Å se det snöar

Snön vräker ner. Nu är världen nästan svartvit om inte solen är framme. Det är rätt häftigt. Det här påminner om gamla tiders vintrar. När man vaknar på morgonen har det drivit ihop, så vita stora kavlar gör det svårt att ta sig fram. Det är riktigt mysigt så här på helgen när man inte behöver åka någonstans.
Vi är ju dessutom för vana att alltid ha goda förråd av råvaror hemma. Så vi kan bara njuta.

Söndagar är riktigt härliga. Då har vi fått undan städning och annat löpande arbete. Det är en dag då vi bara gör det vi känner för. Just nu är det lockande med läsning och munspel förstås.

Det här är också årstiden då det känns kul att börja peta ner några frön i jord. Hittills har jag slängt ut några fula krukväxter och ersatt med sticklingar från favoritväxterna. Jag gillar verkligen att se att naturen trivs och växer även inomhus. Nu har också ljuset sträckt ut sig och ger möjlighet för solälskarna att hämta sig.

Idag kommer nog motionen att bestå av snöskottning. Vi har en jättetomt och givetvis skottar Larsan oftast med traktorn. Men under min lediga tid skötte jag röjningen för hand. Det är riktig bra motion samtidigt som man ser att det blir snyggt. Egentligen skulle man kunna kalla det för ett inte-göra. Jag menar i sommar kommer det inte att finnas några spår kvar av mitt arbete. Men visst har det betydelse för miljön om vi oftare använder muskelkraft istället för dieselmotorer.

Jag kommer nog också att fylla huset med rusig doft av vitlök och saffran från en rykande het fisksoppa. Det är mat som gör mig lycklig, särskilt med lite hembakt bröd till.

Bestäm dig för att ha en underbar söndag!

Första snön

Innan meditationen denna morgon tände jag en liten brasa i kaminen. Det är skönt att föras bort av ljudet från elden som sprätter.

När jag sitter i soffan kan jag fortfarande höra det brusande ljudet från vattenfallet. När vinter sedan kommer blir allt absolut tyst här ute.

Det är inte många människor förunnat att få befinna sig i absolut tystnad. Det är en otrolig känsla när du kan höra susningarna av din egen hörsel.

På våren när vattnet börjar rinna igen och fåglarna återvänder blir ljuden nästan överväldigande. Det här är nog svårt att förstå för stadsbor. Kanske är det så att väldigt många aldrig fått befinna sig i tystnad. Vi är så vana vid världens ljud att vi inte lägger märke till dem. Däremot märker alla som kommer hit hur tyst det är. Vi har ingen närhet till större vägar eller annat bakgrundsbrus.

När jag efter att ha suttit i stillhet öppnade ögonen hade det börja snöa ute. Försiktiga dunlätta flingor testade nyfött sina förmågor.

Nog är det förunderligt hur naturen förändras fullständigt fyra gånger per år på våra breddgrader. Kanske vi människor borde göra på samma sätt. Skala av det gamla och förnya kropp och sinne samtidigt med naturens byte av tillstånd.

Varför fortsätter vi att hålla oss likadana hela tiden? Vi kan ju ändra vad vi vill när vi vill. Castaneda säger i en av sina böcker att människor är som ökenråttor. Om du ska jaga en ökenråtta behöver du bara kartlägga dess vanor, som är likadana varje dag. Därefter kan du sätta dig på vakt och fånga den när du vill.

Idag ska jag göra saker på ett annorlunda sätt. Kanske ta på mig den vänstra skon före den högra och annat smått. Jag tror inte att förändringarna behöver vara så stora för att vi ska ruskas om en aning.

Och nu blir det en promenad där naturen står för det, för dagen, nya inslaget.