Nya tider

På årets sista dag väljer jag en bild från förra nyårsafton. Jag tycker om att rekapitulera året så här innan det nya börjar. Vad tänkte jag i fjol denna dag? Vad ville och hoppades jag?

Vi brukar alltid tacka varandra för den tid vi skapat tillsammans Larsan och jag. Jag vet att jag kände starkt att vårt förhållande nu nått en harmoni och energi som jag ville behålla. Så har det också blivit.
Jag kände också för en ordentlig förändring. Livet höll på gå lite i stå och det kändes aningen destruktivt. Livet är underbart och ska levas fullt ut. Inte bara administreras eller förvaltas. Min absoluta övertygelse är att det ska skapas.
Jag hade ingen aning om hur förändringen skulle ske, eller vad den skulle bestå av. Det jag lärt under mina levnadsår är dock att det man fokuserar på kommer också att ske. Oftast styr man inte den exakta gången, men sant är att det man tänker också sker.

Nu står jag då här med ny utgångspunkt inför ett nytt år. Magnifikt!! Jag lever med varje cell igen! Även inför arbetslivet finns nu en nyfikenhet och kreativ lust igen. Jag vet inte vart det nya kommer att ta vägen, men jag känner att något underbart väntar därute.

Idag tar jag en lustfylld promenad och funderar lite på mina visioner för det nya året. Jag skapar positiva affirmationer att hålla som en stomme i byggandet av den närmsta tiden.

Sen vet ju även jag att tiden faktiskt inte är linjär. Året är ju bara ett mått, men liksom naturen kan man ju leva i det cykliska. Att mäta i år kan kännas förlegat. Det cykliska har ju ingen början, inget slut. Det skiftar under själva pågåendet. Så en ny början ger nya löv på träden och nya sköna badsomrar. Men inte bryr sig björken eller vattnet om vilket år det är. Om man försöker tänka så blir livet intressantare. Någonstans tar vi udden av vår livsglädje genom att måtta tiden medels vårt åldrande.

Låt istället det nya ge en glad förväntan och tillförsikt. Jag kommer att skapa år 2009 i mitt liv. Jag önskar dig förmåga att göra detsamma!

Jag skänker dig en önskan om ett mycket stimulerande och roligt nytt år!!

Julaftons morgon

Godmorgon kära läsare! Jag steg upp klockan 5 i morse för att njuta av stillheten. Jag tände kanelljus och en liten brasa i kaminen.
Ute på bron brann lyktorna vi tände i går kväll.

När jag hämtade tidningen såg jag ut över en absolut tyst bygd.

Idag tänkte jag ge dig några citat som jag antecknat under mitt läsande i höst. Jag har använt dem som tankefångare. Jag har inte skrivit ner vart jag hittat orden. De kommer från blandad litteratur

"Fullkomlig tilltro till att varje relation har förmåga att tillfredsställa dig fullständigt uppstår endast ur en fullständig tilltro till dig själv."

"Vad som behövs för att magin ska få grepp om oss är att allt tvivel bannlyses ur våra sinnen. Så snart tvivlen är bannlysta är vad som helst möjligt."

"Koncentrera dig på skönheten runt om dig. Försök att öka och förhöja skönheten medan du andas."

"Självklar ska vi se på saker och ting som de faktiskt är. Men sedan måste vi genast ändra våra förväntningar från det som är till vad det skulle kunna vara."

"Om du sätter din tilltro till det förgångna kommer din framtid att bli som den."

Med det vill jag önska dig en riktigt underbar dag och afton. Julafton 2008 finns bara idag!

Julplågeri

På bilden ser du en konstgjord domherre som sitter i vår utegran. Den har varje dag misshandlats av de riktiga fåglarna.

Jag tänkte nu skriva några ord om vad som inte ger en god jul.
Julplågeri för mig är att:

- försöka köpa julklappar åt släktingar och vänner man sällan har med att gör. Att i desperation springa på stan och leta - kanske t.o.m. på julafton

- stressa sönder dessa sköna dagar innan jul med alltför omsorgsfull städning. Jag tänker på visan om Lasse och hans mamma som satte på sig sina sura miner. Inget förstör julen som sura människor

- för många julklappar helt tömmer börsen. Dessutom vet vi ju av egen erfarenhet att även vuxna ofta tycker att paketen är roligare än innehållet

- ha givit upp sin egen självständighet och gått med på att fira julen på ett sätt man inte vill. Inre ilska förstör även de trevligaste bjudningar

- inte uppleva ro nog att verkligen känna kärlek och glädje till sina närmaste.

- efter tredje snapsen julmiddagen förändras från barnens, ja allas, njutning till någras party

- man äter så mycket att man inte längre orkar känna något annat än proppmätthet

Nu ska vi ta in granen, griljera skinkan och njuta av det som verkar bli ännu en strålande vinterdag. I morgon får du nog en liten verbal julklapp av mig.

En sockerbagare..............

Midvinternatten

Finns det något vackrare än världen, precis som den är? I morse vaknade jag tidigt till en rusigt tilltalande vintermorgon. Det är skönt att ha hunnit upp mig själv så att jag kan uppskatta och njuta av ögonblicken.

Jag tänker på en berättelse jag hörde för många år sedan. Jag vet inte om jag återger den helt korrekt, men kontentan är sann.

Det var en grupp indianska bärare som slog följe med några europeer på deras vandring upp i bergen. När de, i ganska rask takt, vandrat en bit stannade bärarna och satte sig ner. När detta upprepats någon gång frågade ledaren för truppen om de verkligen behövde vila så ofta. "Vi behöver inte vila kropparna", svarade en av indianerna. "Men vi går fort och behöver därför stanna emellanåt, så att själen hinner upp oss."

Allt har förändrats för mig sedan själen hann upp mig. Igår gick jag igenom mina, ganska utförliga, anteckningar från hur jag tänkt och utvecklats denna höst och vinter. Jag log för mig själv när jag såg oron och distraktionen bytas ut i lugn och tillförsikt. Det syns tydligt på sidorna i min bruna bok. Men också på mitt sätt att vara nu.
Som mina f.d. kursdeltagare vet så rekommenderar jag att man antecknar under sina förändringsförsök. Då det är svårt att se den lilla förändringen från dag till annan, är det härligt att, efter en längre period, kunna överblicka resan. Dessutom kan det vara bra att fångas in av sina egna tankar när livet sätter full fart framåt igen.

Le kära vän! För det gör gott i hela varelsen.

Vintersolstånd

Känner att jag bara måste påminna om att det idag är vintersolstånd.
Nu är den allra mörkaste tiden över. Nu ser vi fram emot den oemotståndligt sköna våren.

Här hos oss har det varit en riktigt solrik höst och vinter. Nästan varje dag har jag kunnat fånga strålande ljus på mina promenader.

I Ching benämner den här tiden som FU/Återkomsten, tiden för förändring

Man avskaffar gammalt och inför nytt!

Inre stillhet

Som du ser på bilden, så är jag inte ensam om att ha funnit lugnet. Varje dag när vi går upp på berget sitter Sally(bilden) och i absolut stillhet betraktar landskapet.
Det stämmer verkligen att man smittar alla runt sig med den sinnestämning man själv har.

Igår läste jag en artikel om att meditation tränar hjärnan mer än att lösa korsord och sudoko. Forskare på Liverpools universitet har jämfört "vanliga" personer med lika många frivilliga från ett buddistiskt meditationscenter. I artikeln nämns att smarthet, träffsäkerhet och koncentration var högre hos mediterarna.
Efter att själv ha mediterat kontinuerligt under hösten har jag märkt stor skillnad i både kropp och själ. I och med att jag alltid känner mig lugn nu så är det mycket lättare att lösa uppgifter. Jag fokuserar på ett helt nytt sätt.

Den oro, som jag insett att jag burit på under många år, är nu helt borta. Lugnet känns ibland nästan överväldigande. Kroppen svarar genom att läka snabbare. Borta är också mina tidigare hudproblem på händer och fötter.

I morse såg jag en intervju med Anders Lundin. Han berättade att han alltid är orolig över framtiden. Att inte den nuvarande prestationen ska räcka för att livet ska flyta på. Så tror jag att det är för de flesta idag. Då behövs verkligen ett sätt att finna den inre stillheten som också gör att man kan fungera bättre.

Just nu har nog en hel del människor hjärtat i halsgropen. Julstress du vet. Tänk om vi stället kunde ägna oss åt julnjutning. Om vi hjälps åt kan alla få en skön och återhämtande helg. Tänk på att det kanske är det allra bästa julgåvan du kan ge de du ska fira jul med. Att hjälpa till med det som ska göras.

Jag skulle också vilja uppmana dig att ge en liten julgåva till någon organisation du tror på. I fjol valde jag läkare utan gräns. I år blev det Frälsningsarmén. De använder pengarna till matkassar åt behövande.

Svartvitt och rött

Undrar just om det är olika hur lycka och olycka kommer till oss. Eller om det är en fråga om varseblivning? Allt går förmodligen att uppfatta från båda hållen.
Kan det vara så att vi till vissa delar skapar vår framtid genom att styras av det förgångna?
Om man tolkar sin livssituation som otursförföljd kanske man träffar olika val utifrån det perspektivet. Det är väl sedan högst troligt att valen leder till tänka mål.

Jag kan inte sluta förundras över människor som verkligen helhjärtat och på heltid skapar sig som offer. Vad kan de tänkas vinna på det? Naturligtvis är det tråkigt om det skulle vara så att deras enda påfyllning kommer från att andra tycker synd om och beklagar dem. Och vilket slöseri med livet!

När jag gått min långpromenad runt sjön tidigt på morgonen, har jag roat mig med att se hur långt gryningen måste komma innan min röda jacka blir röd. Utan ljus är ju världen svartvit. Det räcker inte att dagen gryr en aning för att färgen ska skapas. Det måste faktiskt bli ganska ljust innan undret sker.
Kan det vara så att om man släpper in för lite ljus i sin tillvaro, så kommer aldrig färgerna att synas? Då måste man nog medvetet och systematiskt ändra sina tankar. Det klarar alla om de vill.

Eftersom jag känner mig lycklig skulle jag gärna vilja sprida den översvallande känslan till alla. Det är ett fantastiskt tillstånd att vandra i lycka och tillfredsställelse.
Varje människa har möjligheten att styra stegen i nuet, med sikte mot framtiden. Det jag gör idag kommer att visa sig imorgon.

Byt medvetet ut en negativ tanke till en positiv. Då vet du hur man gör sen!

Till baktiden

Häromdagen fick jag ett julkort från en barndomskamrat jag inte tala med på 20 år. Osshh vad det förde mig tillbaka i tiden! Egentligen var vi inte tajta kamrater, men vi kände varandra mycket väl. Vi bodde grannar under hela uppväxten och jag var bästis med hennes storasyster som gick i samma klass som jag. Vi höll ihop och testade alla ungdomsgrejer tillsammans.
När vi var 15 år dog hon i en husbrand.

Julkortet fick mig att fundera på min bakgrund. Igår ringde hon till mig och vi bytte erfarenheter.

Det har gått bra för min vän. Hon jobbar åt socialtjänsten med både barn och vuxna. Hennes liv, liksom mitt, har ägnats åt arbete med människor.
Vårt samtal kom att röra vår uppväxt. Våra utgångslägen skulle minst sagt betraktas som svåra. Familjer med missbruk och konstiga sociala stigar, samt ständig närvaro av döden gav oss en sorts egen inre styrka som hjälpt oss genom livet.
Vi konstaterade bägge att det som kan tyckas svårt när man är yngre, verkligen kan ge en stark inre stomme senare i livet.

En gemensam nämnare för mig och de flesta av mina kamrater som var i samma situation var och är att vi aldrig betraktat oss som offer. Vi har varit stolta över att klara oss så bra trots de förväntningar som fanns på oss från samhället.

När vi kom att tala om vår nutid berättade jag att jag sagt upp mig från jobbet. Snabbt svarade hon då att "det gjorde jag med för något år sedan. Jag kom ihop mig med chefen. Ingen ska försöka trycka ner mig! Livet är för värdefullt. Jag ser inte problem, bara möjligheter!"
Om jag hunnit hade det varit jag som uttalat exakt de orden. Mycket intressant att filosofera över vad det är som gjort oss så starka och självständiga.

Igår kväll kom jag att fundera på att min vän och jag valt att känna kärlek. Kärlek till livet, naturen, människor, framtiden m.m. Det slog mig då att motsatsen till kärlek är verkligen inte hat, som man skulle kunna tro, utan rädsla. Många lever inte sina liv fullt ut för de är så rädda. För att byta jobb, lämna dåliga förhållanden, gå i skogen, framtiden you name it.

Om vi väljer att alltid titta på sådant som ger rädsla kommer vi att vara rädda. Det enkla vi kan göra är precis det min kamrat sa, och som jag också brukar säga; i alla problem kan man fundera över möjligheterna. Det finns inga situationer som inte kan leda till en positiv förändring.

Att dofta på en hyacint kan föra dig till himlen - om du tillåter det.

Arbetsfilosofi

Så känner jag att det är dags att fundera lite över meningen med arbete igen. Kanske inte helt oväntat då jag nu fått jobb.
Jag hävdar bestämt att den tiden är förbi då man nöjde sig med att arbeta för brödfödan. Nu vill vi ha mening och framåtsyftning också. Väldigt mycket av våra liv spenderas på arbetsplatsen. Efterhand som vi blir vaknare för att leva meningsfulla liv, desto större blir kraven på hur vi ser på medarbetarskapet.
Idag bekräftar en undersökning att speciellt unga kvinnor och människor med utländsk bakgrund ställer ökade krav på meningsfullhet i arbetslivet. Jag är helt övertygad om att det gäller många fler. Under några år har jag hävdat att dåliga arbetsgivare efterhand kommer att få allt svårare att få kompetent och drivande personal.

När jag träffade min nya chef kände jag direkt att han satsar ordentligt på sitt företag, och att han gör det genom sina medarbetare. Han berättade om företagets grundstrukturer, som alla måste bära, och de etiska reglerna som gäller. Som exempel kan jag nämna att vi inte får umgås privat med dem vi ska coacha. Faktiskt inte ens gå ut och äta lunch tillsammans. Det gör det lättare för personalen att förhålla sig professionellt enligt honom. Jag känner att det ligger väldigt mycket i det.
Vi ska ju resa runt en del och därför får vi inte köra för fort. Den enkla förklaringen var att vi inte får bryta mot lagen i arbetet. Men också att han helt enkelt inte har någon nytta av personal som inte kan göra sitt jobb fullt ut.

Men han tog också upp möjligheterna. Han höll det viktigt att det finns stora karriärmöjligheter i företaget. När man lärt sig grunden i jobbet är allt möjligt. Han förklarade det med att om man driver ett vinstgivande företag tar man givetvis tillvara de styrkor som medarbetarna har. Inget kan vara bättre för honom än riktigt duktiga och förbättringsintresserade medarbetare.

När jag åkte därifrån kände jag verkligen att här var filosofin helt annorlunda än inom landstinget. Jag kommer från en organisation som satt chefen i första rummet, trots att han varken haft intresse eller lust för jobbet. Jag har väldigt svårt att tro att privata förtagare skulle tillåta att chefen jobbade hemma halva tiden trots att han inte ens förstått vad verksamheten ska göra. Inom det privata näringslivet har man inte råd med detta. Det får en ju att förstå hur mycket skattepengar som faktiskt försvinner inom stat, kommuner och landsting, p.g.a. att man inte behöver "dra in" pengarna. Bidrag i alla ära, men inte ger det effektiva och kreativa företag.

Det känns verkligen fräscht att möta en ny syn på arbete. Jag kan tänka mig att om inte en snar förbättring vidtas på min gamla arbetsplats så kommer långtidsfrånvaron att öka efterhand. Man kommer också att få ut allt mindre effekt per kapita. D.v.s. allt fler kommer att göra det de ska men inte ett jota mer. De kreativa och drivande slutar. Utvecklingstankarna kommer inte längre att presenteras och ännu mindre drivas. Det som kommer ut av detta är ryktet om en B-arbetsplats. Utifrån det får man givetvis arbetskraft som gärna vill ingå i de systemet. Därmed är framtidsutsikterna förbi.
Det är den faktiska vägen som visas i organisationsanalyser.

Efter att ha varit arbetslös i några månader kan jag trösta er alla med att det finns jobb! Om jag inte varit så nöjd med att vara hemma ett tag, så hade jag haft jobb för länge sedan. Arbetsmarknaden är inte alls så dyster som den utmålas. Varje vecka har jag hittat ett 15-tal jobb som skulle passa mig och min kompetens. Jag lovar dig att den som lägger ner, låt oss säga, fyra timmar per dag på att söka jobb, den kommer snart att ha ett.

Livet först!

Julklappstips

Nu är väl köphysterin total skulle jag tro. Vi vill så väl till jul, men det blir lätt onödigt dyrt och slösaktigt. Idag vill inte ens unga människor, som nyss flyttat hemifrån, ha en massa konstiga prylar. Istället för att stötta slit- och slängmentaliteten kan vi ju tänka igenom våra inköp.
Här kommer därför några tips från mig.

Till de små barnen: kläder förstås efter att ha talat med föräldrarna om vilka behov som finns. En mysig bok är heller aldrig fel. Kanske något till deras rum som gardiner, en snygg filt eller matta.

Mellanbarnen: här rekommenderar jag en upplevelsejulklapp som räcker hela året. T.ex. ett löfte om att följas åt till badhuset varje lördag under vintern. Några riktigt härliga timmar varje helg åtföljt av gott fika.

Ungdomarna och de som flyttat hemifrån: pengar! Låt dem själva bestämma vad de har behov av. Ett paket med t.ex. grönt julté överflyttat till en bra konserveringsburk går på ca 50:- och kommer att älskas av tédrickaren. Här kan man ju anpassa den lilla extragåvan efter tycke och smak. Jag tycker t.ex. att hela kryddor och en liten mortel är en bra idé.

Vuxna i alla åldrar: genomtänkta presentkort efter behov. Det kan vara fotvård, massage, biljetter till lokala nyårsrevyn, träningskort, liftkort m.m.

Om vi absolut slutar att köpa vaser, skålar och plastbilar och istället försöker se vad som verkligen skulle glädja, så ger vi många fler en riktigt trevlig överraskning. En gåva ska ju vara av hjärtat menad.

Som en sorts "försäkerhetsskull" måste jag tillägga att ja, jag vet att det finns de som samlar på prydnadssaker och att de gärna vill ha sin sjuhundraförsta vas. Och naturligtvis ska de få den då.

Nu ska jag gå ut i skogen en stund och njuta av det härliga och uppfriskande vädret. Larsan ska äta jullunch på jobbet idag. Hos oss blir det därför purjolökssoppa med nybakt bröd till middag.
Avslutningsvis vill jag skänka dig ett superrecept på en mjuk julkaka som jag uppfann igår. Den är ljuuuuvlig!!

Anns juldröm
Finhacka 150g torkade fikon. Häll över 3 msk rom (jag använder 2 msk god essens och 1 msk vatten) och låt det dra i två timmar. Rör om ibland.
Rör 200 g rumsvarmt margarin och 2,5dl socker mjukt. Smält alltså inte fettet.
Rör i 3 ägg ett i taget
Blanda 3,5 dl vetemjöl med 1 msk bakpulver, 1 tsk mald ingefära, 1 tsk mald nejlika och 1 tsk mald kanel
Rör ner mjölblandningen i smeten
Hacka ca en halv dl hasselnötter fint och blanda ner
Smörj en form noggrant
Grädda i 175 grader i en timme. Töm upp kakan någon minut efter du tagit den ur ugnen.

Försök låta kakan kallna ordentligt innan du tar av den om du kan! Ett under är att kakan har en smak av choklad trots att den inte innehåller det.

Stöka på i glädje och kärlek!

Inför julen

Nu öppnar vi dörren för julen. Jag ser fram emot den sköna och mysiga värme, som alla ljus sprider i huset. Hyacinter och apelsiner, pepparkakor och grandoft. Nog är det en skön helg om vi gör den till det vi vill.

Sedan ett antal åt tillbaka bestämmer vi helt hur vi vill ha julen. Det här är något av det bästa vi gjort. Vi har behållit allt vi älskar, men tagit bort det onödiga som skapar stress. Däri ligger att vi vågar säga ifrån om vi inte vill ha huset fullt av gäster. Det här är en viktig fråga om man vill styra sin egen hälsa. Alltför många låter andra styra deras liv. Istället för att njuta av den härliga tiden, ska man ränna runt överallt och köpa saker som ingen vill ha. Nu är det hög tid att tänka om.

Planera tillsammans med dina närmaste hur du vill leva julhelgen. Det här ska ju vara något att se fram emot. Om man talar med sin familj så förstår de oftast att man vill ändra på stressiga och tärande vanor.
Däremot kan man ju fundera över hur man kan sprida värme till dem som sitter helt ensamma. Ofta har vi bjudit in släktingar och vänner, utan nära anhöriga, att äta middagen med oss.

Jag brukar alltid ta en härlig vinterpromenad på julaftons morgon. Det finns en stillhet i världen den dagen. Många missar dock detta eftersom de stressar sig halvt fördärvade vid diskbänk och spis.

När vi avnjutit middagen brukar vi göra upp en eld ute vid grillplatsen. Där dricker vi lite glögg och drar in härlig frisk luft.

Nu är ju inte alla intresserade av att göra som vi. Det jag vill säga är bara att vi måste ta tillbaka våra liv om vi vill må bra. Vi arbetar större delen av vår tid. Att då låta andra människor ta över ledigheter som jul och semester, kan vara förödande för hälsan. Det gäller givetvis inte om man tycker att det är kul att ha huset både kliniskt rent och fullt av folk. Men jag måste erkänna att jag genom åren firat alltför många julaftnar med utslitna, sura kvinnor som inte alls tyckt att de haft det varken mysigt eller roligt.
Det syns tydligt att många håller på att gå sönder inombords i sina försök att upprätthålla farmor och mormors gamla traditioner. Men nu är det ju ditt liv och du som bestämmer. Våra barn och barnbarn gillar att vi mår bra tillsammans, så kanske är det den allra bästa julklappen till dem.

Man kan alltid välja sina mål!

Midvinter

Kolla vår underbara pepparkaksunge. Är han inte ljuvlig? Du kan ju tänka dig att jag skulle ge vad som helst för att få krama honom varje dag. Men nu är ju livet inte alltid så enkelt att man kan befinna sig på samma ställen.
I sinnet befinner jag mig dock väldigt nära dem jag älskar.

Nu bär den härliga vita vintern landskapets skrud. Gömd är naturens grönska i väntan på andra tider.
Alldeles snart når vi vintersolstånd. Då ökar ljusets dominans igen. Det gäller verkligen att njuta av det som är, eftersom förändringen kommer så snart.
Så är det också i våra liv. Jag känner att min årstid av arbetslöshet har varit otroligt stimulerande. Jag har njutit av varje dag, och verkligen strävat efter att hitta nuet. Det är lätt att förlora sig själv när man går på samma arbetsplats år ut och år in. Man märker knappt hur tiden går och hur oerhört lite som utvecklas. En tid av distans ställer sedan allt detta i ljuset.

Jag har upptäckt hur min livsglädje sugits upp av upptrampade stigar och tryckts ner att tämligen statiska samtal.
Efter en tid av vila ser jag klart att jag bara vunnit på att komma loss från slentrianens cirklar. Tiden visar sig nu på ett mer skapande och intressant sätt. Som du förstår är jag mycket tacksam över att det här uppvaknandet kom nu och inte när jag är 65 eller 70 år. Nu finns livet här och jag lever.

Jag kan tänka mig att i en del av sjukstatistiken som redovisas finns människor som känner sig fångade i arbeten utan lust och glädje. Våra liv är så korta, så det minsta vi kan skapa är en arbetsmarknad som bjuder på omväxling, och inspiration till att ändra inriktning. Jag har funderat mycket på det och känner att jag vill vara med och påverka just den delen.

Nu har jag fått ett nytt arbete. I januari börjar jag coacha arbetslösa så att de snabbt får nya försörjningar. Jag tror att den insikt jag fått om att det är bra att komma bort från det man gjort länge, kan gjuta mod och framtidslust i andra. Dessutom känns det som ett kreativt och konkret arbete.
Det ska bli skönt att möta en ny uppgift som kräver mer av min egen kapacitet. Jag anar också att mitt nya uppdrag kan vara mer folkbildning än något jag mött inom folkhögskolan. Den håller alltför mycket bli en desperat inrättning som sysslar med vad som helst för att få ihop deltagarveckor. Folkbildningens grundtankar bärs sällan ens av folkhögskolans ledning idag.

Nu ska jag klä mig rejält och gå ut och hämta julgranen. Jag såg ut den redan tidigt i höst. Det kommer att bli en del pulsande i lysande vit snö.
När jag kommer tillbaka ser jag fram emot varm ekologisk choklad med kanel och vanilj i. Det är hälsa det!

Och allt vi egentligen har är just detta ögonblick!!