Det lugna livet

Vilken härlig sommar vi har! Jag kan nästan inte fatta vad vi hunnit med, utan att känna oss speciellt pressade. Först hela flytten. Sedan stökande och röjande både inne och ute här. Men vi har också åkt på utflykter. Suttit i fina miljöer här i närheten och bara njutit. Igår åkte vi till havet och badade och slappade i flera timmar.

Nu har jag jobbat en vecka på min nya arbetsplats. Det känns väldigt bra, och lovande inför kommande vinter.

I veckan sålde vi också vårt hus i Sjö. Jag har en känsla av att vi hållit fast det känslomässigt ända tills nu. I våra hjärtan har vi inte riktig haft lust att sälja. Men nu när vi vet att vi trivs här, blev det en annan sak. Då kunde vi släppa den bindande känslan, och naturligtvis dök flera köpare upp omedelbart.

Jag har verkligen kommit allt närmare förståelsen av tankens skapande kraft. Men det räcker inte med att lite slarvigt tänka på det man vill ha. Det gäller att föra ner känslan till en varm övertygelse i magregionen.

Nu spelar det inte mig någon roll om du tror på detta, men någonstans känns det som ett löfte att föra vidare det jag förstått och insett. Alla människor skapar hela tiden sina liv. Varför inte välja att skapa en kärleksfull värld med fred och närhet till allt som finns. Om vi verkligen bestämmer oss för att planeten, universum och allt däri, är värda en glädjerik resa, då kommer vi att stoppa alla krig, all svält och allt skövlande. När vi inser hur underbart det är att leva i harmoni behöver vi inte mer. Det alla människor egentligen vill ha är glädje och trygghet. När man lever i förtröstan, och vet att jag får allt jag ber om, då behöver jag nästan ingenting. Det är när jag är otrygg och rädd, och tror att jag måste samla nu eftersom jag kommer att få det sämre sedan, som livet blir en outhärdlig kamp mot rädslan. Om du vill bli skuldfri inom ett år, se då att det är så det kommer att bli, njut av övertygelsen, och om ett år är du där. Om vi alla förstod hur lätt det är att leva så skulle alla som försöker få oss att tro annat förlora.

Som du vet älskar jag att läsa filosofisk och andlig litteratur. Givetvis får jag meditera en del över innebörden. Det mesta är metaforiskt och kan inte alltid ses bokstavligt. I sommar har jag, ännu en gång läst "Kärlekens insikt". Den finns i mina boktips. Den som skrivit boken är schaman med toltekiskt ursprung. Han säger att det alla stora kärleksivrare, som Buddha, Jesus och andra försökt få oss att inse, är att det finns ingen yttre gud, inget yttre paradis eller helvetet. Han menar att det vi måste komma till, för att leva i medvetenhet, är att allt detta finns inom oss.

Han säger att alla, i någon form, pratat om "helvetet på jorden" och att det är just detta de vill vägleda oss att lämna.

Helvetet består av att vi, genom integration, skapar oss en aktiv inre röst som är både domare och offer. Vi dömer ständigt oss själva (och andra) för vad vi gjort, gör, eller kommer att göra. Då göder vi ochså offret som kommer att lida och försöka nå upprättelse. Om vi istället använder oss av de misstag vi gör eller har gjort, går igenom dem ordentligt, och lär oss något av dem. Då kan vi släppa det och gå vidare. Vi kommer till insikt om att vi inte behöver plåga oss själva eller andra.

När vi inte längre göder egot medels domaren och offret, hittar vi en ny insikt om hur livet skapas. Vi inser kärleks kraft och rädslans motkraft. Då vi väl hittat dit blir inget sig likt längre.

Jag har ju läst om, och försökt förstå, schamanism i över trettio år. Nu känner jag att inte bara mitt huvud, utan hela mitt jag börjar se den verkliga insikten. Jag börjar närma mig vad medvetenhet är.

Badstranden vi besökte igår var en riktig människorstrand om du förstår vad jag menar. Människor i alla storlekar och former, som verkade njuta av att leva och vara där. Jag såg inga stajlade, rädda människor bakom masker av gymmuskler och årets badkläder. Det kändes befriande. Kanske håller en ny kollektiv medvetenhet på att tränga fram. Medvetenheten om att vi bör glädjas åt, och tacka våra kroppar för att de, med alla underbara sinnen, låter oss uppleva ett liv på planeten Jorden. Grunden för att nå den tacksamheten är att älska sig själv, precis som man är just nu. Då växer också möjligheterna att känna kärlek till allt annat.

Jag ser fram emot att fortsätta skapa både min yttre och inre trädgård!