Folkbildning och Facebook

Här sitter jag med min härliga frukostdryck och funderar över livets förträfflighet. Drycken består av kefir och honung som jag mixat med frysta blåbär. Det är en härlig övergång från meditationen. Jag blir liksom hel och kommer tillbaka till rumstiden.

För mig har Fb alltid stått för folkbildning. Därför blev jag förvånad när flera vänner började skriva att vi ses väl på Fb. Men nu vet jag ju att det är Facebook som många menar.

Folkbildningen är central för mig! Jag är övertygad om att det är ett sätt att nå en rättvis, långsiktigt hållbar och lycklig värld. Däremot tycker jag inte att alla som utger sig för att bedriva folkbildning gör det.

Folkbildning handlar om att sätta människors individuella och kollektiva utveckling i centrum. Och att samtidigt öppna sinnena för hur våra val påverkar andra. Och givetvis hur rekylerna kan tänkas bli. Människor bär på en inneboende storhet, som inte alla på egen hand kan komma åt. Alltför påverkade av sina bakgrunder backar många, och bestämmer sig för att de inte kan, vill eller räcker till för att förverkliga sina drömmar.

De gamla folkbildarna visste med säkerhet, att det är vi själva som bygger livet och samhället. Och den övertygelsen gjorde stordåd. Med allt bättre materiella förhållanden, tog sedan egoismen över. Olyckliga förhållande, barnmisshandel, drogmissbruk, hemska arbetsliv med stress och existentiell ångest, är några av konsekvenserna.

Idag kan folkbildare arbeta för världens förändring överallt. Arbetsinnehållet blir dock helt beroende av var man befinner sig och vad delmålet är. För det övergripande målet måste vara att vi alla ska leva lyckliga liv tillsamman. Och att alla kommande generationer ska kunna göra detsamma.

Men Facebook då? Ok, jag backar lite igen. Som jag tidigare skrivit tror jag på synkronicitet. Att livet inte är helt slumpmässigt (om inte heller ödesbundet). Det finns en ordning i universum. Det kan vi se i att planeterna rör sig i vissa banor, gräset växer när värmen kommer o.s.v. Allt i naturen har en mening, skulle då våra liv vara helt frånkopplade från det?

Nog kan jag känna att vi alla har en uppgift som väntar på att vi ska upptäcka den. Men för att se vad det kan vara måste vi titta på vad som visar sig. Och nu kommer Facebook in.

I morse hittade jag följande kombination; en filmsnutt med en gammal kollega som brann för att komma tillrätta med HIV/AIDS i Tanzania. Han gjorde ett storartat arbete, och dog på flygplatsen på väg till ett möte där nere.

Ett meddelande från en vän som arbetar med förbättringar i ett annat afrikanskt land. Och en kort presentation av vad som är på gång där.

Naturligtvis fick det min uppmärksamhet. Slumpen är som någon sagt ingen tillfällighet.

Intuitiva hälsningar!