Arbetslöshetens dilemma

Vaknar som vanligt tidigt på morgonen. Höstens dimmor lägrar, även denna morgon, omgivningarna. Ljuset bakom antyder dock att det kommer att bli ännu en fin dag!

Eftersom Larsan redan gjort upp en eld i vedspisen utnyttjar jag detta. Det lagrade solljuset som finns i träet kan ordna dagens middag redan under tidig morgon.

Jag hämtar in grönsaker och gör en paj. Lite överblivna bönor med ris slinker också ner. In i ugnen bara.

Då jag ser att min chiliplanta är överfull av frukter passar jag på att lägga in lite av dessa också.

Lägg till bildtext

Under tiden som allt blir klart sätter jag mig för att meditera en stund. Förstår inte riktigt att denna sköna aktivitet är så förknippad med höst och vinter för mig. Kanske är det lugnet som lägrar sig, som liksom drar in mig dit!

Ju mörkare det blir ute, desto mer ekar det i mig av arbetslösheten. Och jag känner mig kluven! Jag trivs väldigt bra med att jobba, om det finns tillräckligt mycket att göra så jag kan prestera. Och om arbetskamrater och chefer är bra. Att få detta, till synes, enkla paket uppfyllt är faktiskt inte så lätt!

Och vi kan ju läsa spaltmeter av undersökningar som bekräftar problemet.

Om arbetsplatsens mål är oklara så är det väldigt svårt att veta att det jag gör leder rätt. Då kan jag arbeta hur mycket som helst, men det goda resultatet kan utebli. För det handlar ju inte om att göra mest, utan att göra rätt saker.

Om arbetskamraterna inte vill förändras i takt med organisationen, så får man ett ständigt mothåll som tär vansinnigt på krafterna! När chef och styrelse säger en sak, men de som jobbar vägrar, ja då kan det aldrig sluta bra!

Ett annat problem jag upplevt, och som de flesta inte kan förstå, är när det är för lite att göra på jobbet. När jag pratar med vänner om detta tycker de att jag är galen. När jag sitter där och bara liksom försöker få tiden att gå, eller när förslaget är att vi ska sluta tidigare varje dag, då mår jag inte bra! Jag har ständigt dåligt samvete och det gräver småningom ett hål i själen.

Men dessa faktorer jag nämnt är mycket vanliga! Och det säger ju en del om det samhälle vi lever i. Alla ska jobba, oavsett om det behövs eller inte. Och arbetsplatserna kan drivas hur ineffektivt som helst utan att "någon" reagerar! Särskilt om man rör sig inom ideell, eller annan skattefinansierad verksamhet.

Som du vet tror jag mycket på en total förändring av systemen. Den lånedrivna ekonomin måste upphöra, och så också bidragstänket. Istället vurmar jag för att alla medborgare har en grundtrygghet via medborgarlön. Detta testas med goda utfall runt om i världen. Kreativiteten hos människor ökar, brottsligheten minskar och så också självmord och depressioner. Byråkratin minskar radikalt, och samhällets totala balans blir mycket sundare. I sådana system skapas inga onödiga jobb, eftersom alla har en grundförsörjning. Det man däremot sett är att småföretagandet ökar, då många liksom jag trivs med att arbeta. Kan du dessutom arbeta med det du vill, utan att vara livrädd för personlig konkurs, ökar både lusten och prestationen.

Häromdagen fick jag t.ex. se att ett hus i grannbyn är till salu. Förutom bostadshuset finns där ett litet bageri. Oj så sugen jag blev att köpa det och starta upp verksamhet! Baka bröd, sälja förädlade grönsaker och örter, öppna en liten personlig restaurang, ha kurser i hälsa och personlig utveckling, skrivarkurser, ja visst bubblar idéerna!!

Men..................och så kommer då menet, då ska jag låna pengar till en verksamhet som kanske behöver några år för att blomstra. Törs jag verkligen det? Kommer vi att få leva på svältgränsen innan det funkar? Och är det då inte en nackdel att i det läget vara 59 år?

Hade jag haft en medborgarlön i botten, så kan jag garantera att saken redan varit klar! Och dessutom skulle jag samla människor kring mig, sådana jag känner och vet är duktiga och kloka, som kunde utveckla verksamheten tillsammans med mig.

Men sånt är inte vårt samhälle!!

Istället ska vi skuldsätta oss och känna oss rädda och olyckliga för att vi inte alltid har en plats i systemet. 

Nä nu får det räcka för nu!! Nu söker jag något fler jobb, skriver till någon arbetsgivare och besvarar någon förfrågan. Sedan lämnar jag dessa tankar åt alltet, och går ut och plockar lite mer bär! Bättre att sylta än att deppa, eller hur?!! :-)