Jag tittar ut från köksfönstret och ser att sjön ligger helt stilla. Så känns mitt inre också. Tar fram mjöl, äpplen m.m. och bakar en stor äppelkaka. I morgon kommer Larsans familj hit. Då vill jag gärna bjuda på nåt gott.Jag går ut i kvällssolen och tittar upp mot himlen. Vilken alldeles underbar kväll! Idag har vi städat gården, och nu börjar det ta lite form. Jag kan nu se för mitt inre öga hur trädgården kommer att ta form i framtiden. Det känns mycket bra.
Från bron tar jag mig till frysen i garaget. Jag vill ta fram fisken och köttet vi ska anrätta till middag i morgon. Jag upptäcker då att frysen slutat fungera. Där är kläggigt och ofräscht. Den stora laxöringen jag fick av pappa är upptinad men kall. Så också fläskfiléerna. Jag tar in dem och marinerar och steker. Tyvärr är bröd, bullar, glass och kakor förstörda. De har legat i den undre avdelningen. Då det runnit fisk- och köttsaft på dem, törs jag inte chansa på att de går att använda. Medan jag lagar iordning maten tar Larsan i tu med att rensa ur. Synd på nybakt gott bröd! Och den fantastiska kanel och äppleglassen jag tänkte ha till pajen.
Det jag funderar på är vad är det jag ska lära mig av det här? Vad finns i beredskap som behövde ta dessa grepp för att få mig att förstå? Eller är det så att vi kommer att fylla vår frys med allehanda delikatesser längre fram, och att det är en större katastrof om det händer då?
Jag känner mig lugn.
Igår fick jag veta att på en ås alldeles här ovanför växer det enormt med Goliatmusseroner. De räknas som en av världens bästa matsvampar. I Japan betalar man 1500:-/kg för dem. Kanske finns ett samband med fryskollapsen.
Och jag älskar att se himlen och ljuset!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar