I nuet mot framtiden

Flyg kära vänner flyg! Testa era vingar.
I helgen samlades en stor grupp svanar på sjön för att samla energi inför flytten. De hade då redan flugit en bra bit skulle jag tro.
De grå ungarna höll flyguppvisning för föräldrarna. De övade morskt inför den längre resan som återstår.

Det är fascinerande att få skåda alla dessa naturliga uppträdanden. Särskilt svanar har fångat mitt intresse. Jag tror att det beror på att jag vet att paren håller ihop hela livet. Om en mister livet kommer den kvarvarande att leva resten av sitt liv ensam. Så otroligt spännande att fundera på ett känsloliv som knappast går att förstå. I alla fall är de värda all respekt. Jag vet inte om jag tycker att det är överförbart på människan. Möjligtvis om vi kunde veta om de hittat sätt att i all tid vara lyckliga tillsammans.

Sjön är en naturlig plats för allehanda arter att mellanlanda. Man kan tydligt se att de gärna håller ihop inom "stammen", men de lever sida vid sida utan större konflikter. Vi har väl också alla hört berättelsen om den fula ankungen. En beskrivning av att ta hand om varandra utan hänvisning till ursprung.

Igår blev jag ganska missmodig då jag hörde hur Migrationsverket behandlar flyktingar från Irak. Man hävdar nu att det inte pågår någon väpnad konflikt där och att människor kan återvända hem. Alla vi som följer nyhetsrapporteringen vet ju hur det ser ut i landet. Människor mister livet på gatan varje dag.

Det är svårt att förstå att ett land som Sverige har detta förhållningssätt. Här försöker man skydda oss genom att stifta lagar om bilbälte, cykelhjälm och rökning. Så inhemskt är man från myndighetshåll rädda om människ.... jag menar svenskar.
Att sedan redan drabbade familjer splittras då någon av medlemmarna utvisas, eller att man måste återvända till otrygga platser, det verkar inte ingå i det skyddande konceptet.
Det är förunderligt om man vill skapa en trygg och harmonisk planet.

Detsamma gäller inom en rad olika myndigheter. Reglerna är så strikta och ej förhandlingsbara att människor som ska ha nytta av reglerna snarare drabbas av dem.
Vi är kanske så vana att styras av regleringar att vi inte längre litar på att vi kan tänka själva. Jag förstår ju att många socialarbetare, eller anställda på Försäkringskassan mår dåligt av sina jobb. Där de ser att hjälpbehoven finns kanske inte alltid stämmer överens med reglerna. Och om de inte följer de uppsatta formuleringarna kan de straffas ordentligt.

Nog skulle väl vårt land och vår planet se annorlunda ut om vi vidtog några enkla åtgärder. Det första borde vara att se till att absolut rätt människa hamnar på rätt jobb. Därefter kunde vi låta de som arbetar tänka mer själva men också ha ett större ansvar för utgången av besluten.
Vi får inte glömma att det inte finns någon brist på pengar. Allt handlar om hur de används. Om de ograverat stoppas in i konstiga projekt och bonuskuvert, så kommer naturligtvis den humanistiska verksamheten att bli lidande.

Vi har på allvar fångats i att tro att bristen på pengar skulle vara ett problem. Så är givetvis inte fallet. Problemet är att några få har insyn i och kontroll av fördelningsfunktionerna. Så misströsta inte! Allt fler börjar vakna och efterfråga ett skönare, mänskligare samhälle. Det kommer också att göra att dagens makthavare, inom olika sektorer, snabbt byts ut.
Vi får hoppas att de nu pågående amerikanska valet är ett steg i den riktningen. Det skulle naturligtvis göra en stor skillnad.

Det är skönt att vi tillsammans faktiskt kan påverka allt!