lördag 12 september 2015

Skördetid på landet

Sitter här och spanar ut över morgondiset. Löven ser guldöverdragna ut och i skogen lurar älgjägarna vid sina eldar.
På spisen står en gryta och puttrar. I den hoppar
 burkar med tomater och chili som jag skördat, skurit ner, kryddat med egna örter och nu konserverar. Det är bara en del av den förädlingarnas tid som nu pågår.

Skördetid är verkligen också tillfälle till reflektion. Vad av det jag planterat gav bra skörd? Vad ska jag göra annorlunda framöver? Och det gäller inte bara grönsaker och frukt, utan också inriktningar i livet i stort!

Eftersom jag, av någon anledning, inte skriver här så ofta, så får det bli ett långt inlägg även denna gång! Jag börjar med trädgårdstankar och matberedning, men dessa innehåller givetvis också samhällsfunderingar.

Under flera veckor har jag skördat och tagit hand om tomater. Tillsammans med örter från trädgården har de kokats till marmelader, såser och blandningar. Dessa kommer jag att förvara i matkällaren och använda under vintern. Eftersom det är bättre med solmogna tomater som man själv gör i ordning, än sådana som man köper "färska" under vintern (som egentligen har mognat i lastfartygens diselluktande utrymmen) försöker jag få ihop så mycket som möjligt. Då jag odlar en hel del örter som kan användas som smaksättning, får jag många variationer.
Örter som blivit över har förädlats till kryddor. Dill, persilja, gräslök, selleri, fransk dragon, salvia, libbsticka m.m. dansar i olika konstellationer. Jag har gjort varianter för fisk, kött, vegetariskt, speciellt för tomater o.s.v.
Själva tillverkningen är enkel. Jag mixar örterna till en grön sörja. Tillsätter salt och lite vatten och mixar vidare. Sen lägger jag allt på ett papper och låter det torka ordentligt. Därefter mixas de igen och läggs på burkar med etiketter.

Potatisen har jag tagit upp nu. Jag ville rädda den innan höstregnet. Om knölarna är torra och fina när man tar upp dem, klarar de sig mycket bättre i matkällaren. Fantastiskt egentligen att de potatisar jag köpte för några år sedan ger mer för varje år! Vi äter under vintern, men har ändå utsäde kvar. Och av dessa blir det nya potatisar. Dessutom gör det mig nöjd att jag slipper köpa de som odlats med konstgödsel och besprutats med gifter. När jag åker förbi potatisfälten här ser jag brun besprutad blast. Innan upptagningen verkar många göra så. Då kan den vara kvar i jorden längre även om det kommer lite frost.
Apropå gifter så besprutas det även här i byn. Jag känner mig allt mer tveksam till kampanjer som vill att vi ska betala mer för mjölken så att bönderna kan överleva. Jag är beredd att klara mig utan mejeriprodukter och kött, om alternativet är att pengarna ska gå till Round-up och andra gifter!!! Jag kommer att ta itu med frågan av besprutningen här, eftersom jag är livrädd för att min trädgård ska förgiftas!!

Jordgubbar är de enda bär jag hittills kan skörda i trädgården. Vinbärs- och krusbärsbuskar har tagit tid på sig, men nästa år är jag säker på att det händer! Detsamma gäller äpple-, plommon-. körsbärs och päronträd. De bär försiktigt med frukt nu, men är så pass stora att min förväntan kan tillåtas stiga.
I skogen hittar jag blåbär och vildhallon.
Vi har ju frysar, men sedan vi fick matkällaren gör jag i ordning och förvarar det mesta där.
Svamp har jag hittat en del, och de är torkade och burkade.

Idag kommer jag att skörda morötter, persiljerot och palsternacka. Det mesta kommer att förvaras som det är. Men jag kan nog inte låta bli att pickla en del. Squashen, som verkligen väller fram, blir soppor och grytor att äta direkt. Bönorna har inte gått så bra och blir inget annat än direkt-ätna. Däremot ser spetskålen rätt bra ut, även om den behöver liiite mer tid. Hoppas att frosten håller sig undan ett tag till.

När man står med fötterna i den lena jorden, och sätter fröer eller skördar, är det inspirerande att tänka på att det man odlar ger skörd. Och så är det ju också med den livsväg man väljer att odla. Men olika "grödor" behöver individuell skötsel och förståelse. Min potatis t.ex. blir finare för varje år. Förbättringen kom efter att jag förstod hur den trivs bäst. Jag gräver ner sättpotatisen ganska djupt. Sen gör jag inget mer!! Ingen alning (lägga över lite jord för att slippa gröna fläckar) och ingen ogräsrensning. Jag har nämligen upptäckt att potatisen trivs tillsammans med ogräs. Det håller fukten i landet och skyddar mot både ohyra och gröna fläckar. När jag skördade hade jag 6 potatisar med gröna fläckar, och inte en enda annan skada! Inte en brun fläck eller mask/skorvskada!!

Annat är det med tomaterna. Om jag ska få rejäl skörd där måste jag lägga på kompost och sköta vattningen. Det coola med komposten är att jag får massor med tomatplantor jag inte satt. Frön som överlevt komposteringen skjuter snabbt skott och ger fina tomater. I år har jag dessutom fått frivilliga melon- och auberginplantor!!

Tänker så att visst är det likadant med allt! Men det gäller att fundera ut vad i min karaktär och livsväg som jag bör låta växa fritt med ogräs och allt. Och vad bör jag göda och ansa? Inte helt enkelt, men väl värt en och annan tanke!!

Oj vilket långt inlägg!! Känner att jag bör sluta nu och återkomma till samhällsreflektioner en annan dag!! :-)
Lev väl där ute!!  

Inga kommentarer: