fredag 12 december 2008

Midvinter

Kolla vår underbara pepparkaksunge. Är han inte ljuvlig? Du kan ju tänka dig att jag skulle ge vad som helst för att få krama honom varje dag. Men nu är ju livet inte alltid så enkelt att man kan befinna sig på samma ställen.
I sinnet befinner jag mig dock väldigt nära dem jag älskar.

Nu bär den härliga vita vintern landskapets skrud. Gömd är naturens grönska i väntan på andra tider.
Alldeles snart når vi vintersolstånd. Då ökar ljusets dominans igen. Det gäller verkligen att njuta av det som är, eftersom förändringen kommer så snart.
Så är det också i våra liv. Jag känner att min årstid av arbetslöshet har varit otroligt stimulerande. Jag har njutit av varje dag, och verkligen strävat efter att hitta nuet. Det är lätt att förlora sig själv när man går på samma arbetsplats år ut och år in. Man märker knappt hur tiden går och hur oerhört lite som utvecklas. En tid av distans ställer sedan allt detta i ljuset.

Jag har upptäckt hur min livsglädje sugits upp av upptrampade stigar och tryckts ner att tämligen statiska samtal.
Efter en tid av vila ser jag klart att jag bara vunnit på att komma loss från slentrianens cirklar. Tiden visar sig nu på ett mer skapande och intressant sätt. Som du förstår är jag mycket tacksam över att det här uppvaknandet kom nu och inte när jag är 65 eller 70 år. Nu finns livet här och jag lever.

Jag kan tänka mig att i en del av sjukstatistiken som redovisas finns människor som känner sig fångade i arbeten utan lust och glädje. Våra liv är så korta, så det minsta vi kan skapa är en arbetsmarknad som bjuder på omväxling, och inspiration till att ändra inriktning. Jag har funderat mycket på det och känner att jag vill vara med och påverka just den delen.

Nu har jag fått ett nytt arbete. I januari börjar jag coacha arbetslösa så att de snabbt får nya försörjningar. Jag tror att den insikt jag fått om att det är bra att komma bort från det man gjort länge, kan gjuta mod och framtidslust i andra. Dessutom känns det som ett kreativt och konkret arbete.
Det ska bli skönt att möta en ny uppgift som kräver mer av min egen kapacitet. Jag anar också att mitt nya uppdrag kan vara mer folkbildning än något jag mött inom folkhögskolan. Den håller alltför mycket bli en desperat inrättning som sysslar med vad som helst för att få ihop deltagarveckor. Folkbildningens grundtankar bärs sällan ens av folkhögskolans ledning idag.

Nu ska jag klä mig rejält och gå ut och hämta julgranen. Jag såg ut den redan tidigt i höst. Det kommer att bli en del pulsande i lysande vit snö.
När jag kommer tillbaka ser jag fram emot varm ekologisk choklad med kanel och vanilj i. Det är hälsa det!

Och allt vi egentligen har är just detta ögonblick!!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Grattis (eller inte) till nya jobbet!? Min ambivalens kommer sig av din "må-bra-tid" som icke-anställd samtidigt som jag tror att du kommer att explodera om du inte får sätta tänderna i någon ny utmaning. Jag tror att det blir en bra uppgift för dig det där. Kul oxå att du har tagit dig an bloggen igen. Å du, det må väl vara dags snart att träffas och käka en bit nu?

livsstigen sa...

Tack Micke!
Joo, det stämmer att det varit ljuvligt att vara ledig. Om jag hade råd skulle jag nog inte jobba mer. Men när jag nu måste göra det vill jag gärna ha en utmaning. Det ska bli spännande.
Maten får nog vänta till efter nyår. Känner mig mätt bara jag tänker på julen.
Må gott!