Nu är det verkligen tomt i huset. Efter att familjen åkt hem känns det alltid så öde och trist.
Det är tråkigt och jobbigt att ha så långt till sin familj. Men sen är det en fördel att när de kommer är vi hela tiden tillsammans. De flyttar in ett tag och man får uppleva att bo i en stor närhet under några dagar. Det är verkligen hur underbart som helst.
Däremot är ju en helg väldigt kort tid. Eftersom vi träffar nya Oskar så sällan, så behöver man ju nästan helgen innan man förstår riktigt hur han är och hur han vill ha det. Men han är verkligen en helt unik och strålande person. När man är med honom har man minst sagt mycket att lära. Tänk hur helt avskalade små barns känsloliv är. Om de blir ledsna så finns en konkret förklaring. De är hungriga, har ont någonstans, behöver sova eller få en ny blöja. Det är inte sura, irriterade över att någon sagt eller gjort nåt, bittra eller dömande.
Vi borde mycket mer ha de små barnen som förebild för utvecklingen av vår karaktär. Se dem ordentligt och lär! Om inget konkret fel finns så är de strålande glada, ler och pratar och tycker om alla människor.
Efter såna här helger blir jag ännu mer övertygad om att vi måste kämpa för en bra miljö. Här kommer nya människor till världen med ett helt liv framför sig. Samtidigt missförhåller vi oss mot den natur som är lika mycket deras som våran.
Jag har under några dagar förra veckan sett hur en granne eldat allehanda skrot i stora brasor. Röken har legat tät över sjön och lägdorna. Djuren har betat i insvepta i blårosa rök.
Tyvärr har jag lite svårt för att ringa och anmäla till myndigheter. Det känns lite kymigt. Men nu känner jag att jag måste skärpa till mig. Det finns så bra möjligheter att ta hand om gammalt skräp i dag, så man ska inte behöva sprida gift över vatten och odlingsmark.
Jag vet inte varför jag har så svårt att göra anmälningar. Det måste vara nån djupt rotad känsla av outgrundlig solidaritet med mina medmänniskor. Men när vi nu komposterar, återvinner, köper miljövänliga produkter etc., så kan jag inte tillåta att någon tar ut mer miljökonsekvenser på några dagar än vad jag kan spara in på hela året.
Den absolut största insatsen vi kan göra för våra barns framtid är ju att i allt tänka på miljön. Det är inte ens en tjänst till dem utan snarare en handling som får oss att tygla vår egoism.
Idag har jag fortfarande sköna familjekänslor kvar att njuta av!
1 kommentar:
Det är ett alltid lika härligt samtalsämne det där med barnen. Jag känner tydligt mitt eget barn inom mig och kan förstå att för att platsa i den samhälls illutionen som vi lever i måste vi släppa barnet och bli så kallade vuxna . Och har vi lekt färdigt när det är tid att börja skolan ? Eller är det för att vi föds med en skuld till staten med ca 80.000 kr och måste snabbt in i systemet för att vara en flitig medborgare ? Skuldfria blir vi på detta sätt aldrig för vi ger det till våra barn och det är början till den miljö förstöring som vi redan är en del av. Märkliga ting det här med moralen inför naturen och att trycka på startknappen till sedelpressarna , att köpa sig en utsläppsrätt . Fråga din granne om han inte har förverkat sin utsläppsrätt ? Men nu njuter vi av dagen , för det är det som är livet .
Skicka en kommentar