Självuppfyllande profetior

Vilken vacker värld vi lever i! Allt mer inser jag att det är svårt att hitta saker som ens är i närheten att ge den lyckokänsla som naturen själv bidrar med bara genom att vara.
Nu bekymras jag givetvis av hur länge moder jord orkar. Idag hörde jag att SLU (Statens Lantbruks Universitet) upptäckt att jorden alltmer utarmas på viktiga mineraler. Halten har sjunkit till en nivå när inte djuren längre får i sig de livsviktiga halterna.

Ett alltför hårdfört snabbodlande suger ut jorden. Det är ju ett av skälen till att vi bör handla ekologiskt. De bönder och odlare som tänker långiktigt, och odlar utan konstgödning eller giftiga bekämpningsmedel, gör en stor insats för vår framtid. Därför bör vi också handla mer av de produkterna. Kanske tittar du i börsen och tycker att det är för dyrt. Men, vi får komma ihåg att de grödor som vuxit långsamt, i god jord, innehåller mycket mer näringsämnen. Det innebär att vi inte behöver äta lika mycket för att nå dagsbehovet.

Kanske har vi glömt att lyssna på kroppen. Det finns de som säger att det är inprogrammerat i kroppen vilken vikt vi ska ha. Men när vi nu använder ätandet i så många andra syften än att stilla hungern, tappar vi kontakten med "det inbyggda vetandet". Många kan idag inte skilja på om de är hungriga eller t.ex. oroliga. De väljer ätandet som botemedel mot båda signalerna. Det här beteendet kan nog leda till att vi glömmer andra sätt att hantera tillvaron. Långa promenader för att stilla oron, lugnt stillasittande vid en eld för att tänka efter eller stimulerande samtal för att glädjas är bra alternativ.

Nu i den pågående bankkrisens spår kan det vara läge att fundera på självuppfyllande profetior. Det kapitalistiska systemet är det som främst lyft fram effekten av detta. Det betyder att om ekonomiska experter uttalar en förväntan om att ekonomin är på nedåtgående, så låter inte effekten vänta på sig. Och givetvis tvärtom. Varför skulle det bara gälla ekonomin? Om vi ständigt får höra att människor blir allt sjukare, fler unga mår dåligt, växthuseffekten kommer att fortskrida m.m. kommer vi kanske att leva upp till det. Jag har tyvärr inte kunnat hitta några studier som berättar hur processen "självuppfyllande profetior" går till. Men jag kan tänka mig att om jag exempelvis får veta att miljön hela tiden försämras, då kapitulerar jag och struntar i hur jag lever. Jag kan ju ändå inte påverka.

Så nu borde vi istället formulera positiva visioner som ger oss den framtid vi vill ha. Nu skulle jag vilja inbjuda dig att helt fritt formulera en positiv framtidsbild här. Skriv i kommentarerna och önska dig den framtid du vill ha! Du kan vara helt anonym om du vill. Inte heller jag kan se vilka som skickar anonyma kommentarer. Så om du vill vara med utan att helt kliva fram med namn så är det helt OK.

Här kommer min profetia:
Allt tyder på att människan blir lyckligare! Medvetenheten om att det enklare livet ger större mening har ökat. Sedan man började leva mer i glädje och generositet har fler på planeten fått tillgång till resurserna. Sedan det materiella konsumerandet försvann som livsstil har människan förändras. Idag ökar vi vår medvetenhet om vad vi vill få ut av vår livstid. När vi nu gör gemensam sak av detta, så ändras också villkoren för att leva.

Lev väl och länge!

Kropp, själ och ande

Just nu läser jag filosofi. Egentligen har jag alltid gjort det. I Ching hittade mig redan på 70-talet. Jag säger hittade mig, för det var precis vad som hände. Jag gick in på Lagergrens bokhandel i Skellefteå för att köpa ett anteckningsblock. Plötsligt drogs jag mot en bok som jag skymtade i en hylla. Direkt jag tog i den visste jag att den skulle bo hos mig. Och den har gett mig mycket glädje genom åren.
Med sitt blomsterspråk resonerar den om livets alla situationer. Den beskriver livet som samma som allt annat i naturen och att man genom att iaktta detta kan förstå när man bör plantera frön (idéer), låta dem växa, skörda, och sedan låta jorden vila.

I nyare litteratur (I Ching räknas stamma från 3000 f.kr.) tar psykologer, analytiker, läkare och forskare upp ett fenomen som inte varit accepterat tidigare. Nämligen anden.

Många i Sverige har idag lämnat belastningen av kristendomens beskrivning av världsalltets och livets ursprung och mening. Allt fler närmar sig istället den österländska livsåskådningen. Jag tolkar det som att det främst är den absoluta inlåsningen som kyrkan gjort kring kristendomen som inte tilltalar längre. Enkelt skulle man kunna beskriva det som att kristendomen är en, som namnet visar, dömande religion. Den innehåller spännande råd om hur man kan se på livet, men hotar också med helvetet om man inte håller sig inom ramarna.
Men i kristendomen finns också begreppet ande, men i en kanske lite annan tolkning än den jag vill beskriva nu.

De österländska livsåskådningarna talar snarare om att göra inre resor. Att förstå att vi är Gud, eller vad man vill kalla kraften. Att allt är en etthet som inte går att dela upp.

För inte så länge sedan tvivlade många forskare på att kroppen påverkade själen och vice versa. Man delade upp människan i små delar för att kunna koncentrera sig på hur man skulle exempelvis bota sjukdomar. Fortfarande är det ett av de vanligaste sättet att driva läkemedelsforskning. Men numera är det vedertaget att människan är en helhet.
Anden däremot har jag först på senare år mött i litteratur skriven av vetenskapsmän. Jag mötte alldeles nyss en ganska enkel förklaring på hur det kan förhålla sig.

Tänk dig att medvetandet är upplevelsen här och nu. En direkt och omedelbar kontakt i mötet med världen. Det undermedvetna är det som kommer upp med oro, ångest och som gör oss rädda att prova nytt. En sorts ganska hård utvärderare. Det supermedvetna skulle då vara anden. Det är där man hittar den direkta kontakten med "källan". I meditation, flow, intuition eller glädje hittar man sin egen uppkoppling mot alltet. Det flyter på, alla handlingar går lätt och besluten är självklara - liksom redan bestämda.

Kanske tycker du att det här verkar flummigt. Därför vill jag avsluta med att ta dig ännu mer på sängen.

Vet du om att forskare runt hela världen idag söker svar på en fråga som man inte ens skulle vågat formulera inom vetenskapsvärlden för några åt sedan. Frågan lyder; Var finns egentligen medvetandet? Finns det i hjärnan, eller är hjärnan bara mottagare?!!!!
Det är skönt att tänka!

Till Pontus

Idag fyller du 30 år! Jag kan knappt fatta det! Jag är så stolt över att vara din mamma. Du är självständig, modig, generös, kärleksfull och fantastiskt smart.

Du väljer dina egna vägar och det vill jag applådera. Du försöker inte kopiera våra liv och bli en yngre modell av oss. Istället fattar du dina egna beslut och väljer fritt dina inriktningar. Du går framåt och avgör, genom fasta beslut, vilken som är din livsväg. Jag vet att du klokt har tagit med dig det du tycker är intressant i våra sätt att leva, men förvandlat det till ditt eget.

Jag är glad över att ha fått bidra med olika delar i din utveckling. Det som kanske ger oss en speciell tankerelation är att vi har hittat samma livsåskådning. Vi har en gemensam bild av hur man bör leva för att kunna komma i samklang med världsalltet. Ju äldre du blir desto närmare en gemensam förståelse kommer vi. Jag vet att, du liksom jag, har en övertygelse om att det oftast finns en högre mening med det som sker. Att om man accepterar det, som vid första anblick, kan se ut som negativa händelser, och sedan med glädje och förväntan ser fram emot hur livet ska förändras, då kommer också så småningom resultatet. Det gäller bara att inse att det är svårt att se meningen när man står mitt i händelsen. Men i efterhand blir det tydligt. Jag vet att vi båda har denna förmåga att låta livet leda oss. Det ska vi fortsätta ta vara på och utveckla. Jag har en del spännande böcker till dig nu, som kan fortsätta öppna förmågan.

Jag vet också att vi har samma humor. Så många gånger som jag saknat dig när jag behövt skratta länge tillsammans med någon. Minns du den där gången när jag jobbade med en grupp från Samhall? På kvällen var du och snackade med dem. Exploderande av skratt berättade du sen att en man hade sagt att han kände en som skulle skjuta sig. Han satte pistolen i munnen och tryckte av. Men det som hände var att kulan ramlade ner i lungorna och han dog av blyförgiftning. Jag tror vi skrattade i två dagar. Förmodligen är det vår förmåga att skapa bilder av de situationer människor beskriver, som gör att det så lätt blir vansinnigt roligt.

Nu är du en vuxen man som jobbar i skogen, renoverar huset spelar gitarr och kör Harley. Och inte minst så har du nu fått en egen liten son. Ditt liv är harmonisk, okomplicerat men ända fullt av innehåll och spännande drömmar. Jag vet att du kan utveckla ditt liv och komma precis dit du önskar. Ditt lugn och din övertygelse om att livet är skönt och spännande leder framåt. Behåll och se dina drömmar och de kommer att uppenbara sig!

Idag firar du din födelsedag i lugn och ro med familjen. Det känns konstigt att vi inte kan träffas förrän nästa helg, men även där känner jag igen mig. Du tycker bara att det är trevligt att dra ut på positiva saker. Som vi brukar fira jul. Vi brukar sprida allt på flera omgångar för att kunna njuta längre.

Nu ska jag tända en rökelse och lyssna på Neil Young. Det får bilda bakgrund till min tillbakablick på på vårt gemensamma liv hittills. Jag älskar dig Pontus och jag kan inte tänka mig en son som skulle ge mer meningsfullhet tillbaka än vad du gör. Vi är mer mor och son än de flesta, fast vårt förhållande ligger på ett djupare, tankemässigt sammanlänkat plan.

Njut av din födelsedag och att du har så mycket spännande liv kvar!

Bankkrisen ger hopp!

Nu hör vi om den bankkris som drabbat USA. Många spekulerar också i hur hårt det här kan drabba Sverige.
Jag ser det som förebud om någonting nytt. De flesta med någorlunda sunt förnuft har väl ändå tyckt att det system som varit verkat underligt.
Företag värderas efter hur nära den väntade vinsten de kommer. Om de poneras ha en vinst på 300 miljarder och bara kommer upp i 200 miljarder, så rasar aktien! Det räknas som en förlust!?
Hur länge kan denna vansinnighet fortsätta?
Dessutom gör man sig idag de största förmögenheterna på att köpa och sälja papper, som ska föreställa pengar. Ekonomin trissas i nån sorts sofistikerad "leka affär" rörelse.

Vi andra, som arbetar (inte jag då just nu :)), ska köpa och slänga så mycket som möjligt för att hålla företagen igång. Om vi inte köper försvinner jobben lyder mantrat. Och detta sväljer de flesta med hull och hår. Sedan ligger man sömnlös över sin egen och barnens framtid.

Det verkar vara hur lätt om helst att bli rik om man ansluter sig till en oetisk "köp dig lycklig" filosofi. Ta exempelvis den nu 18-åriga bloggaren Blondinbella. Hennes budskap till andra unga, framför allt tjejer är, blek tänderna, solduscha, ansiktbehandla, träna allt som går, köp nya kläder och skor varje dag. Man undrar vad hon ska ta sig till när hon får de första rynkorna, eller andra förändringar som alla vuxna kommer till.
Hennes köp-dig-lycklig blogg värderas till 5 miljoner. Hon skriver själv att hon är glad att ha 200 000 läsare per vecka, "för jag gör ju opinion"! Men vad är det för opinion hon skapar?

En tjej jag kände när jag var i 20-års åldern hade ett riktigt bra utgångsläge. Hon var stenrik på ärvda pengar och hon gjorde vad hon ville. Hon reste runt hela världen, var på alla stora fester i olika världsdelar. Hon köpte allt hon ville ha och levde livet. Hon var snygg och eftertraktad av alla killar.

När hon fyllde 25 försökte hon ta sitt liv. När vi träffades en gång berättade hon att livet nu var helt meningslöst. Hon ville verkligen inte leva längre. Hon sa att "jag har byggt upp allt kring mitt utseende och min frihet. Nu känner jag att jag aldrig kommer att se ut som 20 år igen. Vad har jag då kvar? Jag har rest överallt och det lockar mig inte längre. Livet är inget roligt. Jag har inga mål, inget att försöka uppnå. Du ska veta att nu önskar jag att jag hade fått kämpa för att uppnå olika saker. Då hade jag kanske inte satsat så mycket på att bara vara snyggast. Och då kanske livslusten hade räckt hela livet."

Så jag vill nog säga att jag ser med spänning fram emot att de gamla systemen bryter ihop. Då kanske vi kan sätta livskvalitet i centrum och bygga vettiga, rättvisa, långsiktiga strukturer.

Och i väntan på det får vi väl ta oss samman och rädda Blondinbella och alla de offer hon "gör opinion" för.

Att tända några ljus, kolla på månen, äta nåt gott och ge varandra energi kostar inte mycket pengar!

Kost och intuition

Nu översköljs vi med nya rön om kosten. Vi bör inte äta så mycket mejeri-produkter för då blir vi feta. Sötningsmedel gör oss också feta. Tidningarna fylls med varningar.

Många jublar också. Nämligen de som kan sälja produkter som gör att du kan fortsätta leva som tidigare, bara du tillsätter ett piller, en dryck eller en speciell kaka.

På bilden ser du en middag bestående av nyrökt lax, färskpotatis och nyss upptagna grönsaker som skurits i bitar. Måltiden var njutbar, men det var också vägen dit. Odlingen av grönsakerna, tillvaratagandet av råvarorna och själva tillagningen. Allt i ett gemensamt paket som jag kallar måltid.

Den inre känsla jag har för matlagning, kommer från mina förfäder. Att tillvarata och inte förstöra råvaror. Att känna glädje och tillfredsställelse med att behärska kokkonsten är en djupt liggande lust.

Vi har nog alla med oss mängder av intuitiva känslor för vad som ger livet mening. Dessvärre släpper vi inte fram intuitionen. den stängs inne bakom alla rationella förklaringar om varför vi gör på vissa sätt. Det skulle kunna vara att jag handlar halvfabrikat för jag inte hinner laga mat. Eller behöver något sött, för annars blir jag så trött. Eller varför ska jag slösa tid på att baka när det finns färdigt att köpa.

Det här sättet att förvränga den inre intuitionen för vad som är bra för både kropp och själ leder till sjukdomar, övervikt och kroppar utan ork.

Tid tas från promenader och lek för att samlas på hög och sedan användas framför tv:n eller på gymmet.

När våra jordbrukande förfäder arbetade hade de alltid utvärderingscykler. Om de satte ett sädesslag på en åker som sedan visade sig ge dålig skörd, så valde de givetvis inte att upprepa samma förfarande året efter. De kunde se resultatet av sin egen möda, och ändrade därför det som inte blev så bra.

Många av oss har tappat bort den kunskapet. Även om våra liv tes sig fulla av stress, trötthet och sjukdom, tenderar vi att fortsätta upprepa våra beteenden. Och naturligt återskapas samma resultat.

Men för att kunna utvärdera sina mödor krävs att man har överblick över sina val. En förändring till exempelvis ett nytt sätt att se på mat och måltiden, ger kringeffekter som vi knappast förstår om vi inte ställer in oss på att bli medvetna om det.

I dagens samhälle kan jag möta människor som ganska radikalt ändrat på saker utan att se resultatet. De har inte brytts sig om att lägga märke till vad som hänt innan någon utomstående påpekar det. Tänka vad många som ska ha påbörjat förändringar, men gått tillbaka till det gamla för att de inte lagt sig vinn om att titta på resultatet. Kanske är det som med den kokta grodan.

Om man lägger en groda i en gryta med kokande vatten försöker den genast hoppa ur.

Om man istället lägger den i rumstempererat vatten och efterhand höjer temperaturen händer något intressant. Vid 20-30 grader reagerar inte grodan nämnvärt. Den verkar snarare tycka att det är behagligt.

Eftersom värmen ökar blir grodan allt dåsigare och kan till slut inte ta sig upp ur grytan.

Trots att det inte finns några fysiska hinder kommer den att ligga kvar i grytan och kokas.

Hur kan nu detta komma sig? Jo, grodans förmåga att upptäcka faror bygger på att de är plötsliga och inte kommer som långsamma förändringar i omgivningen.

Kanske är det på samma sätt med oss. Vi dåsar till medan våra vanor förändras från att dricka vatten och äta bra mat utan en massa tillsatser, till att stoppa i oss godis, läsk, hel-och halvfabrikat. Nomaden i oss somnar medan vi åker bil, ser tv och sitter framför datorn.

Om du aktiverar mer av dina urgener kommer du att finna tillfredställelse i andra, mer naturnära saker. Som att odla, promenera, sitta vid elden, laga mat och älska.

Än är inte det kokta fläsket stekt här i alla fall!!

Starta företag och hälsa

Igår hann jag inte blogga. Det var så fint väder att jag tillbringade hela dagen utomhus. På kvällen hade jag anmält mig till en träff om nyföretagande. Som ni har förstått är jag lite inne på att skapa en egen firma.

Det var en trevlig och givande träff. Vi var bara två anmälda, vilket gjorde att vi kunde ställa alla våra frågor.
När vi presenterade oss visade det sig att den andra deltagaren, en yngre tjej, också jobbat inom landstinget, men sagt upp sig p.g.a. otrivsel. Konsulten, som höll i kvällen, berättade att hon också, liksom jag, sagt upp sig från sitt fasta jobb då det kom in en chef som inte visste någonting om verksamheten. Hon klarade inte att finnas med i en organisation som hon var säker på skulle gå under genom ett ansvarslöst och inkompetent ledarskap.

Det här tyckte jag var tankeväckande. Sedan jag slutat mitt arbete och börjat prata med folk om det, har det visat sig att många fler än jag kunnat ana, har lämnat sina jobb för att det inte har varit värt det längre. Ofta är det driftiga och energiska personer som inte är beredda att offra sin kraft i en utarmad jord. Det här verkar vara en ny trend. Kanske har det ett samband med att det alltmer verkar gå mot att, åtminstone offentliga förvaltningar, inte förstått att cheferna som anställs måste besitta både kompetens och lämpliga personliga egenskaper. Konsulten hävdade att delar av problemen låg i att olämpliga chefer får utmärkta referenser för att alerta arbetsplatserna ska bli av med dem så snart de kan. På dessa meriter kan de sedan fortsätta försöka förstöra nya arbetsplatser.

Jag tycker att det är hoppfullt att fler lämnar sina jobb när de otrivs. Vi vet ju att exempelvis Danmark har en mycket rörligare arbetsmarknad än Sverige. Människor stannar sällan hela sin livstid på de danska jobben. Det gör att fler jobb blir tillgängliga och då ökar tendensen att byta inriktning flera gånger under livet.
Det skulle vara bra om vi kom dit i Sverige också. Idag känner många sin tvingade att stanna på dåliga jobb, eftersom det är så få platser lediga.

Jag tycker att det här en en politisk fråga. Många politiker och fackliga, även på arbetsplatsnivåer, driver en argumentationspolitik. De tycker en massa saker, men agerar inte för förändring. Att börja med att själv ta ansvar leder ju så småningom till samhällsförändring. Det är ju nämligen vi tillsammans som är samhället. Enbart våra egna ageranden skapar vår personliga framtid. Och när vi agerar tillsammans skapar vi större förvandlingar.

Under den process jag gått igenom för att stå där jag gör idag, har jag varit med om t.ex. fackliga ageranden som man nästan inte kan tro är sanna.
Ta den fackliga representanten som uppmanade oss att agera då arbetsmiljön var urusel. Gemensamt agerande ledde till att vi, genom facket, skulle kräva omvälvande förändringar. Vid träfftillfället bestämde sig dock vår företrädare för att agera på egen hand. Hon framförde helt enkelt inte vår överenskommelse. Där satt vi, och höll vår del av avtalet, nämligen att låta representanten föra vår talan. När hon under sittande möte istället drev sin nyss påkomna linje om att inte protestera, förlorade vi alla möjligheter att komma vidare. Mötet var plötsligt över och hela vår plan var överkörd att en kvinna som fått infallet att strunta i sina medlemmar.

Ickehandlingen, att hålla tyst, låg helt i linje med vår chefs syn på medarbetarskap. Vårt fackliga ombud steg ganska snabbt av sitt uppdrag i facket och sitter nu i ledningsgruppen!
Och chefen kunde fortsätta med sin politik, bl.a. att hota med att de som var kritiska skulle bli varnade.

Med det här vill jag uppmana dig att ta ansvar för dig själv och andra. Det mesta i en sådan förändring ligger i att agera. Det räcker liksom inte med att reagera.

Idag ska jag fortsätta fundera på min företagsidé. Och njuta av hösten förstås. Solen gör våra aspar till äkta guldträd.
Jag ler så länge jag lever!

Mannen som fiskade

Sommaren har återvänt för en sista dans. Det känns behövligt och vänligt. Idag har jag, trots det vackra ute, tillbringat många timmar vid datorn. Min hemsida håller på att ta form. Det är inte helt enkelt att förstå hur man ska göra när allt är nytt. Men desto roligare att i hjärnan göra nya kopplingar.
Hjärnforskning visar att nya tankar utökar hjärnans kapacitet. Kanske kommer jag att kunna tänka många nya tankar efter alla förändringar som nu sker i mitt liv.

Jag måste erkänna att bloggandet inte är fullt lika inspirerande nu när tangentbordet redan är så uppvärmt efter dagens slit. Men så kom jag på en historia som en arbetskamrat berättade för mig.

Det kom en turist till en liten fiskehamn. Ute i en liten båt ser hon en man som sitter tillbakalutad och håller i ett metspö. Hon börjar samtala med mannen och får veta att han har fiske som yrke.
"Är fisket dåligt nu då?" frågar hon. "Nej, tvärtom", svarar mannen. "Imorse fick jag en riktigt bra fångst". "Fisken går till nu, så det är en mycket bra tid att fiska".
Kvinnan blir lite förundrad och frågar; "men om fisket är bra, varför passar du inte på att fiska mer då? Du kunde ju fiska dubbla skift varje dag, och så småningom har du fått ihop en rejäl vinst!"
Mannen möter hennes blick och undrar försynt, "och vad skulle jag göra sen då?"
Kvinnan kommer på sig med att svara, "ja sen kunde du ju ta det lugnt och meta lite för avkopplingens och nöjets skull."
"Men det är ju det jag gör nu", svarar mannen.

Ska vi samla prylar, eller känslor?