Folkbildning och Facebook

Här sitter jag med min härliga frukostdryck och funderar över livets förträfflighet. Drycken består av kefir och honung som jag mixat med frysta blåbär. Det är en härlig övergång från meditationen. Jag blir liksom hel och kommer tillbaka till rumstiden.

För mig har Fb alltid stått för folkbildning. Därför blev jag förvånad när flera vänner började skriva att vi ses väl på Fb. Men nu vet jag ju att det är Facebook som många menar.

Folkbildningen är central för mig! Jag är övertygad om att det är ett sätt att nå en rättvis, långsiktigt hållbar och lycklig värld. Däremot tycker jag inte att alla som utger sig för att bedriva folkbildning gör det.

Folkbildning handlar om att sätta människors individuella och kollektiva utveckling i centrum. Och att samtidigt öppna sinnena för hur våra val påverkar andra. Och givetvis hur rekylerna kan tänkas bli. Människor bär på en inneboende storhet, som inte alla på egen hand kan komma åt. Alltför påverkade av sina bakgrunder backar många, och bestämmer sig för att de inte kan, vill eller räcker till för att förverkliga sina drömmar.

De gamla folkbildarna visste med säkerhet, att det är vi själva som bygger livet och samhället. Och den övertygelsen gjorde stordåd. Med allt bättre materiella förhållanden, tog sedan egoismen över. Olyckliga förhållande, barnmisshandel, drogmissbruk, hemska arbetsliv med stress och existentiell ångest, är några av konsekvenserna.

Idag kan folkbildare arbeta för världens förändring överallt. Arbetsinnehållet blir dock helt beroende av var man befinner sig och vad delmålet är. För det övergripande målet måste vara att vi alla ska leva lyckliga liv tillsamman. Och att alla kommande generationer ska kunna göra detsamma.

Men Facebook då? Ok, jag backar lite igen. Som jag tidigare skrivit tror jag på synkronicitet. Att livet inte är helt slumpmässigt (om inte heller ödesbundet). Det finns en ordning i universum. Det kan vi se i att planeterna rör sig i vissa banor, gräset växer när värmen kommer o.s.v. Allt i naturen har en mening, skulle då våra liv vara helt frånkopplade från det?

Nog kan jag känna att vi alla har en uppgift som väntar på att vi ska upptäcka den. Men för att se vad det kan vara måste vi titta på vad som visar sig. Och nu kommer Facebook in.

I morse hittade jag följande kombination; en filmsnutt med en gammal kollega som brann för att komma tillrätta med HIV/AIDS i Tanzania. Han gjorde ett storartat arbete, och dog på flygplatsen på väg till ett möte där nere.

Ett meddelande från en vän som arbetar med förbättringar i ett annat afrikanskt land. Och en kort presentation av vad som är på gång där.

Naturligtvis fick det min uppmärksamhet. Slumpen är som någon sagt ingen tillfällighet.

Intuitiva hälsningar!

Höstens härligheter

Det är något magiskt med tidiga höstmorgnar. När lägdan är klädd i tunna vita överdrag, och den sista värmen ångar ur tjärnens vatten. Det är stort trolleri, när solen sedan gör dagen så varm att man kan göra vad man vill utomhus.

Idag blev det bilvård. Vi brukar slarva med det, och sedan när kylan kommer får vi stå ut med skitigt åk hela vintern. Men, nu är det gjort.

har också tagit upp härligt gula mandelpotatisar ur landet. De ångkokar just nu som förberedelse till ett gott, nyttigt mos. Några morötter kom också med in. De ska currystuvas.

Idag är det Pontus födelsedag. Så snabbt tiden går. Jag kommer ihåg när jag nyss börjat blogga, och fick hylla honom på nätet. Det känns som nyss, men var två år sedan. Det gäller att ta vara på tiden!

Har verkligen funderat en del över Sverige Demokraternas intåg i finrummen. För något år sedan sändes en dokumentär om nazister i USA. De berättade hur de totalt lagt om taktik. Från att tidigare skränat och skrämts, hade de nu börjat utbilda sig till advokater, psykologer m.m. På det sättet kunde de komma in i samhällets mitt på ett nytt sätt. De uppmanade alla sina medlemmar, och andra likasinnade runt om i världen, att följa utbildningsvägen. De var övertygade att detta var sättet på vilket de skulle bygga den nya världsordningen.

Det här är givetvis en smartare taktik än den föregående. Skärpta agitatorer på nyckelposter kommer att locka väljare.

Läste också en journalist som var nöjd med hur han lyckats med sin intervju av Jimmy Åkesson. Han tog upp att de flesta brukar bli totalt utmanövrerade, men att han tyckte att han klarat sig ganska bra!

Så nog har vi förmodligen nåt helt annat att vänta oss än vad vi trott. Men vad kan vi göra då?

I Ching säger att; man kan inte bekämpa egna fel, eller problem direkt. Om man gör dem tjänsten att slåss mot dem, så kommer de att vinna. En ganska spännande tanke. Boken fortsätter med att säga att; enda sättet att bekämpa det onda, är att energiskt gå in för det goda. Och kanske är det exakt det vi behöver göra. Visa en kraftigt ökad medmänsklighet och kärlek. Vara generösa mot våra medmänniskor och önska alla den största lyckan, framgången och välståndet. För om vi älskar varandra kan inte Sverige Demokraterna hitta någon grogrund att odla och förädla.

All we need is love!

Glad morgon

För ett litet ögonblick sedan kunde jag hälsa den nya dagens sol välkommen. Långsamt men målmedvetet färgade den himlen i blå och rosa nyanser, innan den släppte fram sitt livgivande ljus. Vilket underbart ögonblick att ta vara på.

Morgonen kom med minusgrader och ljuden ute hade förändrats. Björkens gula löv föll till marken med dämpade toner som av frasande sidenkjolar. Ljuden ligger i olika lager nu och är lätta att urskilja.

Fåglarna som precis vaknat hälsade varandra och mig med en lågmäld visa. Och i fjärran hördes klagolåten från en ensam hund.

Under min meditation hörses ett lugnt sprakande från vedspisen, och en lätt matta av monotont råmande från kylskåpet. Världen lever och har vaknat.

Nu sitter jag här i stillheten från rökelsen som ännu har kvar några korta slingor av väldoft. På bordet har jag en rykande varm kopp Yogi té. På den lilla papperslappen jag håller i när jag sakta tar ur de härliga örterna ur påsen står det: "True wealth is the ability to let go of your possessions".

Vi har haft en skön och nära helg. Sommaren är nu avslutat för den här gången, i alla fall i trädgården. Men fortfarande kan vi ta till oss av en värmande sol. I lördags satt vi ute vid brasan och pratade om nästa års sommarplaner. Dammen som ska förses med växter. Kanske ett bastubygge och en brygga nere vid tjärnen.

Dagen avslutades med ett härligt skumbad. Där satt vi länge och lät våra kroppar förföras av värmen och massagen. En flaska vin senare kröp vi, rena och varma, in i varsin stor härlig flanellpyjamas. Trötta och nöjda med dagen smög vi sedan in i drömmen.

Kärlek!

Ett med naturen

Tog med kameran och gick ut i skogen efter en skön morgons meditation. Där fångade den gamla ladan min uppmärksamhet. De obehandlade brädorna stod i värdig harmoni med träden runt om. Kanske kom en gång materialet till bygget från just den skogen. Och nu kommer snart den vackra skruden att ha gjort sitt, och återvända till skogen som gödning. Okonstlat, obehandlat, enkelt och funktionellt.

Där jag stod kom jag att jämföra med oss människor. Också vi accepterade det naturliga och enkla en gång för inte alltför länge sedan. Kvinnor använde henna, albark och kol för att förstärka sin skönhet.

Garner växtfärgades och förvandlades till fantastiska tyger att sy kläder av. Vackra, av naturen fårade, kvinnor och män kan ses på gamla målningar och foton. Många med stolt värdighet.

Hur har vi hamnat där vi är nu? Med plast och olja, botox och silikon, ovärdighet och rädsla? Hur började hela den förvandlingen egentligen? När miste vi vår närhet till det enkla, naturliga livet?

Att samtala kan betyda olika saker. Som till exempel att en gammal lada i skogen ropar på dig och vill ställa några förundrade frågor.

Bygger hösthälsan

Jag kan fortfarande hämta in blommor från rabatten, att sätta på bordet för ursprunglig njutning. Lycka!

Rosor och luktärtor belönar mig fortfarande rikligt för vårens arbete. De nysådda gräsmattorna växer nu i de våta höstnätterna. Därunder ytan väntar också vårlökar på solens återkomst.

Nu har verkligen livsandarna vaknat hos mig. Under sommaren har det varit väldigt mycket arbete här hemma. Men nu kan jag ta vara på varje dag så som den kommer. Det ger också förutsättningar att förbereda kroppen och anden inför de allt kortare dagarna. Har nu hittat ut på en riktigt skön skogsbilväg som ger dryga 9 km promenad. Fantasieggande skog klär sidorna. Klara drillande bäckar leker kurragömma med mig. Ibland får jag visuell kontakt, men ofta hör jag bara det stillsamma bruset där jag går. Träden har nu klätt sig i de allra vackraste kläderna. Som en äkta återspegling av regnbågen brer alltets energi chakrastrålar över jordens yta.

Det känns stimulerande att vara tillbaka till att lägga fokus på att må bra. Vårt hus verkar tycka om att jag sitter stilla i meditation i gryningen. Belöningen är min egen kontakt med nebulosorna, stjärnornas barnkammare, och harmonin som sätter sig i de fysiska väggarna.

Jag hinner också med att handla ekologiska rotsaker som jag, stående vid arbetsbänken med skogen som ögongodis, förvandlar till små tärningar. Det som inte går åt till middagen samlar jag i påsar som får vila i frysen tills dess jag behöver dem. På så sätt förbereder jag mig nog för att börja arbeta snart. Att ta tillvara känns så lyckligt.

En insikt jag fått är hur oerhört utvecklande det är att vara i tystnad flera timmar varje dag. Att hinna titta ordentligt inåt, söka svar på mina livsuppgifter, och ge respons på de behov kroppen tydligt uttrycker. Nog är det problematiskt att hinna med dessa självklara saker om det mesta av veckan består av arbete. Förhoppningsvis kan jag ta med mig den här lärdomen in i arbetslivet när det börjar om.

Solen lyser och jag är tacksam för att få uppleva dagen

Valdag

Så var det då dags att använda sin demokratiska möjlighet. Det känns väldigt bra att leva i ett öppet och tryggt land må jag säga.

Fram till igår har jag känt mig ångestfylld inför uppgiften. Men, nu har jag bestämt mig - jag röstar blankt. Joo, jag vet att det är en röst på......bla, bla. Men, tyvärr finns ingen politik som pekar åt en långsiktigt hållbar riktning. Givetvis är jag helt klar över de fundamentala skillnaderna mellan blocken. Men, all retorik handlar om att vi ska jobba, producera, beskattas och konsumera. Jag tror verkligen inte på den vägen. Inget parti vågar lyfta blicken och tänka nytt! Jag vill verkligen att lille Oskar ska kunna odla jorden och hämta in giftfria grönsaker när han blir stor. Inget i politiken tyder på att de folkvalda ser att vi lever på en väl avgränsad planet, där vi dessutom blir allt fler. Så lösningen på välfärdsproblematiken fortsätter att vara produktion - konsumtion.

Jag vill sträva mot att vår tid blir mer befriad, och att våra krav på prylar blir grymt ute. Att frisk luft, vackra skogar, samvaro med andra och glädje över att bara leva upphöjs och prisas. I det lilla finns hemligheten till den stora, inre hemligheten. Det är jag övertygad om.

Idag ska jag gå en lååång, solig skogspromenad. Tvätten får torka ute i den fria vinden. Till middag bakar jag ett bröd och lagar någon mat från grunden. Ikväll kanske vi lägger något vedträ i spisen och lyssnar på knäppandet från denna förnybara värmekälla. Och någonstans mellan dessa njutningsakter, tar jag mig ner till vallokalen för att lämna min röst.

Lyssna eller ladda ner hela programmet: Vem vågar nämna 6 timmarsdagen? (MP3)

Så kan man också se på livet!