Svartvitt och rött

Undrar just om det är olika hur lycka och olycka kommer till oss. Eller om det är en fråga om varseblivning? Allt går förmodligen att uppfatta från båda hållen.
Kan det vara så att vi till vissa delar skapar vår framtid genom att styras av det förgångna?
Om man tolkar sin livssituation som otursförföljd kanske man träffar olika val utifrån det perspektivet. Det är väl sedan högst troligt att valen leder till tänka mål.

Jag kan inte sluta förundras över människor som verkligen helhjärtat och på heltid skapar sig som offer. Vad kan de tänkas vinna på det? Naturligtvis är det tråkigt om det skulle vara så att deras enda påfyllning kommer från att andra tycker synd om och beklagar dem. Och vilket slöseri med livet!

När jag gått min långpromenad runt sjön tidigt på morgonen, har jag roat mig med att se hur långt gryningen måste komma innan min röda jacka blir röd. Utan ljus är ju världen svartvit. Det räcker inte att dagen gryr en aning för att färgen ska skapas. Det måste faktiskt bli ganska ljust innan undret sker.
Kan det vara så att om man släpper in för lite ljus i sin tillvaro, så kommer aldrig färgerna att synas? Då måste man nog medvetet och systematiskt ändra sina tankar. Det klarar alla om de vill.

Eftersom jag känner mig lycklig skulle jag gärna vilja sprida den översvallande känslan till alla. Det är ett fantastiskt tillstånd att vandra i lycka och tillfredsställelse.
Varje människa har möjligheten att styra stegen i nuet, med sikte mot framtiden. Det jag gör idag kommer att visa sig imorgon.

Byt medvetet ut en negativ tanke till en positiv. Då vet du hur man gör sen!

Till baktiden

Häromdagen fick jag ett julkort från en barndomskamrat jag inte tala med på 20 år. Osshh vad det förde mig tillbaka i tiden! Egentligen var vi inte tajta kamrater, men vi kände varandra mycket väl. Vi bodde grannar under hela uppväxten och jag var bästis med hennes storasyster som gick i samma klass som jag. Vi höll ihop och testade alla ungdomsgrejer tillsammans.
När vi var 15 år dog hon i en husbrand.

Julkortet fick mig att fundera på min bakgrund. Igår ringde hon till mig och vi bytte erfarenheter.

Det har gått bra för min vän. Hon jobbar åt socialtjänsten med både barn och vuxna. Hennes liv, liksom mitt, har ägnats åt arbete med människor.
Vårt samtal kom att röra vår uppväxt. Våra utgångslägen skulle minst sagt betraktas som svåra. Familjer med missbruk och konstiga sociala stigar, samt ständig närvaro av döden gav oss en sorts egen inre styrka som hjälpt oss genom livet.
Vi konstaterade bägge att det som kan tyckas svårt när man är yngre, verkligen kan ge en stark inre stomme senare i livet.

En gemensam nämnare för mig och de flesta av mina kamrater som var i samma situation var och är att vi aldrig betraktat oss som offer. Vi har varit stolta över att klara oss så bra trots de förväntningar som fanns på oss från samhället.

När vi kom att tala om vår nutid berättade jag att jag sagt upp mig från jobbet. Snabbt svarade hon då att "det gjorde jag med för något år sedan. Jag kom ihop mig med chefen. Ingen ska försöka trycka ner mig! Livet är för värdefullt. Jag ser inte problem, bara möjligheter!"
Om jag hunnit hade det varit jag som uttalat exakt de orden. Mycket intressant att filosofera över vad det är som gjort oss så starka och självständiga.

Igår kväll kom jag att fundera på att min vän och jag valt att känna kärlek. Kärlek till livet, naturen, människor, framtiden m.m. Det slog mig då att motsatsen till kärlek är verkligen inte hat, som man skulle kunna tro, utan rädsla. Många lever inte sina liv fullt ut för de är så rädda. För att byta jobb, lämna dåliga förhållanden, gå i skogen, framtiden you name it.

Om vi väljer att alltid titta på sådant som ger rädsla kommer vi att vara rädda. Det enkla vi kan göra är precis det min kamrat sa, och som jag också brukar säga; i alla problem kan man fundera över möjligheterna. Det finns inga situationer som inte kan leda till en positiv förändring.

Att dofta på en hyacint kan föra dig till himlen - om du tillåter det.

Arbetsfilosofi

Så känner jag att det är dags att fundera lite över meningen med arbete igen. Kanske inte helt oväntat då jag nu fått jobb.
Jag hävdar bestämt att den tiden är förbi då man nöjde sig med att arbeta för brödfödan. Nu vill vi ha mening och framåtsyftning också. Väldigt mycket av våra liv spenderas på arbetsplatsen. Efterhand som vi blir vaknare för att leva meningsfulla liv, desto större blir kraven på hur vi ser på medarbetarskapet.
Idag bekräftar en undersökning att speciellt unga kvinnor och människor med utländsk bakgrund ställer ökade krav på meningsfullhet i arbetslivet. Jag är helt övertygad om att det gäller många fler. Under några år har jag hävdat att dåliga arbetsgivare efterhand kommer att få allt svårare att få kompetent och drivande personal.

När jag träffade min nya chef kände jag direkt att han satsar ordentligt på sitt företag, och att han gör det genom sina medarbetare. Han berättade om företagets grundstrukturer, som alla måste bära, och de etiska reglerna som gäller. Som exempel kan jag nämna att vi inte får umgås privat med dem vi ska coacha. Faktiskt inte ens gå ut och äta lunch tillsammans. Det gör det lättare för personalen att förhålla sig professionellt enligt honom. Jag känner att det ligger väldigt mycket i det.
Vi ska ju resa runt en del och därför får vi inte köra för fort. Den enkla förklaringen var att vi inte får bryta mot lagen i arbetet. Men också att han helt enkelt inte har någon nytta av personal som inte kan göra sitt jobb fullt ut.

Men han tog också upp möjligheterna. Han höll det viktigt att det finns stora karriärmöjligheter i företaget. När man lärt sig grunden i jobbet är allt möjligt. Han förklarade det med att om man driver ett vinstgivande företag tar man givetvis tillvara de styrkor som medarbetarna har. Inget kan vara bättre för honom än riktigt duktiga och förbättringsintresserade medarbetare.

När jag åkte därifrån kände jag verkligen att här var filosofin helt annorlunda än inom landstinget. Jag kommer från en organisation som satt chefen i första rummet, trots att han varken haft intresse eller lust för jobbet. Jag har väldigt svårt att tro att privata förtagare skulle tillåta att chefen jobbade hemma halva tiden trots att han inte ens förstått vad verksamheten ska göra. Inom det privata näringslivet har man inte råd med detta. Det får en ju att förstå hur mycket skattepengar som faktiskt försvinner inom stat, kommuner och landsting, p.g.a. att man inte behöver "dra in" pengarna. Bidrag i alla ära, men inte ger det effektiva och kreativa företag.

Det känns verkligen fräscht att möta en ny syn på arbete. Jag kan tänka mig att om inte en snar förbättring vidtas på min gamla arbetsplats så kommer långtidsfrånvaron att öka efterhand. Man kommer också att få ut allt mindre effekt per kapita. D.v.s. allt fler kommer att göra det de ska men inte ett jota mer. De kreativa och drivande slutar. Utvecklingstankarna kommer inte längre att presenteras och ännu mindre drivas. Det som kommer ut av detta är ryktet om en B-arbetsplats. Utifrån det får man givetvis arbetskraft som gärna vill ingå i de systemet. Därmed är framtidsutsikterna förbi.
Det är den faktiska vägen som visas i organisationsanalyser.

Efter att ha varit arbetslös i några månader kan jag trösta er alla med att det finns jobb! Om jag inte varit så nöjd med att vara hemma ett tag, så hade jag haft jobb för länge sedan. Arbetsmarknaden är inte alls så dyster som den utmålas. Varje vecka har jag hittat ett 15-tal jobb som skulle passa mig och min kompetens. Jag lovar dig att den som lägger ner, låt oss säga, fyra timmar per dag på att söka jobb, den kommer snart att ha ett.

Livet först!

Julklappstips

Nu är väl köphysterin total skulle jag tro. Vi vill så väl till jul, men det blir lätt onödigt dyrt och slösaktigt. Idag vill inte ens unga människor, som nyss flyttat hemifrån, ha en massa konstiga prylar. Istället för att stötta slit- och slängmentaliteten kan vi ju tänka igenom våra inköp.
Här kommer därför några tips från mig.

Till de små barnen: kläder förstås efter att ha talat med föräldrarna om vilka behov som finns. En mysig bok är heller aldrig fel. Kanske något till deras rum som gardiner, en snygg filt eller matta.

Mellanbarnen: här rekommenderar jag en upplevelsejulklapp som räcker hela året. T.ex. ett löfte om att följas åt till badhuset varje lördag under vintern. Några riktigt härliga timmar varje helg åtföljt av gott fika.

Ungdomarna och de som flyttat hemifrån: pengar! Låt dem själva bestämma vad de har behov av. Ett paket med t.ex. grönt julté överflyttat till en bra konserveringsburk går på ca 50:- och kommer att älskas av tédrickaren. Här kan man ju anpassa den lilla extragåvan efter tycke och smak. Jag tycker t.ex. att hela kryddor och en liten mortel är en bra idé.

Vuxna i alla åldrar: genomtänkta presentkort efter behov. Det kan vara fotvård, massage, biljetter till lokala nyårsrevyn, träningskort, liftkort m.m.

Om vi absolut slutar att köpa vaser, skålar och plastbilar och istället försöker se vad som verkligen skulle glädja, så ger vi många fler en riktigt trevlig överraskning. En gåva ska ju vara av hjärtat menad.

Som en sorts "försäkerhetsskull" måste jag tillägga att ja, jag vet att det finns de som samlar på prydnadssaker och att de gärna vill ha sin sjuhundraförsta vas. Och naturligtvis ska de få den då.

Nu ska jag gå ut i skogen en stund och njuta av det härliga och uppfriskande vädret. Larsan ska äta jullunch på jobbet idag. Hos oss blir det därför purjolökssoppa med nybakt bröd till middag.
Avslutningsvis vill jag skänka dig ett superrecept på en mjuk julkaka som jag uppfann igår. Den är ljuuuuvlig!!

Anns juldröm
Finhacka 150g torkade fikon. Häll över 3 msk rom (jag använder 2 msk god essens och 1 msk vatten) och låt det dra i två timmar. Rör om ibland.
Rör 200 g rumsvarmt margarin och 2,5dl socker mjukt. Smält alltså inte fettet.
Rör i 3 ägg ett i taget
Blanda 3,5 dl vetemjöl med 1 msk bakpulver, 1 tsk mald ingefära, 1 tsk mald nejlika och 1 tsk mald kanel
Rör ner mjölblandningen i smeten
Hacka ca en halv dl hasselnötter fint och blanda ner
Smörj en form noggrant
Grädda i 175 grader i en timme. Töm upp kakan någon minut efter du tagit den ur ugnen.

Försök låta kakan kallna ordentligt innan du tar av den om du kan! Ett under är att kakan har en smak av choklad trots att den inte innehåller det.

Stöka på i glädje och kärlek!

Inför julen

Nu öppnar vi dörren för julen. Jag ser fram emot den sköna och mysiga värme, som alla ljus sprider i huset. Hyacinter och apelsiner, pepparkakor och grandoft. Nog är det en skön helg om vi gör den till det vi vill.

Sedan ett antal åt tillbaka bestämmer vi helt hur vi vill ha julen. Det här är något av det bästa vi gjort. Vi har behållit allt vi älskar, men tagit bort det onödiga som skapar stress. Däri ligger att vi vågar säga ifrån om vi inte vill ha huset fullt av gäster. Det här är en viktig fråga om man vill styra sin egen hälsa. Alltför många låter andra styra deras liv. Istället för att njuta av den härliga tiden, ska man ränna runt överallt och köpa saker som ingen vill ha. Nu är det hög tid att tänka om.

Planera tillsammans med dina närmaste hur du vill leva julhelgen. Det här ska ju vara något att se fram emot. Om man talar med sin familj så förstår de oftast att man vill ändra på stressiga och tärande vanor.
Däremot kan man ju fundera över hur man kan sprida värme till dem som sitter helt ensamma. Ofta har vi bjudit in släktingar och vänner, utan nära anhöriga, att äta middagen med oss.

Jag brukar alltid ta en härlig vinterpromenad på julaftons morgon. Det finns en stillhet i världen den dagen. Många missar dock detta eftersom de stressar sig halvt fördärvade vid diskbänk och spis.

När vi avnjutit middagen brukar vi göra upp en eld ute vid grillplatsen. Där dricker vi lite glögg och drar in härlig frisk luft.

Nu är ju inte alla intresserade av att göra som vi. Det jag vill säga är bara att vi måste ta tillbaka våra liv om vi vill må bra. Vi arbetar större delen av vår tid. Att då låta andra människor ta över ledigheter som jul och semester, kan vara förödande för hälsan. Det gäller givetvis inte om man tycker att det är kul att ha huset både kliniskt rent och fullt av folk. Men jag måste erkänna att jag genom åren firat alltför många julaftnar med utslitna, sura kvinnor som inte alls tyckt att de haft det varken mysigt eller roligt.
Det syns tydligt att många håller på att gå sönder inombords i sina försök att upprätthålla farmor och mormors gamla traditioner. Men nu är det ju ditt liv och du som bestämmer. Våra barn och barnbarn gillar att vi mår bra tillsammans, så kanske är det den allra bästa julklappen till dem.

Man kan alltid välja sina mål!

Midvinter

Kolla vår underbara pepparkaksunge. Är han inte ljuvlig? Du kan ju tänka dig att jag skulle ge vad som helst för att få krama honom varje dag. Men nu är ju livet inte alltid så enkelt att man kan befinna sig på samma ställen.
I sinnet befinner jag mig dock väldigt nära dem jag älskar.

Nu bär den härliga vita vintern landskapets skrud. Gömd är naturens grönska i väntan på andra tider.
Alldeles snart når vi vintersolstånd. Då ökar ljusets dominans igen. Det gäller verkligen att njuta av det som är, eftersom förändringen kommer så snart.
Så är det också i våra liv. Jag känner att min årstid av arbetslöshet har varit otroligt stimulerande. Jag har njutit av varje dag, och verkligen strävat efter att hitta nuet. Det är lätt att förlora sig själv när man går på samma arbetsplats år ut och år in. Man märker knappt hur tiden går och hur oerhört lite som utvecklas. En tid av distans ställer sedan allt detta i ljuset.

Jag har upptäckt hur min livsglädje sugits upp av upptrampade stigar och tryckts ner att tämligen statiska samtal.
Efter en tid av vila ser jag klart att jag bara vunnit på att komma loss från slentrianens cirklar. Tiden visar sig nu på ett mer skapande och intressant sätt. Som du förstår är jag mycket tacksam över att det här uppvaknandet kom nu och inte när jag är 65 eller 70 år. Nu finns livet här och jag lever.

Jag kan tänka mig att i en del av sjukstatistiken som redovisas finns människor som känner sig fångade i arbeten utan lust och glädje. Våra liv är så korta, så det minsta vi kan skapa är en arbetsmarknad som bjuder på omväxling, och inspiration till att ändra inriktning. Jag har funderat mycket på det och känner att jag vill vara med och påverka just den delen.

Nu har jag fått ett nytt arbete. I januari börjar jag coacha arbetslösa så att de snabbt får nya försörjningar. Jag tror att den insikt jag fått om att det är bra att komma bort från det man gjort länge, kan gjuta mod och framtidslust i andra. Dessutom känns det som ett kreativt och konkret arbete.
Det ska bli skönt att möta en ny uppgift som kräver mer av min egen kapacitet. Jag anar också att mitt nya uppdrag kan vara mer folkbildning än något jag mött inom folkhögskolan. Den håller alltför mycket bli en desperat inrättning som sysslar med vad som helst för att få ihop deltagarveckor. Folkbildningens grundtankar bärs sällan ens av folkhögskolans ledning idag.

Nu ska jag klä mig rejält och gå ut och hämta julgranen. Jag såg ut den redan tidigt i höst. Det kommer att bli en del pulsande i lysande vit snö.
När jag kommer tillbaka ser jag fram emot varm ekologisk choklad med kanel och vanilj i. Det är hälsa det!

Och allt vi egentligen har är just detta ögonblick!!

Bilder av kärleksfull natur

Bilderna här ovan visar hur världen såg ut när vi vaknade i morse. Vi har haft en förtrollande väderhelg. Den svartvita bilden visar hur det såg ut på gården i går förmiddag. Vi plockade snabbt undan de sista redskapen och förberedde oss på snö.

Idag har vi haft strålande sol över det vita landskapet och -5 grader. Det kan knappast bli bättre än så här i november.

Vi har varit ute och skottat snö, men också gått omkring och förundrats över naturens rikedom.

Vi är nu röda om kinderna och har precis satt igång en kittel med, det som ska bli, köttsoppa på vedspisen. Sann hälsa kommer verkligen ur ett glatt och fröjdefullt sinne! Jag ville bara dela med mig av detta.

Jag tror för övrigt att Kalla fakta ikväll 19.30 kan vara intressant. De ska bl.a. diskutera fetter och kolhydrater

Varma kramar!