Mot vinter

Nu sliter verkligen höststormen de bruna löven från träden. Björkarna har gjort sitt för i år, men rönnarna är fortfarande vackra. Så också de små vilda blommorna i gräsmattan. Vissa så kallade ogräs är verkligen underskattade. De sprider sin färgrika glädje från tidig vår till sen höst. Låter oss njuta av den ändlösa växtkraften tills de täcks av det mjuka snötäcket.

Idag har jag gjort en ny kompost. Min varmkompost har varit på plats hela sommaren, men uppläggningsstället för löv, gräsklipp, grenar och växtrester blev klar först idag. Det blev några gamla pallkragar som fick agera avgränsning mellan den blivande mullen och övrig natur. Hoppas maskarna ska trivas och göra ett gott jobb där.

Senaste tiden har jag funderat över den, som jag ser det, förbättrade synen på livet som nu börjar anas. Under senaste veckorna har jag träffat på flera människor som valt att arbeta mindre. Två av mina dagliga kamrater har valt att gå ner i arbetstid. En annan berättade att han och frun pratat om att arbeta mindre. I förra veckan träffade jag på en ung man som tog upp att han valt att arbeta 4 dagar i vecka. Och alla har haft samma orsak till sina val - lusten att leva mer! Överallt möter jag nu människor med denna attityd. Förmodligen kommer det att betraktas som ett politiskt problem inom en snar framtid. För samtidigt som man gör valet att arbeta mindre, väljer man att konsumera mindre.

Hur ska den borgerliga alliansen få oss att förstå att vi lever i ett "utanförskap" om vi inte finns på våra arbetsplatser? Den retorik de nu har stämmer allt sämre med den syn människor utvecklat. Att innanförskap ograverat skulle handla om lönearbete är det allt färre som köper.

Och hur ska vänsterblocket kunna fortsätta sin bidragsvänlighet om allt fler med glädje tar emot dessa? Att få betalt utan att arbeta har förut ansetts fel. Men idag är det en annan agenda och många tar med glädje emot pengar utan att jobba. Vi vill definitivt leva mer.

Är det inte en lockande tanke att vi skulle arbeta mindre? Tänk vad många fler som skulle kunna vara med och dela på de jobb som behöver göras. Och vilken omsvängning det skulle bli i systemen om vi inte konsumerade lika mycket skräp. Vilken chock för marknadsförarna när det mänskliga medvetandet hunnit över gränsen där man inte längre kan luras.

Det är en spännande tid att leva i nu. Jag ser framför mig att det kommer att ske massor av nya otroliga genombrott de närmsta åren. För alla dem som av olika skäl inte fanns med under kärleksåren på 60-talet kommer nu en ny chans. Men denna gång blir det ännu starkare och mer omvälvande. Det är i alla fall åt det hållet det mesta pekar när man, som jag, lyssnar på massor av människor varje vecka.

Börja dagen med ett leende så blir du glad!