Prioriteringar

Nu var det ett tag sedan jag bloggade. Flera kvällar har jag varit på väg, men så har jag fått andra idéer. Det var betydligt lättare att gå in för det när jag var arbetsfri. Men, om man inte är miljonär måste man ju bidra till sin egen försörjning. Jag kan verkligen inte tänka mig att leva på samhället. Jag skulle inte klara det psykiskt.

I veckan hörde jag, på radion, att för hundra år sedan var meddellivslängden för kvinnor 57 år och för män 50 år. Tänk vad bra mat, isolerade hus, sjukvård och upplysning gjort för vårt åldrande. Men det innebär också att vi arbetar kanske 20 - 30 år längre nu. Och även om arbetet var slitsammare förr, så borde det innebära att vi ska klara av arbetslivet med betydligt äldre fysiologi än vad man gjorde då. Jag är ju, som jag sagt förr, övertygad om att många med sjukbidrag etc. egentligen inte klarar tanken på att arbeta hela livet. När man i undersökningar frågar folk hur länge de vill jobba blir svaret "till 60 år". Det är ju lite skillnad mot att, som regeringen vill, jobba tills vi är 75.

Jag har bestämt mig för att satsa på att utveckla någon lysande affärsidé som ger mig bra försörjning med rolig ansträngning. Denna gång är det inte bara en vag tanke, utan nu ska jag sträva efter att hitta fram. Jag trivs jättebra med det jobb jag har nu. Men den förändring jag genomgått sedan förra våren har genomsyrat mig med en känsla av att allt är möjligt. Det gäller bara att ta vara på tillfällena när de dyker upp. Att vara allert och snabb i tanken och fantasin.

Nog är det säkert många som liksom jag fallit offer för trygghetslunken. När man är i en stabil ekonomi kommer rädslorna lätt. Rädslan att bli av med jobbet t.ex. Och rädsla ser också till att man stannar kvar på sitt gamla jobb även om man otrivs till den grad att livet blir meningslöst. Rädslar omsluter en tills dess att man inte längre kan skilja det ena året från det andra. Och tick, tack, livet går.

Men har man väl sagt nej till rädslan och börjat locka fram känslor av glädje, passion, kärlek och hopp istället, då sträcker livet genast ut sig i ett mjukt och skönt mmm. Plötsligt blir varje liten minut spännande igen. Det är roligare att tänka och fantisera helt enkelt.

Jag önskar verkligen alla människor en glimt av nöjet med att styra sitt liv. Har man bara känt smaken av det kan man inte gå tillbaka till stumheten i upprepningarna tills döden skiljer oss åt. Ta varje tillfälle du kan att välja nytt istället för att välja bort. Det är verkligen livets mening.

Nu är det mer ljus än mörker igen!