Jag förstår att människor i alla tider använt naturen som inspiration och helare. Även de enklaste möten med den renande, kravlösa urkraften skapar harmoniska svängningar i människans kropp och själ.Alla naturfolk har heliga, magiska platser. Så också jag.
Under morgonens meditation kände jag hur just den här platsens betydelse gjorde sig gällande. Här sitter jag i mitt rum, mitt mellan berget, sjön och vattenfallet. Här har ett litet hus uppförts en gång i tiden. Förmodligen av någon som såg och kände platsens skönhet och magi.
Här finns träden som själva valt att kliva in just i denna trädgård. De tallar, granar och björkar som funnits här hundratals år betraktande generationer av människors strävan och njutning.
Här häckar svalorna innan de återvänder till Afrika. Ekorren älskar vårt fågelhus på vintern. Där finns lättillgänglig föda. Alldeles inpå knuten vandrar älgar, råddjur, rävar och en och annan björn.
I sjön brukar jag ha bävern som simsällskap. Ibland nafsar de små fiskarna i mina tår.
Om fler människor kunde känna det underbara med att leva i det naturliga, så skulle mycken rädsla bytas mot kärlek.
Vårt hus fylls nu av aromen från svampen som hänger på tork vid vedspisen. Alldeles snart ska jag gå ut i trädgården och arbeta en stund. Ett meningsfullt kroppsarbete i den friska luften.
Livskvaliten finns nära!
