Hela huset doftade av matlagning igår. Och temperaturen steg i köket. Ute blev det några minusgrader, så det var perfekt att använda vedspisen.
Nu står en gryta med buljong och väntar på att bli silad. Det är kokad på färska fina köttben, selleri, morötter och charlottenlök. Tyvärr hade jag redan rivit ner persiljan i komposten, så den fick jag klara mig utan.
Nu på morgonen var det -4,8 ute. En svag morgonrodnad delade vilsamt himlen med Venus. Och månen var en lysande apelsinklyfta. De enda ljud som hördes var de små fåglarnas morgonserenad, när de ystert konstaterade att deras skafferi var påfyllt.
Björkarna står nu som frusna gamla vakter runt huset, medan rönnarnas torra blad fortfarande kan dansa i vinden. Det lugn som präglar bygden har en smittande energi som gör mig både förnöjd och hoppfull.
Att drivas av sina egna drömmar, och naturligtvis av sina egna resultat, är en konst som många nutida människor har svårt för. Den så kallade kaosteorin innehåller bland annat en beskrivning av fjärilseffekten. Den säger att en fjärils vingslag här kan skapa en tornado någon annanstans på jorden. Allt som sker påverkar alltså mer än vi tror. Hur är det då mer våra egna liv? Påverkar varje tanke och handling våra egna liv mer än vi kan ana?
Jag undrar hur länge det dröjer innan det är ett klarlagt faktum att vi själva väljer hur våra liv gestaltar sig. Men drömmar måste inte alltid vara storslagna och världsomvälvande. Kanske kan vi ta de små kliven uppför stegen för att nå den utsiktsplats vi vill titta ut från. Och med den överblick vi får från den platsen, kan vi lättare välja väg här och nu. Inte för resten av livet, utan kanske bara för ett par timmar, eller för idag.
Det känns skönt att sitta här och fundera. Om en liten stund ska jag göra klart mina studieuppgifter. Sedan känner jag att en lång, frisk promenad skulle göra mig gott. Vi har en spännande hemmavecka framför oss. Rörmokaren kommer för att dra vattnet till badrummet, en murare ska se till att vår skorsten blir hel och säker. Och sist, men inte minst, den gamla trappan i hallen ska rivas ut och en ny sättas på plats. Det ska bli kaotiskt men roligt. Larsan kommer att ha många projekt att hålla reda på. Han har verkligen arbetat intensivt för att hinna fixa så mycket som möjligt innan vintern. Min tacksamhet för hans insatser är stor, och nu unnar jag verkligen honom en vecka med ledighet, lugn och ro. Och den kommer nog snart.
Dröm vackra vakendrömmar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar