Grönsaksgnocchi och guldmjölk

Så var sommaren slut. På gården har vi plockat undan det som ska in, så nu är vi beredda på snö och kyla.
Men hösten har verkligen varit givmild, samtidigt som den naturligtvis gjort sin frammarsch. Jag hittar fortfarande svamp, och på vissa ställen går det ännu att plocka lingon. 

Jag promenerar en hel del och solen värmer mer än man skulle kunna tro! Känns nästan som vår.

I det politiska landskapet råder det däremot nästan atomvinter. Total avsaknad av ledarskap! I en tid när vi verkligen skulle behöva svar på våra frågor, så finns plötsligt ingen som vill uttala sig!

Som häromkvällen under partiledardebatten. Vi vet att klimatförändringarna är ett faktum, och nu gäller målet att inte få en temperaturökning på mer än 2 grader. Då enorma krafter redan satts i rullning, blir detta mycket svårt! Vi borde verkligen ifrågasätta hela vårt sätt att leva, och försöka hitta nya skonsammare livsstilar. Men inte då! Bensinskatt och kärnkraft är avledningsmanövern från partierna. 

Inte ett ord om att vi borde hitta sätt att förbruka mindre energi, eller att produktions-, konsumtionssamhället kanske måste fasas ut. Nä, vi ska fortsätta som tidigare men med dyrare bensin!! 

Igår slötittade jag på en föreläsning från Pensionsmyndigheten. Där var Fredrik Reinfeldt med. Han förstod inte varför vi ansåg att det var så problematiskt att jobba. Enligt honom kommer vi bara att spela Bingo i 20 år om vi pensioneras vid 65. Stackarn!! Han har verkligen inte förstått att riktiga människor har riktiga liv där de sysslar med allt möjligt. Fiskar, jagar, samlar, odlar, umgås med vänner, läser, motionerar, mediterar, tittar på stjärnor och planeter m.m. Undrar hur det känns att vara så totalt köpt av kapitalet och bortkopplad från den verkliga världen som han är?!

Här kommer nu några tips på mat som är billig, lättlagad, klimatsmart och förpackningssnål. I veckan har jag haft potatis och mjöl som basvaror.

Bovetepannkakor lagar jag ganska ofta. Då jag inte är så noga med recept (som du förövrigt kan googla), så blandar jag bovetemjöl (som är en ört) med fullkornsvetemjöl, ägg och vatten. Pannkakorna gör jag ganska tunna. Boveten gör att smeten blir lite seg och lätthanterad. En stuvning på, som i mitt fall, Karl-Johan svamp och lök blir smarrigt att fylla dem med. Rulla ihop och njut!!

Vegetariska kroppkakor. Kokt potatis, ägg, fullkornsmjöl salt och peppar. Fyllningen består av Trattkantareller stekta med rödlök och finhackad tomat samt kryddor. 

Grönsaksgnocchi. Jag kokar potatis, morötter, palsternacka, blomkål och rödlök. Jag stampar den som till potatismos och tillsätter sedan ägg, salt, färskost, muskot, salt peppar och fullkornsmjöl. Degen rullar jag till lagom storlek och skär den sedan i bitar. Bitarna kokas någon minut i saltat vatten. När de är klara och runnit av lite steker jag dem i smör. Nu har jag en ordentlig laddning att ta fram och göra olika tillbehör till. Idag blir det en sås med grönkål och vitlök som jag sedan lägger ner gnocchin i. Till det vitkålssallad och hårt bröd. 

Då vi äter en hel del gurkmeja gjorde jag en pasta. Enligt hälsotips ska denna gula kryddas fantastiska egenskaper komma fram först efter kokning. Så 1/2 dl gurkmeja och 2 dl vatten fick koka i ca 10 minuter. Pastan förvarar jag i kylen i en liten burk. På kvällarna gör jag nu en stor mugg guldmjölk. 1 mugg mjölk av valfri sort värms med en tesked av pastan. Jag tillsätter också lite kanel, kardemumma och 1 tsk kokosolja. När drycken är upphälld i muggen tillsätter jag lite honung. Fantastiskt gott och otroligt välgörande.

    

Cirkulärt tänkande

Här är min varmkompost. Där växer någon Avokado, kräftskal samsas med oblekta kaffefilter och maskarna mumsar!

Jag fyllde skottkärran med några lass och gav det till bänkarna i växthuset som ny näring.

Och inne i jordkällaren är hyllorna fulla med bl.a. tomater i olika inläggningar och inkokningar.

Dessutom har jag kvar en hel hög som ligger inne på bänken för att mogna!

Visst är det häftigt när så mycket som möjligt blir cirkulerat? Jag äter tomaterna, komposterar rester, återför detta till jorden så det växer nya tomater! I år kom det så många "vilda" tomater i växthuset, så jag funderar på att inte sätta några plantor nästa vår, utan bara låta det växa.
Det blir faktiskt lite rester kvar av tomaterna, förutom blasten då. Ibland vill jag ju kärna ur dem för att slippa så mycket vätska. Det kan vara om jag t.ex. ska göra en paj. Det lilla fästet där grenen suttit tar jag också gärna bort.
Tomatfrön är, för övrigt, riktiga överlevare. Det klarar lätt komposteringen. Men visste du att även om kärnorna passerat genom din kropp, spolats ner i toaletten, hanterats på reningsverket, så överlever de och kan växa i alla fall!

Det vore bra om vi skulle tänka mer cirkulärt i våra liv! Jag har ju konserveringsburkar som jag använder år efter år, sparar gärna plastpåsarna och använder dem flera gånger och så, men väldigt mycket är ju slit och släng!!
Trots att jag verkligen försöker handla klokt när jag är på affären, så tycker jag att min återvinningsväska ständigt är full! Fil- och mjölkpaket, pappersförpackningar, plastemballage, ibland funderar jag på hur i fridens dagar det skulle gå att göra annorlunda!
Önskar verkligen att det fanns varor på lösvikt som förr i tiden. Då kunde man ta med sig sin mjölkhämtare eller korg och slippa alla förpackningar.
Det borde ju kunna funka idag med. Hygieniskt kan det ju knappast vara ett problem att jag väger min medhavda påse och sedan fyller den med mjöl. Tänk bara på alla självplockbarer med lunchmat. Där står folk lutade över med sina hår hängande och vinterjackorna på. Influensahänder plockar med plastslevar i den aldrig sinande kön. Urk!!
Så nog borde annat gå att sälja på lösvikt, och dessutom med smartare hantering!

För övrigt har jag skrivit ett långt mail till Stefan Löfven idag. Jag resonerar om allt från pensioner och åldersdiskriminering, till de kostsamma trygghetssystemen och medborgarlön. Jag ber honom också svara mej utan klyschor. Vi får se vad det blir av det hela!!

Konsten att ta livet av sig för att verkligen leva!

För ett tag sedan tog en mycket fin människa livet av sig. Hon hängde sig efter att en längre tid ha mått dåligt. Och jag funderar mycket på vad det var som hände.
Att fånga meningsfullheten i livet verkar vara lika svårt som att hitta krukan med guld vid regnbågens slut.

I Österlandets filosofi talar de om karma. Det beskrivs som att varje handling skapar en kraft som återvänder till oss på ett likvärdigt sätt. Men vad menas egentligen med det? Gäller det även mina handlingar mot mig själv?

Nu har jag varit arbetslös i fyra månader. Och jag märker tydligt hur det får mig att utveckla mitt sätt att fundera över livet och samhället.
I en vardag fylld av förberedelser för arbete, arbete och efterbearbetning av arbete, finns inte mycket utrymme till att tänka fritt. Och det kanske är exakt det som är meningen med arbetslinjen.
Så dumt om vi börjar skärskåda våra egna liv och samhällets utformning! Det kan bara leda till krav på förändring!

Jag vet att det låter som flum, men kan det vara så att fred och kärlek är ett sätt att tänka i alla lägen? Om jag flyttar över det till vardagen så blir jag plötsligt en avvikare. För hur mycket jag än ser på de människor som nu är på flykt som miljontals människor i nöd, så känner jag djupt inne att alla samtal, om lösningar, handlar om symtombehandling. Vi ska hjälpa dessa till ett bättre liv här, långt borta från deras rötter, släktingar och vänner. De som tidigare besökt sina älskade platser för att inhämta energi, vandrat i naturen de vuxit upp med, eller suttit på kaféer tillsammans med dem de mått bra av att prata med. Nu ska de alla starta på nytt på ställen de inte själva egentligen valt.
Men denna aspekt ska vi inte nämna. För det kan innebära att vi måste se på problemet istället för symtomen. Och i en värld som hänger ihop i ett snöre knutet av girigbukar, kommer vi aldrig att tillåtas lösa de faktiska problemen. För vem vill egentligen ha fred? Vad händer då med jobben inom vapenindustri m.m. Och hur ska ovan nämnda girigbukar då kunna hota och döda dem som inte vill ge dem sina tillgångar?

Om jag får huvudvärk rekommenderas jag att ta en Alvedon eller så. Reklamen prånglar ut meddelanden om att det finns preparat för allt! Krånglande mage, värk i leder, energibrist, fotsvamp och allergier är några få exempel. Men om jag istället föreslår att vid långvarig huvudvärk kanske du bör fundera över orsaken, istället för att angripa symtomen. Då är jag ett hot! För de enkla lösningarna innebär ingen konsumtion. Och girigbukarna tjänar massor på att vi symtombehandlar.

Många är de som vill att vi ska stanna i det livet de skapar som en rökridå, och som innebär ständigt klirr i kassan för dem.
Dieterna står som spön i backen och gör att medelvikten på jordens människor ständigt ökar.
Träningsföretagen ploppar upp som svampar överallt, i samma takt som depressioner och bruk av psykofarmaka ökar.
Vi ska prestera på jobbet, och inte säga till om något är fel! Då kan vi ju bli uppsagda för arbetsbrist eller missa överkanten vid nästa lönesamtal.
Igår berättade en vän att han ringde vårdcentralen för att få en tid. En sköterska vid namn Lena svarade och berättade att han fick återkomma kl 8 nästa morgon eftersom det var då de tog emot. Han ringde kl 8, enligt överenskommelse, och det var samma Lena som svarade. Han fick nu en tid. För mig är detta precis 100% mer belastning på denna vårdcentral än det borde vara! Om hon gett honom en tid vid första samtalet hade alltså stressen och kostnaderna minskat just där! Löjligt säger du kanske, men om vi slår ihop alla dessa små konstigheter så är det inga småpengar. Men vem vågar gå emot chefen och ledningen?? Du kan ju hamna i utanförskap och för det ska du skämmas! Men politikerna har lösningen; skattehöjningar på arbete och mer pengar till vården!! Symtombehandling!

De unga sitter instängda i unkna miljöer och lär sig, i många fall, helt onödiga saker. Och de MÅSTE göra det på heltid i minst 12 år! Ingen förstår egentligen riktigt varför, men nu är systemet sådant! Lär dig att lyda och tänka enligt normen! Många gör uppror och lärarna orkar inte, men det finns en lösning! Skattehöjningar och mer pengar till lärarna!!! Symtombehandling!

Klimatförändringarna sköljer bort byar och kvarter, slukhål öppnar sig då Jorden håller på att ge upp med en djup suck, men vi ska fortsätta producera och konsumera!!
Nu pratar t.o.m. Stefan Löfven om en nyindustrialisering!! Hejja Girigbukar!! 1000-0 till er!!

Lösningen för att hålla alla i dimman heter förstås media. Vi ska insupa styrda förklaringar och budskap och ifrågasätta det vi egentligen ser och förstår. Och nog är det väl enkelt om vi vid 10-fikat snackar om vem som sjöng falskt i Idol än om de faktiska problemen!

Det jag ser är ett ökande antal olyckliga människor, med stelopererade pannor, putande fläskläppar och platsfyllda kroppsdelar. Och jag är inte förvånad!

Så för att mitt Karma ska komma tillbaka med det jag skapar måste jag nu ta livet av mig!! Och då menar jag livet i dimman! Jag ska skärskåda varje handling jag gör och tanke jag tänker i ljuset av frihet. Jag ska ta mig ur denna förbannade rökridå och komma ut till den klara, höga luften. Och jag hoppas få många med mig!
Så träd ur dimman min fina vän! Låt oss hitta sanningen om meningen med livet!!

Arbetslöshetens dilemma

Vaknar som vanligt tidigt på morgonen. Höstens dimmor lägrar, även denna morgon, omgivningarna. Ljuset bakom antyder dock att det kommer att bli ännu en fin dag!

Eftersom Larsan redan gjort upp en eld i vedspisen utnyttjar jag detta. Det lagrade solljuset som finns i träet kan ordna dagens middag redan under tidig morgon.

Jag hämtar in grönsaker och gör en paj. Lite överblivna bönor med ris slinker också ner. In i ugnen bara.

Då jag ser att min chiliplanta är överfull av frukter passar jag på att lägga in lite av dessa också.

Lägg till bildtext

Under tiden som allt blir klart sätter jag mig för att meditera en stund. Förstår inte riktigt att denna sköna aktivitet är så förknippad med höst och vinter för mig. Kanske är det lugnet som lägrar sig, som liksom drar in mig dit!

Ju mörkare det blir ute, desto mer ekar det i mig av arbetslösheten. Och jag känner mig kluven! Jag trivs väldigt bra med att jobba, om det finns tillräckligt mycket att göra så jag kan prestera. Och om arbetskamrater och chefer är bra. Att få detta, till synes, enkla paket uppfyllt är faktiskt inte så lätt!

Och vi kan ju läsa spaltmeter av undersökningar som bekräftar problemet.

Om arbetsplatsens mål är oklara så är det väldigt svårt att veta att det jag gör leder rätt. Då kan jag arbeta hur mycket som helst, men det goda resultatet kan utebli. För det handlar ju inte om att göra mest, utan att göra rätt saker.

Om arbetskamraterna inte vill förändras i takt med organisationen, så får man ett ständigt mothåll som tär vansinnigt på krafterna! När chef och styrelse säger en sak, men de som jobbar vägrar, ja då kan det aldrig sluta bra!

Ett annat problem jag upplevt, och som de flesta inte kan förstå, är när det är för lite att göra på jobbet. När jag pratar med vänner om detta tycker de att jag är galen. När jag sitter där och bara liksom försöker få tiden att gå, eller när förslaget är att vi ska sluta tidigare varje dag, då mår jag inte bra! Jag har ständigt dåligt samvete och det gräver småningom ett hål i själen.

Men dessa faktorer jag nämnt är mycket vanliga! Och det säger ju en del om det samhälle vi lever i. Alla ska jobba, oavsett om det behövs eller inte. Och arbetsplatserna kan drivas hur ineffektivt som helst utan att "någon" reagerar! Särskilt om man rör sig inom ideell, eller annan skattefinansierad verksamhet.

Som du vet tror jag mycket på en total förändring av systemen. Den lånedrivna ekonomin måste upphöra, och så också bidragstänket. Istället vurmar jag för att alla medborgare har en grundtrygghet via medborgarlön. Detta testas med goda utfall runt om i världen. Kreativiteten hos människor ökar, brottsligheten minskar och så också självmord och depressioner. Byråkratin minskar radikalt, och samhällets totala balans blir mycket sundare. I sådana system skapas inga onödiga jobb, eftersom alla har en grundförsörjning. Det man däremot sett är att småföretagandet ökar, då många liksom jag trivs med att arbeta. Kan du dessutom arbeta med det du vill, utan att vara livrädd för personlig konkurs, ökar både lusten och prestationen.

Häromdagen fick jag t.ex. se att ett hus i grannbyn är till salu. Förutom bostadshuset finns där ett litet bageri. Oj så sugen jag blev att köpa det och starta upp verksamhet! Baka bröd, sälja förädlade grönsaker och örter, öppna en liten personlig restaurang, ha kurser i hälsa och personlig utveckling, skrivarkurser, ja visst bubblar idéerna!!

Men..................och så kommer då menet, då ska jag låna pengar till en verksamhet som kanske behöver några år för att blomstra. Törs jag verkligen det? Kommer vi att få leva på svältgränsen innan det funkar? Och är det då inte en nackdel att i det läget vara 59 år?

Hade jag haft en medborgarlön i botten, så kan jag garantera att saken redan varit klar! Och dessutom skulle jag samla människor kring mig, sådana jag känner och vet är duktiga och kloka, som kunde utveckla verksamheten tillsammans med mig.

Men sånt är inte vårt samhälle!!

Istället ska vi skuldsätta oss och känna oss rädda och olyckliga för att vi inte alltid har en plats i systemet. 

Nä nu får det räcka för nu!! Nu söker jag något fler jobb, skriver till någon arbetsgivare och besvarar någon förfrågan. Sedan lämnar jag dessa tankar åt alltet, och går ut och plockar lite mer bär! Bättre att sylta än att deppa, eller hur?!! :-)

Skördetid på landet

Sitter här och spanar ut över morgondiset. Löven ser guldöverdragna ut och i skogen lurar älgjägarna vid sina eldar.
På spisen står en gryta och puttrar. I den hoppar
 burkar med tomater och chili som jag skördat, skurit ner, kryddat med egna örter och nu konserverar. Det är bara en del av den förädlingarnas tid som nu pågår.

Skördetid är verkligen också tillfälle till reflektion. Vad av det jag planterat gav bra skörd? Vad ska jag göra annorlunda framöver? Och det gäller inte bara grönsaker och frukt, utan också inriktningar i livet i stort!

Eftersom jag, av någon anledning, inte skriver här så ofta, så får det bli ett långt inlägg även denna gång! Jag börjar med trädgårdstankar och matberedning, men dessa innehåller givetvis också samhällsfunderingar.

Under flera veckor har jag skördat och tagit hand om tomater. Tillsammans med örter från trädgården har de kokats till marmelader, såser och blandningar. Dessa kommer jag att förvara i matkällaren och använda under vintern. Eftersom det är bättre med solmogna tomater som man själv gör i ordning, än sådana som man köper "färska" under vintern (som egentligen har mognat i lastfartygens diselluktande utrymmen) försöker jag få ihop så mycket som möjligt. Då jag odlar en hel del örter som kan användas som smaksättning, får jag många variationer.
Örter som blivit över har förädlats till kryddor. Dill, persilja, gräslök, selleri, fransk dragon, salvia, libbsticka m.m. dansar i olika konstellationer. Jag har gjort varianter för fisk, kött, vegetariskt, speciellt för tomater o.s.v.
Själva tillverkningen är enkel. Jag mixar örterna till en grön sörja. Tillsätter salt och lite vatten och mixar vidare. Sen lägger jag allt på ett papper och låter det torka ordentligt. Därefter mixas de igen och läggs på burkar med etiketter.

Potatisen har jag tagit upp nu. Jag ville rädda den innan höstregnet. Om knölarna är torra och fina när man tar upp dem, klarar de sig mycket bättre i matkällaren. Fantastiskt egentligen att de potatisar jag köpte för några år sedan ger mer för varje år! Vi äter under vintern, men har ändå utsäde kvar. Och av dessa blir det nya potatisar. Dessutom gör det mig nöjd att jag slipper köpa de som odlats med konstgödsel och besprutats med gifter. När jag åker förbi potatisfälten här ser jag brun besprutad blast. Innan upptagningen verkar många göra så. Då kan den vara kvar i jorden längre även om det kommer lite frost.
Apropå gifter så besprutas det även här i byn. Jag känner mig allt mer tveksam till kampanjer som vill att vi ska betala mer för mjölken så att bönderna kan överleva. Jag är beredd att klara mig utan mejeriprodukter och kött, om alternativet är att pengarna ska gå till Round-up och andra gifter!!! Jag kommer att ta itu med frågan av besprutningen här, eftersom jag är livrädd för att min trädgård ska förgiftas!!

Jordgubbar är de enda bär jag hittills kan skörda i trädgården. Vinbärs- och krusbärsbuskar har tagit tid på sig, men nästa år är jag säker på att det händer! Detsamma gäller äpple-, plommon-. körsbärs och päronträd. De bär försiktigt med frukt nu, men är så pass stora att min förväntan kan tillåtas stiga.
I skogen hittar jag blåbär och vildhallon.
Vi har ju frysar, men sedan vi fick matkällaren gör jag i ordning och förvarar det mesta där.
Svamp har jag hittat en del, och de är torkade och burkade.

Idag kommer jag att skörda morötter, persiljerot och palsternacka. Det mesta kommer att förvaras som det är. Men jag kan nog inte låta bli att pickla en del. Squashen, som verkligen väller fram, blir soppor och grytor att äta direkt. Bönorna har inte gått så bra och blir inget annat än direkt-ätna. Däremot ser spetskålen rätt bra ut, även om den behöver liiite mer tid. Hoppas att frosten håller sig undan ett tag till.

När man står med fötterna i den lena jorden, och sätter fröer eller skördar, är det inspirerande att tänka på att det man odlar ger skörd. Och så är det ju också med den livsväg man väljer att odla. Men olika "grödor" behöver individuell skötsel och förståelse. Min potatis t.ex. blir finare för varje år. Förbättringen kom efter att jag förstod hur den trivs bäst. Jag gräver ner sättpotatisen ganska djupt. Sen gör jag inget mer!! Ingen alning (lägga över lite jord för att slippa gröna fläckar) och ingen ogräsrensning. Jag har nämligen upptäckt att potatisen trivs tillsammans med ogräs. Det håller fukten i landet och skyddar mot både ohyra och gröna fläckar. När jag skördade hade jag 6 potatisar med gröna fläckar, och inte en enda annan skada! Inte en brun fläck eller mask/skorvskada!!

Annat är det med tomaterna. Om jag ska få rejäl skörd där måste jag lägga på kompost och sköta vattningen. Det coola med komposten är att jag får massor med tomatplantor jag inte satt. Frön som överlevt komposteringen skjuter snabbt skott och ger fina tomater. I år har jag dessutom fått frivilliga melon- och auberginplantor!!

Tänker så att visst är det likadant med allt! Men det gäller att fundera ut vad i min karaktär och livsväg som jag bör låta växa fritt med ogräs och allt. Och vad bör jag göda och ansa? Inte helt enkelt, men väl värt en och annan tanke!!

Oj vilket långt inlägg!! Känner att jag bör sluta nu och återkomma till samhällsreflektioner en annan dag!! :-)
Lev väl där ute!!  

Vegetarian och livsnjutare

Gott nytt år därute i världen! Nu skriver vi 2015 och kan ju alltid hoppas att detta blir året vi på allvar börjar leva så att Jorden kan återhämta sig.

I slutet av sommaren bestämde jag mig för att börja äta helt vegetarisk. I början gick det hur bra som helst! Då kunde jag ju i princip gå ut och plocka maten och äta den direkt. Jag konserverade också en hel del till matkällaren. I julhelgen tog jag fram mina konserverade tomater, och de smakar underbart!

Efter någon månad kom jag så till en liten svacka. Vad skulle jag äta när så mycket av det färska inte längre fanns tillgängligt? Pasta, nudlar, potatis, matvete m.m. var ju fortfarande en naturlig del av tallriken. Men man vill ju gärna ha något mer, och dessutom ville jag må bra och behålla orken. Jag testade tofu, och det var bland det värsta jag ätit! Riktigt äckligt!! Quorn gick bättre, men kändes inte så bra miljömässigt. Det blev helt enkelt till att börja experimentera.

Nu hör det också till saken att jag älskar att laga mat! Detta var och är något jag verkligen inte vill vara utan. Att ta hand om fina råvaror, och med örter förfina smakerna är riktig meditation för mig.

Så här sitter jag nu och tänker dela med mig av mina matglada stunder. Du kommer att få recept och tips, men givetvis också bilder. Jag kommer att ta dig med genom mitt matår. Antagligen kommer jag inte att skriva varje dag, eftersom jag ofta lagar stora satser och fryser in överflödet. Just nu har jag säkert 10 olika rätter i frysen. Men någon gång varje vecka kommer jag att bidra med något till dig som är intresserad av att testa ett nytt sätt att äta.

Synd bara att jag inte tog en bild på min frunsch denna årets första dag. Jag bakade en croissant fylld med västerbottensost. Till det en härlig omelett och färska grönsaker.

Fortsättningsvis kommer jag också att, som tidigare, kommentera allt från klimat- till arbetsmarknadsfrågor. Allt hör ju ihop!!

Sen vill jag bara avsluta med att säga att denna höst och vinter är den friskaste jag kan minnas. Hittills har inte minsta förkylning fått grepp om mig. Jag vill tro att det till största del beror på mitt nya ätande och vad det fått för positiva kringeffekter. 

Så välkommen att hänga med under mitt år!! 

Jordkällare är frihet!

Så där ja! Äntligen tar jag mig hit!! Måste få ge dig sommaren sista rosenbukett eftersom du orkar hänga med mig här. Jag är nog världens sämsta bloggare! Men ibland är det kul!!

Vilket år det varit! Förra hösten satt vi i en husvagn den här tiden. Men sen har det verkligen lossnat! I våras bytte jag jobb. Så jäkla skönt att göra det då och då när man, som jag, lönearbetat i 40 år! Dessutom känns det som att ju äldre jag bli, desto viktigare blir lärandet. Och ett nytt jobb innebär alltid nya saker att förstå och sätta sig in i.

En konsekvens av att jag hoppade av gamla jobbet var att jag inte kunde ta ut så mycket semester. Två veckor blev det, men det var helt OK. Under den tiden hann jag måla en hel del ute och sköta om trädgården.

Ett härligt mål blev också uppfyllt. Jag skaffade äntligen den matkällare jag drömt om. Det blev en sån här från Sandströms Innovation. 

   

Pontus kom med sin grävare och allt var grävt, isolerat, övertäckt och klart samma dag! Och den funkar perfekt!!

Just nu är hyllorna fyllda med sylt, saft, potatis, morötter m.m. I fruktskåpet har jag äpplen som jag hämtat från grannens träd.

Vilken frihet det är att veta att vi har ganska bra med mat även om det skulle bli kris någon vecka. Och nu vet jag dessutom att jag kan odla mycket mer. Allt handlar ju om vart det ska förvaras.

Sedan någon vecka tillbaka har jag gått över till vegetarisk kost. Det känns så bra! Anledningen till att jag tog steget var att likna med en uppenbarelse :-). Jag har ju läst en hel del kinesisk filosofi genom åren, och helt köpt konceptet om livets cirkelrörelse. Att det egentligen är exakt samma löv som kommer åter på trädet varje år o.s.v. 

Så satt jag där i blåbärsskogen och fyllde mina kärl. Plötsligt började jag tänka på att det, i princip, är samma bär jag plockar varje år. Då slog det mig att det är så det är inrättat! Att vi ska äta det som återkommer, och inte döda eller på annat sätt förgöra för att leva. Och efter det har jag inte kunnat äta annat än frukt, bär och grönsaker. 

Min kropp har förändrats en del av kosten. Framför allt tror jag att det beror på att mängden salt minskar radikalt när jag inte längre äter kött. 

Många frågar mig om jag inte är oroad över att få för lite protein. Jag svarar att den stora oron borde ligga i att de flesta får för mycket av detsamma. Dessutom innehåller ju många produkter massor av konstiga ämnen. Jag har valt att inte köpa sojakorvar och andra hel- och halvfabrikat. Jag river blomkål och gör biffar, eller steker pannkakor gjorda av solrosfrön. Goda, matiga soppor med brödkrutonger, pasta med sås av persilja, basilika och spenat, gratänger av olika slag, kroppkakor fyllda med svamp. Ja, inte behöver man då köpa dyra färdiga produkter, även om man som jag är nybörjare!

Sötsuget har också minskat. Men mest på grund av att jag tycker att mitt smaksinne förbättrats och att många godissorter nästan svider på tungan. Men en kopp te av min torkade chokladmynta tillsammans med en chokladboll gjord av dadlar, istället för smör och socker, slinker behagligt ner.

På nåt sätt har omläggningen av kost också lett till att jag är mer sugen på att promenera och vara ute i friska luften. Just nu i alla fall, behöver jag inte motivera mig för att ta promenader eller cykelturer. Det lockar mig. 

Och än en gång blev det ett lååångt inlägg när jag nu väl kom hit :-).

Förhoppningsvis hör jag av mig snart igen!!