Vårt fokus avgör vad vi ser

Jag hittade ovanstående bild på facebook och anser den mycket talande! Inläggen på just fb lyser upp denna konstiga sida av oss med oönskvärd tydlighet.

Forskningen säger att vi tror att något är sant utifrån vår kognitiva karta. Om jag vill att vissa inriktningar ska vara fakta, väljer jag helt enkelt att läsa om, och se rön som stärker mina antaganden. 

Det är förmodligen därför som klimatskeptikerna kan nå ut med sina budskap. Vi vill helt enkelt att de som säger annat ska ha fel.

Bakom många av de artiklar som framställs som vetenskapliga ligger företag som vill att vi ska fortsätta med våra gamla mönster. 

Jag undrar när vi ska nå den kritiska massan då förändringen plötsligt är oundviklig? Blir nu sugen på att teckna en bild av hur det skulle kunna vara.

Berättelsen om Jag

Jag hade precis vaknat och sträckte långsamt på sig. Hen kunde höra fågelsången ute, och förstod att det skulle bli en fin dag.

Insvept i den gamla frotterocken satte hen fyr i vedspisen. Det tog alltid en liten stund innan vattnet till örtteet började koka. Men under tiden värmdes huset, så varför ha bråttom.

Men den kantstötta muggen i handen betraktade hen omgivningen genom fönstret. De små huset runt om hade alla renoverats varsamt. Lite åt gången, och oftast med återvunnet material som grannarna bytt med varandra. De senaste 10 åren hade verkligen förändrat allt! Ingen rev längre de gamla, gedigna timmerhusen, för att bygga nya alldeles för stora villor av konstiga material. Numera hade man insett värdet av att bevara och vårda, och det gällde allt från husen till kläderna och relationerna. 

Jag öppnade dagens post på skärmen. Utbetalningen med månadens basinkomst hade kommit, så hen passade på att betala de få räkningarna. Sedan konsumtionssamhället gått ur tiden blev det inte så mycket att betala varje månad.

Eftersom Jag nu hade en fast inkomst genom medborgarlönen, hade hen valt att starta ett eget företag. Kreativiteten hade kunna blomstra när inte längre kravet på lönearbete stod i centrum. Företagets grundidé hade varit att skapa ett ledarskapsforum som skulle utveckla ledare inom alla sektorer. Människor som ville lönearbeta skulle göra det i miljöer där de kände att hänsyn togs till deras liv i helhet. Kraft och idérikedom skulle tas tillvara vilket skull utveckla samhället via människan var bastänket.

Från början hade det varit komplicerat och mycket arbetskrävande att ändra de gamla mönstren. Men efter att hen hade fått ett stort företag, med inriktning på utveckling av biorening av avfall som kund, vände allt.

Nu blev resultaten av ansträngningarna tydliga och allt fler ville komma till ledarskapsforumet för att utvecklas.

I detta nya rekryterades ledarna utifrån deras känslomässiga och sociala intelligens, och plötsligt framträdde det tjänande ledarskapet. Chefer som sett sina positioner som karriärvägar och statusindikatorer var nu borta. Istället var de ledare som rekryterats där för att plocka fram det allra bästa från sina medarbetare och samskapare.

Jag såg att hen hade några coachningssamtal under dagen. Hen såg alltid fram emot dessa med stor iver. Hen lärde sig så mycket av att lyssna på hur andra förvaltade den konst som nu växte fram.

Träffarna skulle givetvis göras via skärmen, men miljön för samtalet var ändå väldigt viktig. Att de som hen talade med kunde känna en harmoni gjorde att hon ofta tog ut datorn på farstukvisten när vädret tillät. Då kunde fågelsången och de andra av naturens ljud skänka ytterligare liv åt samtalet.

Hen satte ifrån sig tekoppen och sträckte än en gång på sig i sin fulla längd. Livet är underbart och lätt att leva tänkte hen. Och det är ju precis så det ska vara!