Oskar ligger i soffan och sover. Han är förkyld och febrig, så han är här och tar det lugnt idag. Mamman och pappan jobbar förstås.Jag tittar till honom emellanåt och känner mig lycklig av att få vara med och ta hand om honom.
Igår var vi till Byske och käkade. Därefter åkte vi ner till havsbadet. Vi gick runt lite, tittade ut mot de små öarna i och konstaterade att; "det här är verkligen låga kusten (efter att ha bott nära den höga varianten), och den är också vacker."
En bit upp på stranden finns en stor uppblåst hoppkudde för barnen. Den är rejäl och rymmer säkert 20 personer. Dessutom är det riktigt bra studs i den. Vi klättrade upp där och Oskar hoppade lite. Jag satte i fötterna, böjde knäna, sköt ifrån och studsade ganska försiktigt i början. Ganska snart kände jag ett glädjerus stiga och min kropp ville hoppa och leka för allt den var värd! Tyvärr fick jag hejda mig, eftersom jag förstod ett helt lössläppt studsande från mig skulle göra att de andra skulle kastas av kudden av "svallvågorna". Efteråt konstaterade Pontus och jag att det hade varit grymt att verkligen får gå loss där uppe. Kanske skulle vi kunna åka dit någon kväll;)
I lördags var det riktigt varmt ute. Sådär +27 på kvällen. Jag tog cykeln för att sticka ner till tjärnen och bada. Med klänningen fladdrande över bikinin bar det av. När jag hunnit halvvägs kom två rejäla åskknallar. Snabbt tog jag mig ner till vattnet. Kastade mig i och tog några simtag under ytan av det sammetslena vattnet. Skyndade mig upp igen, la klänningen i cykelkorgen, och med vattnet rinnande ur håret trampade jag allt jag var värd hela vägen hem. En lyckokänsla tog mig i besittning och jag skrattade högt där jag störtade fram under den svarta, varma himlen.
Att bara ta tillvara på alla positiva känslor och låta dem visa sig fullt ut gör glädjen ännu gladare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar