Uppfylld av kärlek

Jag var helt känslomässigt övertygad om att det skulle vara rätt att flytta hit. Den känslar blir bekräftad varje dag. Torpet har tagit emot oss med stora famnen. Trots att vi ännu inte hunnit med att fixa i ordning, så är det trevligt och trivsamt. Jag har sagt många gånger att vårt ställe i Ångermanland var det rätta stället att leva i takt med naturen. Det står jag fast vid, men här kan vi uppnå samma sak.

En ny anknytning till familjen växer varje dag. Vilka underbara och kärleksfulla människor de är. Anna har varit så gullig och kommit hit en stund de flesta dagar, när vi haft för rörigt för att åka till dem. Och igår var Oskar och Pontus hos oss hela dagen. Regnet vräkte ner ute, så vi kunde mysa, leka och busa. Oskar är en riktig ljusmänniska. Alltid glad, väldigt klok och otroligt nyfiken på livet. Jag vill verkligen hålla mig tillräckligt öppen för att kunna ta in allt han kan lära mig. När jag ser honom djupt in i de mörkblå ögonen, ser jag en källa av glädje och kärlek. Han är godheten personifierad.

Tänk om man som förälder orkade se det hela tiden. Men det är nästan omöjligt. När vardagslivet ska hinnas med parallellt med upplevelsen i föräldraskapet, så segrar ofta bristen på tid och ork. Jag vet ju själv hur det är att ha ständigt dåligt samvete över att man inte orkar. Därför tror jag att alla föräldrar behöver människor runtom sig, som stöttar och kan erbjuda en hjälpande hand. Man behöver få distans till sina barn ibland, för att helhjärtat uppskatta allt de verkligen är.

Egentligen är det nog meningen att vi mycket mer ska ha gemensamt ansvar för barnen. Förut var det ju så i Sverige, och fortfarande är det så många kulturer lever. En nykommen människa. behöver skapa sig så många nya erfarenheter, att det är omöjligt för bara en eller ett par personer att matcha upp mot det. Dessutom anser jag att det är viktigt att barn har föräldrar som själva ständigt utvecklas. Det klara man inte utan att ha nära vänner som inte känns som barnvakter, utan som delat ansvariga. Att ge sig själv den omsorg och kärlek det innebär att fortsätta säga ja till livet även efter det man fått barn, det ger också tillfällen till längtan efter närheten igen. Den verkligt starka inre kärleken blir synligare om man också tillåter sig distans.

Att få en ny människa i sin närhet är en stor ynnest. Jag känner tacksamhet för att han valde just oss, och vi kommer alla att älska honom som han väljer att vara.

Inget är större än känslor!

Vem tänder stjärnorna?

Vem målar trädens huvuden i guld?

Vem har gett mig min underbara familj?

Vem lär mig alla levnadsregler?

Vem ger regnet när jag nyss satt gräsfrön?

Vem gör att kärleken känns så underbar?

Vem är det som vill mig så väl?

Någonstans läste jag att alltets hemlighet är expansion. Så länge jag utvecklas så fylls min värld på. Även universums skaparkraft behöver gå vidare och utvecklas. Det gör det tack vare att jag törs ta nya steg. Vi är avgörande delar av alltets utveckling. Ta risker, gör nytt. Det är så livet går vidare.

Jag älskar att se när någon skänker skogen guldtoppar!

Det tror jag på!!

Funderingar på kvällskvisten

Jag tittar ut från köksfönstret och ser att sjön ligger helt stilla. Så känns mitt inre också. Tar fram mjöl, äpplen m.m. och bakar en stor äppelkaka. I morgon kommer Larsans familj hit. Då vill jag gärna bjuda på nåt gott.

Jag går ut i kvällssolen och tittar upp mot himlen. Vilken alldeles underbar kväll! Idag har vi städat gården, och nu börjar det ta lite form. Jag kan nu se för mitt inre öga hur trädgården kommer att ta form i framtiden. Det känns mycket bra.

Från bron tar jag mig till frysen i garaget. Jag vill ta fram fisken och köttet vi ska anrätta till middag i morgon. Jag upptäcker då att frysen slutat fungera. Där är kläggigt och ofräscht. Den stora laxöringen jag fick av pappa är upptinad men kall. Så också fläskfiléerna. Jag tar in dem och marinerar och steker. Tyvärr är bröd, bullar, glass och kakor förstörda. De har legat i den undre avdelningen. Då det runnit fisk- och köttsaft på dem, törs jag inte chansa på att de går att använda. Medan jag lagar iordning maten tar Larsan i tu med att rensa ur. Synd på nybakt gott bröd! Och den fantastiska kanel och äppleglassen jag tänkte ha till pajen.

Det jag funderar på är vad är det jag ska lära mig av det här? Vad finns i beredskap som behövde ta dessa grepp för att få mig att förstå? Eller är det så att vi kommer att fylla vår frys med allehanda delikatesser längre fram, och att det är en större katastrof om det händer då?

Jag känner mig lugn.

Igår fick jag veta att på en ås alldeles här ovanför växer det enormt med Goliatmusseroner. De räknas som en av världens bästa matsvampar. I Japan betalar man 1500:-/kg för dem. Kanske finns ett samband med fryskollapsen.

Och jag älskar att se himlen och ljuset!

Morgon i Hemmistjärn

Vilken härlig känsla att vakna tidigt och mötas av ett soligt kök. Än en gång kan jag konstatera att det bästa i livet är känslan av att glädjas åt det som bara finns där.

Igår fick jag en underbar berättelse av min granne. De hade varit utomlands tillsammans med några vänner. En dag hade mannen, i det andra paret, tagit sig en simtur. Han hade dragits ner av underströmmar och drunknat. Intensiva räddningsförsök fick igång andningen efter ca 10 minuter. Han var alltså död, men återkom till livet. Två veckor tillbringade han på sjukhus. När han sedan kom hem var han helt förändrad. Han kunde sitta ute på trappan i tystnad och bara le och filosofera, enligt frun. Han sade upp sig från det jobb han haft i 25 år. Livet hade helt enkelt fått en ny mening för honom.

Jag är glad att jag så lätt kan förstå honom, och att jag faktiskt också tycker att livet är så spännande att det bör ges tid att bara njutas av.

Hur går det då med huset, kanske du undrar. Joo, det känns verkligen som att vi bor här på allvar nu. De intensiva första veckorna är över, och nu arbetar vi mer sansat. Vi har gjort en tillbyggnad för att få ett riktigt badrum. Där har vi nu målat både in- och utsida. Vi valde att bygga ett lite större badrum för njutningens skull. När vi bodde i Sjö hade vi bastun där vi ofta njöt och varvade ner. Nu har vi istället köpt ett stort massagebadkar. Jag kan riktigt se oss ligga därunder vinande vinterkvällar. Med tända ljus och kanske ett glas god champagne.

För oss är det viktigt att ha smultronställen hemma. Och man får absolut inte glömma att skapa vinterställen.

I morse när jag satt på trappan, tänkte jag på hur viktigt det är för mig med ett bra hem. Jag behöver omges av många bra böcker, och mina inspirerande anteckningshäften. De får mig att hämta kraft när jag behöver vända mina tankar. Ett bra hem ger lugn och återhämtning, men också stimulans inför arbete.

Jag älskar också att ha mitt hem någonstans där annat liv trivs. Här leker nu fågelungar av alla de slag. Haren tittar in på gården emellanåt, och stora härliga hästflockar betar ängarna runt oss.

Det är underbart att vakna och ha en ny dag framför sig!

Sommarmorgnar

Att vakna en vacker sommarmorgon är verkligen en av livets höjdpunkter. Att ta med sig en kopp kaffe ut, och bara sitta i den ljumma stunden och filosofera. Allt är så vackert i sin färgglada vävnad. Jag tänker på en favoritdikt av Goethe som jag gärna vill dela med dig:

Beskåda ödmjukt så och märk

den eviga väverskans mästerverk,

hur skytteln fram och åter går,

hur ett slag tusen förbund kan knyta,

hur ett tramp tusen trådar får

att mötas, enas och sammanflyta!

Det har hon av en slump ej funnit;

hon har det av evigt varpat och spunnit,

på det den eviga mästaren må

sitt inslag tryggt i varpen slå.

Denna dikt finns med i bl.a. I Ching, som en förklaring till tecknet "Det mottagande". Det representerar den kvinnliga hängivenheten. Den kraft som kan förverkliga "Det skapandes" (det manligas) förslag. Det skapande avlar tingen i världen och det mottagande föder dem. Kanske är detta en ordning som vi glömt då vi strävat efter att allt ska vara lika. Ligger inte delar av hemligheten i att skapa ett spännande liv, i att förstå olikheternas förträffliga förmåga till att tillsammans, utifrån olika aspekter, bygga helheten?

Våra liv är verkligen en väv som vi arbetar med varje dag. De inslag vi får från "mästaren" beror i mycket hög grad på vad vi förväntar oss. Jag arbetar mycket med visualisering. Jag har bl.a. lärt mig att man alltid kan finna bättre tankar, även när det är som jobbigast. På det sättet kommer man också vidare mot sina måltillstånd. Säg att jag, som idag, vaknar med vibrerande tankvärk. Antingen kan jag fokusera på hur hemskt det är, eller också kan jag välja andra tankar. Kanske börjar jag med att inse att det är fint väder ute. Det är lättare att åka till tandläkaren när det är bra väglag. Sedan kommer jag till att det är fantastiskt att jag kommer att känna mig mycket bättre om några timmar. Den lättnad jag nu uppnått gör att jag inte har lika ont längre.

Så kan man arbeta med varje negativ tanke som dyker upp. Hitta lättnader som för mot mer positiva tanketillstånd, och som i sin tur leder till bättre livskvalitet. Som jag sagt tidigare så väljer vi alltid hur vi ska reagera. Om vi inte vill det, så behöver vi faktiskt inte vara arga, upprörda eller ledsna. Vi väljer själva.

Och imorgon berättar jag mer om flyttningen och om hur jag ser på möjligheterna i Skellefteå.

Under en ny björk

Så var vi då på plats under en ny björk, men under samma himmel. Det har varit, minst sagt, omtumlande att flytta. Vi insåg t.ex. hur enormt mycket saker vi samlat på oss. Nu står kartongerna på parad i garaget. Det som vi inte kommer att plocka in det närmsta året, det kommer att skänkas bort.

Det "nya" huset har förändrat våra gamla saker. De ser inte alls lika ut i den här miljön. Gamla hus har verkligen sin egen själ. Det känns som om vi är välkomna här och som om vi kommer att bli lyckliga.

Jag ser verkligen fram emot att börja arbetet med trädgården. Här fanns några fantastiska träd, men inga buskar eller andra växter. Jag har redan börjat bygga små uterum av syrener och rosenhallon. Men planeringen har inte kommit igång på allvar ännu. Det är lite för tidigt att bilda sig en uppfattning om vilka delar av tomten som är gynnsamma att förädla. Där vinden blåser som mest kan vi ju inte plantera känsliga växter.

Under sommaren har jag också upptäckt Findhorns trädgårdar. Ett mycket speciellt och spännande projekt som sägs ha enorm växtkraft då de som odlar tar hjälp av andliga principer. Det känns intressant att lära mer om detta. Allt levande har ju sina energier, så det är klart att även växter påverkas av odlarens, och de besökandes sinnesstämningar. I alla år har vi ju hört att man ska prata med sina växter. Nu vill vissa hävda att det är utandningsluften som ger lite extra, men visste ni att experiment visar att växterna utvecklas snabbare och blir kraftigare om man spelar klassisk musik för dem? Intressant va?

Det är betydligt ljusare här uppe. Fortfarande skymmer det inte ens på natten. Det är en fantastisk upplevelse som jag verkligen går igång på. Jag vet att jag saknade detta när jag nyss flyttat till Ångermanland. Här är givetvis vintern mörkare, och det dröjer längre innan våren visar sig. Men det uppvägs verkligen av de ljusa sommarnätterna och av att höstens mörker inte drar in lika fort.

Våra köksfönster är fantastiska! Vi överblickar en underbar himmel, en liten sjö, och delar av byn. I går kväll stod en underbar måne på den ljusa natthimlen. Riktigt magiskt. Jag kan tänka mig att jag kommer att få se förtrollande stjärnhimlar sittande vid vårt köksbord.

Och ikväll går jag ut, sätter mig på trappan och njuter av stillheten.