LCHF i praktiken

Nu är det två månader sedan vi ändrade vår kost, så det finns en del att berätta.

Jag tillhör dem som alltid försökt äta "nyttigt". D.v.s. mycket frukt och grönsaker, fullkornsprodukter, filmjölk samt en del kött och fisk.

Jag har mått hyfsat, men ofta känt mig trött och sliten. För att hålla vikten har jag motionerat. Ibland väldigt mycket.

I vintras upplevde jag en känsla av att vara plufsig och otymplig. Inte så att jag hade övervikt på vågen, men volangerna kring magen talade sitt tydliga språk.

Då jag var arbetslös kunde jag motionera så mycket jag ville. Ofta började jag dagen med en milslång promenad. Efter frukost, som bestod av två rostade mackor av hembakat bröd, blev det oftast en skidtur på en och en halv timma. Vissa dagar bytte jag ut en av de ovanstående träningarna mot ett Friskis & Svettis pass på 50 minuter.

Som vardagsmotion bar jag ved, skottade snö m.m. Till middag åt vi vanlig mat, som pasta med champinjonsås, och jag försökte att hålla mig till en portion.

När våren började närma sig kände jag mig plufsigare än någonsin. Och mycket riktigt, jag hade ökat två kilo. Och jag lovar dig, det var inte muskler.

Så i mars bestämde jag mig för att ändra kosten. Jag hade hört en del om LCHF (låg andel kolhydrater, mycket fett) och bestämde mig nu för att verkligen studera ämnet. Jag beställde böcker, men läste också vetenskapliga studier. På nätet kunde jag få tillgång till andra människors upplevelser.

Larsan var med på tåget, inte minst för att han fått en värk i armarna som inte ville ge sig. Vi gjorde ingen försiktig övergång, utan kastade oss rätt ut i det nya. Bort med alla kolhydrater vi kunde identifierna, som mjöl, ris, potatis, frukt och många grönsaker. Istället år vi ägg, ost, smör, bacon, kött, kyckling, broccoli, vitkål m.m.

När vi handlade tittade vi efter så att kolhydraterna hölls under 3%. Och visst blev det en omställning. I början hade jag svårt att få i mig all mat.

Så här kan menyn se ut:

Frukost: ugnsomelett med grädde i. Ovanpå en gräddstuvning med färska champinjoner under ett täcke av fet ost.

Lunch eller mellanmål: förekommer inte då vi inte orkar äta mer än två mål om dagen.

Middag: smörstekt kyckling med gräddstuvad vitkål och lite sallad med fetaost.

Den första nya känslan som infann sig var en sorts snopenhet. Här var jag van att blodsockerhalten gicjk upp och ner, att kolhydraterna gav kickar och sedan ett oemotståndligt sug. Plötsligt var allt det borta. Jag var mätt mellan måltiderna, hade inga toppar eller dalar, och tänkte helt enkelt aldrig på mat (eller fika, godis, frukt, juice etc.) mellan målen.

Inom några dagar var känslan av svårigheten att äta borta. Nu insåg jag också att jag kanske aldrig i mitt liv kunnat skilja på hunger och sug! Och att suget kom helt från min tidigare "nyttiga" kost!

I och för sig har jag ofta undrat hur det kommit sig att jag orkat godis efter en gigantiskt julmiddag. Eller ofta tagit en kaka även om jag varit mätt. Och svaret var egentligen självklart; blodsockersvängningar.

Det som händer är att om jag t.ex. äter ett äpple (som till största del innehåller vatten och socker), får jag först en kick. Hormonet insulin ökar för att ta hand om sockret. Då jag inte har behov av sockret, skjuter insulinet in det i cellerna, där de omvandlas och lagras som fett. Om jag dessutom äter fettsnål kost i liten mängd, ger jag kroppen en signal om svält. Då ökar fettinlagringen, för att det ska finnas reserver vid dåliga tider. Naturligtvis kan jag äta så lite att det ger en viktminskning. Men då uppstår oftast näringsbrist, och att musklerna börjar brukas som bränsle.

Så vad vi nu gör istället är att äta oss mätta på rena produkter. Vi är t.ex. storkonsumenter av smör och grädde. En stor skillnad är att det går mindre mat nu. Om jag blandar vatten eller grädde i omeletten, gör en stor skillnad för mättnaden. Därför har det blivit billigare för oss att äta så här. Vi köper heller inga onödiga produkter som inläggningar eller andra tillbehör. Så vårt intag av E-nummer, surhetsreglerande medel, färgämnen och annat, har givetvis sjunkit radikalt.

En annan spännande insikt är hur det sociala ätandet fungerar. Flera har sagt till oss att: det är så svårt att veta vad vi ska bjuda er på. Men måste allt ha med ätande att göra? Vi lever i ett överflödssamhälle ( i Sverige), där alla kan äta sig övermätta. Måste vi då verkligen fokusera den sociala gemenskapen till mat och fika?

Idag är läget sånt att vi mår riktigt bra. Min mans värk har försvunnit och så även några kilo. Då han var smal från början, handlar det mer om att kroppen omstrukturerats en aning.

Jag har minskat fem kilo i vikt, och orkar mycket mer nu. Jag sover bättre på nätterna och känner mer lust inför det jag gör.

Jag gillar att kroppen kan kommunicera med mitt huvud nu. I förrgår åt jag mer än jag borde. Förutom frukost och middag, tog jag en chokladboll (gjord på mandelmjöl, kokos och stevia), och ett par bitar blåbärspaj (även de LCHF). Morgonen efter mådde jag inte bra, och kände ingen lust att äta förrän en bra bit in på dagen. Jag hade helt enkelt konsumerat mer än jag behövde, och med den här kosten funkar inte det.

Jag känner ett ökande intresse för att starta kurser för människor som vill göra den här livsstilsförändringen. Att leva så här tär definitivt mindre på jordens resurser. Om man verkligen ser vad som finns på ett snabbköp, inser man snabbt att 98% av det som produceras inte behövs. Vi lockas att fylla våra skåp med allehanda burkar och byttor, istället för att äta enkelt och bara tills vi är mätta. Min känsla är också att en del av landsbygdsutvecklingen kan ske om vi ändrar kost. Fler skulle vilja köpa ägg, smör, kött och kål från grannen. För nog är det väl affärens överflöd av onyttigheter som lockar oss att åka dit. Inte är det då ett faktiskt behov!

På torsdag åker jag till Ö-vik för att gå en kurs i ämnet. Där kommer bl.a. Annika Dahlkvist att delta. Det var ju hon som nyupptäckte kosten och dess fördelar, av vilka jag bara räknat upp de jag själv upplevt. Om du kollar på nätet ska du se att många, många blivit fria från diabetes, högt blodtryck, värk, mag- och tarmsjukdomar m.m. sedan de börjat med LCHF.

Och en ny undersökning visar att var fjärde svensk äter så här nu! Kan detta vara början på en omsvängning i konsumerandet?

Lycklig Dag!

Konstigt!

Frisk luft, goda vänner, givande intressen och en kärleksfull hemmahamn. Har man det så kommer man långt!

Jag blir, för var dag, allt mer förvirrad av vad som håller så många kvar i kapitalismens konsumtionskarusell. Är känslan av lycka så svår att nå egentligen?

Här hemma på gården ställer jag i ordning en naturträdgård. Min ambition är att ogräs ska kampera med rosor och pioner, och ätbara grönsaker med ringblommor och lejongap.

Idag kunde Oskar och jag konstatera att vårt päronträd fått sina första lilla knopp. Vilken glädje det blir att nu följa knoppning, blomning och fruktsättning. Livet är naturligt och fantastiskt!

Förra helgen träffades familjen här hemma. Vi dukade upp ute på gården, och grillade tillsammans. Vi samtalade om allt mellan himmel och jord. Det kändes som en gåva då vi veckan innan varit oroliga över att förlora pappa i en hjärtinfarkt. Men lyckligtvis blev det bara en påminnelse om att ta vara på livet och varandra.

Jag är så glad över allt jag har, och har nästan slutat bekymra mig om det jag inte har. Det känns mer helt och rätt att inte ägna dyrbara tankar åt brist.

Men som jag antydde i början är det saker jag vill jobba för. Det är mycket skönt att se hur insikten om att vi måste förändra vårt sätt att se på uttag av naturresurser, spridning av gifter och fördelning av allt som finns förändras. Det öppnar också famnen för att alla människor, djur och växter på planeten är viktiga. Men så finns det, så klart, ett och annat jag funderar på. Här följer några exempel:

- Om jag tittar på tv en kväll, så kan jag givetvis inte låta bli att drabbas av reklamen. Det är intressant att se att en överväldigande del av inslagen handlar om skräpmat och preparat som ska ta bort symtomen av konsumerandet. Så ät t.ex. chips och drick läsk, varefter du använder något konstgjort mot halsbränna. And so on.

- Jag har, till min stora förvåning, sett att plastikindustrin växer. En ökande skara människor ägnar tid åt att operera alla tänkbara delar av kroppen. Dessutom sprutas det in nervgifter under huden för att förlama ansiktet, så att rynkorna ska stramas upp. Men snälla vänner, vad är det frågan om? Människor på många ställen i världen går miltals varje dag för att få tag på vatten. Den leriga sörja de hittar, ger liv för ytterligare en stund. Och här tillåter vi, utan att blinka, att andra förändrar sitt utseende för att de har för lite att göra. Eller för att de inte förstått hur planeten hänger ihop. Och nervgifterna passerar urinet och går rätt ut i vårt vatten. Så vi får alla ta konsekvenserna av vår tystnad!!

- Tillväxthysterin! Under väldigt många år har väldigt många av oss undrat hur länge ekonomierna kan bygga på ständig tillväxt. Även lekmän, utan annat än sunt förnuft, har begripit att det är en omöjlighet. Och så har vi förväntansbegreppet. Om ett företag har trott att de ska ha en vinst på 100.000.000 och vinsten "bara" bli 90.000.000, så är det ett minus? Då måste de effektivisera och friställa, eftersom de går back!? Va? Så om jag hade hoppats på att ha 1000:- kvar av lönen, men bara har 700, så ska jag, enligt den logiken, vidta åtgärder. Knappast! Jag väljer nog att fira att jag gått plus!

Nu väljer jag "inneuttrycket" jag stannar där. Listan kan, som du förstår, göras hur lång som helst. Det enda jag skulle önska är att du i vardagen försöker säga något som stödjer planetens, och alla arters överlevnad. Vi måste inte ha superinflytande för att förändra. Det är mängden förändringstankar som räknas!

Och så vill jag avsluta med en glad nyhet.

Här i Västerbotten har en skogsägare blivit stämd för att han valt att plockavverka. Det innebär att han bara tagit ut de största träden, och låtit resten av skogen stå kvar. Han har då oftast inte behövt återplantera, eftersom den naturliga återväxten fungerat.

Han blev då stämd av Skogsstyrelsen. De krävde att han skulle kalavverka sina skogar, och sedan sätta plantor på områdena.

Då mannen vägrade blev det rättegång. Och nu kom alltså beskedet om att han vunnit!

Så kanske vi slipper se fullt lika många naturskändande kalhyggen i framtiden!

Sol och blå himmel!