Bilder av kärleksfull natur

Bilderna här ovan visar hur världen såg ut när vi vaknade i morse. Vi har haft en förtrollande väderhelg. Den svartvita bilden visar hur det såg ut på gården i går förmiddag. Vi plockade snabbt undan de sista redskapen och förberedde oss på snö.

Idag har vi haft strålande sol över det vita landskapet och -5 grader. Det kan knappast bli bättre än så här i november.

Vi har varit ute och skottat snö, men också gått omkring och förundrats över naturens rikedom.

Vi är nu röda om kinderna och har precis satt igång en kittel med, det som ska bli, köttsoppa på vedspisen. Sann hälsa kommer verkligen ur ett glatt och fröjdefullt sinne! Jag ville bara dela med mig av detta.

Jag tror för övrigt att Kalla fakta ikväll 19.30 kan vara intressant. De ska bl.a. diskutera fetter och kolhydrater

Varma kramar!

Är du intresserad?

Vill bara kolla om du är intresserad av att få en vägledd retreat nästa vecka?

Hemmagjord retreat

I veckan har jag genomfört en retreat här hemma. Det är ju annars sådant man betalar tusentals kronor för att delta i. I den härliga miljö där jag lever är det som gjort för denna typ av aktivitet. Förmodligen skulle jag kunna leva på att bedriva återhämtande verksamhet här.

För att beskriva mitt "program" kan jag beskriva hur en dag sett ut.
Morgonen har börjat med meditation. Med rökelse och stearinljus tända har jag suttit ungefär en halvtimme.
Därefter har jag läst ett dagens ord som jag tagit med mig på promenaden runt sjön. I det tempot jag valt har vandrandet tagit runt en 80 minuter.
När jag kommit hem har jag bytt om och direkt kört ett Friskis & Svettispass. Därefter har jag ätit frukost.

Sen har jag arbetat lite. Kört in ved, diskat, städat, skrivit jobbansökningar m.m. Jag har gjort det under fullt fokus. Jag har valt att vara tyst så mycket som möjligt under hela veckan. Har bara pratat eller lyssnat så mycket som krävts socialt. I vanliga fall lyssnar jag på P1 när jag jobbar i köket, men nu har jag vilat från alla ljud.

Vid 12-13 snåret har jag tagit med hundarna på en promenad uppe på berget. Där har vi njutit av utsikter och av att bara vara.

Innan middagen har det funnit tid till att läsa och göra lite övningar i intuition, mental träning och affirmationer.

På kvällen har jag sedan gått tillbaka till ett "normalt" liv. Har dock lagt lite mer möda än vanligt på att vårda kroppen genom inpackningar, fotbad m.m.

Just nu känner jag mig förnyad och full av energi. Samtidigt är jag tröttare på kvällarna och har lättare att sova. Det är verkligen skönt att kunna ta tillvara en ledig period på det här sättet. Förmodligen är det många som saknar möjligheten att bara ha tid att glädjas över att leva.

Som du nu förstår har jag inte bloggat alls under veckan. Det ingick i att vara tyst. Men, nu är jag tillbaka. Men jag måste erkänna att jag funderar på att ge mig själv ytterligare en veckas fördjupning med start på måndag.

Ha en skön kväll!

Återhämtning

Igår hade en stor hackspett tänkt ta sig en smakbit ur vårt hus. Det bar sig inte bättre än att den, av någon anledning, föll ner på marken och låg där orörlig. Larsan gick iväg efter en spade för att ta bort den. Han trodde givetvis att den dött. När han återvände visade det sig att en av våra hundar kom med fågeln i munnen. Den pep för fullt. Den levde!

Larsan sa omedelbart åt Sally att släppa greppet. Hacke flög då upp i en avlövad björk. Där satt den omtumlad en god stund, innan den med förvånansvärt säkra vingslag flög iväg.

Jag kan naturligtvis inte låta bli att jämföra med mitt eget liv. Kan man mobilisera samma förmåga att gå vidare som djuren gör? Förmodligen funderar väl inte Hacke så mycket över vad som hände. Han flög istället vidare mot nya mål.

Undrar just varför vi människor så ofta belastas av det som varit? Jag känner faktiskt fler än en person som inte tror de kan ändra sitt liv. Och anledningen skulle då vara sådant som hänt tidigare.

Om vi ska kunna skapa ett härligt liv måste vi nog se erfarenheter som just det. Inte som någon lag om hur framtiden kommer att bli.

I mitt arbete har jag ofta använt en övning som de flesta får en aha-upplevelse av. Den handlar om att ställa upp alla krav och måsten på ett papper. Därefter skriver man in vilka krav som kommer utifrån, från andra människor, och vilka krav som kommer från en själv. De flesta brukar komma fram till att nästan alla jobbiga krav kommer från en själv. Vetskapen om det kan hjälpa en att rensa ut bland kraven och istället införa positiva inställningar.

Förutom att dagligen och stundligen njuta för fullt, går jag fortfarande vidare med mitt jobbsökeri. Det är nästan lite spännande att kolla i tidningen efter intressanta jobb. Just nu har jag skrivit ut fyra annonser, så i helgen blir det några personliga brev.

Det är med förhoppningsfull förväntas som jag undrar vad livet har i beredskap där framme.

Och nu är månen på väg igen!

Pyssel

Ännu en skön dag i det härliga höstvädret. Jag började med en stilla meditation. Det har blivit en bra vana nu. Det är skönt att bara iaktta vilka tankar som har lust att poppa upp. Och att sedan låta dem blekna bort.

Efter frukost gick jag ut och hämtade lite tätt granris i en ljusare och en mörkare nyans. Jag hittade också stora härliga grankottar samt lingonris fullt av stora frusna bär.
Av materialet gjorde jag en fin krans att hänga på ytterdörren. Det ger både glädje och harmoni att få pryda med naturmaterial.

Vid lunchtid stod solen så vackert på himlen. Jag tog med hundarna och promenerade upp på berget alldeles ovanför oss. Därifrån är sikten över Dämstasjön fantastisk. Ja, man ser faktiskt nästan ända till Kramfors. Här uppe har jag många av mina absoluta favoritställen. Beroende på vilken stig jag väljer, kan jag sitta med utsikt över olika sjöar och berg.

Jag tror väldigt mycket på att variera sin motion. Om man dessutom kan hitta sköna ställen som man längtar efter att besöka, så går det ju av sig självt. Om jag skulle rekommendera något hälsosamt just nu, så skulle det vara solljus och frisk luft. På hösten och vintern kan vi verkligen få brist på dessa nödvändigheter. Och visst är det tråkigt om vi blir trötta i onödan?

På höstarna brukar vi också ändra en del annat. Vi dricker t.ex. havtorns- och tranbärsjuice till frukost. Ett glas av någondera av dessa drycker ger dagbehovet av C-vitaminer. Tranbär hindrar också, enligt medicinska studier, bakterier från att få fäste i kroppen. De är dessutom kraftfulla antioxidanter.

Tänd ett ljus!

Novemberljus

I morse kändes det som att vakna till en värld som står inför helt nya möjligheter. Att Obama vann valet i USA kan ju faktiskt förändra en hel del.
Jag upplever det som att nya strängar av förhoppning vibrerar i luften. Jag följde en del av eftersnacket på tv denna morgon. Från hela världen, inklusive Irak, kom positiva reaktionen och hoppfulla glimtar om en ljusare framtid.

Vi kan ju inte förringa amerikas betydelse i världen. Nu kanske frågor som världsfred och miljö kommer att hamna på dagordningen. Ja, jag vet att man inte kan begära det omöjliga. Men jag tror verkligen att vi nu står inför en möjlig ny öppning som kan anta världsomvälvande proportioner. Om Obama visar sig vara en empatisk ledare med förmåga att kommunicera och lyssna, så kan det faktiskt hända att vi kommer att få uppleva större historieskrivning än att en svart man blir president i USA. Jag ser med spänning fram emot att följa utvecklingen.

Det är i alla fall en bra tid att göra större förändringar. Människors globala medvetenhet har fört oss till att förstå att vi alla påverkar varandra. På många sätt kommer exempelvis ett krig på andra sidan jordklotet att påverka också oss. Känner ni t.ex. igen att när barn i Sverige får frågan vad de är mest rädda för, så svarar många krig?
De miljöförstöringar som följer i krigens spår stannar inte heller inom länders gränser.

Det skulle också kunna bli så att en stor del av synen på ledarskap, på alla nivåer, förändras nu. Om den nye presidenten håller det han sagt om att det är viktigt att arbeta för alla människor, då kommer han att bli en förebild inom det som kallas det tjänande ledarskapet. Det innebär att en ledare ser att den är till för organisationen/landet och inte tvärt om.

Nu vet vi ju inte hur allt kommer att utvecklas, men idag är i alla fall en glädjens dag. Nu kan vi känna ett hopp om en framtid som skulle kunna påverka allas vår hälsa och livsglädje på ett positivt sätt.

Länge leve livet!

I nuet mot framtiden

Flyg kära vänner flyg! Testa era vingar.
I helgen samlades en stor grupp svanar på sjön för att samla energi inför flytten. De hade då redan flugit en bra bit skulle jag tro.
De grå ungarna höll flyguppvisning för föräldrarna. De övade morskt inför den längre resan som återstår.

Det är fascinerande att få skåda alla dessa naturliga uppträdanden. Särskilt svanar har fångat mitt intresse. Jag tror att det beror på att jag vet att paren håller ihop hela livet. Om en mister livet kommer den kvarvarande att leva resten av sitt liv ensam. Så otroligt spännande att fundera på ett känsloliv som knappast går att förstå. I alla fall är de värda all respekt. Jag vet inte om jag tycker att det är överförbart på människan. Möjligtvis om vi kunde veta om de hittat sätt att i all tid vara lyckliga tillsammans.

Sjön är en naturlig plats för allehanda arter att mellanlanda. Man kan tydligt se att de gärna håller ihop inom "stammen", men de lever sida vid sida utan större konflikter. Vi har väl också alla hört berättelsen om den fula ankungen. En beskrivning av att ta hand om varandra utan hänvisning till ursprung.

Igår blev jag ganska missmodig då jag hörde hur Migrationsverket behandlar flyktingar från Irak. Man hävdar nu att det inte pågår någon väpnad konflikt där och att människor kan återvända hem. Alla vi som följer nyhetsrapporteringen vet ju hur det ser ut i landet. Människor mister livet på gatan varje dag.

Det är svårt att förstå att ett land som Sverige har detta förhållningssätt. Här försöker man skydda oss genom att stifta lagar om bilbälte, cykelhjälm och rökning. Så inhemskt är man från myndighetshåll rädda om människ.... jag menar svenskar.
Att sedan redan drabbade familjer splittras då någon av medlemmarna utvisas, eller att man måste återvända till otrygga platser, det verkar inte ingå i det skyddande konceptet.
Det är förunderligt om man vill skapa en trygg och harmonisk planet.

Detsamma gäller inom en rad olika myndigheter. Reglerna är så strikta och ej förhandlingsbara att människor som ska ha nytta av reglerna snarare drabbas av dem.
Vi är kanske så vana att styras av regleringar att vi inte längre litar på att vi kan tänka själva. Jag förstår ju att många socialarbetare, eller anställda på Försäkringskassan mår dåligt av sina jobb. Där de ser att hjälpbehoven finns kanske inte alltid stämmer överens med reglerna. Och om de inte följer de uppsatta formuleringarna kan de straffas ordentligt.

Nog skulle väl vårt land och vår planet se annorlunda ut om vi vidtog några enkla åtgärder. Det första borde vara att se till att absolut rätt människa hamnar på rätt jobb. Därefter kunde vi låta de som arbetar tänka mer själva men också ha ett större ansvar för utgången av besluten.
Vi får inte glömma att det inte finns någon brist på pengar. Allt handlar om hur de används. Om de ograverat stoppas in i konstiga projekt och bonuskuvert, så kommer naturligtvis den humanistiska verksamheten att bli lidande.

Vi har på allvar fångats i att tro att bristen på pengar skulle vara ett problem. Så är givetvis inte fallet. Problemet är att några få har insyn i och kontroll av fördelningsfunktionerna. Så misströsta inte! Allt fler börjar vakna och efterfråga ett skönare, mänskligare samhälle. Det kommer också att göra att dagens makthavare, inom olika sektorer, snabbt byts ut.
Vi får hoppas att de nu pågående amerikanska valet är ett steg i den riktningen. Det skulle naturligtvis göra en stor skillnad.

Det är skönt att vi tillsammans faktiskt kan påverka allt!

Härlig helg

Nu är det verkligen tomt i huset. Efter att familjen åkt hem känns det alltid så öde och trist.
Det är tråkigt och jobbigt att ha så långt till sin familj. Men sen är det en fördel att när de kommer är vi hela tiden tillsammans. De flyttar in ett tag och man får uppleva att bo i en stor närhet under några dagar. Det är verkligen hur underbart som helst.

Däremot är ju en helg väldigt kort tid. Eftersom vi träffar nya Oskar så sällan, så behöver man ju nästan helgen innan man förstår riktigt hur han är och hur han vill ha det. Men han är verkligen en helt unik och strålande person. När man är med honom har man minst sagt mycket att lära. Tänk hur helt avskalade små barns känsloliv är. Om de blir ledsna så finns en konkret förklaring. De är hungriga, har ont någonstans, behöver sova eller få en ny blöja. Det är inte sura, irriterade över att någon sagt eller gjort nåt, bittra eller dömande.
Vi borde mycket mer ha de små barnen som förebild för utvecklingen av vår karaktär. Se dem ordentligt och lär! Om inget konkret fel finns så är de strålande glada, ler och pratar och tycker om alla människor.

Efter såna här helger blir jag ännu mer övertygad om att vi måste kämpa för en bra miljö. Här kommer nya människor till världen med ett helt liv framför sig. Samtidigt missförhåller vi oss mot den natur som är lika mycket deras som våran.
Jag har under några dagar förra veckan sett hur en granne eldat allehanda skrot i stora brasor. Röken har legat tät över sjön och lägdorna. Djuren har betat i insvepta i blårosa rök.
Tyvärr har jag lite svårt för att ringa och anmäla till myndigheter. Det känns lite kymigt. Men nu känner jag att jag måste skärpa till mig. Det finns så bra möjligheter att ta hand om gammalt skräp i dag, så man ska inte behöva sprida gift över vatten och odlingsmark.
Jag vet inte varför jag har så svårt att göra anmälningar. Det måste vara nån djupt rotad känsla av outgrundlig solidaritet med mina medmänniskor. Men när vi nu komposterar, återvinner, köper miljövänliga produkter etc., så kan jag inte tillåta att någon tar ut mer miljökonsekvenser på några dagar än vad jag kan spara in på hela året.

Den absolut största insatsen vi kan göra för våra barns framtid är ju att i allt tänka på miljön. Det är inte ens en tjänst till dem utan snarare en handling som får oss att tygla vår egoism.

Idag har jag fortfarande sköna familjekänslor kvar att njuta av!