Igår var det ännu en underbar dag. Jag packade en liten lunchkorg och begav mig inåt landet. På en vacker rastplats fikade jag och njöt av naturen. Här såg jag också glädjeskänkande människors verk. Byn jag stannade till i, hade ställt iordningen en välkomnande och gudomligt skön plats. På en liten udde, med en fin badstrand, fanns bänkar mellan stora härliga tallar, fina obehandlade, rustika träbord och en grillkåta i händelse av regn. På svenska, tyska och engelska, hälsades jag välkommen av små skyltar. Där stod: " Välkommen! Hoppas du ska trivas på vår lilla udde!" Caféer och restauranger i all ära, men kan man äta sin lunch i mer kärlek än så.
När jag kom hem efter ännu en skön arbetsdag, städade vi huset. Jag gillar verkligen när det känns fräscht hemma. Efter en stund kom Anna och Oskar. Vi busade och pussades. Det är alltid lika upphöjande för hjärtat när de kommer. Efter en stund satte vi på rockmusik och dansade och skrattade i säkert en halvtimme. Jag var svettig och överlycklig och tänkte att så här bra blir sällan ens fester. Med barn kan man leva ut sitt sanna inre. Det behöver vi nog alla mer av.
När mörkret lägrat sig tände vi facklor och ljus i trädgården. En stor eld fick också lysa upp den ljumma höstkvällen. Där satt vi sedan och pratade och njöt av att bara vara.
Trötta och nöjda tog vi en kvällsdusch i det punktupplysta torpet. I morgonrockar tog vi emot början av natten. Och än en gång kände jag djup tacksamhet för mitt liv.
Idag ska jag börja skapandet av min nya fruktträdgård.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar