Glädjens mitt

Detta är mitt 114:e inlägg. Helt fantastiskt! Om det är något jag hitills uppnått, så är det nog att bredda synen på vad som är hälsa och livskvalitet. Och det var ju liksom meningen.

Som bild i dag väljer jag att låna ett foto på Örnnebulosan. I rymden finns underbara formationer där stjärnor föds. Vi kommer nog inte än på ett långt tag i närheten av förståelse för detta gigantiska. För mig har intresset för rymden vuxit allt starkare. Det är kul att höra att allt fler verkar upptäcka hur fascinerande det är att skåda utåt. Kanske ser man då samtidigt inåt. Någonstans möts känslorna för den yttre skönheten och den inre känslar av storhet. Kanske är detta glädjens mitt.

Med förundran tittar jag ut mot evigheten, som genom den krökta rymden någon gång kommer tillbaka till nuet.

I veckan hade vi en helt oförklarligt klar stjärnhimmel här. Varje del av Vintergatan syntes med absolut tydighet. Där jag stod såg jag, på en kort stund, tre stjärnfall. Jag tänkte att just nu susar vi kanske förbi ett samlig meteoriter.

Då jag läst en del om Plejaderna i sommar, känns det extra spännande att titta på denna stjärnsamlig som också kallas de sju systrarna.

I veckan köpte jag "Stora boken om rymden". Nu kan jag lära mig ännu mer om vad som pågår i vår omgivning. Fast, omgivning är kanske fel ord. Vi är ju också en del av rymden. Allt beror ju på var betraktaren står.

Jag känner mig också i glädjens mitt när jag nu ofta kan träffa Oskar. Barn strålar ju av en inre porlande källa av lycka. Att se honom bara springa omkring och vara exalterad över att vara, lär mig så mycket. Hoppas att vi tillsammas kan ge honom utrymme att fortsätta bygga den kravlösa lyckan. Och att vi kan ta till oss av de lektioner han ger oss.

På jobbet är det också underbart. Vi skrattar och utvecklar, stöttar varandra och bygger framåt. Det känns som om vi har med oss olika kunskaper, som i en kreativ miljö kan ge underbara resultat som bara helar, inte skadar. Vid fikabordet ger vi varandra roliga och lärorika berättelser. Och sällan pratar vi problem, annat än som underlag innan vi går in för lösningen. Om jag ska hitta glädjens mitt på jobbet, så ligger det nog i vad som fokuseras på. Här finns framtidstro, förståelse för att det är här och nu vi bygger, avsaknad av rädsla för att vi kanske måste gå vidare till andra jobb i framtiden, och ett varmt lärande i vardagen.

Jag känner hur vi varje dag blir duktigare på det vi gör tack vare hur vi är.

En ytterligare sak att dela är den frid jag känner över att vi har en så inkännande ledare i USA. Den hållning Obama visat pekar verkligen mot världsfred och en ny framtid i harmoni. Kanske slipper vi i framtiden förorenas av tankar på vad maktgalna tokskallar gör för att tillförskansa sig världherravälde meddels skräck. Jag upplever en ökande tro på att Jorden ska bli en fantastisk plats för alla. Det ger människor som vågar utveckla sin medkänsla. Så länge någon får oss att tro att vi kommer att bli utan om andra också får, finns ingen chans till en enad planet. Men idag finns stort hopp.

Just nu sitter jag i soffan med datorn i knät. Utanför dundrar höststormen och regnet trummar mot rutan. Jag känner doften av en Feng shui-rökelse och känner att jag mår fantastiskt. Kanske klär jag på mig och tar en promenad. Låter regnet piska mig innan jag går in i värmen. Brasan i vedspisen sprakar försynt, och ovanför den kan jag sedan torka mina blöta kläder.

Ge dig tid att känna efter! Och leta de sköna känslorna!!