Första bloggästen!

Här kommer den första gästbloggen. Läs och njut!! Hoppas det är fler som vill vara med.

HÄRLIGA JORDELIV!

När temperaturen sjunker går naturen in i vilan. Vi leds av naturen varesig vi vill eller ej och det underbara är att det vi inte är själv tar naturen hand om och ger oss förbehålls löst, lite som kärleken.

Jag blir då fundersam över hur och när vi ska börja ge tillbaka av det vi får ? I AA har jag lärt mig att jag kan bara behålla det har får genom att ge bort det och jag får hela tiden av de som inte behåller. Är inte detta en fantastisk insikt så säg.

Det finns något större som vill oss alla jordbor väl, som vill visa oss den äkta varan. Och det är en ynnest att vara del av denna insikt och förstå att det verkligen är så och att jag kan lita på det till 100 %. Fråga ett barn hur vi ska göra med de saker som vi inte har svar på. Och då är ingen fråga för stor eller för liten. Barnen är utsända till oss för att vi ska förstå det vi inte vet.

Barnen står i en direkt förbindelse med den kraften som vill alla väl och visar oss vägen. Vem är mer oskuldfull än ett barn ? Inte många. Jesus sade " den som är utan skuld, kastar den första stenen" Följden blev att ingen kastade någon sten. Krama barnen och våga fråga om sånt Du inte vet, krama träden för dom sitter inne med visdom och förmedlar det in i din kropp. Krama varandra länge länge för då lär vi känna varandra in i djupet.

Släpp alla masker och låt dagen ta han om Dig. Det är inte farligt att vara människa. Det är energikrävande att låta bli att leva. Jag har börjat lägga mer och mer tid till mig själv och mitt mående och jag känner att det är där som man säger hemligheten ligger. Och för att vara korrekt, det är ingen hemlighet för hur skulle jag då kunna veta det.

Tacksamhet är ingen självklarhet även om jag tror så.

Stefan

Gästbloggare

Jag vill nu bjuda in dig som gästbloggare här hos mig. Om du vill bidra med dina funderingar om livet så är du välkommen. Mitt enda krav är att det ska finnas en positiv anda i det du skriver.

Maila din text och eventuell bild till mig på livsstigen@gmail.com

Skriv texten som ett word- dokument. Då bli det enkelt för mig att kopiera över till bloggen.

Du väljer själv om du vill sätta ut ditt namn, vara anonym eller skriva under pseudonym.

Använd rubriken gästblogg i mailet.

Hoppas du vill vara med. Det här ska bli superspännande!

Välkommen!!

Mot vinter

Nu sliter verkligen höststormen de bruna löven från träden. Björkarna har gjort sitt för i år, men rönnarna är fortfarande vackra. Så också de små vilda blommorna i gräsmattan. Vissa så kallade ogräs är verkligen underskattade. De sprider sin färgrika glädje från tidig vår till sen höst. Låter oss njuta av den ändlösa växtkraften tills de täcks av det mjuka snötäcket.

Idag har jag gjort en ny kompost. Min varmkompost har varit på plats hela sommaren, men uppläggningsstället för löv, gräsklipp, grenar och växtrester blev klar först idag. Det blev några gamla pallkragar som fick agera avgränsning mellan den blivande mullen och övrig natur. Hoppas maskarna ska trivas och göra ett gott jobb där.

Senaste tiden har jag funderat över den, som jag ser det, förbättrade synen på livet som nu börjar anas. Under senaste veckorna har jag träffat på flera människor som valt att arbeta mindre. Två av mina dagliga kamrater har valt att gå ner i arbetstid. En annan berättade att han och frun pratat om att arbeta mindre. I förra veckan träffade jag på en ung man som tog upp att han valt att arbeta 4 dagar i vecka. Och alla har haft samma orsak till sina val - lusten att leva mer! Överallt möter jag nu människor med denna attityd. Förmodligen kommer det att betraktas som ett politiskt problem inom en snar framtid. För samtidigt som man gör valet att arbeta mindre, väljer man att konsumera mindre.

Hur ska den borgerliga alliansen få oss att förstå att vi lever i ett "utanförskap" om vi inte finns på våra arbetsplatser? Den retorik de nu har stämmer allt sämre med den syn människor utvecklat. Att innanförskap ograverat skulle handla om lönearbete är det allt färre som köper.

Och hur ska vänsterblocket kunna fortsätta sin bidragsvänlighet om allt fler med glädje tar emot dessa? Att få betalt utan att arbeta har förut ansetts fel. Men idag är det en annan agenda och många tar med glädje emot pengar utan att jobba. Vi vill definitivt leva mer.

Är det inte en lockande tanke att vi skulle arbeta mindre? Tänk vad många fler som skulle kunna vara med och dela på de jobb som behöver göras. Och vilken omsvängning det skulle bli i systemen om vi inte konsumerade lika mycket skräp. Vilken chock för marknadsförarna när det mänskliga medvetandet hunnit över gränsen där man inte längre kan luras.

Det är en spännande tid att leva i nu. Jag ser framför mig att det kommer att ske massor av nya otroliga genombrott de närmsta åren. För alla dem som av olika skäl inte fanns med under kärleksåren på 60-talet kommer nu en ny chans. Men denna gång blir det ännu starkare och mer omvälvande. Det är i alla fall åt det hållet det mesta pekar när man, som jag, lyssnar på massor av människor varje vecka.

Börja dagen med ett leende så blir du glad!

Fler som tänker

Idag tänkte jag dela med mig några saker som Albert Einstein har sagt. Fundera på det här:

O Fantasi är viktigare än kunskap

O Det enda verkligt värdefulla är intuitionen

O Den som aldrig gjort ett misstag har aldrig provat

någonting nytt

O Det enda som stör mitt lärande är min utbildning

O Jag vet inte med vilka vapen tredje världskriget kommer att utkämpas med. Men jag vet att

fjärde världskriget kommer att utkämpas med pinnar och stenar

O Vi kan lösa problem genom att använda samma tänkande som vi använde när vi skapad dem

Njut av en härlig kväll. Och den blir bara så härlig som du vill!

Glädjens mitt

Detta är mitt 114:e inlägg. Helt fantastiskt! Om det är något jag hitills uppnått, så är det nog att bredda synen på vad som är hälsa och livskvalitet. Och det var ju liksom meningen.

Som bild i dag väljer jag att låna ett foto på Örnnebulosan. I rymden finns underbara formationer där stjärnor föds. Vi kommer nog inte än på ett långt tag i närheten av förståelse för detta gigantiska. För mig har intresset för rymden vuxit allt starkare. Det är kul att höra att allt fler verkar upptäcka hur fascinerande det är att skåda utåt. Kanske ser man då samtidigt inåt. Någonstans möts känslorna för den yttre skönheten och den inre känslar av storhet. Kanske är detta glädjens mitt.

Med förundran tittar jag ut mot evigheten, som genom den krökta rymden någon gång kommer tillbaka till nuet.

I veckan hade vi en helt oförklarligt klar stjärnhimmel här. Varje del av Vintergatan syntes med absolut tydighet. Där jag stod såg jag, på en kort stund, tre stjärnfall. Jag tänkte att just nu susar vi kanske förbi ett samlig meteoriter.

Då jag läst en del om Plejaderna i sommar, känns det extra spännande att titta på denna stjärnsamlig som också kallas de sju systrarna.

I veckan köpte jag "Stora boken om rymden". Nu kan jag lära mig ännu mer om vad som pågår i vår omgivning. Fast, omgivning är kanske fel ord. Vi är ju också en del av rymden. Allt beror ju på var betraktaren står.

Jag känner mig också i glädjens mitt när jag nu ofta kan träffa Oskar. Barn strålar ju av en inre porlande källa av lycka. Att se honom bara springa omkring och vara exalterad över att vara, lär mig så mycket. Hoppas att vi tillsammas kan ge honom utrymme att fortsätta bygga den kravlösa lyckan. Och att vi kan ta till oss av de lektioner han ger oss.

På jobbet är det också underbart. Vi skrattar och utvecklar, stöttar varandra och bygger framåt. Det känns som om vi har med oss olika kunskaper, som i en kreativ miljö kan ge underbara resultat som bara helar, inte skadar. Vid fikabordet ger vi varandra roliga och lärorika berättelser. Och sällan pratar vi problem, annat än som underlag innan vi går in för lösningen. Om jag ska hitta glädjens mitt på jobbet, så ligger det nog i vad som fokuseras på. Här finns framtidstro, förståelse för att det är här och nu vi bygger, avsaknad av rädsla för att vi kanske måste gå vidare till andra jobb i framtiden, och ett varmt lärande i vardagen.

Jag känner hur vi varje dag blir duktigare på det vi gör tack vare hur vi är.

En ytterligare sak att dela är den frid jag känner över att vi har en så inkännande ledare i USA. Den hållning Obama visat pekar verkligen mot världsfred och en ny framtid i harmoni. Kanske slipper vi i framtiden förorenas av tankar på vad maktgalna tokskallar gör för att tillförskansa sig världherravälde meddels skräck. Jag upplever en ökande tro på att Jorden ska bli en fantastisk plats för alla. Det ger människor som vågar utveckla sin medkänsla. Så länge någon får oss att tro att vi kommer att bli utan om andra också får, finns ingen chans till en enad planet. Men idag finns stort hopp.

Just nu sitter jag i soffan med datorn i knät. Utanför dundrar höststormen och regnet trummar mot rutan. Jag känner doften av en Feng shui-rökelse och känner att jag mår fantastiskt. Kanske klär jag på mig och tar en promenad. Låter regnet piska mig innan jag går in i värmen. Brasan i vedspisen sprakar försynt, och ovanför den kan jag sedan torka mina blöta kläder.

Ge dig tid att känna efter! Och leta de sköna känslorna!!

Höstglädje

Vilken underbart ljuvlig höstdag jag har haft! Jag började dagen med meditation och några inspirerande texter. Det gör mig alltid så glad, lugn och beredd. Solen lyste med sina milda höststrålar och skänkte huset en djup, krämigt mild känsla.

Efter frukost åkte arbetskläderna på. Den sista ordentliga genomvattningen av fruktträd och buskar tog vid. Utemöblerna fick gå in i sitt vinterrum, och endast ett par bänkar fick stanna ute för sköna vilopauser i höstljuset.

Efter att ha kokat en kanna kaffe och brett några smörgåsar gav vi oss iväg på en utflykt till havet. Vi fikade vid strandkanten medan solen smekte våra kinder och den spegelblanka vattenytan. Några änder vippade förstrött i det blå och försvann emellanåt i jakt på mat.

Väl hemma gjorde jag upp en stor eld ute på grillstället. Länge satt jag och förtrollades av eldens lek innan maten åkte på gallret. Det var skönt att kunna äta middagen ute denna sköna dag. Det är fint när man kan använda hösten lika klokt som våren.

Våra rönnar har nu tömts på bär. Det är sidensvansar som varit här i stora flockar och kalasat på härligheterna. Vi kan nu se tranor, svanar och gäss flyga över. Och vi hör deras högljudda trumpetande inne vid skogstjärnen. Där samlar de sig för ännu en entapp på den långa resan.

Svalorna har nu lämnat oss, men sädesärlan vippar fortfarande omkring obrydd om tidens snabba gång.

Just nu håller Pontus på att lasta av våra grejer från traktorvagnen. Nu kommer plogen fram och i veckan kan vi köra upp vårt grönsaksland.

Nu ska jag fortsätta ha en skön söndag. Detsamma önskar jag dig!!

Tv snack

Jag har följt serien Överlevarna som går på tv nu. Den innehåller mycket intressanta vinklingar. Det som upprört är att den sänds just nu när Sverige fruktar svininfluensan. Men det är ju bara en liten fjuttig del av vad som är spännande. Egentligen spelar det ingen roll vad som framställs som anledningen till att stora delar av mänskligheten slås ut. De stora frågorna rör vad som växer fram efter en katastrof. Var går det att leva? I serien inser man snabbt att det inte går att överleva i städerna. Hur ska vi organisera oss när makteliten och lagarna är bortsopade? Vad händer när det ställs på sin spets att de stora förbrytarna finns i just makten, och de med hjärta och känsla för sina medmänniskor kommer från vanliga, "osynliga" familjer eller fängelser?

Om det är något som är värt att resonera om just nu är det, enligt mig, det! Hur ser det ut i världen egentligen? Vilka maktintressen upprätthåller ojämlikhet och fördelningskantringar genom att sprida rädsla?

Det som visas i serien händer ju varje dag i olika delar av vår lilla värld. Människor tvingas leva under sådana förhållanden då några styrande (utsedda av sig själva eller andra) kräver makt och sjuklig uppmärksamhet genom krig.

När som helst kan vi vakna upp och sätta stopp för de maktfullkomliga dårarna. Men vi måste göra det i en anda av humanitet, värme och kärlek. Annars kommer bara nya tyranner att odlas fram genom den (verkar det som) rådande inbyggda lagen om att människan inte klarar att leda tillsammans. Kanske är också detta en myt som stärkts av de som vill kontrollera oss.

Ikväll ser jag de sista delarna av serien. Jag hoppas den ska teckna en lockande bild av en möjlig mänsklig framtid. Det behöver vi!

Världens mitt

När jag steg upp imorse klockan fem, satt sidensvansarna och vilades sig i morgonsolens lätta ljus. Förutom förströdd fågelsång var världen helt tyst. Morgonen är en bra tid att bara vara och ta emot.

Där jag satt kom jag att tänka på något en fantastisk lärarkollega filosoferade kring för något år sedan. På en veckosamling ville hon inspirera eleverna att förstå sin egen storhet. Med sig hade hon en kompass. Med den i handen talade hon om länder och världsdelar utifrån vart de låg i förhållande till oss. Den stora överraskningen kom då hon visade att vart du än befinner dig, är du enligt kompassen i mitten! Mycket tänkvärt!!

Intuitionen fick leda mig vidare denna morgon. Jag gick in och mediterade till trumresor kallade just "till världens mitt". Jag kände hur kraften och styrkan växte i mig, men samtidigt tog jag emot tankar om att det är på tiden att jag stärker min kropp.

Under några veckor nu har jag varit lite skruttig, förkyld och trött. Jag har stärkt mig genom att äta levande föda (frukt och grönsaker), kokat te på rosmarin och sovit massor. Däremot har jag inte använt kroppen tillräckligt.

Efter att jag fått undan strykning och sånt, bytte jag om och tog en promenad till Oskar. Det är fyra kilometer dit, vilket är en lämplig sträcka när man är lite slak. Vi busade en stund och därefter var jag redo att promenera hemåt. Jag njöt av vattnet som porlade i vägrenen, och skogen som doftade grönt i det lätta regnet. Mina gåstavar smattrade taktfast mot underlaget och vaggade mig in i en gående meditation. Så förtjusande!

Nu sitter jag här med en inpackning i håret. Med ett underbart svensk äpple som jag snart ätit upp, och en rejäl mugg med vatten. Än en gång kommer jag ihåg att glädjas åt att jag har det så bra. Min största önskan är att alla hittar sin bästa känsla.

Du lever i världens mitt!

Vilket år!

I september 08 började den förvandlingsprocess jag fortfarande befinner mig i. Och vilket underbart år det varit! Jag blir glad i hela själen när jag tänker på att jag vågade och hur lätt det faktiskt varit.

Stigarna i livet är många och breder ut sig i alla väderstreck. Tanken är nog att vi ska göra val, och prova olika vandringar. Osäkerheten kan verkligen övervinnas ögonblickligen. Det gäller att se vad den nya stigen erbjuder på exakt den plats man befinner sig. Det är bra att sträva mot målet, men det är här och nu som är dagen.

Jag känner att jag nu har lärt mig att förändring är helt igenom positivt. Nu är jag inte rädd för mina egna tankar om nya mål. Jag ger mig tid att fundera på alla tveksamheter som dyker upp i mitt sinne. Som häromdagen då jag kände en tvekan om mitt jobb verkligen är rätt för mig. Jag känner att det får ta den tid som behövs för att fundera på det. Jag trivs på jobbet, men vem vet vad som väntar runt hörnet. Jag tror verkligen att det leder till välmående att våga ifrågasätta allt. När man då väl kommer till övertygelsen, vet man verkligen att det är detta man vill.

Jag hoppas att alla människor hittar sina bästa val. Att rädslorna ska försvinna och lusten att hantera livet öka.

Jag önskar dig underbar förvandling!