Höken eller grodan?

Plötsligt en dag kom en liten hök och landade på vår utemöbel. Länge satt den där och tittade förstrött. Den brydde sig inte det minsta om att vi gick där, eller att vi hämtade kameran.

Efter en stund hoppade den vigt ner på gräset, fångade en liten groda, kalasade en stund, och fortsatte sedan att spana.

Det är roligt att iaktta naturliga beteenden på nära håll. Höken är gjord för att fånga byten. Det kan inga militanta veganer ta ifrån den.

När jag kom hem från jobbet i förrgår, hade det mesta trasslat till sig. Kaklandet av badrummet har fått ett bakslag o.s.v. Dessutom möttes vi av en vattenläcka i det nya badrummet i går morse. Det jag förstår nu är att vi håller på att bli riktigt duktiga på att vända våra tankar. Vi övar hela tiden, och nu håller det på att fungera. Verkligheten är ju som den är, men det är jag själv som väljer om jag ska bli upprörd eller inte. Vi valde att fortsätta leva i glädje och hopp, vilket har gett en skön helg.

När jag funderade på om höken hade någon läxa att lära mig, såg jag att den visade att det alltid finns offer och de som kontrollerar. I alla lägen kan jag ha kontroll över det absolut viktigaste i livet, mina tankar. Jag känner dock att det är en fördel att ha en kamrat som hjälper till att påminna om det ibland. När man själv är trött och slut kan det vara svårt att hitta rätt. Men som sagt, ju mer man tränar...

Nu börjar det bli höstvackert ute. Färgerna blir allt mer intensiva. Rallarrosen visar nu de underbaraste nyanser av rött. Rönnarna prunkar av bär och luften känns renande.

På kvällarna strålar torpens fönster välkomnande ut i mörkret. Och Venus, med sitt kärleksbudskap, är nära.

Den här veckan ska jag fota en del snygga höstbilder. Kameran för åka med på mina arbetsresor.