En lugn helg

Utanför mitt fönster tävlar fåglarna om att komma åt maten vi hängt ut. Där bjuds solrosfrön, talgbollar och jordnötter. Som tack sjunger de vackert och stilla, men ibland uppstår en kakafoni av högljudda rop. Det är skatorna och nötskrikorna som är på väg in för landning.

Jag funderar lite över om fåglarna upplever livet som ett enda långt nu.

Mitt rum doftar av rökelse och två vackra, gula blockljus sprider en varm känsla omkring sig. När jag använder lågorna som fokus i meditationen kan jag se hur ljus består av långa strängar energi som inte verkar ha något slut. Världen är förunderlig och varje gång jag tillåter det kan jag se bortom det uppenbara. Allt som behövs är att jag släpper det vanliga sättet att förhålla mig.

Den här helgen har vi lagt allt arbete åt sidan och jag mår verkligen bra av att bara få vara. I går kväll invigde vi vårt nya badrum. Äntligen! Efter fyra månaders väntan och många långa veckor av kaos. I stearinljusens sken badade vi i vårt massagebadkar. Våra brutna och värkande kroppar, märkta av både fysisk och psykisk utmattning frossade i ljummet vatten och doftande badolja. Champagnen i våra glas och karets vatten höll en bubblande samstämd symfoni. Vi kände oss förtjänta av denna romantiska upplevelse. Och under kvällens tidiga timmar pratade vi om allt utom arbete och tvålade in oss i honungslent skum från lyxiga tvålar. Upplevelsen gav ett lugn som fortfarande sitter kvar. Vi har fått den oas vi önskade oss.

Allhelgonahelgen känns som ett litet avbräck varje höst. En lite längre helg som ger plats att skänka tankar till de som gått före oss. Ibland är det både stärkande och spännande att tänka på de släktingar och vänner som varit med och skapat våra liv. Att åka till gravarna och tända ljus skapar ett band till de egna rötterna. Även om platsen i sig inte längre innehåller mer av den människa som begravdes där, än alla andra platser på jorden, så finns det något stämningsfullt och vackert med att åka just dit. Men för alla vi inte kan hedra genom ett fysiskt besök på deras kropps sista viloplats, tänder vi ljus i trädgården.

En ljus helg i själ och hjärta!

Drömmar

Gårdagen blev så skön som jag tänkt mig. För hälsan finns få bättre arbeten än att lägga tid på det man ska äta. Vi stoppar i oss rejäla mängder, och det är klart att det är viktigt vilka val vi gör.

Hela huset doftade av matlagning igår. Och temperaturen steg i köket. Ute blev det några minusgrader, så det var perfekt att använda vedspisen.

Nu står en gryta med buljong och väntar på att bli silad. Det är kokad på färska fina köttben, selleri, morötter och charlottenlök. Tyvärr hade jag redan rivit ner persiljan i komposten, så den fick jag klara mig utan.

Nu på morgonen var det -4,8 ute. En svag morgonrodnad delade vilsamt himlen med Venus. Och månen var en lysande apelsinklyfta. De enda ljud som hördes var de små fåglarnas morgonserenad, när de ystert konstaterade att deras skafferi var påfyllt.

Björkarna står nu som frusna gamla vakter runt huset, medan rönnarnas torra blad fortfarande kan dansa i vinden. Det lugn som präglar bygden har en smittande energi som gör mig både förnöjd och hoppfull.

Att drivas av sina egna drömmar, och naturligtvis av sina egna resultat, är en konst som många nutida människor har svårt för. Den så kallade kaosteorin innehåller bland annat en beskrivning av fjärilseffekten. Den säger att en fjärils vingslag här kan skapa en tornado någon annanstans på jorden. Allt som sker påverkar alltså mer än vi tror. Hur är det då mer våra egna liv? Påverkar varje tanke och handling våra egna liv mer än vi kan ana?

Jag undrar hur länge det dröjer innan det är ett klarlagt faktum att vi själva väljer hur våra liv gestaltar sig. Men drömmar måste inte alltid vara storslagna och världsomvälvande. Kanske kan vi ta de små kliven uppför stegen för att nå den utsiktsplats vi vill titta ut från. Och med den överblick vi får från den platsen, kan vi lättare välja väg här och nu. Inte för resten av livet, utan kanske bara för ett par timmar, eller för idag.

Det känns skönt att sitta här och fundera. Om en liten stund ska jag göra klart mina studieuppgifter. Sedan känner jag att en lång, frisk promenad skulle göra mig gott. Vi har en spännande hemmavecka framför oss. Rörmokaren kommer för att dra vattnet till badrummet, en murare ska se till att vår skorsten blir hel och säker. Och sist, men inte minst, den gamla trappan i hallen ska rivas ut och en ny sättas på plats. Det ska bli kaotiskt men roligt. Larsan kommer att ha många projekt att hålla reda på. Han har verkligen arbetat intensivt för att hinna fixa så mycket som möjligt innan vintern. Min tacksamhet för hans insatser är stor, och nu unnar jag verkligen honom en vecka med ledighet, lugn och ro. Och den kommer nog snart.

Dröm vackra vakendrömmar!

Solljus

Jag älskar min nya boplats allt mer. På vardagsmorgnarna när jag stiger upp, strålar Venus över de frusna ängarna som en lyckobringare. Den gör mig glad och frimodig inför arbetsdagen.

På helgen sover jag lite längre. När jag då öppnar ögonen lyses huset upp av ett fantastiskt solljus. Allt lyfts fram av ett fantastiskt ljus som jag inte upplevt i något annat hus. Jag tassar omkring och bara njuter av hela mitt hjärta av lyckan att finnas här och nu.

Utanför väggen blommar fortfarande vår Kaprifol. Den sprider doftande minne av en sommar som just passerat, och som väntar på att få återvända.

Fåglarna har nu börjat gästa våra matningsställen. Vi bjuder på olika fröblandningar och som tack sjunger de för oss. Det är kul att se dem komma och ta för sig. Nu är det inte lika enkelt för dem att hitta föda på egen hand.

I veckan fick vi så in frys och kyl. Nu kan jag planera måltider igen. Jag älskar att lägga tid på att skapa bra mat. Igår kunde vi storhandla för första gången sedan vi flyttade hit. Nu har jag massor med basvaror att börja skapa ur. Strax ska jag sätta igång en bröddeg. Jag kommer att låta den stå och kalljäsa hela dagen. Om man ger degar tid får brödet fantastiska smaker och en härlig struktur.

Vi ska också få hem kött idag. Några gårdar bort håller grannarna en liten besättning (4-5) köttdjur. De är lyckliga och älskade djur. Nu hade det blivit dags att slakta, och vi hade då turen att få köpa rejält med fint kött. Så i eftermiddag kommer vi att packa in ett stort förråd av mycket bra mat. Givetvis har jag skaffat rötter av olika slag. Då kan jag elda i vedspisen och koka en rejäl kittel med välsmakande buljong av benen. Den reducerar jag rejält och fryser in. Sen är det bara att ta fram lite till soppor, grytor och såser.

Jag känner bara att jag måste säga något om Obama. Jag gratulerar honom av hela mitt hjärta till fredspriset! Jag har ju tidigare skrivit om hur jag upplever att världen fått en ny möjlighet sedan han blev president. Det står jag verkligen fast vid. Sedan kan olyckskorpar kraxa om de krig han ärvt av mindre humana och mer själviska tidigare "ledare". Fortfarande känner jag att han menar allvar med att använda sin möjlighet för jordens bästa. Givetvis är det många som ser sina förtjänstmöjligheter gå förlorade när man inte längre fokuserar så starkt på krig som börsfyllare. Många av dessa har starka kopplingar till kapitalismens maktelit. Det är klart att de vill svärta människors förtroende för Obamas avsikter. Hur ska de annars kunna fortsätta hålla oss i rädsla genom vapenskrammel? Jag kommer att helhjärtat stödja Obama så länge han håller den nu inslagna vägen. En väg mot fred och kärlek.

Och nu blir det bröd och kärlek!

Samhällsomvandling

Det har inte varit helt positivt i år att bära titeln jobbcoach. Av många goda och mindre goda skäl har yrket granskats. Men nu känns det som om det börjar bli mer OK. I förra numret av Skellefteåbladet fanns en riktigt kul serie som drev med begreppet. Och man brukar ju säga att när man börjar skämta om en företeelse, så är den accepterad.

I veckan hörde jag en radiointervju med Anders Borg. Efter ett flertal möten med EU:s finansministrar konstaterade han att återhämtningen av ekonomin går fortare i Sverige än i många andra länder. Naturligtvis frågade reportern om hur man såg på jobbcoacher utanför landets gränser. Borg svarade då att det har varit positivt för landet att människor fått stöd att vara aktiva även i dåliga tider. Det betyder väldigt mycket att man inte väntar in att jobben ska komma. Och trots allt (enligt Borg och mig) har väldigt många fått nya arbeten även under krisen.

Vad har då detta med samhällsomvandling att göra? Joo, jag tror att det är dags att sopa rent med den gamla uppfattningen om samhällsbygge. Som ni vet har jag tidigare skrivit om att jag tror att utbrändhet beror mer på ångest över att tro sig behöva arbeta så mycket, än arbetsbelastning. Jag håller definitivt fast vid det.

Nu stundar andra tider och var och ens aktivitet och val kommer att vara avgörande för både samhällets, världens och individens framtid. Jag ska ge ett exempel.

En god vän till mig blev för många år sedan permitterad från sitt arbete på Konsum. Hon hade ingen utbildning, alltså inget gymnasium eller mer. Hon var ändå inte särskilt orolig. Hon visste nämligen att det bara var en tidsfråga innan hon skulle få ett nytt jobb.

Idag är många av de arbeten hon utförde borta. Man sköter det mesta av inköpsprocessen med självscanning och betalar på egen hand. Att ta in varor i butikerna kommer också att efterhand läggas ut på upphandling. De personer som finns kvar i butikerna kommer att tvingas hänga med, genom att utbilda sig både internt och på egen hand. Så ser det ut överallt! Ska man personligen klara övergången till detta, krävs några grundläggande inställningar. Och den allra viktigaste är att man tar 100% ansvar för sitt eget liv, och är aktiv i skapandet av det. Samhällsomvandlingen är för snabb och för komplex för att direktiv uppifrån ska kunna se till att alla enskilda individer står redo att hänga på. Det enskilda ansvaret ökar alltså.

Jag tycker att detta är positivt. Under allt för många år, har vi levt med en känsla av att andra tar hand om mig och mitt liv. Samtidigt som det naturligtvis kan kännas tryggt, så skapar det en passivitet som också är en fälla. Om jag i många små delar lämnar över mitt liv i andras händer, är det lätt att få den attityden i allt. Och då är det inte längre en skapande demokrati vi lever i. Lusten att mobilisera sin egen kraft kommer helt klart ur känslan av att vara på väg någonstans. Och mina mål kan aldrig vara motiverande om någon annan sätter upp dem!

Det allra mest glädjande är att jag i allt detta ser att vi kommer att arbeta mindre tid men mer effektivt. Om jag i dag börjar ta ansvar för mig själv och vart jag vill gå, så blir jag en efterfrågad arbetare. Det innebär givetvis att jag kommer att kunna ställa krav på vad min tid kostar och hur den ska användas. Vi går med stormsteg mot en arbetsmarknad där den arbetskraft som verkligen behövs kommer att bli hårdvaluta.

Så om du vill öka din självkänsla, ditt oberoende och din livskvalitet skulle jag föreslå några saker. Först och främst; sätt upp konkreta mål om vad du vill uppnå och hur du vill ha det. Bara du kan hitta dina mål! För det andra; skaffa dig kunskap inom de områden som intresserar dig. Känn att du fyller på för din egen skull, men också för att det leder dig mot målet. Och för det tredje; sök inte efter jobb att ha hela livet. Den arbetsmarknaden finns inte längre. Se istället det positiva i att prova olika arbetsuppgifter och arbetsplatser. Njut av ditt lärande och ditt framåtskridande. Men, som sagt, börja med att ta ansvar för dig själv!!

Idag piskar regn och hagel mot huset. Här sitter jag nu och ska lära mig mer om arbetsrätt. Det ingår i den utbildning jag just nu satt in i min utvecklingsplan.

Att skapa och förbättra är att leva fullt ut!