Här sitter jag nu uppkrupen i soffan och lyssnar till den, i böljande vågor, sjungande snöstormen.Min kropp känns öm efter gårdagens friskispass här hemma i köket.
Jag har precis avrundat en härlig stunds meditation, med en kopp rykande varm och kaneldoftande choklad. Känner mig lugn och lycklig.
Om en liten stund kommer jag att bylta på mig några lager vinterkläder, och ta Sally (vår schäfer) med på en skogspromenad.
De senaste dagarna har jag fortsatt att fundera på vad som menas med kollektivt medvetande. Alltså att vi egentligen är ett. Tycker att det är svårt att greppa, samtidigt som jag upptäcker allt fler spår som leder däråt. Som att vi ofta uttrycker oss med begreppet "man". Man borde, eller det gör man ju. Vi säger också "det vet ju varenda människa", och "folk" är ju... Har också allt oftare hört någon säga att; "vi människor är ju...".
Många av de filosofer och forskare jag läst säger idag att allt mer tyder på att medvetandet finns utanför hjärnan. Att hjärnan är mer som en mottagare av något som kommer utifrån. Här hänvisas bl.a. till att de flesta företeelser, framsteg och uppfinningar kommit fram samtidigt på olika ställen på jorden. Och utan att det funnits kontakt mellan områdena.
Calleman, som jag hänvisat till tidigare, menar att Internet är en försmak på hur först världen, och sedan individerna, utan teknik, kommer att kopplas till samma källa.
Det är kul att fundera över sådana här saker, även om det är oerhört svårt att få ihop det. Men det som de flesta verkar vara överens om är att det egentligen inte finns någon brist, inga problem, annat än det vi skapar här och nu. Allt vi behöver göra är att känna igen oss i andra, och förlåta alla för allt. På det sättet kliver vi allt närmare varandra. Kanske börjar vi t.o.m. ge!
Och hur än det ligger till kan det aldrig vara fel att visa kärlek och förståelse.
2 kommentarer:
Hej Ann. Och visst är det häftigt med alla insikter som kommer till oss om vi bara tar det lugnt och låter livet leda oss fram. Jag gillar Din ständigt nyfikna livsåskådning det lyfter mig också även om mitt bloggande har legat i träda ett tag nu. Har även lagt alkohol/drog terapeut utbildningen på is. Känner att jag kan inte forcera det som inte är där än. Som om, som Du säger det sker utanför hjärnan. Jag är en rymd människa och jag har min kropp som boning för att kunna vistas på planeten, så visst är det viktigaste utanför mig, Kropp och själ hör ihop, men jag kan även gå utanför den och det är det som är helt sjukt häftigt. Ta hand om Dig underbara kvinna. Och åter igen...kärleken är kraften. Kram Stefan
Hej Stefan!
Kul att höra att du har det bra, och funderar. Kan vara skönt att ta en paus från utbildning ibland. Men jag antar att du jobbar kvar inom området.
Tack för att du uppmuntrar mig att blogga vidare. Jag tycker att det är väldigt skönt, men blir givetvis extra glad av respons.
Må så gott käre vän! Kram och kärlek!!
Skicka en kommentar