Skördetid på landet

Sitter här och spanar ut över morgondiset. Löven ser guldöverdragna ut och i skogen lurar älgjägarna vid sina eldar.
På spisen står en gryta och puttrar. I den hoppar
 burkar med tomater och chili som jag skördat, skurit ner, kryddat med egna örter och nu konserverar. Det är bara en del av den förädlingarnas tid som nu pågår.

Skördetid är verkligen också tillfälle till reflektion. Vad av det jag planterat gav bra skörd? Vad ska jag göra annorlunda framöver? Och det gäller inte bara grönsaker och frukt, utan också inriktningar i livet i stort!

Eftersom jag, av någon anledning, inte skriver här så ofta, så får det bli ett långt inlägg även denna gång! Jag börjar med trädgårdstankar och matberedning, men dessa innehåller givetvis också samhällsfunderingar.

Under flera veckor har jag skördat och tagit hand om tomater. Tillsammans med örter från trädgården har de kokats till marmelader, såser och blandningar. Dessa kommer jag att förvara i matkällaren och använda under vintern. Eftersom det är bättre med solmogna tomater som man själv gör i ordning, än sådana som man köper "färska" under vintern (som egentligen har mognat i lastfartygens diselluktande utrymmen) försöker jag få ihop så mycket som möjligt. Då jag odlar en hel del örter som kan användas som smaksättning, får jag många variationer.
Örter som blivit över har förädlats till kryddor. Dill, persilja, gräslök, selleri, fransk dragon, salvia, libbsticka m.m. dansar i olika konstellationer. Jag har gjort varianter för fisk, kött, vegetariskt, speciellt för tomater o.s.v.
Själva tillverkningen är enkel. Jag mixar örterna till en grön sörja. Tillsätter salt och lite vatten och mixar vidare. Sen lägger jag allt på ett papper och låter det torka ordentligt. Därefter mixas de igen och läggs på burkar med etiketter.

Potatisen har jag tagit upp nu. Jag ville rädda den innan höstregnet. Om knölarna är torra och fina när man tar upp dem, klarar de sig mycket bättre i matkällaren. Fantastiskt egentligen att de potatisar jag köpte för några år sedan ger mer för varje år! Vi äter under vintern, men har ändå utsäde kvar. Och av dessa blir det nya potatisar. Dessutom gör det mig nöjd att jag slipper köpa de som odlats med konstgödsel och besprutats med gifter. När jag åker förbi potatisfälten här ser jag brun besprutad blast. Innan upptagningen verkar många göra så. Då kan den vara kvar i jorden längre även om det kommer lite frost.
Apropå gifter så besprutas det även här i byn. Jag känner mig allt mer tveksam till kampanjer som vill att vi ska betala mer för mjölken så att bönderna kan överleva. Jag är beredd att klara mig utan mejeriprodukter och kött, om alternativet är att pengarna ska gå till Round-up och andra gifter!!! Jag kommer att ta itu med frågan av besprutningen här, eftersom jag är livrädd för att min trädgård ska förgiftas!!

Jordgubbar är de enda bär jag hittills kan skörda i trädgården. Vinbärs- och krusbärsbuskar har tagit tid på sig, men nästa år är jag säker på att det händer! Detsamma gäller äpple-, plommon-. körsbärs och päronträd. De bär försiktigt med frukt nu, men är så pass stora att min förväntan kan tillåtas stiga.
I skogen hittar jag blåbär och vildhallon.
Vi har ju frysar, men sedan vi fick matkällaren gör jag i ordning och förvarar det mesta där.
Svamp har jag hittat en del, och de är torkade och burkade.

Idag kommer jag att skörda morötter, persiljerot och palsternacka. Det mesta kommer att förvaras som det är. Men jag kan nog inte låta bli att pickla en del. Squashen, som verkligen väller fram, blir soppor och grytor att äta direkt. Bönorna har inte gått så bra och blir inget annat än direkt-ätna. Däremot ser spetskålen rätt bra ut, även om den behöver liiite mer tid. Hoppas att frosten håller sig undan ett tag till.

När man står med fötterna i den lena jorden, och sätter fröer eller skördar, är det inspirerande att tänka på att det man odlar ger skörd. Och så är det ju också med den livsväg man väljer att odla. Men olika "grödor" behöver individuell skötsel och förståelse. Min potatis t.ex. blir finare för varje år. Förbättringen kom efter att jag förstod hur den trivs bäst. Jag gräver ner sättpotatisen ganska djupt. Sen gör jag inget mer!! Ingen alning (lägga över lite jord för att slippa gröna fläckar) och ingen ogräsrensning. Jag har nämligen upptäckt att potatisen trivs tillsammans med ogräs. Det håller fukten i landet och skyddar mot både ohyra och gröna fläckar. När jag skördade hade jag 6 potatisar med gröna fläckar, och inte en enda annan skada! Inte en brun fläck eller mask/skorvskada!!

Annat är det med tomaterna. Om jag ska få rejäl skörd där måste jag lägga på kompost och sköta vattningen. Det coola med komposten är att jag får massor med tomatplantor jag inte satt. Frön som överlevt komposteringen skjuter snabbt skott och ger fina tomater. I år har jag dessutom fått frivilliga melon- och auberginplantor!!

Tänker så att visst är det likadant med allt! Men det gäller att fundera ut vad i min karaktär och livsväg som jag bör låta växa fritt med ogräs och allt. Och vad bör jag göda och ansa? Inte helt enkelt, men väl värt en och annan tanke!!

Oj vilket långt inlägg!! Känner att jag bör sluta nu och återkomma till samhällsreflektioner en annan dag!! :-)
Lev väl där ute!!  

Vegetarian och livsnjutare

Gott nytt år därute i världen! Nu skriver vi 2015 och kan ju alltid hoppas att detta blir året vi på allvar börjar leva så att Jorden kan återhämta sig.

I slutet av sommaren bestämde jag mig för att börja äta helt vegetarisk. I början gick det hur bra som helst! Då kunde jag ju i princip gå ut och plocka maten och äta den direkt. Jag konserverade också en hel del till matkällaren. I julhelgen tog jag fram mina konserverade tomater, och de smakar underbart!

Efter någon månad kom jag så till en liten svacka. Vad skulle jag äta när så mycket av det färska inte längre fanns tillgängligt? Pasta, nudlar, potatis, matvete m.m. var ju fortfarande en naturlig del av tallriken. Men man vill ju gärna ha något mer, och dessutom ville jag må bra och behålla orken. Jag testade tofu, och det var bland det värsta jag ätit! Riktigt äckligt!! Quorn gick bättre, men kändes inte så bra miljömässigt. Det blev helt enkelt till att börja experimentera.

Nu hör det också till saken att jag älskar att laga mat! Detta var och är något jag verkligen inte vill vara utan. Att ta hand om fina råvaror, och med örter förfina smakerna är riktig meditation för mig.

Så här sitter jag nu och tänker dela med mig av mina matglada stunder. Du kommer att få recept och tips, men givetvis också bilder. Jag kommer att ta dig med genom mitt matår. Antagligen kommer jag inte att skriva varje dag, eftersom jag ofta lagar stora satser och fryser in överflödet. Just nu har jag säkert 10 olika rätter i frysen. Men någon gång varje vecka kommer jag att bidra med något till dig som är intresserad av att testa ett nytt sätt att äta.

Synd bara att jag inte tog en bild på min frunsch denna årets första dag. Jag bakade en croissant fylld med västerbottensost. Till det en härlig omelett och färska grönsaker.

Fortsättningsvis kommer jag också att, som tidigare, kommentera allt från klimat- till arbetsmarknadsfrågor. Allt hör ju ihop!!

Sen vill jag bara avsluta med att säga att denna höst och vinter är den friskaste jag kan minnas. Hittills har inte minsta förkylning fått grepp om mig. Jag vill tro att det till största del beror på mitt nya ätande och vad det fått för positiva kringeffekter. 

Så välkommen att hänga med under mitt år!! 

Jordkällare är frihet!

Så där ja! Äntligen tar jag mig hit!! Måste få ge dig sommaren sista rosenbukett eftersom du orkar hänga med mig här. Jag är nog världens sämsta bloggare! Men ibland är det kul!!

Vilket år det varit! Förra hösten satt vi i en husvagn den här tiden. Men sen har det verkligen lossnat! I våras bytte jag jobb. Så jäkla skönt att göra det då och då när man, som jag, lönearbetat i 40 år! Dessutom känns det som att ju äldre jag bli, desto viktigare blir lärandet. Och ett nytt jobb innebär alltid nya saker att förstå och sätta sig in i.

En konsekvens av att jag hoppade av gamla jobbet var att jag inte kunde ta ut så mycket semester. Två veckor blev det, men det var helt OK. Under den tiden hann jag måla en hel del ute och sköta om trädgården.

Ett härligt mål blev också uppfyllt. Jag skaffade äntligen den matkällare jag drömt om. Det blev en sån här från Sandströms Innovation. 

   

Pontus kom med sin grävare och allt var grävt, isolerat, övertäckt och klart samma dag! Och den funkar perfekt!!

Just nu är hyllorna fyllda med sylt, saft, potatis, morötter m.m. I fruktskåpet har jag äpplen som jag hämtat från grannens träd.

Vilken frihet det är att veta att vi har ganska bra med mat även om det skulle bli kris någon vecka. Och nu vet jag dessutom att jag kan odla mycket mer. Allt handlar ju om vart det ska förvaras.

Sedan någon vecka tillbaka har jag gått över till vegetarisk kost. Det känns så bra! Anledningen till att jag tog steget var att likna med en uppenbarelse :-). Jag har ju läst en hel del kinesisk filosofi genom åren, och helt köpt konceptet om livets cirkelrörelse. Att det egentligen är exakt samma löv som kommer åter på trädet varje år o.s.v. 

Så satt jag där i blåbärsskogen och fyllde mina kärl. Plötsligt började jag tänka på att det, i princip, är samma bär jag plockar varje år. Då slog det mig att det är så det är inrättat! Att vi ska äta det som återkommer, och inte döda eller på annat sätt förgöra för att leva. Och efter det har jag inte kunnat äta annat än frukt, bär och grönsaker. 

Min kropp har förändrats en del av kosten. Framför allt tror jag att det beror på att mängden salt minskar radikalt när jag inte längre äter kött. 

Många frågar mig om jag inte är oroad över att få för lite protein. Jag svarar att den stora oron borde ligga i att de flesta får för mycket av detsamma. Dessutom innehåller ju många produkter massor av konstiga ämnen. Jag har valt att inte köpa sojakorvar och andra hel- och halvfabrikat. Jag river blomkål och gör biffar, eller steker pannkakor gjorda av solrosfrön. Goda, matiga soppor med brödkrutonger, pasta med sås av persilja, basilika och spenat, gratänger av olika slag, kroppkakor fyllda med svamp. Ja, inte behöver man då köpa dyra färdiga produkter, även om man som jag är nybörjare!

Sötsuget har också minskat. Men mest på grund av att jag tycker att mitt smaksinne förbättrats och att många godissorter nästan svider på tungan. Men en kopp te av min torkade chokladmynta tillsammans med en chokladboll gjord av dadlar, istället för smör och socker, slinker behagligt ner.

På nåt sätt har omläggningen av kost också lett till att jag är mer sugen på att promenera och vara ute i friska luften. Just nu i alla fall, behöver jag inte motivera mig för att ta promenader eller cykelturer. Det lockar mig. 

Och än en gång blev det ett lååångt inlägg när jag nu väl kom hit :-).

Förhoppningsvis hör jag av mig snart igen!!

Arbetsmarknaden 2014 och våren

Känner att jag börjar med att förhålla mig till våren! När himlen ändrar karaktär och jag kan sova med öppet fönster, då infinner sig mina vårkänslor. Så har det varit i en vecka nu!

På våra promenader har vi stött på stora renhjordar som letat mat på lägdorna. En härlig känsla att dessa vackra djur fortfarande kan röra sig någorlunda fritt.

Igår när jag satt i solen med en kopp kaffe hörde jag "lappen" se till sina djur. Jojk och stötar av läten ljöd förtrollande i luften. 

Så var det då det här med hur arbetsmarknaden nu uppvisar oroväckande tendenser. Efter att det de senaste åren satsats en hel del på att människor ska må bra på sina arbeten börjar nu detta vända. Allt fler artiklar berättar om hur ledarskapet har en tillbakagång mot det gamla auktoritära synsättet. 

Det humanistiska verkar nu, i en snabb takt, bytas mot att se människan som en maskin igen. Gör det du ska och håll käften!

Flera av mina närstående vänner och bekanta vittnar om samma sak. Brott mot arbetsmiljölagen, inte minst gällande organisation och de psykosociala delarna. En bekant har just blivit utlöst från arbetsplatsen med dryga miljonen i skadestånd. Hans "brott" var att han som skyddsombud inte tillät farliga situationer.

Samtidigt fylls luften av en önskan av att människor ska orka jobba längre, att färre ska bli sjuka (trots att detta verkar öka nu) och att effektiviteten ska bli bättre.

Om man tittar på vad ledarskapsforskningen säger, och hur de framgångsrika företagen arbetar med ledarskap visar sig en rakt motsatt bild av vad som krävs för att uppnå långsiktig hållbarhet. Två av de viktigaste ledorden är helhetssyn och empati. 

Med helhetssyn menas att man inte kan se den anställde som en enskild del (maskin) när den befinner sig på arbetet. Hela människans situation måste tas tillvara för att skapa resiliens (motståndskraft). Det kan innebära att om någon har det besvärligt privat en period, så kan ett bra förhållningssätt på arbetsplatsen motverka att människan dippar. Om arbetet erbjuder utveckling så stärks individen och får ett andningshål när den finns där, samtidigt som ett friskt engagemang i meningsfulla arbetsuppgifter ger en paus från problem.

Rekrytering av chefer är också ett område som nu utreds all intensivare. Förmodligen kommer detta att se helt annorlunda ut ganska snart. Mycket pekar på att de viktigaste egenskaperna kommer att bli empati, alltså inlevelseförmåga, viljan att tjäna andra och att försöka förstå utanför sina egna inprogrammerade antaganden.

Det här är ett spännande område som intresserar mig mycket. Jag läser allt jag kommer över och vill gärna skapa något forum eller företag för att bidra i denna kreativa och framtidsinriktade utveckling.

Tänk dig själv om det fanns en stad som var känd för sina arbetsplatser. Där människor trivdes och ville arbeta eftersom det gav så mycket. Grunden där skulle antagligen vara chefer som varje dag ställde frågan "vad kan jag göra för dig" till de anställda. Att som ledare förstå hur man kan stötta den anställde till stordåd skulle förändra allt! Och jag skulle tro att många skulle vilja bo i en stad där man satsat på detta!

Jag läste nyss en undersökning som tagit fram vad unga tycker är viktigast i sin personliga framtid. Man kan ju tro att svaren skulle handla om att resa runt i världen. Men svaren handlade om arbete och trygghet. När det gällde arbeten ville få bli chefer eller satsa på att tjäna mycket pengar. Istället svarade man att arbetet måste ge personlig utveckling! Intressant va! 

En annan tendens som ökar är ifrågasättandet av livstids lönearbete. Även här kommer antagligen förändringar att ske. Beskattning av produktionen istället för av arbetade timmar, fler som delar på de arbeten som finns kan vara några bilder från en ganska snar framtid.

Just nu står mycket och väger i samhället. Politik som endast pratar om tillväxt, klimatförändringar, människor som känner sig fångade, ja visst står vi inför förändringar.

Vårt fokus avgör vad vi ser

Jag hittade ovanstående bild på facebook och anser den mycket talande! Inläggen på just fb lyser upp denna konstiga sida av oss med oönskvärd tydlighet.

Forskningen säger att vi tror att något är sant utifrån vår kognitiva karta. Om jag vill att vissa inriktningar ska vara fakta, väljer jag helt enkelt att läsa om, och se rön som stärker mina antaganden. 

Det är förmodligen därför som klimatskeptikerna kan nå ut med sina budskap. Vi vill helt enkelt att de som säger annat ska ha fel.

Bakom många av de artiklar som framställs som vetenskapliga ligger företag som vill att vi ska fortsätta med våra gamla mönster. 

Jag undrar när vi ska nå den kritiska massan då förändringen plötsligt är oundviklig? Blir nu sugen på att teckna en bild av hur det skulle kunna vara.

Berättelsen om Jag

Jag hade precis vaknat och sträckte långsamt på sig. Hen kunde höra fågelsången ute, och förstod att det skulle bli en fin dag.

Insvept i den gamla frotterocken satte hen fyr i vedspisen. Det tog alltid en liten stund innan vattnet till örtteet började koka. Men under tiden värmdes huset, så varför ha bråttom.

Men den kantstötta muggen i handen betraktade hen omgivningen genom fönstret. De små huset runt om hade alla renoverats varsamt. Lite åt gången, och oftast med återvunnet material som grannarna bytt med varandra. De senaste 10 åren hade verkligen förändrat allt! Ingen rev längre de gamla, gedigna timmerhusen, för att bygga nya alldeles för stora villor av konstiga material. Numera hade man insett värdet av att bevara och vårda, och det gällde allt från husen till kläderna och relationerna. 

Jag öppnade dagens post på skärmen. Utbetalningen med månadens basinkomst hade kommit, så hen passade på att betala de få räkningarna. Sedan konsumtionssamhället gått ur tiden blev det inte så mycket att betala varje månad.

Eftersom Jag nu hade en fast inkomst genom medborgarlönen, hade hen valt att starta ett eget företag. Kreativiteten hade kunna blomstra när inte längre kravet på lönearbete stod i centrum. Företagets grundidé hade varit att skapa ett ledarskapsforum som skulle utveckla ledare inom alla sektorer. Människor som ville lönearbeta skulle göra det i miljöer där de kände att hänsyn togs till deras liv i helhet. Kraft och idérikedom skulle tas tillvara vilket skull utveckla samhället via människan var bastänket.

Från början hade det varit komplicerat och mycket arbetskrävande att ändra de gamla mönstren. Men efter att hen hade fått ett stort företag, med inriktning på utveckling av biorening av avfall som kund, vände allt.

Nu blev resultaten av ansträngningarna tydliga och allt fler ville komma till ledarskapsforumet för att utvecklas.

I detta nya rekryterades ledarna utifrån deras känslomässiga och sociala intelligens, och plötsligt framträdde det tjänande ledarskapet. Chefer som sett sina positioner som karriärvägar och statusindikatorer var nu borta. Istället var de ledare som rekryterats där för att plocka fram det allra bästa från sina medarbetare och samskapare.

Jag såg att hen hade några coachningssamtal under dagen. Hen såg alltid fram emot dessa med stor iver. Hen lärde sig så mycket av att lyssna på hur andra förvaltade den konst som nu växte fram.

Träffarna skulle givetvis göras via skärmen, men miljön för samtalet var ändå väldigt viktig. Att de som hen talade med kunde känna en harmoni gjorde att hon ofta tog ut datorn på farstukvisten när vädret tillät. Då kunde fågelsången och de andra av naturens ljud skänka ytterligare liv åt samtalet.

Hen satte ifrån sig tekoppen och sträckte än en gång på sig i sin fulla längd. Livet är underbart och lätt att leva tänkte hen. Och det är ju precis så det ska vara! 

Livet på landet i Skellefteå

Om det är något jag saknar med mitt tidigare boende, så är det vattenfallet och bäcken på tomten. Naturens egen skapelse som bara fanns där. Här har vi grävt en damm, och nedanför oss finns en tjärn, men jag saknar fallet ändå. Ljudet och de slipade stenarna där man kunde sitta på sin hemmapicknick.

Men det är skönt att ha flyttat tillbaka hit. Byn är fin och levande. I denna morgons snöyra, ser jag ljusen i grannarnas fönster.
Vid gräsmattans slut finns, sommartid, bär och svamp. Och jorden, som legat i träda i många år, börjar nu visa sina allra bästa sidor när jag odlar.
Det går att leva långsamt här. Jag behöver inte åka på träffar för att få slowfood, mindfulness eller träning.

Tänk att det blivit så inne att delta i aktiviteter som egentligen handlar om att sakta ner och hinna upp sig själv! Och då duger det inte att sitta på bron och lyssna på fåglarna. Nej allt ska kursifiseras så att någon kan tjäna pengar på det.

I tidningen läser jag ännu en berättelse om en ung kvinna som lever ett hälsosamt liv. Äter gryn och frön som fåglarna, och ägnar all sin lediga tid åt träning. Nuförtiden äter ju folk knappt mat! De äter dieter av alla slag. Förr kunde man bjuda hem vänner på middag och njuta av mat och vin tillsammans. Men nu går det knappt eftersom man kan vara säker på att några, om inte alla, äter någon slags diet. Kanske t.o.m. 5-2, och är de då på någon av sina fastedagar kommer de bara att sitta och stirra på oss andra när vi njuter.

Jag jobbar i stan och går ofta en promenad på lunchen. När jag passerar gymmen tänker jag alltid på att detta är stans mest fullbelagda parkeringar. Människor tar bilen för att sedan ställa sig på ett gångband och promenera. Vilken konstig värld!
Allt är tillrättalagt, och det som har status ska man betala för. Och det är klart att om jag skottar snö som motion kommer ingen att se mina fina träningskläder. Eller är det kanske som med facebook att vi blir allt mer beroende av andras gilla.
Vad har hänt med självkänslor och inre motivation undrar jag?

Livet på landet är mer stilla och kräver större självgillande. Belöningarna handlar om att uppleva inre, stormande lyckokänslor, som man själv bygger upp.
Som när jag en dallrande het dag mitt i sommaren ser att åskan är på väg. Jag kastar mig på cykel och tar mig den korta vägen till tjärnen. Snabbt ut i den silkeslena vattnet för en simtur, medan den svarta, tjocka molnduken växer. När de första knallarna närmar sig cyklar jag tillbaka hem skrattande. Lyckan inombords bubblar! Skönt, enkelt och en känsla som dröjer kvar länge. Och detta trots att ingen såg mig!

På landsbygden finns många fina, tomma hus. Fönster som väntar på att få hysa en blomma och lite ljus. Förstukvistar som vill bli sopade på vintern, och tålmodiga perenner som vill ge sin doft till någon som älskar dem. Hus och tomter uppbyggda av kvinnor och män som hoppats och skrattat.
Fler borde ta sig an husen och bygga sina korta liv i harmoni. Men det kräver att man är beredd att uppskatta sig själv, och njuta av belöningen av att bara göra och vara.
Kanske kommer dessa hus än en gång att värmas av sprakande brasor i spisarna, och rummen ljuda av skratt och gråt.
Jag hoppas!

Kronor och ören

Livet går vidare på planeten Jorden. Såg just en bild på hur vår satellit ser ut från Mars. En liten, knappt skönjbar prick i det stora svarta.Ingen kan ana att det fortfarande finns några få äkta skogar, och eventuellt lite rent vatten kvar här. Men till alla utomjordingar som haft i åtanke att invadera oss och ta våra naturresurser (som det alltid framställs i filmer av nån anledning) vill jag bara säga; gör er icke besväret! Vi har fullt upp med att förstöra allt vi har! Hela vårt jordsliga samhällssystem bygger på att rasera paradiset, så att alla kan lönejobba bort sina liv!

Igår tittade jag på Stefan Lövéns tal inför LO. Han var mycket tydlig med att alla måste sysselsättas. Han berättade bl.a. om ett möte han haft med en person som gått länge på försörjningsstöd. Nu hade hon jobb och kunde köpa en säng för sina egna pengar. Hon hade fått ett liv tack vare jobbet. Och slutsatsen blev att sossarna ska leverera jobb till alla.
Hade detta varit en rapport inom akademin hade den fått underkänt. Slutsatsen sitter nämligen inte ihop med fakta. Tjejen mådde dåligt för att hon kände sig som paria i sitt eget samhälle. Förnedringen av att be om allmosor tog knäcken på henne! Men det var väl pengar hon ville ha va? Och utan att förnedras! Att detta sitter ihop med produktion och konsumtion är ju bara ett systemtänk som skulle kunna ändras när som helst.

Varför alla partier vill sträva mot tillväxt byggt på ovanstående är intressant. Och samtidigt höjer fler och fler människor rösten för skapandet av ett annat samhälle. Den gamla partipolitiken är omodern och dammig. Dessutom förstör den livsförutsättningarna för oss själva och våra barn.
Frihet, hävdar partierna, består av att ha jobb hela livet. Men frihet för en ökande skara människor är istället ren mat och friskt vatten, frihet att bestämma över sin tid, vackra livsmiljöer och livsnödvändiga resurser utan andra krav än att du finns.

När jag var liten fanns det 1-, 2-, 5-, 10-, 25- och 50-öringar. De är nu borta. De behövdes inte längre i en ekonomi som trappar upp priset för varor och tjänster. Vi accepterar utan att ifrågasätta. Vad lever ekonomin för eget liv egentligen?
Lagar stiftas angående aktieutdelning och rökning. Men varför stiftas inga lagar som förbjuder krig? Eller en lag som säger att alla ska ha lika mycket pengar?
Men då skulle ingen satsa på företagsutveckling säger du säkert. Men hur många företag behövs egentligen? Vilka produkter är nödvändiga för oss? Allt är skapade system som kan ändras om vi vill.
Men så klart måste vi öppna våra mediemanipulerade sinnen och upptäcka vad som pågår runt oss! Vi måste våga se galenskapen och gå samman för förändring. Vi måste kräva makten över vårt gemensamma jordklot! De som representerar oss i olika sammanhang gör fel!

Och här sitter jag i vår lilla stuga som nyss reparerats på utsidan. Jag tänker att om mina torkade örter, tomatsåsen som förädlats, bönorna och morötterna varit värda något, så hade jag kunnat köpa virket av någon granne. Hen hade valt ut några träd, sågat dem i byasågen och i gengäld fått bra mat av mig. Men så funkar det inte. Besprutade, kostgödda kryddor som sedan strålats för att hålla länge, kostar en spottstyve. Tomatsåsen på burk innehåller kemiska aromämnen så att det knappt behövs någon tomat i. Det ger förtjänst åt industrin, jobb och gör någon rik. Att betala med hemodlat skulle vara en omöjlighet. Så banken har fått låna ut mer pengar istället, och jag har gött ett system jag föraktar och vet är vår undergång.
Sådant är det nuvarande livet på planeten Jorden.

Jag funderar ofta på vad de som lever om 100 år kommer att säga om oss. Om det nu går att leva här då vill säga. Det vore intressant att få se hur "prinsen" som väcker den sovande Törnrosa kommer att se ut! När stiger människan ur illusionen om att det nuvarande är det rätta och enda möjliga?

På mitt eget microplan längtar jag just nu till sommaren. De få fröer jag behövde komplettera med har kommit, och jag har god tid att planera mitt lilla grönsaksland. 800 kvm ska, enligt utsago, räcka för att försörja en familj på 4 personer med grönsaker under året. Men då gäller det att satsa på annat än sallad ;-).
I sommar önskar jag verkligen att min dröm om matkällare ska bli verklighet!