Samhällsomvandling

Det har inte varit helt positivt i år att bära titeln jobbcoach. Av många goda och mindre goda skäl har yrket granskats. Men nu känns det som om det börjar bli mer OK. I förra numret av Skellefteåbladet fanns en riktigt kul serie som drev med begreppet. Och man brukar ju säga att när man börjar skämta om en företeelse, så är den accepterad.

I veckan hörde jag en radiointervju med Anders Borg. Efter ett flertal möten med EU:s finansministrar konstaterade han att återhämtningen av ekonomin går fortare i Sverige än i många andra länder. Naturligtvis frågade reportern om hur man såg på jobbcoacher utanför landets gränser. Borg svarade då att det har varit positivt för landet att människor fått stöd att vara aktiva även i dåliga tider. Det betyder väldigt mycket att man inte väntar in att jobben ska komma. Och trots allt (enligt Borg och mig) har väldigt många fått nya arbeten även under krisen.

Vad har då detta med samhällsomvandling att göra? Joo, jag tror att det är dags att sopa rent med den gamla uppfattningen om samhällsbygge. Som ni vet har jag tidigare skrivit om att jag tror att utbrändhet beror mer på ångest över att tro sig behöva arbeta så mycket, än arbetsbelastning. Jag håller definitivt fast vid det.

Nu stundar andra tider och var och ens aktivitet och val kommer att vara avgörande för både samhällets, världens och individens framtid. Jag ska ge ett exempel.

En god vän till mig blev för många år sedan permitterad från sitt arbete på Konsum. Hon hade ingen utbildning, alltså inget gymnasium eller mer. Hon var ändå inte särskilt orolig. Hon visste nämligen att det bara var en tidsfråga innan hon skulle få ett nytt jobb.

Idag är många av de arbeten hon utförde borta. Man sköter det mesta av inköpsprocessen med självscanning och betalar på egen hand. Att ta in varor i butikerna kommer också att efterhand läggas ut på upphandling. De personer som finns kvar i butikerna kommer att tvingas hänga med, genom att utbilda sig både internt och på egen hand. Så ser det ut överallt! Ska man personligen klara övergången till detta, krävs några grundläggande inställningar. Och den allra viktigaste är att man tar 100% ansvar för sitt eget liv, och är aktiv i skapandet av det. Samhällsomvandlingen är för snabb och för komplex för att direktiv uppifrån ska kunna se till att alla enskilda individer står redo att hänga på. Det enskilda ansvaret ökar alltså.

Jag tycker att detta är positivt. Under allt för många år, har vi levt med en känsla av att andra tar hand om mig och mitt liv. Samtidigt som det naturligtvis kan kännas tryggt, så skapar det en passivitet som också är en fälla. Om jag i många små delar lämnar över mitt liv i andras händer, är det lätt att få den attityden i allt. Och då är det inte längre en skapande demokrati vi lever i. Lusten att mobilisera sin egen kraft kommer helt klart ur känslan av att vara på väg någonstans. Och mina mål kan aldrig vara motiverande om någon annan sätter upp dem!

Det allra mest glädjande är att jag i allt detta ser att vi kommer att arbeta mindre tid men mer effektivt. Om jag i dag börjar ta ansvar för mig själv och vart jag vill gå, så blir jag en efterfrågad arbetare. Det innebär givetvis att jag kommer att kunna ställa krav på vad min tid kostar och hur den ska användas. Vi går med stormsteg mot en arbetsmarknad där den arbetskraft som verkligen behövs kommer att bli hårdvaluta.

Så om du vill öka din självkänsla, ditt oberoende och din livskvalitet skulle jag föreslå några saker. Först och främst; sätt upp konkreta mål om vad du vill uppnå och hur du vill ha det. Bara du kan hitta dina mål! För det andra; skaffa dig kunskap inom de områden som intresserar dig. Känn att du fyller på för din egen skull, men också för att det leder dig mot målet. Och för det tredje; sök inte efter jobb att ha hela livet. Den arbetsmarknaden finns inte längre. Se istället det positiva i att prova olika arbetsuppgifter och arbetsplatser. Njut av ditt lärande och ditt framåtskridande. Men, som sagt, börja med att ta ansvar för dig själv!!

Idag piskar regn och hagel mot huset. Här sitter jag nu och ska lära mig mer om arbetsrätt. Det ingår i den utbildning jag just nu satt in i min utvecklingsplan.

Att skapa och förbättra är att leva fullt ut!