. Men också kroppen behöver givetvis samma omsorg.

Jag glädjs verkligen åt att gå omkring och titta till de växter som bor här. Att njuta av framsteg på våren och tillbakagång på hösten. Att när den första snön faller, se hur den skyddande tar hand om växterna så att de får vinterkläder som håller kylan stången.

Den nya tomten bestod av björkar och rönnar. Det är gamla träd som bott här under långa tider. Andra växter saknades.

Vi började med att skapa ett rum, som inhägnas av syréner. Igår sträckte vi ut den halvcirkeln med schermin, snörönn samt syrénhortensia.

Trädgårdsrum två har fått rosenhallon, svarta vinbär och en häggmistel. Inne i rummen står trädgårdsmöbler i trä och väntar på att inhägnas av grönska.

Det tredje rummet har nu päron, plommon och två sorters äpplen. Där kommer också Larsan att köra upp ett del av lägdan för det kommande grönsakslandet. Jag har en vision av att sätta ett litet staket rumt grönsaksland och fruktträdgård, för att skapa en skön känsla. Det är verkligen meningsfullt för oss att skapa en skön atmosfär hemma. Vi tillbringar gärna ledighet hemma med bara små utflykter för att inspireras.

Det fjärde rummet var enkelt att skapa. Där fanns klippor och träd, och massor med hallonris. Vi behövde bara röja upp lite, och sätta en cementring på plats, för att få ett mysig eldställe. Det ligger i skydd snett bakom bagarstugan och vedladan och ger en känsla av att vara på en helt annan gård.

Vi har ett större projekt som vi kanske tar tag i nästa sommar. Vi har ett gammalt bete några meter framför bron. Där finns också ett rör dragit från den borrade brunnen. Grannen berättade att det är ett överfyllnadsskydd där det ständigt rinner färskvatten. Jag ser framför mig att vi gräver en damm där vi samlar upp detta. Kanske en kanal som leder det vidare till ännu en liten damm, och därefter ut i diket. Med växter runt kommer det att bli en gudomlig plats. Där kan vi också hämta det vi behöver för bevattningen av resterande trädgård.

Där är nog också rätta platsen för att bygga ett växthus. Vi saknar redan vårt härliga, stora växthus där vi med tända ljus njutit av många sköna vår och höstkvällar. Och där fikon, vindruvor, paprikor, tomater och kapkrusbär vuxit över alla breddar.

Nu ska jag gå ut och titta till mina gröna nykomlingar. Kanske blir det en cykeltur på slingrande grusväg ut i svampskogen också. Skapa dig en fantastisk söndag du med!

Förunderligt skönt

Egentligen bubblar jag av berättelser om enastående människor. Både i mitt gamla, och mitt nuvarande jobb har jag mött personer med förtrollande historier. Så också igår. Nu kan jag givetvis inte berätta om detta, då jag skulle bryta både förtroenden och sekretess. Men jag måste i alla fall säga att de flesta nog inte har en aning om vilka kreativa, spännande och genialiska män och kvinnor, som anspråkslöst arbetar i verkstäder, restauranger, affärer och servicehus. Jag ser numer alltid med vördnad på kassörskan i livsmedelsbutiken, eller busschauffören. För jag vet att under jobbytan döljer sig djup och livskrafter som väntar på att förlösas. Kanske skriver jag en bok en dag.

Igår var det ännu en underbar dag. Jag packade en liten lunchkorg och begav mig inåt landet. På en vacker rastplats fikade jag och njöt av naturen. Här såg jag också glädjeskänkande människors verk. Byn jag stannade till i, hade ställt iordningen en välkomnande och gudomligt skön plats. På en liten udde, med en fin badstrand, fanns bänkar mellan stora härliga tallar, fina obehandlade, rustika träbord och en grillkåta i händelse av regn. På svenska, tyska och engelska, hälsades jag välkommen av små skyltar. Där stod: " Välkommen! Hoppas du ska trivas på vår lilla udde!" Caféer och restauranger i all ära, men kan man äta sin lunch i mer kärlek än så.

När jag kom hem efter ännu en skön arbetsdag, städade vi huset. Jag gillar verkligen när det känns fräscht hemma. Efter en stund kom Anna och Oskar. Vi busade och pussades. Det är alltid lika upphöjande för hjärtat när de kommer. Efter en stund satte vi på rockmusik och dansade och skrattade i säkert en halvtimme. Jag var svettig och överlycklig och tänkte att så här bra blir sällan ens fester. Med barn kan man leva ut sitt sanna inre. Det behöver vi nog alla mer av.

När mörkret lägrat sig tände vi facklor och ljus i trädgården. En stor eld fick också lysa upp den ljumma höstkvällen. Där satt vi sedan och pratade och njöt av att bara vara.

Trötta och nöjda tog vi en kvällsdusch i det punktupplysta torpet. I morgonrockar tog vi emot början av natten. Och än en gång kände jag djup tacksamhet för mitt liv.

Idag ska jag börja skapandet av min nya fruktträdgård.

Längtan

Vi har fortfarande inte hunnit göra klart de, för mig, grundläggande insatserna som gör att vårt boende blir bra. Just nu längtar jag efter att få in en riktig kyl och frys. Måltiderna blir inte riktigt bra när det inte går att handla vettigt. Vår frys pajade ju, och kylen är allt annat än bra. Det innebär att vi handlar kortsiktigt och inte har någonstans att förvara mat på ett optimalt sätt. Jag längtar efter härliga grytor med bönor, bra kött och massor av rotsaker.

Mina vanor är att laga ordentliga portioner så att det alltid finns något bra i frysen.

Samtidigt gillar jag att leva utan det jag är van att ha. Det blir ett sådant otroligt lyft när man sedan får tillbaka det. Det är annars lätt att inte ens reflektera över glädjen i att ha det bra. Kanske är det en av anledningarna till att vi har så långt till att glädjas. Vi är helt enkelt för bortskämda.

Förra helgen fick jag upp min stjärnkikare. Jag har varit ute och spanat lite och förstått att stjärnhimlen är, om möjligt, ännu häftigare här. Vi bor ganska högt och kan följa stjärnbilderna galant. Jag ser fram emot att möta planeterna igen och glädjas över friska, mörka vinterkvällar med dramatiskt himlavalv. Det känns ursprungligt och sätter mig i kontakt med både mesopotaner och gamla sjöfarare. Många före oss har helt förlitat sig på himlakropparnas placering för att planera sina liv. Det är en grym känsla att på detta sätt komma i kontakt med dem.

Nu åker jag givetvis till nya ställen i mitt jobb. Nu heter orterna Arvidsjaur, Arjeplog, Norsjö, Jörn mm. Förtrollande vackra platser med häftig historia. När man kommit en bit in i landet står ortsnamnen på både svenska och samiska. Människorna har andra berättelser och en annan vana att se på sin framtid och sitt liv. Jag får lära mig så mycket hela tiden. Tänk vad det är intressant att leva!

Och imorgon åker jag till Arvidsjaur igen. Jag tar med mig fika och stannar till på någon vacker plats. Någon riktig kontorssittare blir jag nog aldrig.

Flow

Visst är det intressant att de flesta människor förväntar sig att alla framsteg och alla lyckliga perioder ska följas av motgång och olycka. Det är liksom en självklarhet att lycka inte kan vara för evigt. Kanske är det kyrkornas tolkning av religionerna som ligger bakom. Vi har lärt oss att förvänta oss att ljus är gott och mörker ont, och efter ljus kommer mörker.

Jag är övertygad om att inget kan vara mer fel. Men däremot tror ju jag att man får det man förväntar sig.

När jag, för många år sedan, upptäckte begreppet flow, så förklarades det som något som "uppträdde" under exeptionella perioder. För några kvällar sedan tittade vi på "Änglar och demoner". Den fick mig att tänka på hur många pålagor våra sinnen beslagits med, både från kyrkor och vetenskap, för att hålla oss på mattan. Några få vetenskapsmän, som t.ex. Einstein, har hela tiden hävdat att medvetandet är storslaget och kan skapa världar. Men naturligtvis är det inte dessa teser som blivit kända. Kanske är de för kontroversiella då de kan skapa människor som väljer sina livs innehåll.

Jag har insett att ett sätt att behålla ett positivare sinne, är att skippa nyhetssändningar och kvällstidningar. I bilen lyssnar jag ofta på P1, men skruvar ner volymen när det är dags för nyheter. De sprider bara rädsla och negativa vibbar.

Nu föreslår jag att du tränar på att förvänta dig bra saker. Var snäll mot dig själv och uppskatta din kropp och dina omständigheter precis som de är. Ställ samtidigt in dig på vad du vill ska komma. Det räcker med det. Och du, kom ihåg att förvänta dig en bra värld för alla.

Du måste kunna älska dig själv för att älska andra!

Leenden

Förra veckan fick jag tillbaka en del pengar jag betalat in för mycket på räkningar. Det här är verkligen inget som brukar hända, men så var det. Jag vet att jag då tänkte att "undrar om det kommer att komma påminnelser snart". Idag kom två påminnelser, varav det ena ett inkassokrav. Jag log för mig själv. Mina tankar hade än en gång skapat. Givetvis tänkte jag att det var felaktiga krav, ringde företagen, och visst var det så.

Idag skulle jag åka till en mindre ort och jobba. Jag ställde in min GPS på samhällets namn, men ingen adress. När GPS:ens mekaniska röst meddelade att destinationen var nått, stod jag exakt utanför det hus jag skulle till. Jag log med hela hjärtat.

Som jag skrivit förr, så känner jag att det nu börjar bli lite mer accepterat att prata om andra sätt att se på verkligheten. Det glädjer mig enormt. I veckan har mina arbetskamrater väckt otroligt intressanta tankar. Idag pratade vi om, det som inom vetenskapen kallas, strängteorin. Vi hade ett spännande samtal om parallella dimensioner. Jag måste än en gång lyfta att det håller på att hända stora saker med det kollektiva medvetandet.

Häromsisten tog jag del av en teori om att det kollektiva medvetendet verkligen styrs av varje liten tanke. Ett exempel skulle kunna vara hur man nu trummar in i våra medvetanden att vi verkligen hotas av en stor influensa. Paniken sprider sig och läkemedelsindustrin gnuggar händerna.

Om du följt min blogg kanske du minns när jag skrev om placeboeffekten, och dess motsats noceboeffekten. Här är det vetenskapen som bekräftar tankens effekt på individen. Men naturligtvis kan detsamma ske kollektivt. Som ett led att motverka detta har jag bestämt mig för att inte tro på svininfluensan. Jag vill uppmana mina läsare att göra detsamma. Jag har hela tiden varit inne på att inte vaccinera mig, men nu går jag alltså ett steg längre. Jag tror att svininfluensan är en föreställning som växer i takt med att den kollektiva rädslan ökar.

Nu ska jag ta en skön dusch. Sedan sätter jag mig ute och tittar på himlen en stund. En vän berättade idag att han brukar titta på naturen och samtidigt sända och ta emot kärlek. Skönt att vi är många som älskar.

God afton till just dig!

Det lugna livet

Vilken härlig sommar vi har! Jag kan nästan inte fatta vad vi hunnit med, utan att känna oss speciellt pressade. Först hela flytten. Sedan stökande och röjande både inne och ute här. Men vi har också åkt på utflykter. Suttit i fina miljöer här i närheten och bara njutit. Igår åkte vi till havet och badade och slappade i flera timmar.

Nu har jag jobbat en vecka på min nya arbetsplats. Det känns väldigt bra, och lovande inför kommande vinter.

I veckan sålde vi också vårt hus i Sjö. Jag har en känsla av att vi hållit fast det känslomässigt ända tills nu. I våra hjärtan har vi inte riktig haft lust att sälja. Men nu när vi vet att vi trivs här, blev det en annan sak. Då kunde vi släppa den bindande känslan, och naturligtvis dök flera köpare upp omedelbart.

Jag har verkligen kommit allt närmare förståelsen av tankens skapande kraft. Men det räcker inte med att lite slarvigt tänka på det man vill ha. Det gäller att föra ner känslan till en varm övertygelse i magregionen.

Nu spelar det inte mig någon roll om du tror på detta, men någonstans känns det som ett löfte att föra vidare det jag förstått och insett. Alla människor skapar hela tiden sina liv. Varför inte välja att skapa en kärleksfull värld med fred och närhet till allt som finns. Om vi verkligen bestämmer oss för att planeten, universum och allt däri, är värda en glädjerik resa, då kommer vi att stoppa alla krig, all svält och allt skövlande. När vi inser hur underbart det är att leva i harmoni behöver vi inte mer. Det alla människor egentligen vill ha är glädje och trygghet. När man lever i förtröstan, och vet att jag får allt jag ber om, då behöver jag nästan ingenting. Det är när jag är otrygg och rädd, och tror att jag måste samla nu eftersom jag kommer att få det sämre sedan, som livet blir en outhärdlig kamp mot rädslan. Om du vill bli skuldfri inom ett år, se då att det är så det kommer att bli, njut av övertygelsen, och om ett år är du där. Om vi alla förstod hur lätt det är att leva så skulle alla som försöker få oss att tro annat förlora.

Som du vet älskar jag att läsa filosofisk och andlig litteratur. Givetvis får jag meditera en del över innebörden. Det mesta är metaforiskt och kan inte alltid ses bokstavligt. I sommar har jag, ännu en gång läst "Kärlekens insikt". Den finns i mina boktips. Den som skrivit boken är schaman med toltekiskt ursprung. Han säger att det alla stora kärleksivrare, som Buddha, Jesus och andra försökt få oss att inse, är att det finns ingen yttre gud, inget yttre paradis eller helvetet. Han menar att det vi måste komma till, för att leva i medvetenhet, är att allt detta finns inom oss.

Han säger att alla, i någon form, pratat om "helvetet på jorden" och att det är just detta de vill vägleda oss att lämna.

Helvetet består av att vi, genom integration, skapar oss en aktiv inre röst som är både domare och offer. Vi dömer ständigt oss själva (och andra) för vad vi gjort, gör, eller kommer att göra. Då göder vi ochså offret som kommer att lida och försöka nå upprättelse. Om vi istället använder oss av de misstag vi gör eller har gjort, går igenom dem ordentligt, och lär oss något av dem. Då kan vi släppa det och gå vidare. Vi kommer till insikt om att vi inte behöver plåga oss själva eller andra.

När vi inte längre göder egot medels domaren och offret, hittar vi en ny insikt om hur livet skapas. Vi inser kärleks kraft och rädslans motkraft. Då vi väl hittat dit blir inget sig likt längre.

Jag har ju läst om, och försökt förstå, schamanism i över trettio år. Nu känner jag att inte bara mitt huvud, utan hela mitt jag börjar se den verkliga insikten. Jag börjar närma mig vad medvetenhet är.

Badstranden vi besökte igår var en riktig människorstrand om du förstår vad jag menar. Människor i alla storlekar och former, som verkade njuta av att leva och vara där. Jag såg inga stajlade, rädda människor bakom masker av gymmuskler och årets badkläder. Det kändes befriande. Kanske håller en ny kollektiv medvetenhet på att tränga fram. Medvetenheten om att vi bör glädjas åt, och tacka våra kroppar för att de, med alla underbara sinnen, låter oss uppleva ett liv på planeten Jorden. Grunden för att nå den tacksamheten är att älska sig själv, precis som man är just nu. Då växer också möjligheterna att känna kärlek till allt annat.

Jag ser fram emot att fortsätta skapa både min yttre och inre trädgård!

Uppfylld av kärlek

Jag var helt känslomässigt övertygad om att det skulle vara rätt att flytta hit. Den känslar blir bekräftad varje dag. Torpet har tagit emot oss med stora famnen. Trots att vi ännu inte hunnit med att fixa i ordning, så är det trevligt och trivsamt. Jag har sagt många gånger att vårt ställe i Ångermanland var det rätta stället att leva i takt med naturen. Det står jag fast vid, men här kan vi uppnå samma sak.

En ny anknytning till familjen växer varje dag. Vilka underbara och kärleksfulla människor de är. Anna har varit så gullig och kommit hit en stund de flesta dagar, när vi haft för rörigt för att åka till dem. Och igår var Oskar och Pontus hos oss hela dagen. Regnet vräkte ner ute, så vi kunde mysa, leka och busa. Oskar är en riktig ljusmänniska. Alltid glad, väldigt klok och otroligt nyfiken på livet. Jag vill verkligen hålla mig tillräckligt öppen för att kunna ta in allt han kan lära mig. När jag ser honom djupt in i de mörkblå ögonen, ser jag en källa av glädje och kärlek. Han är godheten personifierad.

Tänk om man som förälder orkade se det hela tiden. Men det är nästan omöjligt. När vardagslivet ska hinnas med parallellt med upplevelsen i föräldraskapet, så segrar ofta bristen på tid och ork. Jag vet ju själv hur det är att ha ständigt dåligt samvete över att man inte orkar. Därför tror jag att alla föräldrar behöver människor runtom sig, som stöttar och kan erbjuda en hjälpande hand. Man behöver få distans till sina barn ibland, för att helhjärtat uppskatta allt de verkligen är.

Egentligen är det nog meningen att vi mycket mer ska ha gemensamt ansvar för barnen. Förut var det ju så i Sverige, och fortfarande är det så många kulturer lever. En nykommen människa. behöver skapa sig så många nya erfarenheter, att det är omöjligt för bara en eller ett par personer att matcha upp mot det. Dessutom anser jag att det är viktigt att barn har föräldrar som själva ständigt utvecklas. Det klara man inte utan att ha nära vänner som inte känns som barnvakter, utan som delat ansvariga. Att ge sig själv den omsorg och kärlek det innebär att fortsätta säga ja till livet även efter det man fått barn, det ger också tillfällen till längtan efter närheten igen. Den verkligt starka inre kärleken blir synligare om man också tillåter sig distans.

Att få en ny människa i sin närhet är en stor ynnest. Jag känner tacksamhet för att han valde just oss, och vi kommer alla att älska honom som han väljer att vara.

Inget är större än känslor!

Vem tänder stjärnorna?

Vem målar trädens huvuden i guld?

Vem har gett mig min underbara familj?

Vem lär mig alla levnadsregler?

Vem ger regnet när jag nyss satt gräsfrön?

Vem gör att kärleken känns så underbar?

Vem är det som vill mig så väl?

Någonstans läste jag att alltets hemlighet är expansion. Så länge jag utvecklas så fylls min värld på. Även universums skaparkraft behöver gå vidare och utvecklas. Det gör det tack vare att jag törs ta nya steg. Vi är avgörande delar av alltets utveckling. Ta risker, gör nytt. Det är så livet går vidare.

Jag älskar att se när någon skänker skogen guldtoppar!

Det tror jag på!!

Funderingar på kvällskvisten

Jag tittar ut från köksfönstret och ser att sjön ligger helt stilla. Så känns mitt inre också. Tar fram mjöl, äpplen m.m. och bakar en stor äppelkaka. I morgon kommer Larsans familj hit. Då vill jag gärna bjuda på nåt gott.

Jag går ut i kvällssolen och tittar upp mot himlen. Vilken alldeles underbar kväll! Idag har vi städat gården, och nu börjar det ta lite form. Jag kan nu se för mitt inre öga hur trädgården kommer att ta form i framtiden. Det känns mycket bra.

Från bron tar jag mig till frysen i garaget. Jag vill ta fram fisken och köttet vi ska anrätta till middag i morgon. Jag upptäcker då att frysen slutat fungera. Där är kläggigt och ofräscht. Den stora laxöringen jag fick av pappa är upptinad men kall. Så också fläskfiléerna. Jag tar in dem och marinerar och steker. Tyvärr är bröd, bullar, glass och kakor förstörda. De har legat i den undre avdelningen. Då det runnit fisk- och köttsaft på dem, törs jag inte chansa på att de går att använda. Medan jag lagar iordning maten tar Larsan i tu med att rensa ur. Synd på nybakt gott bröd! Och den fantastiska kanel och äppleglassen jag tänkte ha till pajen.

Det jag funderar på är vad är det jag ska lära mig av det här? Vad finns i beredskap som behövde ta dessa grepp för att få mig att förstå? Eller är det så att vi kommer att fylla vår frys med allehanda delikatesser längre fram, och att det är en större katastrof om det händer då?

Jag känner mig lugn.

Igår fick jag veta att på en ås alldeles här ovanför växer det enormt med Goliatmusseroner. De räknas som en av världens bästa matsvampar. I Japan betalar man 1500:-/kg för dem. Kanske finns ett samband med fryskollapsen.

Och jag älskar att se himlen och ljuset!

Morgon i Hemmistjärn

Vilken härlig känsla att vakna tidigt och mötas av ett soligt kök. Än en gång kan jag konstatera att det bästa i livet är känslan av att glädjas åt det som bara finns där.

Igår fick jag en underbar berättelse av min granne. De hade varit utomlands tillsammans med några vänner. En dag hade mannen, i det andra paret, tagit sig en simtur. Han hade dragits ner av underströmmar och drunknat. Intensiva räddningsförsök fick igång andningen efter ca 10 minuter. Han var alltså död, men återkom till livet. Två veckor tillbringade han på sjukhus. När han sedan kom hem var han helt förändrad. Han kunde sitta ute på trappan i tystnad och bara le och filosofera, enligt frun. Han sade upp sig från det jobb han haft i 25 år. Livet hade helt enkelt fått en ny mening för honom.

Jag är glad att jag så lätt kan förstå honom, och att jag faktiskt också tycker att livet är så spännande att det bör ges tid att bara njutas av.

Hur går det då med huset, kanske du undrar. Joo, det känns verkligen som att vi bor här på allvar nu. De intensiva första veckorna är över, och nu arbetar vi mer sansat. Vi har gjort en tillbyggnad för att få ett riktigt badrum. Där har vi nu målat både in- och utsida. Vi valde att bygga ett lite större badrum för njutningens skull. När vi bodde i Sjö hade vi bastun där vi ofta njöt och varvade ner. Nu har vi istället köpt ett stort massagebadkar. Jag kan riktigt se oss ligga därunder vinande vinterkvällar. Med tända ljus och kanske ett glas god champagne.

För oss är det viktigt att ha smultronställen hemma. Och man får absolut inte glömma att skapa vinterställen.

I morse när jag satt på trappan, tänkte jag på hur viktigt det är för mig med ett bra hem. Jag behöver omges av många bra böcker, och mina inspirerande anteckningshäften. De får mig att hämta kraft när jag behöver vända mina tankar. Ett bra hem ger lugn och återhämtning, men också stimulans inför arbete.

Jag älskar också att ha mitt hem någonstans där annat liv trivs. Här leker nu fågelungar av alla de slag. Haren tittar in på gården emellanåt, och stora härliga hästflockar betar ängarna runt oss.

Det är underbart att vakna och ha en ny dag framför sig!

Sommarmorgnar

Att vakna en vacker sommarmorgon är verkligen en av livets höjdpunkter. Att ta med sig en kopp kaffe ut, och bara sitta i den ljumma stunden och filosofera. Allt är så vackert i sin färgglada vävnad. Jag tänker på en favoritdikt av Goethe som jag gärna vill dela med dig:

Beskåda ödmjukt så och märk

den eviga väverskans mästerverk,

hur skytteln fram och åter går,

hur ett slag tusen förbund kan knyta,

hur ett tramp tusen trådar får

att mötas, enas och sammanflyta!

Det har hon av en slump ej funnit;

hon har det av evigt varpat och spunnit,

på det den eviga mästaren må

sitt inslag tryggt i varpen slå.

Denna dikt finns med i bl.a. I Ching, som en förklaring till tecknet "Det mottagande". Det representerar den kvinnliga hängivenheten. Den kraft som kan förverkliga "Det skapandes" (det manligas) förslag. Det skapande avlar tingen i världen och det mottagande föder dem. Kanske är detta en ordning som vi glömt då vi strävat efter att allt ska vara lika. Ligger inte delar av hemligheten i att skapa ett spännande liv, i att förstå olikheternas förträffliga förmåga till att tillsammans, utifrån olika aspekter, bygga helheten?

Våra liv är verkligen en väv som vi arbetar med varje dag. De inslag vi får från "mästaren" beror i mycket hög grad på vad vi förväntar oss. Jag arbetar mycket med visualisering. Jag har bl.a. lärt mig att man alltid kan finna bättre tankar, även när det är som jobbigast. På det sättet kommer man också vidare mot sina måltillstånd. Säg att jag, som idag, vaknar med vibrerande tankvärk. Antingen kan jag fokusera på hur hemskt det är, eller också kan jag välja andra tankar. Kanske börjar jag med att inse att det är fint väder ute. Det är lättare att åka till tandläkaren när det är bra väglag. Sedan kommer jag till att det är fantastiskt att jag kommer att känna mig mycket bättre om några timmar. Den lättnad jag nu uppnått gör att jag inte har lika ont längre.

Så kan man arbeta med varje negativ tanke som dyker upp. Hitta lättnader som för mot mer positiva tanketillstånd, och som i sin tur leder till bättre livskvalitet. Som jag sagt tidigare så väljer vi alltid hur vi ska reagera. Om vi inte vill det, så behöver vi faktiskt inte vara arga, upprörda eller ledsna. Vi väljer själva.

Och imorgon berättar jag mer om flyttningen och om hur jag ser på möjligheterna i Skellefteå.

Under en ny björk

Så var vi då på plats under en ny björk, men under samma himmel. Det har varit, minst sagt, omtumlande att flytta. Vi insåg t.ex. hur enormt mycket saker vi samlat på oss. Nu står kartongerna på parad i garaget. Det som vi inte kommer att plocka in det närmsta året, det kommer att skänkas bort.

Det "nya" huset har förändrat våra gamla saker. De ser inte alls lika ut i den här miljön. Gamla hus har verkligen sin egen själ. Det känns som om vi är välkomna här och som om vi kommer att bli lyckliga.

Jag ser verkligen fram emot att börja arbetet med trädgården. Här fanns några fantastiska träd, men inga buskar eller andra växter. Jag har redan börjat bygga små uterum av syrener och rosenhallon. Men planeringen har inte kommit igång på allvar ännu. Det är lite för tidigt att bilda sig en uppfattning om vilka delar av tomten som är gynnsamma att förädla. Där vinden blåser som mest kan vi ju inte plantera känsliga växter.

Under sommaren har jag också upptäckt Findhorns trädgårdar. Ett mycket speciellt och spännande projekt som sägs ha enorm växtkraft då de som odlar tar hjälp av andliga principer. Det känns intressant att lära mer om detta. Allt levande har ju sina energier, så det är klart att även växter påverkas av odlarens, och de besökandes sinnesstämningar. I alla år har vi ju hört att man ska prata med sina växter. Nu vill vissa hävda att det är utandningsluften som ger lite extra, men visste ni att experiment visar att växterna utvecklas snabbare och blir kraftigare om man spelar klassisk musik för dem? Intressant va?

Det är betydligt ljusare här uppe. Fortfarande skymmer det inte ens på natten. Det är en fantastisk upplevelse som jag verkligen går igång på. Jag vet att jag saknade detta när jag nyss flyttat till Ångermanland. Här är givetvis vintern mörkare, och det dröjer längre innan våren visar sig. Men det uppvägs verkligen av de ljusa sommarnätterna och av att höstens mörker inte drar in lika fort.

Våra köksfönster är fantastiska! Vi överblickar en underbar himmel, en liten sjö, och delar av byn. I går kväll stod en underbar måne på den ljusa natthimlen. Riktigt magiskt. Jag kan tänka mig att jag kommer att få se förtrollande stjärnhimlar sittande vid vårt köksbord.

Och ikväll går jag ut, sätter mig på trappan och njuter av stillheten.

Prioriteringar

Nu var det ett tag sedan jag bloggade. Flera kvällar har jag varit på väg, men så har jag fått andra idéer. Det var betydligt lättare att gå in för det när jag var arbetsfri. Men, om man inte är miljonär måste man ju bidra till sin egen försörjning. Jag kan verkligen inte tänka mig att leva på samhället. Jag skulle inte klara det psykiskt.

I veckan hörde jag, på radion, att för hundra år sedan var meddellivslängden för kvinnor 57 år och för män 50 år. Tänk vad bra mat, isolerade hus, sjukvård och upplysning gjort för vårt åldrande. Men det innebär också att vi arbetar kanske 20 - 30 år längre nu. Och även om arbetet var slitsammare förr, så borde det innebära att vi ska klara av arbetslivet med betydligt äldre fysiologi än vad man gjorde då. Jag är ju, som jag sagt förr, övertygad om att många med sjukbidrag etc. egentligen inte klarar tanken på att arbeta hela livet. När man i undersökningar frågar folk hur länge de vill jobba blir svaret "till 60 år". Det är ju lite skillnad mot att, som regeringen vill, jobba tills vi är 75.

Jag har bestämt mig för att satsa på att utveckla någon lysande affärsidé som ger mig bra försörjning med rolig ansträngning. Denna gång är det inte bara en vag tanke, utan nu ska jag sträva efter att hitta fram. Jag trivs jättebra med det jobb jag har nu. Men den förändring jag genomgått sedan förra våren har genomsyrat mig med en känsla av att allt är möjligt. Det gäller bara att ta vara på tillfällena när de dyker upp. Att vara allert och snabb i tanken och fantasin.

Nog är det säkert många som liksom jag fallit offer för trygghetslunken. När man är i en stabil ekonomi kommer rädslorna lätt. Rädslan att bli av med jobbet t.ex. Och rädsla ser också till att man stannar kvar på sitt gamla jobb även om man otrivs till den grad att livet blir meningslöst. Rädslar omsluter en tills dess att man inte längre kan skilja det ena året från det andra. Och tick, tack, livet går.

Men har man väl sagt nej till rädslan och börjat locka fram känslor av glädje, passion, kärlek och hopp istället, då sträcker livet genast ut sig i ett mjukt och skönt mmm. Plötsligt blir varje liten minut spännande igen. Det är roligare att tänka och fantisera helt enkelt.

Jag önskar verkligen alla människor en glimt av nöjet med att styra sitt liv. Har man bara känt smaken av det kan man inte gå tillbaka till stumheten i upprepningarna tills döden skiljer oss åt. Ta varje tillfälle du kan att välja nytt istället för att välja bort. Det är verkligen livets mening.

Nu är det mer ljus än mörker igen!

Pånyttfödelse

Nu väntar vi på våren. Men naturligtvis vill vi att det ska gå långsamt så att vi hinner njuta av varje enskild förändring.
Förra veckan gick jag mina morgon promenader utan pannlampa. Definitivt ett av årets höjdpunkter. Nu är det tillväxt som gäller.

I helgen har vi träffat Pontus, Anna och Oskar. Vi bestämde oss för att åka upp till Skellefteå på fredag eftermiddag. Vi hade en skön och givande helg. Det finns få så underbara känslor som att pussa på Oskars mjuka kind, och snusa honom i nacken. Tänk att alla de bästa njutningarna i livet är gratis!

Jag har precis beställt en ny ljudbok. Jag hinner faktiskt läsa minst en bok i veckan under mina arbetsresor. Imorgon ska jag påbörja Siddharta av Herman Hesse. Det ser jag givetvis fram emot. För många år sedan läste jag den som pappersbok. Nu känner jag lust att läsa om många av mina favoriter från förr. Jag vet hur inspirerad och glad jag blir av bra böcker. Utbudet av litteratur är ju enorm, men givetvis är det så att många egentligen skriver samma böcker som redan finns, men med små ändringar. Jag tänker exempelvis på Napoleon Hills bok om att skapa sin egen framtid. Idag hittar man böcker som The secret och Be och du ska få, som egentligen är rena omskrivningar av Hills tankar. Jag har inget emot att läsa omskrivningar, men ursprunget är oftast bättre.

I början skrev jag en del om synkronicitet i mina bloggar. Det är inte lite intressant att fundera över innehållet i det begreppet. Nu känner jag att många strömmar leder framåt mot en ny framtid. Det är kul att se hur det tar form steg för steg. Det gäller bara att släppa greppet en aning så att man verkligen kan ta tillvara tillfällena när de visar sig. Men, som någon klok man en gång sa, om man inte har ett mål hur ska man då veta när man är framme. Så att sätta mål, men att inte tvinga fram vägen dit går hand i hand.

Nuförtiden älskar jag söndagar!

Att hitta sig själv

Igår såg jag ett så härligt tv-program. Det handlade om en kvinna från England som åkte till Namibia. Där skulle hon leva tillsammans med Himbafolket. Tanken bakom resan var att hon skulle titta in i sitt ínre och förhoppningsvis hitta sig själv.

Hon blev imottagen på ett kärvänligt och välkomnande sätt. Kvinnorna kände på henne och tog henne med in i stammens hjärta. Hon arbetade tillsammans med de andra kvinnorna, hämtade ved och vatten, malde majs till mat och rödokra till kroppssmyckning.

Det som slog mig var att kvinnorna i stammen skrattade väldigt mycket. När de såg henne klädd i stamkläder skattade de högt och länge. Kvinnan kände sig förorättad och började gråta. När hon längre fram tog upp ämnet, sa kvinnorna att de skrattat för att de varit så glada att hon ville vara som dem.

Våra tolkningar av verkligheten leder oss nog inte alltid på rätt spår. I våra hjärnor skapar våra förutfattade meningar bilder av vad andra menar med sina signaler. Istället för att ta reda på om vår tolkning stämmer med vad som avsetts, väljer vi ofta att bli sårade, ledsna eller arga. Och så många felaktiga tolkningar vi förmodligen använt för att göda vårt omättliga ego.

Den engelska kvinnan var också utomordentligt irriterad över uppdelningen mellan kvinnors och mäns sysslor i byn. Man såg riktigt hur det slet på hennes kropp och själ att se att kvinnorna var, i hennes ögon, underordnade. Men på den korta stund man genom rutan lärde känna dessa vackra och självständiga kvinnor, så insåg man att de trivdes utmärkt med sina liv. Det syntes på deras glada, rynkfria ansikten. Och på deras sätt att röra sig. Men också deras ord sa detsamma.

Slutsatsen blir än en gång att vi nog blir utslitna invärtes på att försöka förändra andra runt oss. Vi vill rädda dem från ett elände de själva inte upplever. Och det vi bidrar med är att sprida vår konstiga syn på världen, så att de också åldras i förtid.

Det är hög tid att släppa taget och nöja sig med att dana sin egen person. Kanske kan vi ta en liten stund varje dag när vi tänker igenom dagen dessföre. Utifrån det kan vi dra slutsatser om saker vi kan ändra redan idag. Om jag exempelvis stressade i huvudet, fast jag satt lugnt i bilen, kan jag medvetet göra annorlunda idag. Och om min karaktär danas kommer människor runt mig att bli lyckligare. De får nämligen chansen, att utan min påtryckan, dana sina liv.

Vi borde "sitta och meta" mer.

I väntan på att livet ska börja, eller....

Jag hörde en så bra berättelse häromdan. Jag vill gärna dela den med dig.

Det var en liten pojke som hatade skolan. Han tyckte att den var trist, och ville bara att tiden skulle gå. Varje dag klagade han på hur tråkigt och jobbigt han hade.

En dag lade han sig ner på en äng för att titta på molnen. Där somnade han. Efter en stund väcktes han av en försiktig röst. Framför sig hade pojken en mycket gammal kvinna. "Jag vet hur du känner för livet", sa den gamla kvinnan. "Därför ska du få en gåva av mig." Hon tog fram ett garnnystan ur fickan och gav det till pojken. "När du vill att tiden ska gå fortare ska du dra i tråden", fortsatte kvinnan.

Pojken stoppade nystanet i fickan. Nästa dag i skolan hade pojken tråkigt igen. Han kom då ihåg nystanet och drog lite i det. Plötsligt var han tonåring. Ganska snart insåg han att inte heller det var så kul. Han kunde inte få den flicka han ville ha, så kanske skulle det bli bättre om han var lite äldre.

Han fortsatte att dra i tråden och vips så var han i trettioårsåldern. Nu var han gift och hade tre barn. Barnen stökade mycket och det var alltid massor av saker att göra. Livet kändes alldeles för obekvämt. Nu drog han igen i tråden och kom till 50-års åldern. Nu var barnen utflugna och frun hade tydligen tagit ut skiljsmässa.

Han stannade här ett tag, men blev snart trött på sitt enahanda arbete. Kanske skulle det vara bättre att vara pensionär. Han drog ordentligt i tråden och plötsligt var han över nittio år gammal. Hans hår var grått och kroppen trött och böjd. Han insåg nu att de allra flesta han tidigare känt var döda. Barnen hade han ingen kontakt med längre. Han var en ensam, mycket trött gammal man.

I sin ensamhet tittade han nu tillbaka på sitt liv. Han insåg att han egentligen velat se barnen växa upp och han ångrade att han låtit livet passera.

Han lade sig ner för att sova. Ännu en gång väcktes han av rösten från den gamla kvinnan som gett honom nystanet. "Hur blev ditt liv", ville hon veta. Den gamle mannen erkände att han aldrig kunnat njuta av det han hade haft och därför slösat bort all sin tid på jorden. "Du ska få en ny chans", svarade kvinnan. Mannen önskade då att han skulle få komma tillbaka till skolan och utgångsläget. Och aldrig därefter tyckte pojken att livet var tråkigt och kunde spillas bort.

Jag tycker att den här historien rätt väl beskriver hur många människor kapitulerar under ett väntande på att tiden ska gå.

I mitt jobb möter jag hela dagarna människor som är förtvivlade över den förändring det inneburit att bli av med jobbet. Det allra flesta människor skulle själva aldrig våga sig på en så rejäl förändring.

Transformationen hos mina deltagare verkar komma efter ungefår tre veckor. Det är då väldigt många inser att den påtvingade förändringen faktiskt har gett dem mer livskvalitet. De som tidigare hoppats på återanställning på sin gamla arbetsplats, säger nu att jag skulle inte gå tillbaka dit om jag så blev erbjuden. De har insett hur ett inrutat liv, som har sett likadant ut i många år, faktiskt gör att livet bara försvinner förbi. Det blir inte mycket leva av så att säga.

Det är ett riktigt häftigt jobb jag har. Att se hur så många börjar aktivt välja livet, istället för att fortsätta sova, är en fröjd.

Det får mig också att fundera över mitt eget liv. Det är inte klokt hur jag låtit massor av tid ätas upp av upprepningar. Men nu när jag på allvar insett det, så kan jag ju akta mig för att hamna där igen. Visst är det bra med vissa vanor och rutiner. Men inte är det konstigt om man till sist bryter ihop om man bara längtar efter helgen och när den kommer sover man bort det mesta av tiden.

Livet blir det man gör det till och förändringar kan göra det oerhört mycket mer meningsfullt.