Sitter här i vinternatten och hör stormen piska landskapet. Kunde inte sova, så jag gick ner och gjorde upp en eld i spisen. I min fåtölj kan jag njuta av strålningsvärmen från murstocken bakom mig. Och anledningen till att sömnen uteblev var just att jag frös.
En lång, seg förkylning har saboterat rytmen i min kropp! Lägg därtill en ledighet över helgerna.
Första arbetsveckan avslutades med att jag slocknade direkt jag kom hem från jobbet. Ett lokalt strömavbrott bidrog givetvis. Så här sitter jag nu.
Ofta reflekterar jag över vad som upptar mina löpande tankar. Vad är det för automatisk monolog som pågår i det tysta? När jag väl riktar medvetandet dit inser jag hur otroligt mycket som handlar om jobbet. Nu har jag ett meningsfullt arbete. Den närmaste framtiden består av ämnen som demokrati, permakultur, medborgarlön och berättande. Inte alla som har det så! Men jag vill inte gömma undan att det också innebär timmar av administration på alla plan.
Allt mer sällan kan jag släppa arbetet och bara vara. Och det är ju så vårt samhälle är. Och trots att raddor av undersökningar visar på det ohälsosamma i dessa loopar, höjs ständigt den allmänna statusen i att "leva sitt jobb".
Undrar hur det kommer sig att trots att vi lönearbetar så intensivt, så finns det relativt få företag med god ekonomi och trygga framtidsjobb. Och hur ska vi hinna bidra till och styra samhällsutvecklingen?
Kanske är det just det som är poängen. Att vi inte ska hinna tänka på hur allt hänger ihop. Vilka konsekvenser mitt dagliga strävande får för helheten. Mina resor till jobbet, orken som tryter och därför lockar mig att konsumera o.s.v. Rädslan för att inte klara framtidens grundläggande basbehov ställs egentligen mot barnbarnens möjlighet att alls få en framtid.
I veckan var jag på ett seminarium om demokrati. Fokus var att få fler förstagångsväljare att gå och rösta. En fråga som gick runt i huvudet när jag hörde politiker prata var; vad är det förväntade resultatet av att fler unga röstar? Handlar det om att de ska få behörighet (självförtroende och mod) att driva en kamp för demokratisering av demokratin? Eller är syftet att få fina siffror i statistiken så man kan berättiga nuvarande tämligen urholkade system?
Nää, nu får nattens blues vara över! Klockan är 5:41 och snart gryr den nya dagen. Tystnaden kommer att bytas mot ljud av människor som strävar i sina mönster. Kanske släntrar jag runt i "pyjamas" hela dagen. Jag kan ställa mig vid fönstret och titta ut över omgivningen med ledighetens ögon. Eventuellt grädda en pizza i vedugnen och sedan kolla igenom mina fröpåsar inför vårens sådd. Det är ju jag som bestämmer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar