Här hör jag hemma!

Vad är egentligen ett hem? Jag har bott på många ställen, i lägenheter och hus, men aldrig tidigare har känslan för min domän varit så stark som nu.

Jorden här är bördig och vänlig att odla. Den samarbetar! Vi har varit tvungna att ta ner några gamla träd tyvärr, men de hade levt sitt liv klart och så var det.

Istället ändrar nu tomten karaktär, då nya späda plantor väljer att flytta hit. Alldeles av sig självt har en björkhäck börjat markera gränsen mot norr. Utan att på något vis störa solljuset, kommer den att skydda oss mot den kalla vinden.

Några fina tallar har bestämt sig för att växa på några olika platser, och de är välkomna.

Men givetvis skapar vi också själva. Fruktträd har fått framträdande positioner. Innan vi njuter av frukterna vill vi glädjas åt doften av blommorna, och synen av fåglarna som sjungande vaggar på grenarna.

Jag har redan börjat skissa på nästa sommars trädgårdsland. Där ska vår mat växa tillsammans med hälsobringande örter och vackra blommor.

En av de stora stubbar som de gamla björkarna gav, kommer att förvandlas till bikupa. På det sättet kan våra pollinerare bo nära växterna.

Så vad är ett hem egentligen? Är det kanske ett känslomässigt, positivt eget ställe, där man alltid känner sig lycklig, och där man kan hämta kraft? Har vi missat något viktigt i vår syn på var vi ska leva, när vi bedömer hemmet efter enbart huset eller läget?

Det känns som om jag äntligen, känslomässigt insett att min oas, det område som ska ge mig kraft, är viktigare än allt annat! Om jag kan hämta inspiration och kreativitet av att bara gå fram till fönstret, eller stiga utanför dörren, då är det rätt. Kanske är det meningen att vi ska samskapa med naturen och på det sättet enkelt hitta både glädjen och den lekamliga spisen.

Idag sätter jag några kastanjer, vilka får växa på fönsterbrädan tills våren kommer!