Nu håller arbetet med reparationen av torpet att vara i hamn. Phuu! Håller på för fullt med städning och iordningställande. Det behövs verkligen en städning nu. Dammet har rullat mellan kartongerna hela sommaren, och i går tyckte jag mig höra att de småpratade med varandra lurvarna. ;)Efter storsanering glänser nu köket, badrummet och kammaren. Ska ge mig på övervåningen i morgon.
Ute har växterna gjort som de velat. Ingen ansning har hunnits med. Tomaterna har långa grenar som sträcker sig mot husväggen. Men mina citroner gillar läget. Den blommar för fullt och en del frukter är nog att vänta i vinter.
Nu längtar jag mest efter en riktig skön dag i skogen. Plocka lite svamp, sitta under ett träd och vädra doften av mossor och fuktig jord. Höra insekternas surr över bären och se solen tränga sig igenom trädens hår. Det är en genomgripande känsla när alla sinnen är med i en omedveten explosion av upplevelser. Jag har sagt det många gånger förr, men det tål att upprepas; Det bästa i livet är gratis!
Nog tycker jag mig känna att hösten börjat pocka på uppmärksamheten nu. Och det är helt ok. Några tända små fönsterlampor på kvällen ger, tillsammans med stearinljus, en skön och ombonad känsla. Men inte vill jag kura skymning ännu. Lite mer sommar kan jag definitivt klara av.
På något sätt blir "min" värld tystare på hösten. Eftersom jag bott på landet under många år, är det full aktivitet med höskörd m.m. under den intensivaste sommaren. Många sätter sig i traktorerna tidigt på morgnarna för att på våren harva och så, och småningom skörda och plöja. Men den här tiden är det lugnt. Säden är det nästa som står på tur. Men först ska axen svälla till stora, gula plymer innan tröskningen kan börja.
Igår kunde jag se den första stjärnan på himlen. Som om alltet ville visa mig att snart kommer nästa underbara tid.
Och på bordet står rosor och luktärtor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar