Världens mitt

När jag steg upp imorse klockan fem, satt sidensvansarna och vilades sig i morgonsolens lätta ljus. Förutom förströdd fågelsång var världen helt tyst. Morgonen är en bra tid att bara vara och ta emot.

Där jag satt kom jag att tänka på något en fantastisk lärarkollega filosoferade kring för något år sedan. På en veckosamling ville hon inspirera eleverna att förstå sin egen storhet. Med sig hade hon en kompass. Med den i handen talade hon om länder och världsdelar utifrån vart de låg i förhållande till oss. Den stora överraskningen kom då hon visade att vart du än befinner dig, är du enligt kompassen i mitten! Mycket tänkvärt!!

Intuitionen fick leda mig vidare denna morgon. Jag gick in och mediterade till trumresor kallade just "till världens mitt". Jag kände hur kraften och styrkan växte i mig, men samtidigt tog jag emot tankar om att det är på tiden att jag stärker min kropp.

Under några veckor nu har jag varit lite skruttig, förkyld och trött. Jag har stärkt mig genom att äta levande föda (frukt och grönsaker), kokat te på rosmarin och sovit massor. Däremot har jag inte använt kroppen tillräckligt.

Efter att jag fått undan strykning och sånt, bytte jag om och tog en promenad till Oskar. Det är fyra kilometer dit, vilket är en lämplig sträcka när man är lite slak. Vi busade en stund och därefter var jag redo att promenera hemåt. Jag njöt av vattnet som porlade i vägrenen, och skogen som doftade grönt i det lätta regnet. Mina gåstavar smattrade taktfast mot underlaget och vaggade mig in i en gående meditation. Så förtjusande!

Nu sitter jag här med en inpackning i håret. Med ett underbart svensk äpple som jag snart ätit upp, och en rejäl mugg med vatten. Än en gång kommer jag ihåg att glädjas åt att jag har det så bra. Min största önskan är att alla hittar sin bästa känsla.

Du lever i världens mitt!