Skörda vatten och bygga trädgård

Oskar tar sig ett dopp i en av vattentunnorna en varm dag i juni. Härligt med regnvatten och på ytan en tunn hinna av det finaste blompollen. 

Det går åt en del vatten när man ska hålla igång trädgården. Och regnvatten känns givetvis allra bäst. Det gäller att ställa tunnor under stuprören och samla upp allt som bara går.

Hittills har den här sommaren varit ganska sval. Maj var högsommarvarm, men sedan har det legat runt 15-18 grader. Egentligen är det optimalt om man ska flytta eller nyplantera växter. Men det har också blåst hårda västliga vindar, vilket frestat på sköra stammar, och torkat ut jorden snabbt.

Jag försöker alltså bygga en stor, tät trädgård. Det är lååångt kvar innan jag är där, men några nya växter kommer till varje år. Det gäller att ha tålamod. Nysatta buskar tar inte upp särskilt mycket utrymme, men efter några år blir det tätt om de trivs. Min strävan är att göra sammanhållna öar med växter. Jag lägger den oftast direkt på gräsmattan. Sätter några stenar eller brädor runt, hämtar jord från lägdan och planterar sen. Förhoppningsvis växter det till och bildar små rum småningom. 

Vi släpper också upp träd som själva frösatt sig. Rönnar, tallar och björkar får komma upp här och där. Vår tomt som var helt kal förutom två stackars perenner och några gamla björkar (som vi trist nog fick ta ner då de var så gamla) börjar nu fyllas med växtlighet. För mig är det ett otroligt lyft, men om någon kommer hit tycker de nog att det fortfarande är ganska kalt.

I sommar har jag satt en liten berså med svart Aronia vid växthuset. En måbärshäck har planterats och nu på morgonen skapade jag en ny rabatt.

Några stenar övervuxna med ris fick utgöra grunden. jag skalade av dem den gräsblandade, lurvig ytan. Från en annan rabatt, som jag ska ta bort, hämtade jag kantstenar. Ett lager med tidningar i botten för att kväva gräset, och sedan på med jord.

Detta är den första rabatten jag valt att göra enfärgad. Vitt fick det bli. Nu gäller det bara att vattna och tålmodigt vänta på att de ska ta sig och växa upp. 

I växthuset skördar jag gurkor i mängder. Nu håller också tomaterna på att börja rodna lite. Jordgubbslandet fungerar bra och ger en skål per dag. Ur trädgårdslandet har jag börjat skörda lite broccoli. Att odla grönsaker på friland kräver bra jord. Jag inser att jag inte är där riktigt än, men kommer tid.....

Så nu gäller det bara att vattna och hoppas på en fin fortsättning på sommaren och hösten. Jag har börjat plocka lite blåbär och ska öka. Några Karl-Johan svampar har jag också hittat så det lovar nog gott.

Maten vi äter

Det enklaste och mest naturliga i världen borde vara maten. Det mesta går ju att odla med ganska liten ansträngning. Marknadsföringen av konstgjorda produkter, som skadar våra stackars kroppar, har inga gränser. Men så ökar också antalet sjukdomar!

Vem vinner egentligen på att vi ser livet som onaturligt och komplicerat?

Maten odlas storskaligt för att ge pengar. Konstgödsel, bekämpningsmedel och tillsatser är bara något av det som tagit oss helt av den naturliga vägen. Jag funderar ofta vad det är vi lär våra barn och ungdomar. Tror de och vi verkligen att det kommer att gå att fortsätta förstöra vår jord och ändå ha någonstans att leva?

Idag finns det knappast rent, friskt vatten någonstans. Då allt sitter ihop i ett evigt kretslopp kan vi räkna med att även vår livgivande dryck är död. På de flesta ställen sätter man därtill i klor för att oskadliggöra bakterier. Och hur nyttigt blir det?

Det går snart inte att hitta något naturligt att äta och dricka, men vi fortsätter med konsumtionssamhället som om inget är fel. På hyllorna i matvarubutiken blänker chipspåsarna i sina foliefodral. Jag törs inte ens tänka på till vilken ekologisk kostnad de framställs. Och då är det bara en vara! 

Mina jordgubbar, gurkor, rotsaker och bönor är så nära bra mat man kan komma här. Odlade i naturlig jord med endast gräsklipp (klippt med handjagare) som näring. Och visst gasar grannen sin baklastare för fulla spjäll varje dag, och den svarta röken väller ur avgasröret, men var kan man idag hitta grannar som vill skapa ett paradis? De flesta struntar fullständigt i vilka konsekvenser deras livsföring får.

Jag odlar min trädgård. Lite mer för varje år. Fruktträd och buskar, blommor och grönsaker, häckar och granar, ja allt får komma in hit. Det känns som om jag samskapar med naturen själv. 

Ofta står jag framför mina ståtliga plantor och förundras över hur det lilla, lilla fröet kan ge så stor utdelning. Skapelsen är fantastisk i alla sin enkelhet, och människan, kronan på verket, förstör allt detta utan att blinka.

Det stora överflödet av information får oss att alldeles tappa fattningen. Vi kan bearbeta ungefär sju intryck åt gången, och skapa reda av det. Tänk då också på att vi har fem sinnet som tar emot allt. Om vi överstimuleras reagerar vi genom att sortera bort. Det är enda sättet att undvika hjärnkollaps. Och vad är det vi väljer bort? Ja då det konstgjorda samhället betalar miljardbelopp varje dag för att fortsätta invagga oss i illusionen om konsumtionssamhället är svaret nog självklart. Vi väljer bort doften av pollen i luften, ljudet av hur vinden rör sig över fältet, och djupet i de naturliga smakerna.

Jag önskar att fler ville bosätta sig på landet och odla en liten del av jordklotet. Göra det vackert och nyttigt. Att fler ville låta sina barn smaka nyskördade tomater, och visa dem att frukosten kan bestå av blåbär direkt från riset. 

Trädgården behöver verkligen inte vara av visningskaraktär, med ogräsfria rabatter och kortklippt gräs. Snarare tvärtom. Trädgården ska uppskattas för det den ger alla sinnen.

Låt oss odla jorden tillsammans!